En liten hälsning från backen
 
 
 
Alltså fina, fina ni. Så mycket kärlek jag fått här, på instagram, facebook, sms, och i det verkliga livet.
 
Det har varit liite för mycket på senaste. Då får man prioritera. Så för mig blev det kontorsjobb, gårdsjobb och umgänge med alla djur jag har runt om mig. Ungefär trettio får, en hund, sex fjäderfän, två katter och två hästar har Fredrik och jag roddat i veckan. Och jobb på det, både i Stockholm och på hemmaplan. Så har vi hunnit fantastiskt mycket i huset med. Fisketävling hann vi klämma in och två spontanbesök vi inte räknat med. Sånt som gör hjärtat alldelens varmt och härligt. Så glad för människorna och djuren jag har runt om mig. Min telefon gick sönder mitt i allt också (två veckor sedan) och därifrån sköter jag all bildredigering, överföring från kamera-dator och hänger på sociala medier. Så det har varit tyst från mig ett tag. Bra så också.
 
Framöver vankas det mycket jobb också. Försöker hitta balans i det hela. Ingenting får äta upp mig, en lagom dos av allt så blir det bara kul. Så nu ska jag hoppa upp på min fyrbenta. Ut och spatsera på byavägen. Sedan fortsätta med projekt färdigställa sadelkammaren. Och tidigkväll på det. Blir alldelens perfekt.
 
Vi hörs snart igen, kram på er.
Att få gosa med lammungar en helg
I fredags när F åkte till jobbet (han börjar bra mycket tidigare än mig) så släppte han av mig hos svärfar och svärmor. Vi hade fått äran att vara ladugårdsvakt och det tackar man ju absolut inte nej till. Det är alltid ljuvliga dagar i ladugården. De hade stutar förr, alltså kastrerade tjurar. De levde världens bästa liv i lösdiften och stannade på gården i två år innan de blev till helt fantastiskt kött. Det kanske låter rått och hårt, men för mig är det världens mest naturliga ting. Väljer man att äta kött ska man ta ansvar och välja bra kött, från djur som fått rätt foder, mycket utevistelse och fått leva ett rättvist liv. Men för ca 2 år sedan började de ställa om till får istället och har nu en hel drös med tackor och baggar av rasen Oxford down och Texel.
 
De vuxna fåren utan lamm går på lösdrift året runt. På sommaren går baggen Olle med alla tackorna. Nu på vintern är den varma ladugårdsdelen inredd till ett bb. Det kryllar av lamm och sprängfyllda preggo-tackor. Helt ljuvligt att spendera någon timme där inne.
I fredags när jag öppnade ladugårdsdörren så möttes jag av denna och hens syskon. Jag trodde jag skulle svimma av av söthet. De hade inte ens hunnit torka ännu. Två helt fantastiska, friska, små varelser.
Och som det lilla miraklet det är ställer de sig upp direkt och börjar dia. Svansen vispar förnöjsamt runt.
Så fortskred helgen med en massa kli på lamm samt bärande av vatten och silage. Man märker inte förrän efteråt hur jobbigt det är, hur trött kroppen blir. På ett helt ljuvligt vis.
Den här sötnosen är socialast av alla. Står på bakbenen och vill bara bli kliad under hakan prick hela tiden. Gärna slicka på händerna, tugga lite på något finger och så. Så vansinnigt söt.
En fredagsmorgon
I fredags steg jag upp extra, extra tidigt. Hittade två nyfödda lamm i ladugården hos svärfars (alltså! hjärtat smälte en bit), skottade silage, fyllde vattenkoppar och -hinkar. Kliade ett litet fåröra lite extra innan jag gick hem till min egna backe. Solen hade precis kommit över horisonten på Drömmens baksida. 
Fjäskade lite för damerna i Hönshilton. Upphackad vitkål fick de mumsa på.
De får en skopa pellets från foderbutiken i byn med. Barbro-hönan var väldans nöjd.
Lovisa-hönan drack lite vatten med. Kan sitta och titta på dem för evigt.
Men de fyrbenta ska ju ha sitt med, förstås. Någon som badat i spån, en annan som blivit prick hur go som helst. Är så väldigt förtjust å dem båda.
Konstaterade att det skulle bli en makalös dag. 
Årvar han tuggade silage så det stod honom ur öronen - typ. Ganska många kilon för mycket har vi att jobba bort nu.
Hästarnas hötuggande, solen som tittar fram och dränker hela byn i guld. Jag djupandas och njuter i en minut eller två innan det är dags att åka till kontoret. Så ljuvligt att få starta morgnarna så här.
 
...
 
Sedan blev det timmar med datorjobb och sedan hoppade jag på en buss till storstan. Sushi, vin och två av mina saknade tjejer. Sedan shoppingdag med storasyster. IKEA, Avion och centrum i Umeå, vi hann med allt. 13 000 steg hade vi sprungit på stan när vi var klara. Så förskräckligt härligt. Att något så tråkigt som att gå på stan kan vara så kul med rätt sällskap. Och fynd det hittade jag allt. Fick komma hem till krämig carbonara och rövin. Och en F att få somna tätt ihop med. Borta bra men absolut hemma bäst.