Slutdestination; Reykjavik

Nästa - och sista - stoppet på resan är Reykjavik. Islands huvudstad. Vi checkade in på ett mindre hotell inne i stan och bytte fritidsbyxorna mot jeansen
Hittade en jättefin restaurang i närheten jag tänkte tipsa om - Jörgensen Kitchen & Bar.
Ribs med BBQ, pommes och sallad. Det var sjukligt gott. Vi var så hungriga efter vår språng-lunch i bilen tidigare under dagen.
Vandrade vidare genom staden och drack en kaffekopp, åt en efterrätt och kunde nästan slumra på stället. Vi var så trötta efter alla upplevelser och intryck. Vilken resa alltså.
Reykjavik verkar vara en ganska trevlig stad. Längtar nästan redan tillbaka till landsbygden, vyerna, islandshästarna och alla upplevelser. Men nu ska jag ge denna lilla stad en chans med.
 
Tisdag 1/5 fyller mamma år. Då ska vi på valsafari och upptäcka Reykjavik. På kvällen sover vi i närheten av flygplatsen och tidigt på onsdagen åker vi hemåt. Till hästarna, vyerna och livet på backen.

Reynisfjara & Dyrhólaey

Det var helt plötsligt måndag och sista april när vi vaknade på vårt rum i Sólheimahjáleiga. Regnet strilade ner, molnen var ungefär hur tunga som helst och Island, ja det var lika vackert som vanligt. Vi åt frukost, börd, ägg, jos och kaffe. Packade oss sedan iväg mot Islands sydligaste del, samhället Vík.
 
På vägen gjorde vi ett stopp, som sträcke sig i princip över hela förmiddagen... Vi kom till den svarta stranden, Reynisfjara. Så makalöst, finns inte ord för denna plats. Sedan fortsatte vi på andra sidan, till Dyrhólaey. Där tas andan ur en. Man behöcer dock fyrhjusdrift för att ta sig upp på bergsknabben, och har man höjdskräck kan man behöva gömma sig under en regnkappa och skrika (mamma), men annars (vi andra) så är det bara att njua av utsikten och vyerna, de är nästan oändliga. Om ni åker till Island så måste ni åka upp dit. Utsikten över klippan med ett hål rakt igenom liknade ingenting jag någonsin sett, knäna började nästan skaka av höjdrädslan - skrackblandad förtjusning!
 
Jag tänker att mina inlägg låter mest likadana. Makalöst vackert, sanslöst fint, att jag är så lycklig över att vara här. Och så är det. Så vi tar och tittar på bilderna istället. Med uppmaningen om att ni bara måste åka hit. Ta med pciknick, för här kan man vara länge, länge.
 
Jag är så glad att alla dessa sevärdheter i naturen är gratis. Maten, boenden och i princip allt annat är dyrt. Men naturen, den är alldelens gratis och tillgänglig för alla. Så fint.
 

Ridtur på Skeiðvellir

 
Imorse vaknade vi upp till ihållande regn, gråa moln kramade om hotellet vi stannat till på. Vi åt en helt fantastisk frukost. Svart kaffe, olika sorts joser, hembakt bröd, hemgjorda amerikanska pannkakor, frukt och ngon av oss tog en skål med gårdens egna fil med. Så lyxigt alltihopa. Sedan slumrade vi en liten stund till, packade ihop väskorna och tog ett sista varv runt gården.
Fåren var så vackra färger.
Klappade hundarna hejdå. Insöp vyerna en sista gång, och började rulla upp för grusvägen igen. Så oförglömligt ställe att bo på. Rekommenderar starkt. Vi åkte in till samhället i närheten, Hella, och åt på en mack. Allt är inte så instagramvänligt och genuint på resan heller, haha!
Men sen så! Några mil efter grusvägar och asfaltsvägar, med makalösa landskap runt om oss. Och sedan - en stooor hästgård med ett mycket vackert stall, ett ridhus, 350 ha mark, och 100 islandshästar. Vi hade kommit till gården Skeiðvellir.
Vi hade bokat in en två timmars ridtur. Stundtals skrattade jag nästan så tårarna kom över hur kul det såg ut med min lilla nybörjarfamilj. Å hjärtat var varmt, så varmt av upplevelsen.
Två timmar genom ändlösa hagar, genom stoflocken som skulle börja föla om några veckor, genom fölhagen med ettåringarna och genom vilohagen där hästarna fick "bara vara hästar", stora delar av året. Dock hällregnade det iskallt regn över oss prick hela ridturen, det var jäkelens kallt.
Mest stolt var jag över min mamma. Som ridit en gång på cirkus när hon var en liten flicka, och tyckte att det var en skräckupplevelse. Hon sa efteråt att det kändes som att åka i en torktumlare, men ridturen fick nog ändå höga betyg av mamsen. Så glad att de ställer upp på mina påhitt. Världens bästa föräldrar.
Stallet var makalöst fint tycker jag. Enkelt, lättskött och luftigt. Med en lugn färgskala och små ponnyluggar som stack upp överallt.
Fredrik myser med hästen som bar på honom i två timmar. Lite såld blev han, men argumenten för att köpa en islandshäst möts fortfarande av ett bestämt "Nej!". Nåja, vi jobbar på det.
Och här, en ljuv svartskäck som var min kavaljer för dagen. Han har bott ute på fälten i sex månader och togs in för några dagar sedan. Han var lite mer att rida på än de andra hästarna som i princip började tölta så fort guiden sa ordet "tölt". En fantastisk liten varelse, kändes som vi blev riktigt bra kompisar, svartskäcken och jag.
 
Trots att vi var totalt genomböta och iskalla när vi kom tillbaka så var vi så glada över upplevelsen. Nu vill jag spara ihop till en egen liten isländsk skatt att tölta runt med i Skråmträsk. Men jag vet ju hur det är, så fort jag kommer hem har jag inte öga för något annat än de där kallblodstravarna som ligger mig så varmt om hjärtat. Fint så.

Hótel Lækur

Efter The Golden Circle blev vi nästan ensamma på vägarna. Så skönt.
Vi stannade i Flúðir och handlade picknick. Kall korv, salami, bröd, mjukost och läsk. En salig blandning. Så slog vi oss ner någonstans på den isländska landsbygden och åt.
När vi kört klart för dagen hade vi passerat samhället Hella också. Svängt av på en grusväg och kommit hit, till Hótel Lækur. Det var så bra boende, så det tycker jag förtjänar ett eget inlägg.
Här bor vi alltså. Bland hästar, får, höns, hundar, jacuzzi och vulkaner. Makalöst. Vårt dyraste boende på resan, men det var det värt.
Det är så hemtrevligt med höns. Blir så genuint glad av dem.
Träffade en hund som lever livet här på farmen. Rullar i hästskit, sitter i gästernas knä och håller stenkoll på hönsen. Hela familjen har gosat denna och den andra hunden sönder och samman ikväll.
Hönshuset, så gulligt.
... och middagen, så himla god. Lagad med lokala råvaor (förutom riset då). Med isländsk öl och sedan varm äppelkaka till efterrätt.
En strandskata som strosar förbi. Hekla tornar upp sig bakom hotellet. Vi badar jacuzzi, sitter i solväggen och bara njuter. Denna semester alltså. Superlativen tar inte slut.

Geysir, Gullfoss & en ny kärlek

Vi körde ungefär en mil från vårt boende på Úthlid Cottages till ett ställe där det pyste och bubblade ur marken...
... Nämligen till Geysir. Vi var ute tidigt och kom därför innan den värsta turistvågen. Det är några dagar innan säsongen öppnar också ändå så kan det bli ruskigt mycket folk på dessa attraktioner. Vi hade så tur, både med väder, vind och lite folk runt oss.
Geysir har blivit mer eller mindre inaktiv för att folk kastat mynt och skräp (!) i hålet. Jag ger upp hoppet på mänsklignheten när jag hör sådana saker. Usch alltså.
Men Stokkur var fortfarande aktiv och riktigt, riktigt mäktig. Mellan de riktigt häftiga spruten så var det några mindre sprut med. Mäktigt, alltihopa.
<3 
Sedan värmde vi oss inne på caféet på anda sidan gatan. Otroligt fint intrett. Och sedan rullade bilen vidare..
.. Till sista stoppet på The Golden Circle. Gullfoss, ett 32 m högt vattenfall (11 m + 21 m). Även här - så mäkigt.
Vilka krafter. Detta vattenfall höll på att bli ett vattenkraftverk under 20-talet men Sigríður Tómasdóttir från en gård i närheten kämpade för att bevara Gullfoss. Hon använde alla sina pengar i rättsprocessen mot exploateringsföretaget, hon hotade till och med att hoppa ner i vattenfallet om dammen skulle bli av. Tómasdóttir förlorade fallet men företaget tjorvade med avgifterna för arrendet och vattenfallet fick leva vidare, orört. Gullfoss förvärvades inom hennes familj innan det slutligen såldes till den isländska staten och blev så småningom naturreservat. Fint.
 
Så, så, så vackert.
Det är så härligt att checka av drömmar. Gullfoss, check!
.. och få ha med sig han den här. Check.
Hjärtat gör lite ont av vackerheten. Så packade vi oss iväg, mil efter mil.
Dikesrekvisita helt i min smak.
Runt var och varannan kurva. Äsch bara.
Vidder som tagna ur en dröm.
Vi hade blivit tipsade om en fin avstickare från en kvinna i Úthlid. Där det var dags att vända så träffade jag på dessa tre. Och kärlek vid första ögonkastet, ja, det existerar.
Blev helt förälskad i denna rödskäck. Måste börja spara till en egen islandshäst.
Fick motvilligt åka därifrån. Åh fy, den där pannluggen glömmer jag inte i första taget.
... och trots att han säger "NEJ" till fler djur så såg jag allt lite kärlek spira där emellan med. Och imorgon ska vi rida islandshäst, jag hoppas han blir såld på det. Det återstår att se.

Þingvellir & Úthlid

Torsdag hann jag mellanlanda hemma. Åka taxi hem från flygplatsen, krypa upp i kökssoffan med Knut vid min sida och jobba några timmar hemifrån. Sedan tog jag semester, slänger av dator, jobbtelefon och packade bort allt jobbrelaterat. Packade upp resväskan, packade den lika fort igen. Stickade tröjor, underställ, regnkappan och kamerautrustning. Hann mysa med alla djuren hemma. Sedan blev det kväll, natt och slutligen morgon. Morgonen vi skulle åka på semester till Island.
 
Jag har liksom alltid velat åka hit. Så när tillfället gavs tog jag chansen. Packade in mamma, pappa och Fredrik i ett flygplan och korsade delar av atlanten. Så landade vi på Keflavik. Kommande dagarna får ni följa med på vår roadtrip på mina drömmars land, Island.
Vi hoppade på en shuttlebus som tog oss till hyrbilen. Packade in väskor i bagageutrymmet och började rulla. Flera mil i bil, förbi Reykjavik, förbi berg, dalar och vidder.
Jag längtar alltid, alltid hem när jag åker bort. Men redan efter någon timme så kände jag att jo, här är en märklig känsla av hemma. Hit kommer jag att återvända, igen och igen.
Ganska fort hade vi passerat bebyggelsen och kom hit. Till sjön Þingvallavatn.
Sjön låg nästan spegelblank. Hela gänget tappade nästan andan av vackerheten över det hela.
Fästmannen var med. I loppad Fjällräven och smilegropar från en annan dimension.
Min älskade pappa, som tagen ur en reklam för Ford. Vilken frihet att hyra bil. Rekommenderar starkt.
Så gjorde vi första planerade stoppet. Þingvellir, en nationalpark där kontinentalplattorna där eurasiska och nordamerikanska kontenintalplattorna möts. Här hölls också Islands första ting där lagar beslutades.
Naturen - så makalös vacker.
Vi valde rutten ner mot den lilla kyrkan.
Träffade några vänner på vägen. 
Þingvallakirkja. Så oerhört alltihop. 
Sedan förflyttade vi oss mot nästa sevärdhet, bara ett stenkast bort. Alltihopa så himla turist- och människovänligt. Lite snopet, men också skönt på något vis.
Jag bara njöt, av vyer, frisk luft och få kvalitetstid med människor jag tycker om.
Så kom vi hit - till Öxarárfoss. Ett vattenfall så vackert så. Här är min fina mamma.
Naturens krafter.
Sedan packade vi in oss i bilen och siktade mot kvällens boende. En stuga uppe i Úthlid. Också det, så makalöst vacker bygd. Vi åt lokal mat. Lammfärsköttbullar, torkat/rökt lammkött, tunnbröd med smör och lammkött, gröna ärtor och fermenterad haj vi sköljde ner med brännvin från Island. Just hajen var nog det vidrigaste jag någonsin ätit. Men allt annat, en hit. Ägarinnan av stugbyn berättade att öl inte var tilltåtet på island förrän 1989, men numera finns massor med lokala bryggerier.
 
Sedan bytte vi om till baddräkt och badbyxor, kröt ihop i jacuzzin med utsikt över berg och dalar. Och sov, det gjorde jag så gott, så gott efter hela alltet.
... Sedan vaknade vi upp här. Till blå himmel och klar luft.
En stuga hos Úthlid Cottages. Med makalös utsikt åt alla håll. Så packade vi in oss i vår Ford och åkte vidare mot nya Islandsäventyr.
 
Jag är så glad att vara här. Vill visa er allt och lite till.

För vi har bokat en resa...

... Det har varit bestämt sedan länge, men nu är det bokat och klart. Datumen spikade, ledigheten från jobbet ordnad och första boenderna och hyrbilen är bokad. I slutet av april, närmare bestämt över valborgs åker vi till Island. Min drömresa som äntligen ska bli av. Med mig åker Fredrik och mina föräldrar. Jag tänker att vi ska se på vattenfall, gejsrar, rida på islandshästar (jag lärde mig fakiskt rida på islandshästar när jag var liten!), äta en hel massa mat och sippa på någon öl mellan vandringarna och äventyren. Så nu är jag rese-längt. Island alltså.
 
Har DU något unikt Islands-tips vi bara inte får missa?
Vi skippar gärna de turistigaste ställena och hittar guldkornen däremellan istället.
Visa fler inlägg