Äppelträd, äppelmust och ett friland

Vi satte oss ned med varsitt papper och penna. Jag hade skissat upp gården ovanifrån, taken på Drömmen, ladugården, timmerboa, bagarstugan och logen. Så satte vi igång och drömde oss iväg.
 
Det är märkligt hur vi kan tänka så lika om så mycket. Drömmen om trädgården delar vi. I princip hade vi placerat allt prick likadant.
 
- Köksträdgård med grusgångar mellan pallkragarna, byggda i limträ ? Järnvitrolade.
- Bärbuskar; vinbär, krusbär. Alltihopa runt köksträdgården.
- En låååång syrénhäck med tjusig, vit grind i mitten. istället för contortatallarna
- Körsbärsträd nere vid stenmuren
- Hönshuset på plats bakom stallet med voljär och ljugarbänken. Vår fikaplats.
- En stor blomrabatt på husets kortsida, den stora, malplacerade stenen får bli centrum i hela alltet. omgivet av rabattkanter av järn.
- Växthuset med en liten fikaplats utanför.
- Sten framför farstun på Drömmen. Och grusplan mellan huset och ladugården.
- Stora ytor med gräsmatta. Så mycket fotboll som ska spelas där. Studsas studsmatta. Springa i vattenspridare. Klippas av F´s nya fina gräsklippare. Hans målbild; med en ett litet barn med stora hörselskydd rattandes i knäet.
- Fixa till jordkällaren med hyllor och så, och framför allt nya dörrar.
- En altan som löper på Drömmens framsida, kortsida och baksida, kanske slutar den så småningom i ett inglasat matrum?
- Ett gäng äppelträd på rad. Till höger om logen, där potatislandet varit i år.
 
Och där landade vi. En drömbild som numera är målbild. Många, många år ska det få ta. Men nu vet vi, vart vi så småningom vill hamna. Sedan bestämde vi oss för att i år handlar vi sex stycken äppelträd, det känns görbart. Vi har redan börjat googla sorter och mustutrustning. Vi får lägga undan en slant då och då, det är dyrt att renovera och vara föräldralediga samtidigt. En vacker dag, blir Backens egna must verklighet. Vi köpte många liter av F´s kollega och det var det godaste vi någonsin smakat. Vi romantiserar nog det hela, men det känns som världens mysigaste familjegrej att göra. Krossa och musta, pastörisera och tappa upp i flaskor.
 
Planerna för 2019 blir alltså:
- Handla och sätta sex stycken äppelträd
- Plöja upp ett friland där jag och bebisen kan spendera timmar med att så, rensa ogräs och pyssla. Inte så märkvärdigt, men något att stoppa händerna i och kanske, kanske har  vi några få sorter att skörda till hösten.

Odlings- och trädgårdsdrömmar

Jag drivs av drömmar. Det kan vara klara målbilder eller mer rena fantasier, de är kortsiktiga och långsiktiga men jag har oftast inga klara planer på exakt hur jag ska ta mig dit. Jag låter drömmarna vägleda mig, det brukar bli bra.
 
I januari drömmer jag om en trädgård. Det gör jag visserligen i prunkande juli med, kanske just för att vi inte har någon trädgård alls. Jag är uppvuxen med en pysslig mamma som höll ordning och reda i rabatterna, anla kryddkullar och planerade äppeträd. På senare år har jag förknippat ett hem med en trädgård så mycket. Liksom en del av huset fast utomhus. Att vi grävt upp mer eller mindre hela gården och så hjälper ju till förstås, hela tiden finns drömmen om en grön trädgård med i tankarna. Då blir det drägligare att hålla på att gräva och gegga runt i några år.
 
Jag drömmer mycket om att odla. Växthus drömmer F om. Kruxet är att jag har i princip noll erfarenhet. Någon pallkrage med morötter har jag gett mig på. Potatislandet gör vi varje år. Kryddor, sallad och sådant har vi på altanen hela sommaren. 2017 hade jag tomater, gurka och chili i hela köket. Lyckan när fröet äntligen går att skörda. Men nu vill jag lära mig mer. Såhär tänker jag;
I år vill jag att Fredrik plöjer upp ett till land bredvid potatislandet (som ska utökas, vår potatis räckte bara till förra veckan!!). Där kan jag botanisera. Vill odla allt som känns rejält och rustikt. Rödbetor, grönkål och morötter. 
Så småningom vill jag ha en trädgård full med "små rum". Att gå runt i den ska vara som att vara på ständig upptäcksfärd. En sittbänk bakom ladugården. Äppelträd mot sjön (Backens egna äppelmust år 2025!?), bärbuskar som bebisen kan länsa. Svarvinbär, rödvinbär, krusbär, mmmm... 
Nå sikt vill jag fixa upp vår jordkällare med hyllor och nya, isolerade dörrar. Där kan man förvara de robustare betorna.. och all saft, sylt, must och marmelad vi vill kunna göra själva. Så fint det skulle kunna bli.
Mest drömmer jag om en köksträdgård. Med pallkragar och grusgångar mellan odlingarna. Det blir absolut inte i år. Mitt lilla "frilands-land" får bli 2019 års utmaning. Men där i drömmen så ser jag allt så klart. Järnvitrolade pallkragar. Grusgångarna, omgivna av större stockar. En fin entre där det växer klätterväxter... Jag sluter ögonen och allt är så klart. Träskorna mot grusgången. Dofterna, färgerna.
Jag vill anlägga en kompost! Med ett litet staket av sly, precis som mamma hade gjort när jag var liten. Där vi kan tippa hönsskit och gräsklipp och någon matrest. Där kan vi gräva daggmask när vi ska ut och fiska hela familjen med. Hönsen kommer att tycka att det är en hit med kompost!
Jag har en bok sedan förr, den ska jag läsa. Sedan ska jag fråga ut min jobb-Astrid som kan odla prick allt. Sedan ska jag samla era bästa tips jag bett om på instagram. Och sedan ge mig ut i mitt "frilands-land" med bebisen i släptåg och börja planera. Ni får såklart följa med på resan. Från dröm till verklighet, räkna med att det tar några år bara.
Runt gården ska vi ta ner alla invasiva contortatallar. Plantera en syrenhäck istället. Detta är ingenting vi kommer att hinna med i år, men ändock. En dröm vi delar. 
Men i ärlighetens namn vill jag mest njuta. Av allt det vackra. Av hur bra man mår med skitiga händer. Förstärka känslan "från jord till bord". Ta ansvar över vad vi stoppar i oss och vad vi köper.

Rensa ogräs i potatislandet

Minns ni att jag lovade er att visa hur man odlar potatis? när jag gick den sedvanliga kvällsrundan härom kvällen passerade jag potatislandet och fick en mindre chock över hur mycket gräs som hunnit börja växa runt blasten. Idag tog jag tag i saken, i minst tjugofem plusgrader och gassande sol. Svettigt blev det.
Här startade jag. Med en herrans massa gräs mellan de tre raderna potatis jag satt i juni.
Jag använde mig av följande redskap. En ogräshacka och en järnkratta.
Sedan var det bara att sätta igång. rev runt med hackan men de stora maskroskbladen fick jag slita bort med händerna. Gick fint det med. Sedan krattade jag och jämnade till landet lite.
 
Tillslut såg landet ut såhär. Gräset som jag hackat bort får ligga kvar som näring till plantorna. Nu är det bara att hålla efter, lite i taget. Inte svårare än så.

Att odla potatis

I år har vi prioriterat bort att odla. Men potatis, det sätter vi ändå. Det är så enkelt och men får så himla mycket för det lilla jobbet man lägger ner. Så idag kör vi lite odla-potatis skola.
Vi fick gräva sönder hela vårt potatisland då jordvärmen grävdes i höstas. Istället hittade vi en ny plats - bredvid logen. Fredrik plöjde fyra rader med traktor.
Vanligtvis tar man fram potatisen i rumstemperatur till första maj och sedan är den groddad och redo att sättas till skolavslutningarna i juli. Men maj har ju som bekant varit tok-fin så vi passade på att sätta en-två veckor tidigare än vanligt.
I år har vi två olika sorters potatis. All potatis vi satte förra året (vi fick en brakstor skörd!) blev förstörd, den frös över en natt i stallet... Istället har vi fått ett gäng av svärföräldrarna och ett gäng från Linnea, en mycket snäll tjej från grannbyn. Hon fick hästskit och gammalt ensilage från oss - och vi fick färdiggroddad potatis av henne. Perfekt byte!
Så pytsar man ut potatisen med ungefär fyrtio centimeters mellanrum. Tre rader tyckte vi var lämpligt åt oss två. Sedan krattar man över jord och inväntar att blasten kommer upp innan man kör nästa steg. 
 
Det går lika bra att sätta potatis i en hink, i en pallkrage eller som mina föräldrar - i en lövhög. Principen är samma, gräv ner, täck över en skvätt jord och invänta blasten. Kan knappt förstå att det är juni med allt vad det innebär.
Visa fler inlägg