Djuren, backen och jag
Det är tidig morgon och jag ligger kvar i sängen lite för länge. Det är kallt i sovrummet, våra fönster släpper snabbt igenom kyla. Men under täcket är det varmt. Hans armar och ben i ett virrvarr. Jag skulle ha stigit upp för tjugo minuter sedan. Så himla glad över min flex på kontoret när jag ligger i sängen och saknar honom så jäkla mycket, innan han åkt.
 
Så blir det mitt på dagen. Fredrik åker mot Arlanda, vidare mot Frankfurt och sedan ska han landa i Kanada. En resa jag valde att inte följa med på. Jag unnar honom allt det roliga det kommer att bli. Semester, vänner, ett oförglömligt bröllop. Alltihopa på andra sidan Atlanten.
 
Kvar blir jag hemma i paradiset.
 
Det är tisdagskväll och jag hämtar hästarna från betet. Årvar går snällt bredvid mig medan Fapriola springer lös framför. Hon har grimskaftet slappt slängt över ryggen. Trippar på med små steg. Stannar och tar en tugga från en grästuva innan hon trippar vidare. Det är molnigt ute, jag har min tjocka fleecetröja på mig. Första regnskuren på en månad har passerat byn. Varenda hektar av skog och mark fullkomligt jublar. Varenda skogsägare och markägare likaså. Tänker på våra små tallplantor på Svartmora. Undrar om de klarat denna torka.
 
Hästarna och jag kommer upp för backen, på gårdsplanen ligger Knut och äter ogenerat en mus. Han lägger öronen mot Årvar, visar tydligt att han minsann inte tänkt dela med sig av sitt kvällsfika. Faprioa kommer trippandes efter, Knut tar musen i munnen och springer iväg några meter. Fapriola ökar takten, tar innerkuvan när vi rundar ladugården och hinner först in i hagen bakom stallet. Vänder sig om, väntar tålmodligt på att jag ska ta av henne grimman. Förundras över hur fina de är, mina två.
 
Lämnar grimmorna och grimskaften inne i stallet. Går tillbaka och fyller höpåsar för morgondagens morgonfodring. Blir imponerad över min egna förmåga att göra en sak i taget. Hjärnan tackar mig, den känns inte trött längre. När jag packat höet klart stannar jag upp och blickar ut mot hästhagen. Ser hur Årvar och Fapriola ivrigt kliar och putsar varandra. Hon kliar hans bogblad och han fullständigt ruskar om hennes fluffiga man fram och tillbaka. Jag blir tårögd av synen. För två år sedan förlorade Årvar och jag vår bästa vän, Trollfrej. Det tog ett år för dem att bli allra bästa vänner och börja putsa och klia varandra, och sedan gjorde de så varenda kväll. Utan undantag. Idag, två år senare ser jag för tredje gången hur Årvar och hans nya hjärtevän står och kliar varandra på samma vis. Jag ser bara lyckan och glädjen i deras beteende. De får vara hästar, med allt vad det innebär. Lyckliga, smutsiga och sociala. Cirkeln sluts, på något märkligt vis. Det tog två år, men nu händer det.
 
Jag känner mig prick hur blödig som helst. Saknaden av min Trollfrej är ständig och enorm, blir aldrig bättre. Så lycklig över hur bra det blev ändå. Att prinsessan Fapri förgyller vårt liv här. Att Årvar är glad igen, sitt gamla jag. Så ställer jag iordning höpåsarna. Säger "Godnatti natt, jag älskar er, ses imorgon". Rundar kortsidan på stallet igen.
 
Går in till hönsen. Samtliga trängs på sittpinnen högst upp. Även Julia som annars brukar få sova på pinnen nedanför. Tre ägg i redet längst in. Gyllenbruna. Ett med prickar, ett mörkare brunt och ett ljusare brunt. Går längst in i ena hörnet på hörummet och hittar ett sista ägg i en kartong. Ler stort, de är för himla roliga dessa vingbeklädda små clowner. Aldrig en tråkig stund med dem hittills.
 
De har gott om vatten och foder i tråget. konstaterar att jag skulle ha städat snart, fyllt på med mer hö och spån. Allt har sin tid. Säger godnatt till hönsen, stänger dörren och balanserar alla fyra äggen i en hand när jag går över gårdsplanen. Knut möter mig, han slickar sig runt munnen, ser nöjd ut. Han vill för ovanlighetens skull inte följa med in.
 
Jag känner mig tryggast i världen här. Så avslappnad och glad efter tid hos alla djuren. Tänker att en vecka på backen helt själv inte är så dumt för mig just nu. Kanske är det precis vad jag behöver. Saknar honom så mycket redan. Men unnar honom allt det roliga han har framför sig. Jag har rest mycket med mina vänner och inom jobbet, önskar att han får ha det så fint som jag haft det då.
 
Jag tänker att denna veckas ska innehålla lagomt med kontorsjobb. Minst två långa, långsamma middagar med vänner. Vänner som man inte ser så ofta annars. Jag ska lyssna på ljudbok. Äta middag ute i naturen. Rida. Och köra med vagnen. Göra en vända i bagarstugan, alldeles själv vill jag vara. För att få bo in mig. Hälsa på hos mamma och pappa, gosa med kattungarna som bor där (Knuts småsyskon). Äta maten han inte gillar (potatisburgare) och se filmer han undviker (svenska deckare och romantiska, urtöntliga komedier för ungdomar). Jag ska ha en vecka med bloggen, kameran och orden. Skissa på huset och hitta inspiration till tapeter, duschblandare och knoppar till köksinredningen. Eller så gör jag ingenting av det alls. Hur som helst, så kommer denna vecka att göra gott för mig. Det blir djuren, backen och jag.
Livets bästa nationaldag
Vilken nationaldag vi fick till på backen. Den bästa hittills vågar jag nog påstå.
Det var kallt och jag har spenderat hela dagen i ullunderställ. Plus två tjocka tröjor till. Stundtals med mössa. Men  ändå. Livets hittills bästa nationaldag. inte så dumt alls.
 
Jag hade ställt väckaren på sju. Sedan låg jag och drog mig i sängen precis som Knut brukar göra. Minutrarna tickade på. Långsamma morgnar ändå. Sedan blev det bråda tider, hann ge djuren mat och röja köket innan min ena svägerska hämtade upp mig. Jag har två av dem, svägerskorna alltså. Ju mer jag umgås med dem desto mer tycker jag om dem. Cecilia som jag spenderade förmiddagen med idag kändes så himla stor och vuxen när jag och Fredrik blev tillsammans, men hon är trots allt bara två år äldre än oss. Så nu umgås vi som vänner, tycker så mycket om att spendera tid med henne på tu man hand. Berätta om saker som ganger, skratta åt roligheter, glädjas åt varandras framgångar och ge varandra råd. Skulle gärna spendera ännu mer tid med de båda, fina svägerskorna.
 
Hur som helst. Iväg bar det till två lokala handelsträdgårdar, jag, svägerskan C och hennes sockersöta son Ebbe. På första stället, Gråbergs plant, handlade jag ingenting. Cecilia hittade en helt makalöst fin kruka. Sedan bar det av till Bergliden trädgård. 
... och minsann. Alla sommarblommor jag vill ha är nu inköpta.
En salig blandning av grönt, rött, rosa och vitt. Blev ingen röd tråd i det hela, passade på att köpa allt jag tyckte var fint och släppte alla tankar om att allt ska matscha. Kryddor, sallad och jordgubbar hängde med hem också. Så kul då jag helt prioriterat bort att så frön och odla i år. Så veldans nöjd med mina blomfynd.
Väl hemma på backen hände detta - potatisland! Jag satte potatis medan Fredrik byggde på vår stenmur. Den blev så vansinnigt fin tycker jag (måste förstås visa er i veckan!)
Sedan drog jag på mig handskar och knöt ihop buketter av nässlor. Hände dem på tork på timmerboa. Tanken är att hönsen ska få grönt hela vintern sedan. Lite i taget, pö om pö. ska jag torka ett helt upplag åt dem.
Är så tacksam över denna plats på jorden. Mitt hemma. Vår utsikt. Åkrarna, sjön och skogen. Försöker bli bättre på att ta tillvara på allt runt om oss, både själsligt och det som faktiskt växer runt om oss och kan användas i matlagning och djurhållningen.
Runt mig spatserade hönsflocken. De är så lyckliga nu. Sprättar runt och kommer springande mot en när man är ute  på gården. Ett av livets bästa beslut, att skaffa höns.
Än är det mycket kvar att bygga på hönshuset. Men tills vidare bara njuter jag av att faktiskt kunna ha min hönsflock. Två till fyra ägg om dagen får vi nu.
Sedan byggde jag hästarnas sommarbete. Det saknas el och jag måste trimma runt stängslet. Men ett provsmak i en timme medan vi åt middag fick gå an. Det var lyckliga, belåtna hästar som jag hämtade hem från betet. Passade på att ta en tur med rockarden som pappa lagat åt mig. Så tacksam för all fin hjälp vi får med allt just nu. Allt bara löser sig. Så himla glad över det.
Och slutligen. En nyduschad, nybajsad och väldigt söt kallblodskung som fick komma in i boxen och göra kväll. Så himla fylld av lycka efter denna dag.
 
Livet känns så annorlunda nu. Trots att vi jobbar på och hinner en hel del om dagarna och kvällarna så unnar vi oss att göra en sak i taget. Skiter i listorna med saker som stressar. Gör lite det som faller mig in mellan måstena. Tar mig tid att lyssna på ljudbok, ligga i kökssoffan i en kvart och sitta mitt i hönsflocken en stund på morgonen och tänka å ingenting särskilt. Det känns som att det är en bit kvar tills vi helt rätt väg i livet. Men det känns som att vi har någonting på gång. Hjärtat lättare, axlarna inte lika spända och helt plötsligt känns inte kroppen så svår att styra och andas med. Jag är så glad att vi får hjälp, att vi har varandra och att vi har denna plats.
 
Livets bästa nationaldag, mina vänner.
Nu börjar livet.
Sista dagen av maj. Som fick ett så vackert avslut. Min chef som räckte fram fina anställningspapperet. Signerat och klart, imorgon börjar jag min tillsvidaretjänst som utvecklingsingenjör. Senaste tiden har varit så mycket. Av allt. Och blandningen med känslan av att inte veta vad som händer efter vikariatet i augusti har varit som ett svart moln som ätit av mig från insidan. Jag har tvivlat på mig själv så mycket. Men nu. Djupa andetag. Lungorna fylls av syrén och solsken. Allt är så himla mycket bättre nu. Att nå de där målen. Obetalbart.
 
Så imorgon går jag på jobbet som tillsvidareanställd. Stort. För mig.
 
Och imorgon. Min F's födelsedag. Vi ska fira ordentligt. Familjer huller om buller. Mat och fika och tillsammanstid.
 
Jag hoppas att juni blir just så;
 
Tid på gården. Kunna flexa ut lite någon gång. Rida, rida, rida och gosa med hästarna. Bygga beteshagen nere vid grannarna. Sitta i solväggen hos hönsen med en kaffekopp. Laga god mat utomhus. Köpa blomster på växthusen i grannbyn. Känna lugnet mellan jobbet, husprojektet och allt annat. Sova hela nätter. Jag ser juni som starten på resten av mitt liv. Ljuvligt, kommer det att bli.
 
Så nu inväntar vi helg med familjehäng, tjejhelg i storstan och sedan en söndag hemma på backen. Fri från planer. Kryper ner i renbäddade sängen, med syrénbuketten på nattygsstolen. Tänker att nu, nu börjar livet på riktigt. Pjuh.