Betestider, hej hej, betestider!
 
En helt vanlig onsdag i livet. F på andra sidan Atlanten. Jag är hemma på backen. Med en begynnande förkyldning, sminkrester under ögonen och besök av en av mina bästa vänner, Matildan. Vi äter orimliga mängder carbonara på backens hemägg, äter bröd och massor av ost till. Sådant som är gott för själen. Matildan åker hem efter läggdags. Snart är hon tillbaka i Stockholm. Och livet på backen, ja det fortsätter som förut.
Det är sent och dagt att hämta hem hästarna från betet. Sista dagarna med syrénen nu. Går förbi och drar in stora andetag av doften. Får inte nog.
Går vår uppfart ner till byavägen. Trehundrasjuttio meter kanske den är. Något i den stilen. Längst ner på den bor våra grannar Per-Johan och Malin, de är fina grannar att ha.
Så svänger jag höger ut på byavägen. Västra Skråmträsk. Till höger ytterligare fina grannar jag är mycket tacksam över. Och där, en beteshage som stått orörd i tjugo år sedan den såddes in. Den är slagen då och då, tack vare svärfar. Men i övrigt, så outnyttjad den kan bli. Så känns det lite extra fint att ha hästarna där. Och faktiskt använda marken vi äger.
Jag släpper hästarna här en stund efter jobbet så de får vänja sina magar vid grönskan. Sedan får de sova i vinterhagen och äta hö och hösilage på dagen. Lite bökigt och meckigt att få till det, med förflyttning av hästar och tider att passa. Men så skönt för matte att inte behöva oroa sig för fång.
Det är mycket jag skulle behöva göra gällande betet. Röja runt tråden. Skaffa dit ett aggregat med el. Hinkar och dunkar för sommarvatten. Men allt har sin tid. Njuter av här och nu tills det är färdigt. Långt ifrån perfekt. Men fungerar utmärkt ändå. Så glad över mina två trygga hästar.
Så knäpper jag fast grimskaften i grimmorna, öppnar upp till hagen, så går vi hem. När vi har trehundrasjuttio meter kvar slänger jag grimskaftet över Fapris rygg så får hon pinna på själv. 
Älskar det här stället så mycket. Så fantastiskt. Trots att timmen är sen och den där listan med saker att göra när andan faller på inte blir avbetad. Så njuter jag. Tid med hästarna, det är harmoni för mig.
... och hjärtat smälter när de återigen står och kliar varandra när de är tillbaka i hagen. Känns som jag mest upprepar mig, men jag tycker om dem och livet de ger mig, så mycket.
 
Snart börjardet bekymmerslösa livet i beteshagen. Det blir nog ljuvligt, i år igen.
Livets bästa nationaldag
Vilken nationaldag vi fick till på backen. Den bästa hittills vågar jag nog påstå.
Det var kallt och jag har spenderat hela dagen i ullunderställ. Plus två tjocka tröjor till. Stundtals med mössa. Men  ändå. Livets hittills bästa nationaldag. inte så dumt alls.
 
Jag hade ställt väckaren på sju. Sedan låg jag och drog mig i sängen precis som Knut brukar göra. Minutrarna tickade på. Långsamma morgnar ändå. Sedan blev det bråda tider, hann ge djuren mat och röja köket innan min ena svägerska hämtade upp mig. Jag har två av dem, svägerskorna alltså. Ju mer jag umgås med dem desto mer tycker jag om dem. Cecilia som jag spenderade förmiddagen med idag kändes så himla stor och vuxen när jag och Fredrik blev tillsammans, men hon är trots allt bara två år äldre än oss. Så nu umgås vi som vänner, tycker så mycket om att spendera tid med henne på tu man hand. Berätta om saker som ganger, skratta åt roligheter, glädjas åt varandras framgångar och ge varandra råd. Skulle gärna spendera ännu mer tid med de båda, fina svägerskorna.
 
Hur som helst. Iväg bar det till två lokala handelsträdgårdar, jag, svägerskan C och hennes sockersöta son Ebbe. På första stället, Gråbergs plant, handlade jag ingenting. Cecilia hittade en helt makalöst fin kruka. Sedan bar det av till Bergliden trädgård. 
... och minsann. Alla sommarblommor jag vill ha är nu inköpta.
En salig blandning av grönt, rött, rosa och vitt. Blev ingen röd tråd i det hela, passade på att köpa allt jag tyckte var fint och släppte alla tankar om att allt ska matscha. Kryddor, sallad och jordgubbar hängde med hem också. Så kul då jag helt prioriterat bort att så frön och odla i år. Så veldans nöjd med mina blomfynd.
Väl hemma på backen hände detta - potatisland! Jag satte potatis medan Fredrik byggde på vår stenmur. Den blev så vansinnigt fin tycker jag (måste förstås visa er i veckan!)
Sedan drog jag på mig handskar och knöt ihop buketter av nässlor. Hände dem på tork på timmerboa. Tanken är att hönsen ska få grönt hela vintern sedan. Lite i taget, pö om pö. ska jag torka ett helt upplag åt dem.
Är så tacksam över denna plats på jorden. Mitt hemma. Vår utsikt. Åkrarna, sjön och skogen. Försöker bli bättre på att ta tillvara på allt runt om oss, både själsligt och det som faktiskt växer runt om oss och kan användas i matlagning och djurhållningen.
Runt mig spatserade hönsflocken. De är så lyckliga nu. Sprättar runt och kommer springande mot en när man är ute  på gården. Ett av livets bästa beslut, att skaffa höns.
Än är det mycket kvar att bygga på hönshuset. Men tills vidare bara njuter jag av att faktiskt kunna ha min hönsflock. Två till fyra ägg om dagen får vi nu.
Sedan byggde jag hästarnas sommarbete. Det saknas el och jag måste trimma runt stängslet. Men ett provsmak i en timme medan vi åt middag fick gå an. Det var lyckliga, belåtna hästar som jag hämtade hem från betet. Passade på att ta en tur med rockarden som pappa lagat åt mig. Så tacksam för all fin hjälp vi får med allt just nu. Allt bara löser sig. Så himla glad över det.
Och slutligen. En nyduschad, nybajsad och väldigt söt kallblodskung som fick komma in i boxen och göra kväll. Så himla fylld av lycka efter denna dag.
 
Livet känns så annorlunda nu. Trots att vi jobbar på och hinner en hel del om dagarna och kvällarna så unnar vi oss att göra en sak i taget. Skiter i listorna med saker som stressar. Gör lite det som faller mig in mellan måstena. Tar mig tid att lyssna på ljudbok, ligga i kökssoffan i en kvart och sitta mitt i hönsflocken en stund på morgonen och tänka å ingenting särskilt. Det känns som att det är en bit kvar tills vi helt rätt väg i livet. Men det känns som att vi har någonting på gång. Hjärtat lättare, axlarna inte lika spända och helt plötsligt känns inte kroppen så svår att styra och andas med. Jag är så glad att vi får hjälp, att vi har varandra och att vi har denna plats.
 
Livets bästa nationaldag, mina vänner.
Moe, min Moe.
Jag brukar visa bilder från hästarna i hagen, där de lufsar runt med vind i manen och lapar sol nere i hagens ena hörn. Men de är ju så mycket mer än bara fina gårdsprydnader mina fyrfotingar. Vi brukar träna på rätt hårt. Dressyr är det jag snöat in mig på, med en dröm om att en dag våga tävla. Men fram tills dess, träna för att det är kul. Har haft ett ovanligt problem i vinter, min häst har blivit så rund! Den makalösa snömängden har gjort att han inte alls varit lika aktiv som förut och hans annars så vältränade mage har blivit till en kagge. Så nu är det hårdträning. Galoppintervaller, övergångar och annat som får upp pulsen på honom.
Jag blev lite gråhårig när jag skulle sadla efter en längre barbackaperiod. Första hålet, och knappt det. Vi har något att jobba på mao.
Full munderad. Har många bekanta vars hästar ska få föl om 1-2 månader. Årvar ser ut att platsa bland de högdräktiga stona. Men annars så, alldelens ljuvligt fin. Helt perfekt i mina ögon.
Han skulle på slakt 2014 min bästa vän. Men jag kunde inte lämna honom till det ödet, han hade de snällaste ögonen, en stor, pussvänlig mule och en aura som bara ropade på kärlek och närhet. Så sedan 2014 har han förgyllt mitt liv, skulle gärna vilja berätta hur det gick till för er. Han är en riktig nallebjörn. Skulle nog helst sitta i knäet på en om det var möjligt.
Årets första vårtecken bjöd han på för någon vecka sedan med. Hårfällningen!
Min fina kille. Han är så rolig att rida och träna med. Har som mål att rida för tränare en gång i månaden framöver, när snön smält. Sedan ska jag spara pengar och handla en hästtransport och en dressyrsadel med. Kan knappt bärga mig. Så mycket kul vi har framför oss.
Jag tänker att jag ska uppdatera er lite mer om hur vi tränar och vad som händer på hästfronten här framöver. Fram tills dess - håll till godo med lurvig kagge och alldelens ljuvliga snällögon.