Att känna sig nöjd för nu
Jag flyttade hem hästarna till gården 2014. Stallet var inte lämpligt att vara stall, inte alls. Jag jobbade på med att städa upp i stallet. Vi byggde boxar, lite halvprovisoriska av OSB-skivor och billigare emballage-virke. Jag var så lycklig över att kunna ha hästarna hemma, att de hade varsin box att sova i.
 
2015 blev vi ägare till gården. Vi satte igång projeketet att höja taket ovanför boxarna, jag tyckte att det var i lägsta laget för Årvar. Min dåvarande häst, Trollfrej började sparka sönder boxväggarna från ingenstans. Han sparkade i betongväggen så den gick sönder och trasade sönder OSB-skivorna. Jag lät en hästpratare prata med honom och han berättade att han blev arg när Årvar kollade på honom när han åt. Han ville vara ifred. Pappa tvekade inte ens utan började direkt med jobbet att höja skiljeväggen mellan boxväggarna. 2015 var också året jag kalkade, målade och gjorde lite tjusigare i stallet.
 
Sedan har vi kastat ut ko-inredningen, gjutit nyttgolv, satt in en ny stalldörr och byggt sadelkammare. Det är så härligt att vara i stallet nu jämfört med förr. Det går inte beskriva lycka över att ha mycket utrymme, var sak har sin plats och så.
 
Det finns såklart saker att göra. Foder på stalldörren, bark kring rampen upp till dörren, måla i sadelkammaren, bygga klart hyllorna och göra iordning  i sadelkammaren, nya rep/kedjor till skötselplatsen. Och kanske framför allt byta ut OSB-skivorna till tjusig panel/råspont. Men det får vänta och ha sin tid. Stallet är möjligen inte så vackert nu. Med avflagnad svart slamfärg på OSB-skivor. Lite lappat och lagat. Men det är mitt alldelens egna. Det är fullt lagligt ur djurskyddssynpunkt. Det är gott om plats, god ventilation och riktigt mysigt. Mitt stall kommer aldrig vara ett tillrättalagt stall helt utan brister, det kommer alltid att vara lite sågspån i gången, hur mycket jag än sopar, hästarna kommer alltid att vara lite tuffsiga, hur mycket jag än borstar. Det kommer alltid finnas saker att göra och renovera, men jag är liksom nöjd med hur det är nu.
 
Jag känner nu att prick allt funkar i stallet. Det är inga problem när hovslagaren kommer, jag kan torka upp snöiga vintertäcken i varma sadelkammaren, hästarna har gott om plats inne. Fodret förvaras hygieniskt. Spånet har sitt hörn i ladugården. Vi har rinnande vatten i stallet och krokar för alla täcken, grepar, sopar och andra saker man kan tänka sig. Nu i år ska vi bara njuta av stallet. Kanske lappa något hål i OSB:n med lite mer OSB. Kanske får vi upp fodret och målar stalldörren. Kanske bestämmer jag hur boxarna ska se ut den dagen de är klara. Men just nu - ingen brådska och bara njut. En klapp på axeln över det som är gjort. En hyllning till min pappa med det största tålamodet som snickrar ihop allt jag ber om. En hyllning till Fredrik som låtit mig lägga en hel del massa tid och energi på stallbygge, som byggde sadelkammaren åt mig.
 
I sommar har vi så jäkelens mycket projekt. Det är insida av Drömmen, utsida av Drömmen och skogsplantering på våra ägor. Det är plöjning och insådd av åkrar. Så i år njuter jag, av minsta lilla som blir gjort. Ska bli bättre på att ta en kaffekopp ute i sadelkammaren och känna tacksamheten över hur bra jag har det, istället för att hela tiden fokusera framåt. Älskade lilla skruttstall va <3
 
...
 
 Läs mer i den här kategorin!
Eller det här inlägget om renoveringarna 2015
.. Eller varför inte detta inlägg om renoveringarna 2016?
Renovering 2017 - Gjutning av stallgolv
 
I fredags flexade jag ut tidigt och slirade hem på isiga, snötäckta vägar. När jag kom upp för backen så stod stora betongbilen (eller "gjutarbilen" jag envist kallar den) på gårdsplanen med svärfar bredvid. De hade redan hunnit hiva ut all betong, men finliret skötte jag själv. Knut hann springa över det nygjutna golvet inte bara en utan TVÅ gånger. Jag fyllde med mer betong och försökte göra övergången så jämn som möjligt. På lördagsmorgonen var det härdat och klart, och hästarna fick premiärgå ut i hagen på nya golvet. Idag har jag städat och ställt iordning i hela stallet. Det blev då h i m l a bra! Är så nöjd!
 
Jag tänkte det. Att mitt stall är verkligen mitt drömstall. Ett stall där var sak har sin plats, plats för två hästar och med bra utrymmet att sadla, sko, massera och pyssla på. Det är numera lättskött och stallsysslorna går snabbare än någonsin efter dessa renoveringar och förbättringsjobb. Allt för att få mer tid med själva hästarna och mindre tid för de dagliga sysslorna. Förmodligen går det att göra ett snyggare stall. Hade vi blåst ut hela golvet hade det kanske sett bättre ut rent estetiskt. Vi hade kunnat isolera och ha ett varmstall, köpa dyra boxfronter och så vidare. Det hade kunnat gå att göra hur mycket som helst. Men för mig. Duger det så gott. Med ett stallgolv, lite lappat och lagat, men stort som en dansbana. Med garderober för förvaring, lagomt stora boxar med förhöjt tak. Med rinnande vatten i stallet, krokar för att hänga täcken i taket och numera ett varmt rum ett byta om i, att torka täcken i, att tinda stelfrusna händer i. Så, så, så nöjd. Mitt och hästarnas lilla krypin.
 
 
... Som jag skrev på Instagram idag så har det känns så tungt, så tungt att vara hästägare denna höst. Men nu lämnar vi stallrenoveringen för i år, och all ledig tid ska bara spenderas med en massa mys och härliga ridturer. Så mycket bättre det känns, äntligen.
 
Jag tänker att ni ska få se hela stallet som det ser ut just nu någon dag.
Vi har fortfarande lite jobb kvar nästa år. Men sedan, så är det banne mig klart!
 
...
 
Om du vill se mer av stallrenoveringen:
Renovering 2017 - Stall & Sadelkammare del 2
Vad händer i mitt lilla (svårfotograferade) stall? Jo äntligen är rännan på väg att gjutas! Det är nämligen så att den föredetta skitrännan blev kvar förra året när vi gjöt stallgolvet. Anledningen är att mina "byggkonsulter" (pappa + svärfar mao) tyckte att det kunde vara en bra idé med tanke på att man då kan spola ur stallgolvet och samla smuts och liknande på ett lätt sätt (bra tanke !). Jag tyckte det lät tokigt (pga ville använda platsen till annat) men gick med på det ifall att vi kunde bygga igen den med "trälådor" som skulle gå att lyfta för rengöring och liknande. Vi har inte haft tid/ork/engagemang för dessa trälådor. Istället har jag fått hoppa fram och tillbaka över skitrännan och svurit mig blå om tungan att vi kunde vara så otänksamma. Tar upp massor av värdefull golvyta med!
Så nu är det på gång. Jag skottade i nåra kärror med kol som legat under ladugårdsgolvet. Den som spar hen har. Klippte till sparad armering och fick ta några distanser av svärfar. Så nu inväntar jag ivrigt vår gjutgubbe. Det kommer att bli otroligt bra! När det är klart ska stallet få vila. Ska ställa iordning i skåp och köra en snabbstädning. Sedan lämnar vi detta projekt så länge. Kvar har vi att sätta upp någon sorts anordning (kedjor, rep eller liknande) på skötselplatsen och sedan byta ut de enkla skivorna mot fin panel på boxarna. Med fina boxskyltar på. Men som sagt. Det får bli - den dagen det blir. Inte ett till stallprojekt 2017 i alla fall. Nu vill både Årvak och Fapri ha lite lugn och ro i sitt lilla hem.
I sadelkammaren börjar det också vara färdigt. Lite lister saknas. Kommer lägga trasmattor på golvet och sedan kommer vi inreda med hyllor, krokar och lite möbler såsom en stol och ett litet bord eller liknande. Där ska jag sitta och filosofera om allt och inget. Så småningom ska jag måla och göra fint här inne, dörren ska få ett handtag också. Pappa har lovat att göra nya fönsterbågar och salning hit. Men tills vidare känner vi lugnet.
Hästarna har stått med lera upp till knäna. När vinterhagen äntligen var klar med ordentlig el, tre trådar och stabila hagstolpar. Så kommer grävargubbarna och ber mig snällt flytta hagen några meter, så hästarna fick snällt gå tillbaka till lera-upp-till-knäna-hagen. Blev lite gråhårig. Efter att grävgubbarna fått springa och jaga en missnöjd ponny (eller så var det ponnyn som jagarna grävarna - fortfarande lite oklart!) så fic jag snällt bygga en hage som föll både ponny och storhäst i smaken. Mycket illa för mig, då jag är så rädd för det kalla gräset. "Fångest" får jag ... Men, men, hästarna verkar nöjda och nu är det bara dagar kvar innan vinterhagen återigen står klar och förhoppnignsvis får den vara ifred hädanefter.
Det var liksom inte ens kul för några dagar sedan. Jag ifrågasatte varför jag ens har dessa fyrbenta underbarlingar. När det inte ens kändes kul att rida liksom. Bara en massa jobb med hagbyggen, hagrivningar, borstning, spolning av ben, mockning, höpåsefyllning och så vidare i all oändighet. Och geggan var precis överallt. Och hästarna - så, så missnöjda. Och matten med dåligt samvete över utebliven motion och dessa hagar som var totalt vattenmättare. Men så kom solen. Och jag hann glömma allt.
 
Är lite lur på att något misstämmer för min Årvak. Något jag förstås ska kolla upp.
Det har liksom varit lite hejsan hoppsan hemma hos oss på backen. Mentalt förberedd på att riva upp hela gården JA - men liksom inte förberedd på att stallet knappt ska få sig in i, en vinterhage som precis blivit klar och lika fort ska rivas upp och en massa andra saker som endast och bara är ilandsproblem. Liksom. Bara en sån sak att kunna ha hästar. Gör ju att jag känner själv - att gnälla det tjänar inget till. Geggiga hovskägg och runda, mätta ponnymagar till trots. Efter regnet kom solskenet och efter stallrenoveringsrace så kommer lite vila härifrån.
 
Skönt tycker både vi tvåbenta och de fyrbenta!