Första advent och skyltsöndag i byn

Första advent. Vädret var så jäkelens grått och brunt idag. Men hjärtat så varmt efter dagen ändå. Vi överlevde november, liksom! Helt klart värt att fira. Å vilken dag det blev, vi tar en titt;
Det var morgon och snöblandat regn landade ljudlöst på backen. Fick finaste av besöket på backen, min älskade bästis Julia med hennes Oliwia. Ett av mina hjärtebarn jag håller så varmt om hjärtat. J bor i södra sverige, på västkusten. På tok för långt bort. Men är så lycklig över de stunderna vi får tillsammans.
 Och nu, när hennes O 1,5 år gammal följer med hem också. Blir liksom lite för stort att ta in. Här leks det för fullt med Knut som ligger i korgen och busar.
Just precis så lagomt trångt. Världen bästa barnvakt.
Sedan bylsade vi på oss och gick ut. Allt lika lugnt och skönt som vanligt på backen. Allt det grå och bruna gör liksom mindre direkt det blir december. Men om jag fick önska, så hade snön gärna fått komma snart.
Alldeles ljuvligt att ha en liten hjälpreda. Kastar brödbitar till hönsen så det står härliga till. En totalt orädd men försiktig tjej, varm och omtänksam redan nu. Precis som sin mor.
Det är märkligt det där, när ens bästis får en bebis. Kärleken till O är så obeskrivligt stor. Så mycket jag ska hinna lära henne! Rida ponny, mata höns. Vi ska titta på norrsken, bada i träsket och så ska jag baka tonvis med bullar åt henne.
Vi började lite smått med livets första ridtur på Fapriola. Bara en sådan sak! Hoppas få till en till kväll med bästis i veckan med. Så full i hjärtat efter en förmiddag med dessa.
Så swishade de hemåt och vi blev ensamma kvar på backen.
Fint läge att fönstertitta hemma hos sig själv. Vi har julpyntat lite sparsamt i år. Nya (loppade) ljusstakar. Åh. Lilltorpet ändå.
Sedan piffade vi lite och klädde oss varmt med dunjacka och åkte de fyra kilometrarna till byns "centrum".
Hämtade upp min vän Nicki som flyttat till byn från Tyskland, så glad för det! Vi fikade med F's familj. Fantastiskt att få introducera dem för varandra. Sedan gjorde vi byn, F, N och jag.
Fikade ljuvliga saffransbullar på Skråmträsk Kvarn. Vårt sommaröppna och numera "då och då"-höst och vinteröppna café. Omnämnda i Whiste guide, ja man får sträcka på sig lite extra när man pratar om byns företagare, så många driftiga vi har.
Ingers loppis i gamla affären, Skråmträsks foderbutik, vår lanthandel, morsade på Byaföreningen som stod utanför affären och bjöd på glögg. Avslutade alltsammans med ett besök på skoaffären. Fyndade några få, fina grejer och hann kolla ut lite julklappar med. Älskar vår by.
Vi är ungefär trehundra personer som bor här. Vi känner inte så många av dem egentligen, men för varje person vi lär känna så älskar jag denna by mer. Jag flyttade hit som nittonåring, tänk att få bo här sedan födseln liksom.
Årets skyltsöndag i byn alltså. Med en god vän, saffransbullar, små fynd och alla fantastiska bybor. Nästa år har vi någon med oss i barnvagnen också, längtar redan.

Julkänslan

När november inte är någon favoritmånad så tror jag att jag lever i förnekelse de sista dagarna och tjuvstartar med december istället. Fick ett infall efter att jag hämtat paket på lanthandeln att svänga förbi byns loppis. Fick botanisera runt julprydnader, juleljus och röda dukar. Handlade en liten skara saker. Älskar gammaldags julpynt, helst loppat förstås.
 
Så jag tänker att från och med nu leker vi december och julmyset kan officiellt starta.
 
Julen är för mig lite komplicerad. Om det är rätt ordval. Jag älskar julen, verkligen. Det är förknippat med värme, mys, famijetid och ledighet. Slappa, långsamma dagar med nära och kära. Men det har också varit jular som den för tio år sedan när min syster låg och svävade mellan liv och död på en liten ö utanför Thailands kust. Och jular då vi inte varit hela familjen. Och jular när jag tänkt fira med F's familj men längtan efter min egen har varit för stor. För så är det, att kärleken till familjen blir lite extra påtaglig i dessa mystider. Inte helt lätt att få allt att klaffa.
 
Jag har firat jul både i Sverige och två gånger i Thailand. Jag har firat hos älskade mormor och morfar som nu finns i himlen. På deras bondgård med obegränsat med julmat och minst, ja absolut minst femtion sorters kakor. Jag har firat hemma i hembyn, bara närmsta familjen och med faster och kusiner och kusinbarn. Har firat i Skråmträsk hos F's familj. Inga jättetraditioner, så länge man får omges av personer man tycker om. Så är platsen man firar på inte lika värdslig liksom.
 
Och från och med nästa år har vi en ny liten person i familjen att fira med. Fantastiskt.
 
Jag tänker att vi startar julkänslan med en härlig lista på saker jag vill hinna göra nu i december;
 
- Hämta hem granris och enris att pynta med, helst med Fapriola som hjälpreda
- Pyssla kransar och kvastar av granris att pynta ytterdörrarna på gården med.
- Stoppa nejlikor i apelsiner (så mycket julkänsla för mig!)
- Åka släde med Fapriola (hoppas vi får snö snart!)
- Baka lussebullar med vit choklad
- Ordna minst ett glöggmys med vänner
- Handla klart klapparna tidigt. Helst online så man slipper trängas i storstan. Lugna tider efterlängtas
- Ha uppesittarkväll i hembyn med familjen. Bingolotto, julklappsleken och god mat. Tillsammans
- Äta mammas laxpaj och pappas hemgravade lax så det sprutar ur öronen på mig.
- Gå på skyltsöndag här i byn. Loppisen, caféet, skoaffärn, lilla skolklassmarknaden utanför affärn och titta på när byns barn dansar runt granen. Julkänsla om något.
- Dricka varm choklad med en skvätt kanel och kardemumma
- Servera granris till hästarna och hönsen
- Spela julmusik varenda dag i december. På jobbet har jag redan smygstartat
- Fira julafton i Skråmträsk med bonusfamiljen. Från och med nu kör vi vartannat år, kommer bli så mysigt!
- Klippa håret julefint
- Baka pepparkakor med min systerdotter (har köpt ett ljuvligt litet jul-förkläde till henne på loppis)
- Slå in paketen tidigt och fint. Brunt papper och tygband. Hinna njuta av det hela innan dopparedan
- Köra Årvar med tomteluva och loksele genom vintrig skog
- Baka kakorna vi alltid åt när vi var små. "En gång om året kaka", "dumlekakor", "stintarnssnibbar"
- Hinna fota årets julbild i dagsljus!
- Köpa hållbara julklappar; andra hand, bra material och genomtänkta.
- Hinna träffa vänner som är hemma på snabbvisiter innan jul
- Långsamma kvällar i soffan med Fredrik framför julfilm med Knut i knäet
- Njuta varje minut av dofterna, smakerna, värmen och glädjen. Känna tacksamhet över det hela.
 
.. Har ni fått julkänsla ännu?

Julfirandet 2017

 
Det har varit jul med allt vad det innebär. Ridning med en tomteluva dinglandes runt öronen på Årvak, skoterutflykt till slakteribacken. Där vi åkte bob och pulka i mörkret, på ett spår svärfar förberett med skotern dagen innan. Vi har druckig glögg och ätit pepparkakor i blåsten med skenet från den lilla elden och ett antal pannlampor. Jag hade varmaste dunjackan jag äger och Fredriks täckbyxor och bara myste av att ha hela bonusfamiljen samlad. Vi gick i samlad trupp till ladugården på svärmor och svärsfars gård och fick se alldelens färska små-lamm. Ena med hängöra och långa, små ben som skuttade runt inne i båset. Det har varit julmat och julklappslekar och bli runtburen av min favorit tolvåring. Blir lite skör, för han var ju faktiskt bara tre små år när jag lärde känna honom, älskade V. Och D som för länge sedan vuxit förbi mig. Som går i samma kläder som morbror Fredrik och påminner rätt så mycket om en sjuttonåring jag brukade känna. Som idag är tjugofem och min allra bästa vän. Den växer, älskade bonusfamiljen. Lilla E som precis passerat fjorton månader och är så sockersöt att man smäller av lite. Och så svärföräldrarna på det, och svägerskorna, och deras respektive. Nä, orden räcker inte till för hur tur jag haft som fått denna familj som bonus att hänga med. Att få spendera uppesittarkvällar med och äta julegröt med, och dela liv med, alla dagar på året utöver det.
 
Sedan red jag igen. Med tomteluvan dingandes runt öronen igen, galopp på en stor hästkropp i snön. Barbacka genom skog och mark tillsammans. Jag tänker, att dig släpper jag aldrig. Vad än du skulle kunna tänkas på. Min trogna springare. Sedan är det tjugo minuters bilfärd till mina föräldrar. Där maten aldrig tar slut, där tryggheten ligger som en slöja över gården. I år med nyaste tillskottet, systerdottern Allie, så älskad från första stund. Vi åt maten, hade besök av tomten, öppnade klapparna, spelade spel, drack julölen och hann avverka samtal om allt och ingenting. Sov gjorde vi tätt intill, F och jag. I min sytsers flickrum. Med tryggheten och familjen nära. Vi sa till varandra, att nästa år får bli året vi hänger i Åbyn med. Min fina hemby. Där jag är uppfödd bland åkrar och skogar, med drömmar om egna hästar, på en alldelens egen gård.
 
Sedan har det varit juldag och någon timme ute på gården. Med hönshusförberedelser och uppsättande av balkar i Drömmen. Sedan svirade jag om och gick på hemvändarkväll i klackeskor och drack drinkar med vänner från förr och nya bekantskaper. Åkte taxi till min systers lägenhet mitt i natten med en stor påse med skäpmat och F med. Bara en sån sak, inte så dumt att avsuta julfirandet med.
 
Så knyter vi ihop julsäcken för i år. Överfull med kärlek och värme från familj och vänner. Så glad att ha dem allihopa. Och framför oss ligger en veckas ledighet här hemma på backen, bara en sån sak!
Visa fler inlägg