Ett hej från oss
Mina fina, kloka och härliga bloggvänner här inne. Hej på er. Vad längesedan det hann bli. Men så är det ju med livet, ibland lite hoppsan hejsan. Det blev ett slut på den evighetslånga (fyra veckor) semestern. Sedan vardag, full-fräs, tupplurar, djurliv, spännande-magpirr vissa dagar och vanligt vardagsliv andra dagar och allt i en rasande fart förstås.
 
Vad händer hos oss då? Fredrik bygger på farstun. Reglar hit och dit. Jag gjorde ett kvällspass och isolerade allt som ska isoleras innan elen ska dras. Den blir så fin, så fin, farstun. Vi börjar känna oss lite stressade att hinna beställa takplåten, fönstren och så. Tiden går fort. Det blir måndags efter jobbat-göra säger vi. Vi får hjälp, i helgen av mina föräldrar. Så guld värt.
 
Inne i sadelkammaren har fler krokar kommit upp, hjälmhängare och hyllorna har fyllts med lite bra-att-ha-grejer (och lite vill-höver grejer förstås)... alltihopa omringat av ett envist surrande från äggkläckningsmaskinen. Sju ägg från vår fina tupp, Ernst. Hans allra sista innan han dog, känns fint att vi kanske får en så tjusig tupp igen. En liten mini-Ernst vi får fostra och älska från dag ett, så spännande. Om tretton dagar är det kläckningsdags.
 
Hönorna är ledsna än. Hänger mest inne i hönshuset tillsammans. Någon av dem har börjat rugga. Inga ägg lägger de. Men de har börjat komma springade över gårdsplanen i en rasande fart när de får syn på en, väldigt mysigt och uppskattat. Bara hoppas de alla ska må bra snart igen. Bara vara glada höns.
 
Hästarnas boende håller lite smått på att storstädas. Det vankas spolning med högtrycken och kalkning av några väggar. Lite omflyttning i garderoberna och slänga skrufs som bara är liggande. Så skönt för själen när det är gjort.
 
Lite så är alltid mina höstar. Det slängs en herrans massa grejer. Körs till loppisen i byn. Ger bort till någon vän. Organiserar lite här och lite där. Ofta hinner det bli stökigt igen. Men det är verkligen befriande att rensa och sträva efter att bara ha grejerna man faktiskt använder.
 
Knut han lever på som vanligt. Äter, sover, kurrar och leker parkour bland träden på kvällarna. Jamar på svalorna. Lever livet.
 
... och vi människor har det precis hur bra som helst. Äter god mat. Träffar saknade vänner. Tar hand om varandra. Längtar, efter nya livet i Drömmen. Men njuter av här och nu i lilltorpet också. Allt som händer, är ju livet. Vi pratade om det idag - uppoffringen vi gör för att få bo i den där Drömmen en dag. Alla helger vi jobbar på, semestrar vi inte åker på, pengar vi lägger på panel, reglar och skruv. Så värt det, alltihop.
 
Ikväll, trötta av renovering, städning av ladugård och så. Ätandes entrecote från våra grannar. Till det gurka från ett par andra grannar. Lilltorpet är stökigt, smutsigt. Men ibland hinner livet mellan såpan och dammsugaren. Oj så jag njuter av alla lugna studer jag får just nu. Ibland är livet lite hejigt.
 
Men nu är det augusti. Min favoritmånad tillsammans med september. Jag njuter och mår. Och lovar att även bloggen ska komma ur semesterfeelingen nu. Så hej på er - en uppdatering från Livet - så hörs vi snart igen!
Livet här och nu
 
Sommaren är lång när man får vara på hemmaplan. Dagarna flyter ihop. Det är onsdag idag, blev jag varse för en stund sedan. Värmen är tillbaka efter nå molniga dagar, regn fick vi med. Tack gode. Jag klär mig i samma kläder om och om igen, håret är ständigt stylat av träskets sjövatten och ljust av solens kyssar.
 
Senaste dagarna har varit fina. Det är så himla fint att leva just nu. Fredrik är så ihärdig och duktig med bygget, beundrar honom så mycket. Jag har målarfärg på armarna, magen och i ansiktet efter att ha dragit igång sommarens målarprojekt med min mamma. Långa längder av panel som ska målas vit och sedan sättas upp på farstukvisten. Det är jobbigt ibland, jag skulle vilja gnälla lite, men det är så självvalt och roligt mitt i det jobbiga så jag låter bli. Tänker på våra föräldrar som offrar semesterdag efter semesterdag för att tillbringa hos oss i skickarbyxor. 
 
Vi fikar i syrénens skugga och idag fläktade det. Vi har åkt och köpt sten till farstukvistens stenfot och kört hem den från Umeå i sextio knyck. I varsin bil. Tänkte att det är sådant vi kommer att komma ihåg när vi är gamla. När vi packade in oss i två bilar, kånkade hem sjuhundra kilo sten och pausade på McDonalds för det finns inte i vår stad. Drack minst en liter läsk den dagen. Ringde Fredrik fem gånger när vi körde hem, i varsin bil, i sextio knyck. Elva långa mil.
 
Årvar har gjort sig illa. Han halkade när han skulle gå in för natten i regnet. Stod och höll upp benet och grinade illa först. Sedan blev han den coola killen han alltid är. Lät mig tvätta, pyssla om och drog en bus-repa i hagen dagen efter. Hjärtat gör ont varje gång det händer något. Det är så onödigt. Jag har tänkt så många gånger att det är jäkelens halkigt på rampen när det regnat. Så mina föräldrar funderade (som vanligt) ut en superlösning med trasmattor och kottar. Nu kan de stappla upp och ned för rampen bäst de vill utan att halka. Vansinnigt skönt. 
 
Idag tupplurade vi länge efter att vi jobbat i värmen. Sedan flyttades hästar, vatten fylldes i beteshagen och efter det åkte vi och badade. Det gick vågor på träsket för första gången. Vi höll varandras hand när vi hoppade i. Satt på stranden med varsin handduk och pratade. Åt fish and chips till middag. Öste citronsaft över min fisk. Snart börjar det vara okey att vistas ute igen utan att oja sig över värmen. Så jag ska packa mig ut, bära in målade panellängder, hämta hem hästarna, stöka bort skrufs som alltid har en tendens att komma fram. Kvällsrundan är bäst, alltid.
Morgonrundan och längtan efter regnet
Söndagmorgon och jag vaknar innan väckarklockan. Ligger helt tyst i sängen och lyssnar efter regnljud, men det är helt tyst och stilla.
Klär på mig jeanskjolen och det randiga linnet, min vardagsuniform i värmen, Fredriks foppatofflor till och går ut för morgonrundan. Knut följer med, förstås. Älskar att ha sociala djur man verkligen kan umgås med, världens bästa sällskap.
Vi börjar hos hönsen. Sprider ut lite matrester i "rastgården" men låter det vara öppet ut på gården om de vill ut och spatsera senare. Småplättar med jordgubbar och pommes blev det idag. Plättarna blev omåttligt populära.
Stannar till en stund och blir glad över hur de springer omkring och sprättar runt i höet efter mat. Igår vägrade de komma in i hönshuset och sova, de hade spridit ut sig på olika höjder i hörummet och jag var alldeles svettig efter att jag fått ner allihopa. Som tonåringar som vägrar lyssna på sin förälder. Idag verkade jag dock vara förlåten. Tack för det.
Jag är en riktig slavmaja ibland. Lämnar bunkar, skålar och tallrikar ute kring hönshuset när jag burit ut godsaker åt dem. Ska leta efter "hönsporslin" på loppis så jag slipper använda faten vi äter på. Blev en hel hög med grejer att sätta i diskmaskinen.
Sedan blev det hästarnas tur. En viss liten dam verkade ha sovit prick hur gott som helst ute inatt, alldeles full i smuts och riktigt nyvaken såg hon ut. 
Stryker henne i pannan och på bogen. Kliar mellan frambenen, det gillar hon. Hon har hö i håret och är minsann den sötaste lilla fuxen man kan tänka sig. Mycket humör i denna lilla kropp.
.. och Årvar som var ute och joggade över en mil igår kväll verkade ta söndagsmorgonen med ro. Tuggar hö och verkade nöjd med löftet om att få komma in om regnet blir ihållande idag.
Satte igång med att diska vattenbingarna.
Fyllde liter efter liter med nytt vatten åt dem. Jistanes vad det går ut nu på sommaren.
Sedan tog jag ett varv med plock från gården. Alla redskap inne, tvätten inplockad och ihopvikt, dynorna till utemöblerna ligger på kökssoffan och vi är tokredo för hur många millimetrar som helst.
Blickar ut över byn, längtande bort mot regnmolnen och tänker att, måtte det bli någonting av detta. Snälla regnrusket, bara kom.
 
 
 
... och medan jag sitter vid frukostbordet och äter avokadotoasts så börjar det minsann droppa från himlen. Små, men många, blöta droppar. Känslan är obeskrivlig, jag hade glömt hur det känns. Djuren, gården och jag är redo, kom igen nu!