Första dagen på resten av mitt liv

Åh vad jag är lycklig in i hjärtroten idag. Igår jobbade jag min sista dag, jag ska inte ljuga för er. Det kändes verkligen så kluvet. Krama kollegorna, packa ihop mina leppsyl, anteckningsblock och datorn. Ett helt år ifrån. Någon kollega sa att känslan att styra bilen hemåt skulle vara obetalbar, men det kändes inget särskilt. Jag kände bara att det var lite läskigt, min trygghet, allt jag vet, ska pausas för något så ovisst och oklart som att få barn. Vad innebär det ens? Jag vet ju inte. 
 
Men vi firade, firade att vårt drömkök snart går i hamn. Firade att mammaledigheten är här. Att vår bebis snart är här. Ryggbiff från granngråden, hemgjord potatisgratäng och förrätt och efterrätt och skåla i bubbel. Så kändes allt fint och ljust igen. Ingen läskig ovisshet, utan en enorm längtan sköljde över mig istället. Jag gick och la mig 21.30 igår, så trött av allt.
 
Så imorse vaknade jag efter tio timmars sömn. Och kände hur det spratt i kroppen på mig. Så drog den igång, första dagen på resten av mitt liv.
Jag skyndade mig att äta frukost. Klädde mig så gott det gick (magen är svårklädd nu må jag säga). Möttes av detta utanför dörren. Jag gick runt och djupandades. Kändes som att jag kunde se klart för första gången på flera, flera veckor. Det är som att kroppen varit supersnäll och kämpat på för att orka jobba och natta djur på senaste. Och nu kunde den andas ut. Jag kände en sådan enorm tacksamhet där jag stod och fick några solstrålar på näsan.
Jag släppte ut hästarna. Öppnade dörren och boxdörrarna så fick de gå raka vägen ut. Mumsa hösilage och vara hästar. Den okränte spåndrottningen tog sitt smeknamn på största allvar, verkade ha gjort ett djupdyk i boxen.
Tackade dem båda för att de står ut. Med livet som förändradras. Motionen som blev väldigt begränsad, tiden tillsammans med matte som blev kortare och mindre intensiv. Mer vila, mer hage, mer "bara vara häst". En "paus" som för mig har varit så himla viktig. Känner noll behov av att vara "duktig" hästägare. Jag ser det ju själv, de har det prick hur underbart som helst. När de får "bara vara häst" då och då. De har varandra, mat och vatten. Kärlek i massor, och i sinom tid kommer mer motion med. Men jisses vad jag fått tänka om gällande hästarna senaste veckorna. Så även här, en paus och tacksamhet. Tack, tack, tack för vad ni gör med mig. Noll krav, bara kärlek.
Det var humana grader ute. Minus tio bara. Så jag vädrade ur hönshuset lite. Bar fram ny hink med havre att dryga ut värpfodret med. Ceasar är så grann och vacker, han har börjat gala med. Men han håller på att fösöka ta över kommandot i Hönshilton och är långt ifrån snäll med damerna. Biter Lovisa i halsen, drar Malin i stjärtfjädrarna. Det är hårt när naturen har sin gång ibland. Hoppas att det blir en genteman av honom tillslut.
Lycka att få plocka in ett dagsfärskt ägg med. Två av damerna är igång och värper. Ljuset är tillbaka och hönorna skvallrar om vår i form av ägg. Nya orpintonhönan Gottfrida lägger ägg på golvet, har gjort en mysig hörna åt henne så hon slipper in i värprederna och stöka. Kul att du trivs, Gottfrida! Säger jag!
Sedan har dagen fortlöpt. Tvättat flera maskiner tvätt. Stökat undan stöket. Vikt bebisbäddset. Läst ut en bok. Mockat och sopat i stallet. Matat småfåglarna vid fågelbordet. Tinat vatten och hejat på F när han fått rulla skottkärra och bära hink på hink med vatten åt hästarna. F har jobbat med tvättstugan i Drömmen, jag har fixat god middag och vikt undan tvätt. Börjat på nästa bok och stökat lite till. Mitt i allt viskade ryggen att den ville vila lite. Jag lyssnar, jag tror det är så jag fått må prick hur bra som helst under graviditeten. Jag lyssnar lyhört på kroppen.
 
Jag ska smita ut till stallet och borsta de där spånmonstren och natta samtliga djur medan F tar en tupplur.
Första dagen på resten av mitt liv, och den gick ju hur galant som helst.

Ett år som hönsmamma

24 januari. Det innebär att det är ett helt år sedan jag blev med höns idag! En riktig hönsmamma! Och vilken lycka de skänkt mig, min flock med Hedemorahöns (+ en orpingtondam). Det var i mellandagarna 2017 som jag och pappa började att bygga Hönshilton, hönsens hem. 24 januari 2018 stod det klart. Sedan var tanken att vi skulle flytta hönshuset, slå på vit panel och sätta svart plegel, som en miniversion av Drömmen. Men en graviditet kom "i vägen" så att säga. Angenäma bekymmer! Så det har vi kvar, jag gissar att det kommer att bli mitt och pappas vårprojekt mellan diverse bebispauser. Det får bli målet, ett klart Hönshilton 2019.
Vad har hunnit hända under detta år med höns då? Vi tar en titt!
  • Jag fick min hönsflock från mina grannar E & M. Så himla snälla. De skulle göra sig av med allihopen och jag tänkte att man lever banne mig bara en gång. Hur svårt kan det vara att bygga hönshus liksom? Jag hade NOLL erfarenhet av höns tidigare. Tyckte till och med att de var lite läskiga. Man lär sig, och fort går det.
  • Vi byggde HönsHilton i moduler. Vi dividerade ifall att det skulle gå fort och vara effektivt (pappa) eller om det skulle njuuutas och insupas lugnet mellan reglar och isoleringshärva (jag). Tillslut tycker jag det gick superfort för pappa tjuv-åkte hit och byggde på det medan jag jobbade. Hahah, sån är han, min far <3

  • När jag gick runt på Granngården och plockade i värmelampa, fodertråg och vattenbinge i kungvagnen så var jag så genuint lycklig. Äntligen. Jag träffade en avdelningskollega som sa att hon nog aldrig sett mig så lycklig, och då är jag nog ändå en riktigt glad person i vanliga fall. Det var så stort och mysigt att få plocka på sig att jag bara läääst om tidigare.

  • Pappa och jag hämtade hem hönsflocken den 24 januari 2018. De hade sådan vild panik när vi stoppade ner dem i lådan. Tänkte att vad fasen har jag gett mig in på. Vilda höns. Hur ska det gå liksom? Men det gick inte många veckor innan de började vara tama. Älskar att spendera tid i hönshuset.

  • Första ägget kom efter 1,5 vecka. Det var så magiskt ögonblick att hitta det där i pärlsponts-redet.

  • Jag döpte första gänget efter mitt tjejgäng. Malin, Lovisa, Julia och Chatrin. Barbro fick heta precis så för att min favorit "farmormormor" heter precis så. Tuppen fick heta Ernst efter allas vår favoritErnst K.

  • Min favorithöna blev fort Julia. Hon satt i mitt knä och filosoferade allt som oftast.

  • Om sommaren gick gänget lösa på gården. Gården har aldrig känts så hemtrevlig som då.

  • När sommaren var som vackrast så dog min fina Julia. Samma dag dog tuppen Ernst dramatiskt i mina armar. Usch och fy. Det var så fruktansvärt att se honom plågas.

  • Jag fick låna en äggkläckningsmaskin av min fina vän Jennifer och jag skyndade mig att lägga in de sista befuktade äggen. Ett ägg från Julia.

  • Tre veckor senare föddes de små liven medan jag var på utbildning med jobbet. Fredrik förlöste dem. Fyra stycken varav en dog första natten. Tre krya, söta dunbollar blev det. Det visade sig bli tre tuppar. En, den svarta, Julias son.


  • Livet med kycklingar var kul. Tillslut bestämde jag mig för att ge bort de två tupparna som jag inte "kunde" avla vidare på (då deras mammor bor kvar i hönshuset) och valde Julias son som tronföljare efter Ernst. Fredrik döpte honom som Ceasar. Som Julius Ceasar, eller "ceasarsallad om han inte sköter sig" som han sa på skoj en dag. Haha.

  • Under hösten blev hönan Barbro dålig och jag och mamma teamade ihop oss vid huggkubben. Tårarna sprutade, men det var det enda rätta. Närmare tio år blev hon.

  • Min kompis Jennifer hade fått en hackhöna och jag valde på vinst eller förlust att ta hem henne för att se vad min flock säger om en Orpingtontjej. Det gick så bra redan första dagen. Gottfrida fick hon heta, efter namnsdagsbarnet för dagen (Gottfrid). En jättefin, lugn dam som fortfarande är lite blyg, ett steg i taget.

  • Tillslut fick de två tupparna superfina hem via en Instagramföljare och en Facebookannons. Är så nöjd med de nya hemmen. Så lycklig att de fick leva vidare. Kalle fick ena heta och han flyttade till fem stycken maran-tjejer i grannbyn. Den andra tuppen skulle få ett eget gäng med Hedemoratjejer att hålla ordning på. Kvar blev vår Ceasar som axlar rollen som tupp bättre och bättre för varje dag. Men mest funderar han ännu på mat.

  • Ett år av ljuva hemägg, städning av hönshus, mys med myshönor, mys med kycklingar och sätta sig i hönsskit ute på gården. Jag är så glad att jag tog tag i saken och skaffade min flock. SÅ MYCKET GLÄDJE som de skänkt mig. Till våren skaffar jag fler höns, det är utan tvekan.
...
 
HÄR kan du läsa min hönsguide!!

En lördag på backen

Det är lördagsmorgon och jag har sovit så gott. Vaknade med senadrag i vaden mitt i natten och tänkte att jag skulle öva på att andas mig genom smärtan. Hann nog ta tre andetag innan jag sov igen. Ingenting kan rubba min sömn just nu, inte ens ett ont senadrag.
 
Fredrik sover längre än mig. Jag stökar in i diskmaskinen, igår hade vi födelesedagskalas på backen då jag fyllde tjugosju. Koppar, assietter och ungsformar i en enda röra. Hjärtat varmt sedan kalaset. Jag stökar runt och nästan drar F ur sängen tillslut. Jag vill så gärna ha frukostsällskap och jag känner mig helt skakig på benen när det äntligen blir dags. En macka, en banan och ett glas jos. Vardagligt och okonstlat. Sedan går jag ut.
Jag lät hästarna sova ute under natten. Jag ville unna mig själv en lugn kväll med familjen istället för att springa ut och mocka och fylla vatten och ta in hästarna. Hur mysigt det än är. De har det gott ute. Fri tillgång på grovfoder. Uppvärmd vattenbalja. Varandra. Fint så. Pussade lite på mularna. Hälsade att medryttarna kommer och tar ut dem på åkrarna senare under dagen. Tacksam att ha hästarna så nära, trots att de mest står i hagen nu. Promenader ibland, det får duga för nu.
Sedan ställde jag upp dörren till hönshuset och vädrade ut lite. Känns som att de uppskattar att få komma ut någon minut under helgen. Även om de helst håller sig på spånet inne i hönshuset.
Matar dem med rester från kalaset igår. Foccacia, lite sallad och så. Nu bor bara Caesar kvar av tupparna, måste berätta mer om det sedan. Men är väldigt nöjd med tuppen som blev kvar. Så lik sin far. Så oerhört vackra färger. De där nackfjädrarna glittrar. Så är han rätt go med. Sitter med honom i knäet och gosar en stund. Pratar med hönorna, trivs i mitt lilla hönshus.
De har inte lagt ägg på en månad. Men äsch. Det kommer när det kommer. Planerar att skaffa fler damer till våren. Men just nu är jag väldigt glad i de fyra hönsen som bor här. Glad att Gottfrida trivs så bra, glad att ha en tupp igen. Ska bara vila i det ett tag, att allt är lugnt.
Sedan påtar jag på. Fyller på hönsens fodertunna med havre. Ekologisk havre som Fredrik sått och skördat. Vi lär oss lite för varje år, det här med att driva ett yttepyttelitet jordbruk. Med stora drömmar om äppelträd, odlingar, köksträdgård, ägg i överflöd och så. Men var sak har sin tid. Just nu är det hus och bebis som tar precis all tankeverksamhet. Behöver njuta av allt som händer nu också. Fyller på fågelbordet, de får också havre. Försöker vända ansiktet mot solen och tänka att varje stråle är en liten energiinjektion, än ligger det bästa framför oss.
Sedan fortsätter dagen med; våra föräldrar som hjälper till i huset. Jag som målar karm. De som isolerar, städar och drevar och allt vad de gör ute i Drömmen. Vi äter souvas. Jag tvättar allra sista bebiskläderna och tar en kort tupplur i sängen med Knut. Stökar på. Stånkar och klappar på magen. Bakar kakor till morgondagens kalas. Micrar middagen i micron, dricker bubbelvatten ur vinglas. Känns som jag inte gör något och är ganska "värdelös" när det kommer till husbygget nu. Men jag får mycket gjort ändå. Sträcker lite på mig. Det finns mer än husrenoveringen, försöker jag tänka. Strax ska vi ut och gå och natta djur.
 
Fnular på hur jag vill fortsätta blogga/instagramma i år.. OM jag vill fortsätta. Ska reda ut tankarna ordentligt, det blir bra.
 
 

Nystädat i Hönshilton

Jag hade ingen lång "att göra"-lista under denna ledighet, men några grejer ville jag klämma in mellan familje och vänner-msyet. Städa hönshuset var en sådan grej. Idag sken solen på backen och temperaturen var perfekt, någon liten minusgrad, jag gick i uppknäppt jacka och kände mig helt upplyft av ljuset. Det har verkligen vänt nu.
Så jag satte igång med att hiva ut smutsiga bädden. Jag städar mer noggrannt på sommaren och på vintern blir det lite mer snabbgjort för att inte kyla ner hönsen totalt. Så bädden sopades ur och skottades bort. Två skottkärror fick jag hiva ut på stacken.
Ungtupparna är modiga och tar gärna en kort promenad i snön. Här är Ceasar som är Fredriks favorit. Han är så grann med sina svartgröna fjädrar. Dessutom min favorithöna Julias son, ni vet, hon som dog väldigt tragiskt i somras.
Och min favorit, Bartolomeus, även kallad Barry. Tänk vad de vuxit sedan de kläcktes i augusti. Vilken vånda att måsta välja. Den tredje, som ännu är namnlös, är tingad och verkar ska få ett toppenhem.
Jag fyllde hönshuset med spån och jag måste säga att idag var det TUNGT att bära spånbal. Får inget grepp när magen putar rakt ut. Stånkade och stönade minst sagt. Fort gick det inte, men gjort blev det. Myste till det med lite högar av hö också.
Nya tillskottet Gottfrida är helst inomhus ännu. Hon förstår inte tjusningen med minusgraderna och snön, men mina hedemora är inte alls kräsna när det kommer till väder. Känns bra att hon är hemmakär, vill inte ha en bortvirrad höna såhär i början! I övrigt går hon så bra ihop med gruppen och är verkligen prick hur vacker som helst att vila ögonen på.
Mina originaldamer jag haft från första början tog sig ett bad i solskenet. Jag hade inte hjärta att stänga in dem så jag lät de vara ute en timme eller två. Malin, Chatrine och Lovisa gosade så det stod härliga till. Lyckliga höns, kan jag nästan våga påstå.
Sedan var det dags att stänga in hela högen. Mina tre tuppar och fyra hönor. I nystädat, höpiffat och mysigt Hönshilton.
 
Pssst ...... Ni har väl inte missat min hönsguide

Välkommen till familjen ...

Idag har jag uppskattat att vara myndig och vuxen lite extra! Jag minns när jag var liten och ville ha olika djur så mycket. Hamtrar, kaniner, katter och hästar, såklart. Då var det ett ihärdigt "Nej" från mamma och pappa, tur var väl det, jag är säker på att det spårat ut rätt så fort om tolvåriga Isabell fått syra och ställa allt för mycket om antalet djur där hemma.
 
Men nu är jag vuxen och tar egna beslut, så nu hade jag bestämt mig för att det finns plats för en dam till i vår lilla hönsflock. Ja F försökte lite försiktigt med "Men du har ju redan ett helt gäng..?" men här gick inte beslutet att ändra. Henne skulle jag ha!
Allt började när min fina vän Jennifer hörde av sig och beklagade att jag fått ta bort hönan Barbro. Hon berättade i samma veva att hon hade en orpingtonhöna som inte riktigt blivit accepterad i gruppen och sa att om jag har plats och lust så får jag ta henne. Jag tvekade inte ens en sekund. Självklart! Hönan är ju ung fräsch, pigg och frisk. Känns så onödigt att ta bort henne för att hon inte blir accepterad. Jennifer hade satt henne i en egen avdelning i huset så fjädrarna skulle få någon vecka på sig att växa ut.
Så igår hörde hon av sig och sa att hönis nu var tjusig i fjäderdräkten och redo att flytta. Jag hade vägarna förbi hembyn i förmiddags och passade på att hämta upp hönan på vägen hem. En stor, ståtlig dam! Hon låg i flygglådan fylld med halm hela vägen hem helt lugnt. Ställde iordning en egen avdelning i hönshuset åt henne till att börja med och hon verkade finna sig direkt i att "Jaha, här ska jag bo". Mitt hedemoragäng verkade inte så speciellt nyfikna alls utan funderade mest på den krossade havren som jag serverat minuten innan. Så skönt och odramatiskt. Hoppas det håller i sig!!
Så nu får hon bo här hos oss på backen. Fina, stora orpingtonhönan. En bjässe bland mina hedemora, men jag hoppas att hon kommer att trivas ändå. Vi är ju en brokig skara hela hopen som bor här, och alla har vi vår egna unika historia varför vi hamnat här. Hönis historia har ni presenterad här, i all enkelhet.
Sen är det absolut inte dumt att ha en så fin vän som J. Som bjuder in till glögg och pepparkakor i sitt fina putshus på en backe i min hemby. Med tre hundar som överöser en med kärlek och en sambo som går så fint ihop med min F. Så älskar hon hästar med och har två grabbar hemma på sin backe. Så fint så, och nu har en av hennes fina orpington flyttat in här, så mycket att vara tacksam över!
 
... och vad ska fröken heta då? Jag har i flera år haft en romantisk idé om att hönorna ska döpas efter den som har namnsdag just den dagen jag får hem hönan. Det var lite trixigt när jag fick hem hela min hedemora-flock så de dröpte jag efter lite hjärtevänner. Idag har ingen annan än Gottfrid namnsdag, så det är ju solklart, en Gottfrida som flyttat in hos oss!
 
Åh, välkommen till familjen fröken Gottfrida !

Godnatt hönan Barbro..

Det man som djurägare aldrig vill ska hända.. händer ibland... i måndags var hönan Barbo slö. Hon satt under värmelampan, uppburrad med slutna ögon. Slö och trött. Ont i mattehjärtat gör det. Tisdag samma sak. Slö och uppburrad under värmelampan. Försökte sig på att leta lite mat jag kastade ut men gick runt i blindo och missade maten hon siktade på. Tänkte att, jag ger henne en dag till. Onsdag och ingen bättring alls. Stackars, gamla, slitna Barbro såg inte alls kry ut.

Så med tårarna sprutande gjorde mamma och jag lidandet kort för henne. Så fruktansvärt. Men då är livet med höns. Lovade Fredrik dyrt och heligt att om jag ska ha mina egna höns måste jag kunna hantera dessa situationer när djuret lider och snabbt behöver avlivas. Det låter så barbariskt. Men det kändes så mycket bättre, än i somras, när tuppen Ernst plågades ihjäl i kramper i min famn.

Det gör så ont i mig som djurägare när mina djur inte mår bra. Varje gång jag måstat ta beslutet, så har jag kommit till en punkt när det känns självklart. Har jag bestämt mig så ser jag liksom ingen annan utväg. Lika fruktansvärt varje gång, att ha någon annans liv i mina egna händer. Men samtidigt, så måste man kunna sätta ner foten när djurens lidande blir större än ens eget välbefinnande. Aldrig någonsin kul, aldrig vänjer man sig. Men så nödvändigt att kunna ta beslutet.

Så igår sa vi godnatt till hönan Barbro. Hönan som blev uppemot tio år gammal och hann bo hos tre olika familjer innan kroppen sa stopp. Barbro som slutat lägga ägg för länge, länge sedan. Men som varit så fin så ingen har haft hjärta att göra sig av med henne. En fantastisk kycklig-uppfostrare och vacker som få. Barbro döptes efter en kvinna jag beundrar så mycket, en liten, vacker Barbro som alltid är glad, med det varmaste hjärtat man kan tänka sig, som just nu kämpar mot cancerdjävulen... Klart finaste hönan skulle bli döpt efter finaste "farmormormor" Barbro <3. Hönan Barbro fick ofta på egna äventyr och retade upp tuppen rejält när han aldrig lyckades hålla ordning på henne. En klok, självständig dam.

Vila i frid hönan Barbro.
 

Hönsguiden - att skaffa och äga höns!

Nu har jag haft mina höns i nio månader och börjar känna mig "varm i kläderna". Därför tänkte jag sammanställa en guide till er som går i tankarna att skaffa höns! Inlägget avslutas med era frågor som ni ställt på instagram, så läs och inspireras! Jag vill börja med att säga att detta inlägg innehåller mycket personliga värderingar och reflektionerna är mina egna, det finns massor med regler som regleras av Djurskyddslagen. Här kan du läsa tips och tankar, men det är inga pekpinnar, bara inspiration, glöm inte det!
 
Hönshus
 
 
Mått
Det finns en hel drös med bestämmelser som reglerar hur stort utrymme hönsen behöver. I sverige får man ha 9 höns per kvm om hönsen väger mindre än 2,4 kg och 7, höns per kvm om hönsen väger mer än 2,4 kg. Det är lite snedvridet för ju bättre du sköter hönsen (t.ex. om du har utbildning, dokumenterade rutiner m.m.) så får man ha fler höns per kvm. Som mest kan man alltså få tillåtelse att ha 20 (!!!) höns per kvm. Det tycker jag är helt galet snedvridet! Mitt hönshus är 2x3 m i yttermått, alltså drygt 6 kvm. Jag skulle max kunna ha 2 hönor per kvm utan att det dåliga samvetet skulle kicka in. Så 1-2 hönor per kvm är ett bra riktmärke tycker jag. Vi har 2 m i takhöjd, mest för att det kändes lämpligt utifrån att både jag och F ska kunna stå upprätta i hönshuset och kunna städa och hålla efter ordentligt. Vår tanke har hela tiden varit att slå på panel på hönshuset, lägga tak och flytta det till ladugårdens baksida, men det får bli 2019.
 
Jag skulle inte rekommendera någon under några omständigheter att hålla höns i små burar, de mår bäst av att gå fria på en yta.
 
Läs mer om mått för byggnader och reden m.m. - Jordbruksverket
 
 
Inredning
Hönshuset behöver vara inrett på ett bra sätt. De behöver reden där de värper (lägger ägg) och ruvar ifall de vill ha kycklingar. Många förespråkar reden som är löstagbara i plast för att kuna spola av dem. Mitt rede består av 3 st fack, det är gjort av pärlspont från vårt gamla kökstak vi fick riva ut. Jag tycker att det funkar fint med ett fast rede, hönsen skitar inte ner när de lägger ägg. Dock är det klokt att ha ett sluttande tak, så att hönorna inte hoppar upp på redet och skiter. I övrigt behöver hönsen sittpinnar, vattenbehållare, matbehållare och ett sand/jordbad.
 
Det är olämpligt att placera sittpinnarna över ett utrymme där hönsen vitsas, de skiter från pinnarna. Därför är det bra att ha en "bajsbräda" eller liknande under just sittpinnarna, då blir det enkelt att städa. Vi beställde en skiva i aluminium med bockade kanter. Den klär jag in i plast som jag sedan enkelt rullar ihop och bär ut när det är dags för städning. Min bajsbräda ligger på golvet, men i många fall väljer folk att ha den upphöjd för att få mer golvyta.
 
Ljus/Fönster
Hönsen vill ha dagsljus varje dag! Jag har två fönster samt ett förnster i dörren till hönshuset. Jag har en lampa på timer som går igång 06.00 och släcks 21.00.
 
Isolering
Om hönshuset ska vara isolerat beror på vart du bor. Man brukar säga att hönsen klarar kyla men inte drag, så hönshuset måste vara dragfritt. För mig är det självkart att hålla plusgrader inne hos hönsen. På vintern har jag igång värmelampan under dagtid. På natten vill jag att hönsen ska få vila och ha det mörkt (när jag haft kycklingar är den igång året runt). Om man vill ha element inne i hönshuset så behöver man köpa ett som är gjort för stallar som dammar mycket, ett så kallat kamelement. Jag har inget sådant utan bara värmelampan. Jag isolerade hönshuset med 90 mm stenull och det håller tätt och dragfritt. Hösnhuset brukar hålla ca 5-10+ på vintern, om det är riktiga kallknppar på -30 kan jag ha igång värmelampan dygnet runt. Själva hönan klarar kylan rätt bra, kammen kan få frysskador om det är för kallt i hönshuset, då kan den slås sönder och börja blöda, det vill man undvika förstås.  
 
 
Strö
På golvet i hönshuset behöver man ha någon sorts strö som suger upp fukt och där hönorna kan "bada", ligga och vila, sprätta runt och picka i. Reglerna säger att 1/3 av golvytan ska vara täckt av spån. För mig är det självklart att ha strö i hela hönshuset. Som strö fungerar kutterspån (som jag använder), torv, halm, papperströ eller liknande material. 
 
Luft
Vi valde att göra en värdningslucka som stått öppen hela sommaren i hönshuset. Hönsen luktar en del om det börjar vara skitigt i hönshuset. Om det blir för skitigt i hönshuset kommer lukten och ångorna göra att hönsen får rinnande ögon. Så håll det städat och se till så att man kan vädra ut om det behövs. Vi har två ventiler i hönshuset för in-utluft. Ett gott tips är att inte sätta dessa i närheten av sittpinnarna så att det drar på hönsen.
 
 
Tips - lättstädat
Det är bra om hönshuset är lättstädat. Få vinklar och vrår, släta ytor och en plast över bajsbrädan som bara är att byta ut underlättar. Nu har vi OSB-väggar, ultimat kanske vore släta, putsade väggar eller helt släta skivor. Jag kommer att måla skivorna i våtrumsfärg så småningom, då blir de blankare och lättare att torka av. En regel är ju mindre skrymslen och springor - desto mindre plats för ohyra att gömma sig! Vi ar tejpat springorna i golvet med ordentlig tejp. Många vill ha lösa redan av plast som går att spola ur. Jag är ingen fantast av plast oavsett så jag kör på trä, sådan gör man ju precis som man vill.
 
 
Att ha hönsen ute
 
 
Voljär/Rastgård
Det är bra om man har en voljär där hönsen kan vistas om man inte är hemma. Min plan är att bygga en sådan när vi flyttat ut hönshuset till baksidan av stallet. Man får inte använda eltråd eller annan elektrisk utrustning för att hålla dem på en plats, så använd vanligt hönsnät (fick en kommenar från en gullig läsare att den bästa sortens när är putsnät, det kan inte rävlarna bita igenom!). Om voljären ska skyddas mot rovdjur så är det bra med ett tak av nät och att gräva ner nätet längst ner mot marken för att förhindra att rovdjuren kan gräva sig in. Många föredrar att ha en voljär med tak, för att bl.a. förhindra smittspridning från vilda fåglar.
 
Frigående
Mina höns är frigående just nu. med massor av utrymmen och skrymslen att kunna gömma sig på om det behövs. För oss går det jättebra att kombinera katt och höns, Knut har aldrig försökt att anfalla dem, de är helt enkelt för stora. De vill ha skugga och sol om vartannat, ett ställe att gömma sig från regn. Innan kycklingarna kom hade jag alltid hönshuset öppet så att de kunde gå in när de ville. Då hoppade de upp på sin pinne vid läggdags och jag behövde bara stänga dörren. Numer sätter de sig på hövagnen och väntar på att jag plockar in dem, en och en. När de är frigående så hittar de naturliga sandbad och skrymslen att vistas på. 
 
 
Foder
 
 
Jag köper mitt foder på lilla foderaffären här i byn. "Värp Opti" från Svenska foder. Det är i säckar om 15 kg. Det blandar jag med havre vi själva odlat. Dessutom strör jag över en näve med snäckskal (innehåller kalcium) för att äggskalen ska bli hårdare.  Givan varierar ju förstås beroendepå hur många höns man har. Ungefär 3/4 skopa brukar bli bra till mina 4 damar + 3 kycklingar. Det får man prova sig fram. Min tupp åt avsevärt mycket mer än mina höns.
 
 
Förvaring
Fodret behöver förvaras så att det inte blir blött/fuktigt och rått-säkert. Jag förvarar mitt foder i plasttunnor jag köpt på Granngården. Jag låter tunnorna stå utanför hönshuset året runt.
 
 
Matrester
Jag ger det mesta till mina höns. Inte sådant de inte tål förstås. Det går att googla sig till. Var vi ätit något speciellt och jag undrar så brukar jag bara googla "höna + banan" eller så. Men de äter det mesta. Jag ger dem ibland lite rester av kött, tänker att det är som att de äter mask från trädgården, men aldrig har de fått smaka kycklig förstås. Min höns tycker att det godaste som finns är burkmajs. När hönsen får något gott så märks det, de kuttrar och purrar på ett speciellt sätt, vädligt mysigt!
 
 
 
Ras
Det finns massor med olika hösnraser - jag kan långt ifrån alla! Men jag gillar våra svenska lantraser t.ex.; Bjurholmshöna, Skånsk blommehöna, Kindahöna och Hedemorahöna. Jag gillar också rasen Isbar som ägger blågröna ägg. Mina höns är av rasen Hedemorahöns. Jag blev förälskad i rasen när jag var på nybygget Rismyrliden, För några år sedan och bestämde där och då att det var Hedemorahöns jag ville ha. Sedan visade det sig att min grannfamilj hade Hedemorahöns och när de skulle göra sig av med sitt gäng tog jag över dem allihopa (5 hönor och en tupp). Om jag fick välja skulle jag ha kring 9 hönor och en tupp, men jag har ingen brådska att komma upp i det antalet.
 
Vart köper man höns?
De finns inte på vanliga djuraffärer. Håll koll på Blocket, i köp- och säljgrupper på Facebook och grupper som "Vi som har höns i XXXX". På våren anordnas ofta hönsbytardagar. Det är ett bra tillfälle att skaffa höns på våren. Hönserierna kör ofta en utfärsäljning i september/oktober där man kan "rädda" en värphöna som varit i produkion länge. Det är ett fint sätt att göra något gott för en individ som kanske suttit i bur hela sitt liv.
 
Tips - skaffa höns efter vart du bor
Vissa höns är tåligare än andra. Hedemorehöns t.ex. tål kyla rätt bra vilket passar mig som bor i Västerbotten. Läs på om olika raser och hitta en som gillar vädret där just du bor.
 
 
Ägg
Hönsen lägger ägg även fast man inte har någon tupp. Tuppens uppgift är hålla reda på hönsen och att befrunkta dem så att man kan få kycklingar. Äggproduktionen sker ändå. Mina höns lägger ungefär ett ägg om dagen under våran och sommaren, mer sällan på höst och vinter. De styrs av ljuset. Jag brukar inte försöka öka äggproduktionen genom att "manipulera" med lampor m.m. mina höns får god tid att rugga om det behövs. 
 
Om hönsen får gå ute och äta gräs och örter blir äggulan saffransgul. På vintern är äggulan därför lite blekare. Hönsen börjar lägga ägg när de är ca 6 månader gamla. Om man skaffar kycklingar dröjder det därför ett tag innan de börjar producera godheterna. 
 
 
 
Att sköta om hönsen
Lagen säger att hönsen behöver tillsyn minst en gång om dagen. Den säger också att man ska skydda sina höns från onödigt lidande och behandla dem väl. Min vardagliga skötsel med hönsen är att jag, direkt på morgonen, går ut och ser till dem. Är det vår/sommar/höst och fint väder så får de gå ut och spatsera fritt på gården, även om vi åker på jobbet. Är vädret dåligt vill de oftast inte gå ut alls. Oavsett så får de mat, antingen på marken utomhus eller i sitt tråg inomhus. På morgonen går skötseln fort, jag ger maten och släpper ut dem. På kvällen spenderar jag oftast längre tid i hönshuset. Då kan jag umgås med dem på ett annat sätt. Sitter ofta inne hos dem. Nu när jag haft kycklingar har de fått mat två gånger om dagen (tre i början), men mina stora höns vil bara ha mat på morgonen, på aftonen/kvällen rör de inte maten. På kvällen byter jag vatten också. Varannan vecka städar jag i hönshuset. Då byter jag ut plasten på bajsbrädan och fyller på med hö i redena så det blir ombonat och mysigt. Kanske varannan gång byter jag ut allt spån i hela hönshuset. Skiten och spånet brukar jag stacka på samma sätt som jag gör med hästarnas gödsel. Jag gissar att om man bor mer tätbebyggt kan man ordna en kompost. Det dammar mycket inne hos hönsen, vid behov torkar jag av fönstersalningar, taket på redet, värmelampan m.m. 
 
Läs mer om bestämmelser för skötsel - Jordbruksverket
 
Att ha höns i tätbebyggt område
Nu bor jag ute på landet, utanför detlajplanerat området. Men om du bor inne i stan/ett samhälle och vill skaffa höns så kan man anmäla det till sin kommun. Oftast får man inte tillstånd att ha tupp då de lever om. Det finns blanketter för detta, det är bara att googla "Höns + aktuell kommun". En god gärning kan ju vara att höra med grannara eller i alla fall förvarna om de nya familjemedlemmarna.
 
Här hittar du blankett för att ansöka om att ha höns i tätbebyggt område - Skellefteå kommun
 
 
Frågor från Instagram:
 
Måste man ha tupp?
 Svar: Nej! Det måste man inte, ägg får man ändå! Istället tar en höna över ledarrollen och "leker" tupp och håller ordning i gruppen. 
 
Vad behöver man göra med deras fötter?
Svar: Ingenting om de inte har problem. Om hönsen dock angrips av kvalster så kommer det att synas på benen. Då blir huden sårig, skrovlig och de kan de halta och få krokiga tår tillslut. För att bota det ska man skrubba fötterna i såpa-vatten och smörka in dem i fet salva typ vaselin (det kväver kvalstren), det ska upprepas varannan vecka tills de är fräscha igen. Då behöver man byta ut ströbädden i hönshuset också! Men i vanliga fall - ingenting!
 
Ner till vilken temperetur klarar de?
Svar: Hönor tål kyla rätt bra men om de vistas för länge i minusgrader kan kammen få frostskador och spricka/blöda, därför är det bra om man håller plusgrader hos hönsen. Jag håller 5-8 plusgrader i hönshuset på vintern men de går gärna ut en sväng på gården även om det är kallare än så.
 
 
 
Är det mycket arbete med höns?
Svar: Det beror ju på vad man är som person och har för referenser. Jag som haft hästar i elva år tycket att höns är rema rama semester-djuret i jämförelse! De vill ha rent och fräscht, mat och friskt vatten, men de kräver ingen hög aktivering eller så. Ett extremt lättskött och tacksamt djur! Jag tror att de allra flesta klarar av att ha höns!
 
Bästa rasen? :)
Svar: Jag älskar hedemora och Isbar !
 
Tänk om dom inte vill komma in på kvällen?
Svar: Det är väldigt ovanligt, hönsen gillar sitt hönshus! Om det är stängt till hösnhuset och det hinner bli kväll innan jag går ut så har de satt sig på någon höjd i närheten av hönshuset. Det är aldrig så att man måste jaga in dem i hönshuset eller så, de brukar trivas i hemmets lugna vrå :) Om de t.ex. skulle flyga upp på en höjd eller så, är det ju bara att plocka ner dem och bära in dem i hönshuset. Ingen katastrof om de skulle sova ute någon sommarnatt heller, men då får man akta rovdjuren förstås!
 
Är dom inte svåra att sköta om de fåt löss?
Svar: Mina har inte fått löss/kvalster så jag vet inte riktigt. Men vad jag läst i böcker och hört av bekanta så verkar det vara överkomligt ändå, det brukar finnas en ljusning i det hela tillslut. Sådant man får räkna in när man skaffar djur - tråkiga saker kan hända!..
 
Vad har du för hönsras?
Svar: Hedemorahöns hela flocken :)
 
Har du dem inhägnade eller går de fritt?
Svar: Mina hönor går fritt på gården men skulle önska att vi hade en voljär så det känns bättre att lämna dem sjäva en dag :) De rymmer ingenstans utan är vädligt hemmakära!
 
Hur ofta ska de ha mat? Vad ger du dem för mat?
Svar: Jag ger mina mat på morgonen och på eftermiddagen/kvällen kan de eventuellt få matrester. Har de hoppat upp på sina sovpinnar så har de gjort natt och vill inte ha mer mat för dagen. Jag ger mina värpfoder + havre och en hel drös med olika matrester. Pasta, frukt, rotsaker, grönsaker och bröd, de gillar det mesta som blir över!
 
Hur klarar de av kylan på vintern?
Svar: Mina höns har det varmt och gott i hönshuset så det går brara fint. Har man byggt ett ordentligt, isolerat hönshus så är det inga problem. De tål kyla rätt bra men ska dock inte ha minusgrader där de bor!
 
Jag undrar om hönsens vanligaste åkommor, hur de tas om hand och eventuellt förebyggande åtgärder?
Svar: Jag har råkat ut för så lite. En blödande näbb och två älsklingar som tvär-dog.. Men på den här sidan kan du läsa mer samt se vad som är anmälningspliktigt.
 
Minst antal höns man bör ha?
Svar: Det funkar att ha två hönor men jag skulle absolut rekommendera att ha några fler för att det ska bli en "flock" :) Tre är det minsta jag skulle kunna tänka mig att ha. För att få lite kvantitet på äggen så tror jag minst fyra är lämpligt :) Så gillar ju hönsen att ha en tupp, så har man möjlighet till det är det en god gärning för sina damer! Senaste tiden har jag haft fyra hönor (varav tre av dem lägger ägg) och ingen tupp, då håller vi oss med ägg men det är väldigt kul att ha några extra att kunna ge bort till nära och kära!
 
Hur hejdar man sig från att skaffa höns NUNUNU?
Svar: Du frågar fel person, haha! Det gååår inte! Bara att börja snickra på ett hönshus så har du snart en härlig flock själv skulle jag tro! Det är så fantastiskt roliga djur att ha!
 
Finns det någon ras som är "tystare" än andra? Och vilken isåfall?
Svar: Hönsen lever inte om mycket alls, det är tuppen som står för den delen :) Dvärgtuppar låter mindre än de större raserna men har man bara hönor är man ganska skonad från ljud!
 
 
 
Hur stor är kostnaden i månaden att ha höns (5-7 stycken)?
Svar: Varje månad går det en stump plast (till bajsbrädan), ca 1/4 spånbal till strö, ca 1 säck med pellets (mindre om man blandar ut med t.ex. havre såklart) och en dutt snäckskal. Havren och höet tar vi in själva så det blir "gratis". Dessa kostnader brukar jag handla i storpack så det blir billigt. Men säg 300 kr/månad så har vi tagit i lite. Väldigt billiga djur jämfört med hund eller häst t.ex. Det går såklart att hitta billigare foder, spannmål hos en lokal bonde, spån från lokalt sågverk, hö hos lokal bonde m.m. det är bara att ringa runt lite!
 
Vad bada dina hönor i på vintern?
Svar: De har en plastbalja där jag har jord och kiselkur (håller ohyra borta). De badar i spånet också, så gulligt!
 
Hur många timmar per dag tar hönsen i snitt? Och hur mycket kostar de ungefär i månaden?
Svar: På morgonen tar det 10 minuter (inlusive att klä på sig ytterkläderna), på kvällen lägger jag oftast minst 30 min på dem, max en timme. Men har jag bråttom eller ska åka bort någonstans så tar det kanske 5 minuter på kvällen med. På morgonen tänder jag lampan, ger dem mat och ser så de mår bra. På kvällen myser jag ofta med dem, kompletterar med mer hö i redena, byter vatten, sitter och bara njuter en stund i hönshuset och känner lugnet. Varannan vecka så städar jag hos dem, det tar ungefär en timme. 
 
Tiden man lägger ner styr man själv. Vill man bara kolla till dem och ge dem mat så tar det kanske 10-15 minuter om dagen. Vill man ha sociala och trygga höns så bör man lägga mer tid än så. Men det är aldrig tar om flera timmar om dagen för mig i alla fall. 
 
Mina höns kostar ca 300 kr/mån om jag slår ut årets alla kostnader månadsvis.
 
Hur gör ni med värme på vintern, värmekälla o temperatur tänker jag främst på
Svar: Jag håller 5-8 plusgrader under vintern. hönshuset värms upp av en värmelampa. Skulle jag göra en investering till hönshuset skulle jag köpa ett kamelement, den värmen blir lite "jämare", tror också det drar mindre el än en värmelampa.
 
 
 
Hur ser din dagliga "hönsrutin" ut om du förstår vad jag menar hahah
Svar:
Sommar
Morgon: Öppnar hönshuset, slänger ut en skopa pellets/havre på marken, klart! Står kvar en stund och ser att hela gänget verkar må bra.
Kväll: Bär ut matrester och socialiserar med dem en stund, plockar in dagens ägg. Byter vatten och stänger hönshuset när alla gått in till sin sovplats (ca 20.00).
Städning: De är ute så mycket så det är knappt skitigt efter 2 veckor. Men försöker städa varannan vecka (söndagar).
 
Vinter
Morgon: Tar med en skopa med mat in som jag häller i tråget. Ser så att gänget verkar må bra. Stänger igen dörren och går in.
Kväll: Bär ut matrester. Byter vatten, samlar ägg och sitter och myser i hönshuset med en höna i knäet allt som oftast.
Städar: Varannan vecka, det behövs då! (söndagar)
 
Väldigt smidiga och lätta rutiner att följa!
 
Är det mycket "jobb" med höns? Dvs massa städning av sovplats, matning plera gånger per dag m.m. ?
Svar: Nej det är väldigt lättsamt tycker jag! Städar varannan vecka men grovstädar ordentligt vår och höst. Matar en gång om dagen och bär ut matrester en gång om dagen. De är väldigt lättskötta och hemtrevliga djur.
 
 
Hur får man dem tama? O miljön de ska bo i :)
Svar: Man umgås med dem. Ger dem mat från händerna (majs!) och spenderar tid i hönshuset. Man ger dem kärlek och behandlar dem med respekt. Har lärt mina ett kommando "bop, bop bop" då vet dem att det är mat på gång och de kommer springande. Har skrivit massor omhönshusets utformning och liknandnde här ovanför, hoppas du hittar vad du letar!
 
Jag bor i ett område där grannar inte vill ha tupp. Kan man ha 3 hönor utan tupp?
Svar: Det går fint!
 
Hur isoerat/varmt måste dom ha på vintern?
Svar: Jag har isolerat med 2x45 mm isolering, alltså 90 mm. Man ska hålla plusgrader, i hönshuset, jag har 5-8 grader.
 
Bör man ha isolerat höshus? Eller räcker det med dragfritt?
Svar: Ja för oss i Sverige är det nog bara att isolera (nu bor jag i norra norrland och kan inte riktigt svara för skåne t.ex.) men plusgrader och dragfritt bör man ha.
 
 
 
Hur har du löst "bajs-brädan" under sittpinnarna?
Svar: Jag har en bockad plåt med plast som jag viker in under plåten (se bild ovan). När jag städar byter jag bara ut plasten och plåten är fin och ren under plasten. På bajsbrädan har jag kompistgaller för att hönsen inte ska gå i sitt eget skit, så de kan idag inte stå som på bilden (detta var första kvällen när hönsen flyttat in). Fungerar smidigt! Skulle jag skaffa fler höns skulle jag försöka höja upp bajsbrädan så den var en bit upp för att få mer golvyta.
 
Hur stort utrymme behöver hönsen vintertid, dvs när der är för kallt för att gå ut?
Svar: Tycker en fin tumregel är max 2 höns/kvm, men lagen tillåter fler. Jag har just nu 4 hönor och 3 kycklingar på 6 kvm, det är inte det minsta trångt :)
 
 
Hur gör man för att få kycklingar?
Svar: Man kan göra på två olika sätt!
 
1. Naturruvning. När en höna känner sig redo att ruva så kommer hon knappt att lämna redet, Hon ruvar i 21 dagar och hon sköter allt själv, du behöver inte "hjälpa" henne något. Hönan tar sedan hand om kycklingarna.
 
2. Kläcka i masin. Man stoppar in äggen i maskinen enligt instruktionerna och trycker igång maskinen (den behöver tillgång till vatten för att hålla rätt fuktighet, de flesta maskiner idag sköter vändningen automatiskt. Instälningarna behöver ändras under tiden, men det går att läsa i instruktionerna för maskinen. Efter 21 dagar pickar sig kycklingen ut ur ägget. De ska stanna i maskinen tills de är torra, då vill de bo varmt (37 grader) de första dagarna. Oftast är det svårare att få en mamma att accerptera maskinkläckta kycklingar. Jag hade mina kycklingar för sig själva tills de fick fjädrar på kroppen och blev stora nog att kunna "försvara" sig lite.
 
...
 
Pjuh, det var allt jag hade att säga om höns idag! Gilla gärna inlägget om du blev inspirerad och skicka en kommentar med en fråga om det är något du funderar på!

En långsam lördagsmorgon hos oss

Igår var det lördag och vi vaknade upp till en stålande vacker oktoberdag. Ett tunt täcke av pudersnö över hela backen. Knut är kittad för vinter med sin päls.
Överallt - så stillsamt och vackert när vintern kommer och hälsar på. Varmgrader till veckan igen. Men fram tills dess njuter jag av vackerheten och omgivningarna. Här vårt fågelbord som min hittepå-morfar timrat åt oss och som pappa satt på fin björkkvist. Så fint.
Listan är lång med saker att "hinna" innan vintern är här på riktigt. Typ plocka in sådant här skrufs som ligger varstans.
Så vackert överallt mot för det grå oktober vi brukar ha vid den här tiden på året. Jag hade klätt mig varmt och satte riktning mot den öppna ladugårdsdörren, där inne bor hönsen! Här kan ni se hur det ser ut.
Öppnade upp hos damerna som bott inne hela veckan. Det är kolsvart när jag gör morgon hos hönsen, då sitter de fortfarande på sin pinne och sover. Men nu var det helg, ljust och hönsen hade en väldig fart ut.
Tills de insåg att - herreguuu, det är ju SNÖ på backen - går inte för sig. Vill absolut inte sprätta runt i kalla snön inte.
Lovisa tog en lov. Stod och funderade om jag var riktigt klok som föreslagit promenaden. Funderade en minut innan hon flög tillbaka till hönshuset och hörummet som har barmark överallt. Skeptisk minst sagt.
Sedan gick jag metrarna hit, till stalldörren. Stalldörren som jag målade så vackert med svart slamfärg 2015. Nu sliten igen. Så småningom kommer alla ladugårdsdörrar att bli gröna och de mest ruttna kommer att börja bytas ut pö om pö.
Väl inne i stallet hade någon röjt runt som vanligt. Är man bara liiite sen så. Han står och kikar i fönstret om morgonen, och startar jag dagen hos hönsen istället för i stallet så får jag ett förskräckt gnägg och sedan ser det ut såhär. Upprörd och förbannad, och otroligt söt när han spelar osyldig. Oftast är det Fapriolas grejer som ligger utslängda på golvet, hon är inte ens hög nog att nå över sin boxkant, men alltid kan man ju skylla på den lilla shettisen tycker Årvar. 
Täcken tråcklades på och morgonhöet intogs tillslut. 
Så mysigt att starta lördagen med en långsam morgon hos djuren. Fylla vatten, klappa mular och bara djupandas.
Sedan blev det hemgjord musli/granola med hemägg och avokadotoasts. Följt av städning, påhälsning i storasysters nya hus(!), ärenden på stan, målning av dörrar och det hela avslutades med restaurangbesök och bio. Välbehövligt med en ordentlig dejt med Fredrik.
 
Idag är det söndag. Min systerdotter är här på besök, vi ser Pettson och Findus, äter satsumas framför kakelugnen och myser.

Sista utedagarna och en titt på kycklingarna

Sista utedagarna för hönsen innan de ska bo inne en hel vinter i Hönshilton. Jag tror de överlever utan problem, de har sina aktiveringsbollar att leka med, bra foder, mysiga reden, lagomt med värme och så vidare. Men lite trist är det ju, efter många, långa månader ute på fri fot.
När jag är hemma och skrotar så ställer jag ibland fram ett kompostgaller så att kycklingarna får vara ute en stund. De är fortfarande ganska blyga tycker jag, så jag försöker spendera en del tid bara bredvid dem. Vågar inte ha dem lösa än, Knut tycker att de ser sååå goda ut.
Skulle kunna sitta och njuta hos dem hur länge som helst. Det är så mysigt när de stora kommer och hänger runt en också. Ingen som vill ligga i famnen och kuttra som hönan Julia. Men de vill gärna vara runt en. Mysigt.
Äggproduktionen är ganka låg just nu. 1-2 st om dagen får vi. Till våren blir det mer höns (om kycklingarna visar sig vara tuppar) så att vi får mer ägg. Vill gärna ha några Isbar-höns, men samtidigt älskar jag mina Hedemora så mycket att jag gärna håller dem renrasiga och skaffa fler färger av dem. 
 
... ska vi ta en titt på de små också? ...
Ettan 
Tvåan (Julias kyckling)
.. och trean.
 
Jag ser själv inte skillnad på dem personlighetsmässigt. De är snälla, blyga och söta alla tre. Har ingen känsla alls om det är tupar eller hönor, det får tiden utvisa. Så mysigt med de små.

Vi som lever livet på backen

Från hela mitt hjärta - tack för all fin respons på att Fredrik och jag ska bli föräldrar! Det känns helt fantastiskt, både kul och spännande. Vi har iiingen aning vad vi gett oss in i, det blir ett äventyr helt enkelt! Jag ska berätta mer förstås, ni ska få följa livet på landet som gravid också tänkte jag. Upp och ned, som ju livet är i övrigt. Men först tänkte jag presentera oss ordentigt. 
 
Det swishade till på instagram (@livetpabcken) och vi blev 5000 kompisar i helgen, så makalöst! Det trodde jag aldrig när jag startade upp den 2015. Med anledning av det tittar det in nya ansikten även här, så jag passar på att skriva ner några rader och visa lite blandade bilder på oss som bor här på backen. Välkomna hit och tack för att ni hänger här med mig, tycker så mycket om er!
 
Isabell heter jag som bor här på backen. Jag är tjugosex år och kommer ursprungligen från byn Åbyn utanför Burträsk. De flesta känner till det lilla samhället i Västerbotten, känt för sin goda Västerbottensost. Jag jobbar några mil bort, min befattning heter Utvecklingsingenjör, det är väldigt svårt att förklara vad jag gör på dagarna, ingen dag är den andra lik. Låt oss säga att jag har kanske världens roligaste jobb, så pratar vi inte mer om det. Jag har alltid älskat djur, speciellt hästar. Är uppfödd i lantlig miljö, med närhet till sjön, åkern och hästgården där jag spenderade i princip varenda dag efter skolan.
Jag är väldigt levnadsglad och sund som person. Det behöver inte vara så komplicerat för att jag ska trivas. Jag älskar min familj och mina vänner så oerhört mycket, men är väldigt introvert och tankar energi när jag hänger med mig själv. 
När jag är ledig så spenderar jag helst tid hemma. Är en riktig "bullmamma" och tycker det är helfestligt att baka och laga mat. Jag är kreativ och fyller gärna kameran med foton. Helst bilder från det vardagliga livet hemma på backen, men också bröllop, baltillställningar och parfotograferingar blir det ibland. Jag önskar att jag var en pedant person, men jag är inte så brydd över lite smuts och lite röra, bara man får städa och organisera ordentligt ibland. Jag älskar choklad och skulle nog kunna äta hur mycket chokladbollar som helst, vilken tid på dygnet som helst.
Jag brukade vara en tjej som tränade flera gånger i veckan. Sprang och gymmade och speglade magrutorna i spegeln. Handlade fins märkeskläder för lönen på stan och mötte upp några tjejer för att dricka drinkar, shotta och gå på krogen. Det livet kallar inte på mig längre, inte alls. Under en resa till USA 2014 så hände något med mitt sätt att tänka. Jag förändrades över en natt. Från att ha varit väldigt ytlig, självkritisk och allmänt "brydd" så började jag att värdera mig själv och andra på ett annat vis. Jag landande i mig själv. Idag är jag snäll med mig själv, jag är min bästa kompis och hejarklack.
Jag drömmer i smyg om att kunna jobba hemifrån. Inte än men på sikt (mitt jobb är alldeles för kul). Ha ett krypin på gården, någon sorts handelsbod för kul och leva på att skriva. Handelsboden skulle vara fylld av varor från vår gård och näriggande gårdar. Hembakt bröd från bagarstugan, sylter, marmelader och hemägg och schysst kött. Kanske  ett litet BNB någon del av livet. Mina tankar jag rulla iväg till framtida somrar när jag smyger upp tidigt (älskar att gå upp tidigt!) och gör iordning en korg med hembakt, ljummet bröd, pålägg och hemägg och ställer utanför dörren till hyresgästerna. Sedan får jag panik av tanken att någon faktiskt skulle måsta bo/vara här på gården för att det skulle vara möjligt och viftar snabbt bort tanken. Jag skulle vilja bli en hejare på att odla och ta tillvara på naturens skafferi. Att kunna jobba hemma i en randig pyamas ligger också högt upp på listan. Men just nu - väldigt nöjd med mitt jobb och allt vad det innebär!
Just nu bakar jag mest bebis. Dagsfärsk bild på kulan + två tjocktröjor. Njuter av hela alltet, det känns som en resa det här med att vara gravid. Jag är lite tröttare än vanligt. Men i överlag så är energin på topp. Älskar att röja runt på gården och skotta runt skottkärran, kånka bort saker för vintern och svettas lite när jag anstränger mig. Stannar ofta till och drar handen över magen och njuter en sekund extra. Tänker att flåset och blodgenomströmningen är bra för den lilla där i som ska få växa upp här med oss. Känner ett pirrigt fladder om kvällarna i magen och njuter. Här och nu.
 
... Med mig på gården bor min fästman F, min Fredrik (läs om vår förlovning här). Vi har varit tillsammas sedan oktober 2008. Tio år i år. Jag träffade Fredrik första gången när jag var tolv och vi båda skulle spela trumpet för kungen. Jag minns att han var det snyggaste jag någonsin sett. Någon månad senare möttes vi på en fotbollscup i byn. Sedan hamnade vi i samma klass på högstadiet. Sedan har det liksom bara funnits honom. Det var tre år av trånande och ett otroligtjobbigt "tonårs-spel" innan vi beslutade oss för att slå våra kloka huvuden ihop, sexton år gamla. Vi hade precis börjar gymnatiet. Jag Teknikprogrammet med inriktning inredning & design och han Spectrumprogrammet med inriktning friluftsliv.
Fredrik är uppvuxen på bondgård. Hans föräldar jobbar/jobbade heltid med annat, men på kvällar och helger så var de bönder. Mjölkkor, katter och höns vill jag minns att de hade, möjligen en häst och en hund ett tag också. Sedan gick de över till nötkreatur för köttproduktion men numera har de får. Där spenderar vi en del tid med skötsel, kli och mys. Fredriks föräldrar bor också här i byn, kanske 500 meter från oss. Det är härligt att ha dem nära, vi hjälps åt när djur ska skötas, gårdar ska skottas och så. I och med att Fredrik är uppfödd som han är så har han alltid haft ett stort intresse för djur och natur. Han är sådär lugn och sansad så att alla djur tycker om honom, hundar kryper alltid upp i hans knä, hästar blir som lamm att hantera för honom och katter lägger sig på rygg och ålar sig.
Fredrik är den snällaste personen jag känner. Folk brukar säga att jag är snäll, men det är ingenting jämfört med den här mannen. Han har ett hjärta av guld. Han är lugnet själv, stressar aldrig och har en otroligt förmåga att kunna sova vart helst han vill, när helst han vill. Han är väldigt mysig, gillar att grilla korv över öppen eld, se på film eller bio och njuta av en god, hemlagad middag.
Fredrik älskar att köra skoter. Han har försökt flera gånger att övertala sig själv att sälja sin skoter, men jag behöver bara titta menande på honom, aaaldrig i livet att han skulle må bra en vinter utan sin skoter. Den ska han bara ha, så det så. Helst kör han i fjällen men miltalen brukar kunna rulla iväg rätt friskt här hemma med. Innan vi började med projekt renovering så spelade han fotboll i det lokala fotbollaslaget. Nu är det korpen-innebandy istället. Fredrik är sådär jobbigt duktig på saker, och lär sig fort. Alltid blygsam över sin egen prestation, alltid med fötterna på jorden. Älskade F. Han älskar att kolla på MMA och boxning, jag vet inte hur många nätter vi spenderat vakna för att se fighter på Viaplay (senast inatt!).
Fredrik jobbar på en träindustri några mil åt andra hållet mot för mitt jobb. Han jobbar heltid fyra mil bort och renoverar hus i en rasande fart och klagar aldrig. Aldrig ett pip om att det är jobbigt eller slitigt. Alltid ett leende. Jag tvingar honom till en vilokväll ibland. Svårmotiverad till det, men ibland så går det hem.
Fredrik ser alltid det goda i folk och jag har alltid tyckt att det känns som en ära att just han valt att leva med mig. Trots att tio år har gått så känner jag mig hedrad och väldigt lyckosam som får leva med en så fin människa som honom. 
 
Näsvallens Fapriola är min shetlandsponny. Hon flyttade hit 2016 när jag fick lov att ta bort min första häst Trollfrej (läs första inlägget om henne här). Hon är född 9 juni 1995, hon är u. Priola och e. Annelunds Doc. Hon mäter 104,4 cm över jorden. Fapriola har haft ett föl som heter Miss Samanta Far.
Fapri som hon kallas var min kollega förr. Jag jobbade extra på stans Travskola medan jag pluggade i Umeå. Varenda söndag spenderades inne på travbanan. Fapri började bli till åren och blev tillslut less på att ha barn och folk runt sig hela tiden. Hon längtade ut på landet, till ett lugnt pensionärsliv. Så det talade honom tydligt om och de ansvariga på travskolan, de lyssnade på henne. Så 2016 köpte jag loss henne, min favoritkollega. Såklart hon skulle få bo här hos oss. Eller, självklart var det faktiskt inte, jag fick fundera både en och sju gånger om jag verkligen skulle ha en shetlandsponny. Fapriola har tidigare tävlat ponnytav. Hon gjorde 87 starter med raden 6-4-11. Hon är både riden och körd och det är en fröjd att arbeta med denna ponny. Så himla positiv till arbete.
Fapriola gillar inte alla människor. Hon var väldigt less på allt när hon kom hit. Less på människdor, less på hästar, less på i princip allt. Ingen har någonsin behandalat henne illa, hon har fått kärlek varje dag, bra foder, perfekt omvårdnad. Men längtan till det lugna landetlivet blev för stort för henne. Än idag gillar hon inte allt folk. Ibland går hon längst bort i hagen när det kommer folk och vill absolut inte bli störd. Fapri har dock en alldeles egen tjej, Alva, som kommer hit en gång i veckan med sin mamma och rider. Fapri lyser upp när Alva kommer och har börjat gnägga när hon ser att Alva kommer för att hämta henne i hagen, sådär så hjärtat gör lite ont av söthet.
Fapri blir världens sötaste mammut på vintern, hon är så sockersöt. Älskar mat (såklart) och har alltid lite för rund mage. Hon dammsuger hagen. Hon är vår lilla maskot, Årvars lilla flickvän. Hon tar det mest lugnt på veckorna nu för tiden, på grund av min tidsbrist och hennes speciellt humör (kan inte släppa in vem som helst till henne). Och jag vill ju förståst att hon ska vara nöjd. Så vi går promenader ibland. Tar en tur med släden ibland och med vagnen ibland. Skattar alltid högt, det är så kul. Har lovat Fapri att hon ska få stanna här så länge hon bara vill, jag hoppas det blir många fler år!
Min kallblodskärlek heter Moe Årvak men kallas kort och gott Årvar. Han flyttade hit 2014 nästan som av en slump (ni vet den där resan jag pratade om - den förändrade mig verkligen). Han är född 4 juni 2004, han är en vallack u. Moe Embla och e. Järvsöfaks. Han är importerad från norge som treåring. Han är ungefär 158 cm hög.
Kom till Sverige med ett ok av förväntningar på sina bogblad. Levde inte upp till dem alls. Istället skenade han, var odräglig och rädd. 15 starter blev det på travbanan med raden 1-1-1 innan han blev bokad på slakteribilen. Sedan dök jag upp i stallet han stod i en majkväll, fick ett tips av en snäll man jag är så evigt tacksam mot. Resten är historia. Min allra finaste vän, Årvar. Jag red in honom innan midsommar och sedan dess har vi haft så jäkelens kul. Ridit dressyrkurser och försöker lära oss allt om sitsar, yttertyglar och skänklar tillsammans. Vi är båda nybörjare (fortfarande - efter 4 år!) och har enormt kul ihop. Årvar är väldigt snäll trots sitt rykte, han är lättlärd och tycker att det är så kul att hitta på saker. Tricksträna, dressyr eller en tur med vagnen, han ställer upp på det mesta.
Årvar är nog den vackraste häst jag sett, tror jag. Hela han utstrålar kraft, det är mäktigt. Han är väldigt sällskapssjuk och hade nog helst följt med in i huset och legat i soffan. Nu när jag är gravid så rider jag mindre än förr. Nu gör vi allt på kul, pausat dressyrträningar och sådant och bara motionerar och får i oss frisk luft. Alvas mamma har börjat rida honom en gång i veckan, hittills går det superbra. Så skönt med hjälp från sådana klippor.
Årvar är min akilleshäl. Gör han sig illa så börjar jag gråta direkt. Skulle någon kidnappa honom så skulle jag kunna betala vad som helst för att få honom tillbaka. Han har burit mig genom min stora sorg när Trollfrej dog. Jag har räddat hans liv. På något vis så har vi bara varandra trots att vi har så mycket mer än så. Men det är som att jag kan höra hans röst i mitt huvud, som att han pratar rakt in i mig. En hästpratare fick prata med honom en gång och han sa bland annat "Årvar vill gärna berätta för dig att han är trygg med dig. Han gillar sättet du är på, att du är en så lugn och stabil människa som alltid bryr dig. Han är också stolt över dig, att du tagit dig igenom så många tuffa saker men ändå ger du inte upp!" väldigt fint.
Nu för tiden finns mer i livet än hästarna för mig. Men jösses vad de betyder mycket för mig. De finns där de dagarna man bara behöver en hals att borra in asiktet i och begrava sig i ett fluff av man. De tar en över stock och sten, i full galopp över ängar, en känsla som inte går att få till på annat vis. De ger mig vardagsmotion och frisk luft varje dag. Även om tiden till att rida och träna är begränsad när vi kör på med huset och gården, så finns de där ute. På gården de båda ska få bli gamla på. Det är inget annat än villkorslös kärlek, och livet blir så mycket roligare med hästar. De både kostar pengar och tar tid, men ärligt har jag fortfarande efter tjugosex år inte kommit på något bättre att investera tid och pengar i.
 
I januari gick drömmen om höns i uppfyllelse! Det hela började med att min granne Emil ringde mig och frågade om jag inte skulle ha fem hönor och en tupp han inte hade tänkt ha kvar. Jag sa att jag skulle fundera på saken. Hade nog tänkt säga nej. Men så dog en kär person till familjen, och jag tänkte, "man lever bara en gång, jag skaffar höns, så det så". Sen satte jag och pappa igång med hönshuset där mellan jul och nyår. Lagom till min födelsedag i januari (någn dag senare) så fick de flytta in. Fem hönor och en tupp.
Så himla glad man kan bli av några fjäderfän va. Ganska snart blev vi kompisar. Julia, Lovisa, Malin, Chatrine, Barbro, Ernst och jag.
Skattjakten varje dag. Gyllene ägg. Har inte vant mig än vid det. Så lättskötta och vänliga små djur. Alla borde ha en egen flock tycker jag.
Men livet är ju upp och ner som ni vet. I somras dog min fina tupp och min favorithöna Julia, (läs mer här). Baksidan med djur, helt klart. Men av en god vän fick jag låna en äggkläckningsmaskin som snurrade på i tre veckor...
.. resultatet blev tre helt bedårande små kycklingar. Alla mina höns är av rasen Hedemora. Jag har idag fyra höns och tre kycklingar som inte är könsbestämda än. Skulle kunna ha hur många till som helst bara jag hade plats i hönshuset.
En dagsfärsk bild på en av kycklingarna. Sex veckor och två dagar.
Vår sista familjemedlem är bondkatten Knut! Allas vår favorit! Eller egentligen mest Fredriks, de är som helan och halvan de där två. Har riktigt gaddat ihop sig. Knut är fem år. Vi skulle absolut inte ha någon katt, det hade Fredrik bestämt. Men när mina föräldar fick kattungar så bestämde jag mig för att låna hem en av dem över en långhelg. Haha, ja ni kan ju förstå hur det slutade.
Knut hänger med på det mesta här på gården. Han är stallkatt, jagar råttor, hänger i huset när vi renoverar och sitter och iakttar hönsen när man är där. En ständig kompis som följer med på alla upptåg. Älskar att ta sovmorgon, morgontrött som få. Ska sitta med vid matbordet. Dricker bara och endast vatten ur kran på toaletten. Älskar nudlar och gurka.
Knut har mycket bus i sig. Varje kväll måste han köra parkour ute på gården för att sedan gå in och sova i fotändan av sängen. Upp på tallarnas stammar. Röja runt i buskarna, upp på träden igen, ner, upp och springa i en väldans fart mot dörren. Gapskratt varje kväll åt dessa busryck.
Knut är en livsnjutare. Älskar lata dagar. Kurrar högt när det är filmkväll och familjen är inne. Kan helt plötsligt hoppa upp på Fapriolas rygg om han får feeling. Vill sitta i knäet när man är på toaletten. Knut var väldigt tjock förr, han kunde knappt hoppa upp någonstans. Men så köpte vi loss gården och flyttade hit hästarna, Knut började hålla jämna steg med oss och blev väldigt atletisk, nu är han i fin form. Spänstig som få.
Knut slet av sitt korsband när han blev jagad av en rottwailer en gång. Det her begränsat honom något just när det kommer till att klättra. Han klättra gärna uppåt men ner törs han inte komma längre, så Fredrik har fått dingla på en stege på tok för många gåner senaste två åren. En alltid lika förtvivöad Knut sitter då på någon tallegren och sjunger ut sin förtvivlan. Mycket känslor i denna lurviga lilla kropp, haha!
Knut är en bra kompis. Aldrig känner man sig ensam här på gården. Han hoppar upp på bilen så fort man kommer hem från jobbet. Vi daltar på tok för mycket med honom, såklart. Jag har lärt honom "sitt", "stå" och "vacker tass". En högt älskad Knut helt enkelt.
 
 ... och vi allihopa bor här.. I vad jag på sociala medier kallar "vårt lilltorp". Ett litet hus om ca 80 kvm. Dåliga fönster, det drar rakt igenom här på vintrarna. Men mysigt är det. Vi flyttade hit efter studenten 2011. Hyrde huset i 4,5 år innan vi köpte loss hela gården. En pyttehall, kök, toalett, vardagsrum ryms på nedervåningen, uppe har vi en hall och två sovrum. Perfekt "i väntan på"-hus.. och vad väntar vi då på??..
... jo vår Dröm. Huset som kallas "Drömmenhuset" i sociala medier, just för att jag så ofta sa "Drömmen vore ju att kunna renovera det där huset..." ,,, och pekade på denna timmerkåk. 2015 köpte vi den. Fast bestämda att detta är vårt livsprojekt.
Massor med potential. Men huset hade stått tomt i 50 år och det var "mycket arbete" (de mest sagda orden till oss tror jag!). Men mycket arbete har liksom inte skrämt oss.
Så vi började gräva där vi stog. En brädbit i taget..
... så jobbar vi på med vårt livsprojekt tillsammans med våra föräldarar som är här och hjälper till när de har tid och möjlighet... Här växer den fram, vår Dröm.
Dagsfärsk bild på vackerhuset. Älskar varje kvadratcentimeter av detta hus. Här ska vi bo en dag. Fredrik, jag och lilla knytet i magen. 
Och här bor vi.. Mellan träsket, skogen och med åkrarna som granne. Skog och mark har vi till. Bilden är från 2016 och är fotograferad av min bästis sambo, så glad för det! Älskar vårt läge.
Här ser man bättre hur mycket större Drömmen är än Lilltorpet. Mer än dubbelt så stort. Så mycket luft att andas i det huset. Och vår kära ladugård. Med stalldel, garage och plats för en herrans massa bråte.
Här växer våra drömmar i takt med bebisen i magen. Så många timmar kvar, men vi har ju hela livet på oss att "bli klara", om det nu är det man ska sträva efter.
 
Så välkomna hit. Mellan träsket, skogen och med åkrarana som granne. Med hästar, höns, katt och en bsbis i magen. Min kärlek och jag. Här har ni oss, vi som lever livet på backen.
 
 
Visa fler inlägg