Veckan på backen #3

"Veckan på backen är en återkommande summering om vad som hänt på gården under veckan."
 
Två veckor har passerat sedan jag skrev en veckouppdatering. Det har varit timmar med kontorsjobb, kurs och besök ute i ett hägn för renar. Det är dock en annan historia. I fredags gick jag på semester. En fyra veckors, lång, härlig semester. Så välbehövligt.
 
Det känns som att Fredrik steppat upp sina timmar i huset, och jag, jag har fått glida på en räckmacka. Spenderat tid med djuren. Skött lilltorpet. Hoppas få ordning på det under semestern. Älskar att spendera timmar i huset med honom såkart.
På kvällarna går hästarna på bete. Jag tycker de fortfarande är för runda för att gå på hel-bete. De motioneras ganska flitigt och får inga kopiösa mängder mat, men kaggarna är kvar. Frustrerande. Årvar har fått nya skor, duktiga hovslagaren är så snäll med honom. Årvar blir snällare och snällare för varje gång han kommer. Fjärde gången nu med denna hovslagare och idag gick det fint. Har han varit rent grisig tidigare. Men nu, hängläpp och djupa andetag. Skönt för mattehjärtat och väl värt varenda krona.
 
Fapri fick spendera två dagar inne efter att hon varit "stapplig", när hon släpptes ut i vinterhagen blev der full galopp och rull-party i hagen. Lite, lite puls i benen i någon dag. Tror jag avfärdat fångmisstankarna och tror istället det hela berott på att hon fått gå hårt på senare och sprungit fort, fort på vasst grus. Så småhovarna sa ifrån tillslut. Vi tar det lugnare med gräset ett tag, någon timme på kvällen duger gott.
I Drömmen händer det som vanligt grejer. Golvspånskivorna är nästan klara i kontor och hall nu också. Vi har åkt och kikat på kantsten vi kanske köper loss till farstukvisten. Det är så spännande nu. Så mycket som händer och varje timme som spenderas där ute är en timme närmare att flytta in. Fredrik och svärfar har murat framför vedspisen med. Själva underredet av järn stack ut på ett ocharmigt vis, och bra blev det.
Vi har köpt en hängmatta. Fikat på altanen. Åkt och badat. Varit snälla med oss själva och varandra. Vill aldrig mer spendera en hel sommar på jobbet och i bara bygget. Vill leva däremellan med. Det satsar vi på i år. Magiskt skönt är det.
Hönsen mår bra. Julia har lite problem med uppsvälld kräva då och då. Är lur på att några av damerna har lagt ägg på något hemligt ställe då vi gått från att få fyra ägg till bara två om dagen. Kanske snubblar jag över dem under semestern. Vi får se. De har blivit väldigt sociala och kommer springande så fort de får syn mig eller Fredrik. Bästa investeringen för livsglädjen 2018, helt klart.
Så nu har vi semester. Har tänkt bada prick varje dag. Semesterkassan vi skulle ha kunnat resa för den lägger vi på god mat och roliga saker i närheten av hemmet. Jag trivs så bra med allt just nu, vet är så skönt att bara vara hemma. Njuter och ler. 

Veckan på backen #2

"Veckan på backen är en återkommande summering om vad som hänt på gården under veckan."
 
Det är sista dagarna av juni nu. Veckan före midsommar, och dagarna efter blev ljuvliga. Sådana dagar jag kommer minnas när jag är gammal tror jag. När livet levdes på riktigt. Fredrik är hemma, åh så skönt att ha honom hemma. Förstår inte hur man kan sakna varandra så hutlöst efter snart tio år ihop. Så tillsammanstid var vad vi sysslade med förra veckan. Med lugnt midsommarfirande, över lag god mat och tid för varandra.
 
En dag kom jag hem, supertrött från jobbet. Satte på pasta och slog av plattan på spisen lika fort. Packade ihop plånboken, en tröja att ha över axlarna och styrda kosan mot sommarcaféet i byn. Älskade tavlan ovan från konstutställningen. Älskar färgskalan.
Har spenderat en hel del tid med hästarna, förstås. En kväll när vi skulle ta hästarna till betet så tyckte ajg att Fapri var stapplig och såg trött ut. Puls i alla fyra benen. Varma hovar. Hjärtat i tusen bitar - trodde förstås det var fång. Dagen efter var allt lugnt, lite värme kvar i hovarna. Två dagar senare inga symptom alls. Hon har fått stå inne och sedan kommit ut i vinterhagen. Tar det lugnt med gräs framöver. Lilla kulmagen ska jobbas bort. Årvar har varit en klippa som vanligt. Bara sådär makalöst snäll.
I huset har vi jobbat på. Så kul när det går framåt. Vi har limmat och skruvat golvspånskivor till golvvärmen och Pappa har hjälpt oss att fräsa dem. Teamwork! Mamma var här några timmar och målade på bagarstugan med. Lite i taget, så blir det så tjusigt. Vi hade en liten konferans om badrummen och har nu äntligen hittat ett utseende vi gillar. Så svårt när man gillar gammal stil men bestämt sig att hålla toaletten hyfat modern. Är verkligen så otrendig som person. Börjat rota i stenfot, kakel/klinkerläggare och annat sådant.
Hönsen har fått sommarstädat i Hilton. De är så nöjda med livet. Går runt och pickat i sig diverse frön och mask. Hälsar på i lilltorpet. I stallet. Utanför bagarstugan. De är sociala och ljuvliga att ha på gården. Julia har fortfarande stundtals besvär med krävan, trist men hon verkar inte påverkad av det. Försöker fundera på hur och om hönshuset ska flyttas, känns inte som något semesterprojekt, vill bara ha fullt fokus på hus just nu.
 
...Sedan avslutades söndagen med några kilometers jogg med min kallblodskung. Var så lycklig in i hjärtroten. Hög på livet och allt vad det innebär. Vilken vecka alltså, då livet har levts fullt ut.
 

Veckan på backen #1

"Veckan på backen är en återkommande summering om vad som hänt på gården under veckan."
 
 
Det närmar sig midsommar och det känns som att allt ska hinnas med just nu. Fredrik har varit bortrest, i Kanada närmaste bestämt, så jag har varit ensam hemma på backen. Det har varit väldigt bra på ett märkligt sätt. Jag har haft tid för saker jag vanligtvis inte har tid för. Prioriterat helt annorlunda mot för i vanliga fall. Har vilat, sovit och varit med djuren så himla mycket. Men oj vad jag längtat efter min fästman! Något jag uppskattat väldigt mycket är att jag hunnit med två lugna middagar med fina vänner, samt en med nästan hela familjen med. Mer sådant, tack!
Jag har spenderat massor med tid hos hönsen. Egentligen inte gjort så mycket alls. Mest suttit och klappat och pratat med dem. Det är så hemtrevligt att ha dem nära. En kväll hade Julia stopp i krävan. Hjärtontet på det alltså. Såg ut som ett ägg som fastnat i bröstet på henne. Försökte få henne att kräkas, men det var förgäves. Tillslut gav det med sig av sig självt. Men otäckt var det. Förstår ju att allt kan hända med djuren, men det är så vansinnigt sorgligt när man ser att de har ont eller inte mår helt hundra. Nu mår hon bra igen, tack och lov för det. Förmodligen blev det stopp av all gräsfrö hon ätit från vår blivande gräsmatta, så senaste dagarna har de varit instängda i hörummet.
Hästarna har fått börja beta kvällstid nu. Det är ljuvliga tider framför oss nu. Det är så mysigt att gå ner och hämta dem på kvällen. De kommer svassande genom gräset och följer gärna med upp igen. Jag måste inhandla ett el-aggregat som går att koppla till bilbatteri och tråd till trimmern så jag kan göra iordning hagen för hela-dagenbetande. Efter midsommar är det nog dags, nästan så jag längtar för hästarnas skull, jag vet hur härligt de kommer att ha det nere på betet.
 
Hästarna har förstås prioriterats högt under denna vecka. Har kör och ridit och nästan fällt en tår av lycka när Årvr lockrent tog högergaloppen på volten uppe vid skogsbilvägen. Sedan är han så svag på höger sida så galoppen är kantig. stötig och ser nog inte mycket ut för världen. Men ändock. Höger galopp liksom, som vi kämpat på med den. Fapri har fått vara ute och jogga med sin speedcart. Hon är så positiv till prick allt just nu.
I fredags efter jobbet hann jag bara lämna hästarna på betet så mullrade åskan 7-8 kilometer bort. Fick gå ner och hämta dem och bara på någon ynka minut hällde regnet och haglet ner över oss. Direkt vi kom in i stallet gick strömmen i hela grannskapet. Lite otäckt är det allt, med naturens krafter. 
Helgen fick sig ett märkligt slut när jag ringde svärfar och han stressad berättade att det brann i rågången mellan våra skogsskiften. Jag kastade mig i bilen och åkte iväg till Svarmora där brandkåren från Burträsk redan var på plats. Mamma och pappa kastade sig i sin bil och höll ställningarna på backen då jag eldade i bagarstugan undet tiden, de är bara bäst, ställer alltid upp, utan att fundera<3 Brandkåren fick bukt på branden men när svärfar sedan åkte hem för att äta pyrde det upp igen och nya lågor slog upp. Området blev ungefär tre gånger så stort och brandkåren fick göra en ny utryckning. Upp och ner för branta, jobbiga backen med vattenkannor blev det. Skavsår som gör det omöjligt att ha i princip allt utom Fredriks foppatofflor storlek 43. Var så jäkla trött när det hela var över. Och drömde mardrömmar om att allt brann, hästarna, husen. Efter andra utryckningen satt jag brandvakt med en magisk utsikt. La mig ner i riset och gjorde absolut ingenting. Hann fundera rätt länge och kom fram till att just det där ska jag ta mig tid till lite oftare - ingenting. 
Sprang förbi vår plantering påväg upp mot branden. På vägen ner hann jag inspektera lite, de flesta av de 3000 plantorna verkar leva ännu! Det ska bli riktigt roligt att följa skogens tillväxt här. Söndagsutflykterna är givna framöver.
Slutligen så har bagarstugan efter en hel del dramatik med sex kajor som damp ner genom skortstenen (det är en väääldigt lång historia, som jag kanske filmade en del av-men vet ärligt inte om jag vågar visa det för er, haha!). Tillslut så blev bagarstugan uppfräschad, men bakningen fick jag skjuta upp. Kastade in hälften av degen jag satt i ugnen och gjorde en superstor limpa. Resten hamnade i soptunnan. Så längtan efter en lugn, ledig dag i bagarstugan återstår.
 
Så snart är veckan utan Fredri över. Det har varit djur, vila och dramatik på slutet. Inget bygge alls, bara lantliv. Nu är jag minsann redo för sommarens marationbyggande (och någon ledig dag i bagarstugan däremellan).
 
Visa fler inlägg