Det kom ett paket ...

... med den lyxigaste vinsten i ...
 
Jag rimmade ihop ett tävlingsbidrag till en instagramtävling jag scrollade förbi, någon dag senare fick jag meddelande om att jag vunnit! Priset var så fint, så fint så de vill jag gärna visa er! Jag vann ett kit till mig själv och någon jag tycker om - jag valde att dela det hela med min ena syster som haft några tungrodda veckor.
 
I år har jag nyårs"löften" som innebär att jag ska leva mer hållbart. Vinsten kvalar helt klart in i mina löften och gick hand i hand med min längtan efter ett enklare liv. Så vi tar en titt (detta inlägg är inte på något vis sponsrat, bara tips från mig till dig).
Här har vi hela kalaset. Dubbelt upp av allt - hälften till mig och hälften till syster E. Den där "svampen" är en "luffakudde", den används som tvålkopp, hur fiffigt? Ser ut som något som kommer från känsliga barriärrev eller något - men utvinns från en sorts gurka!
Jag faller mer och mer för fasta tvålar. Jag har en från Malin i Ratan som jag tvättar ansiktet med, och min ulltvål använder jag varje gång jag duschar, så härlig! Numera har jag denna tvätt-städ-disktvål med. Tänker att den ska få bo i köket på diskbänken. Luktar fräscht och vårigt. Skulle så gärna vilja prova en hårtvål framöver med. Så onödigt med plastförpackningar, vattenutspädda kemikaliescahmpon när man kan använda dessa. Lokalproducerade, snälla mot huden och miljön. Prisvärda (räcker så länge!)
I vinsten följde dessa fina örhängen från MNOP Jewelry. I återvunnit silver. Blir så glad, jag har bara ett till par örhängen jag använder (resten har rensats bort och getts till grannflickorna). Kan ha kvar något par i ett gammalt smyckesskrin med nu vid närmare eftertanke. Men nu har jag perfekta örhängen i silver, att använda både till vardag och festigheter.

Odlings- och trädgårdsdrömmar

Jag drivs av drömmar. Det kan vara klara målbilder eller mer rena fantasier, de är kortsiktiga och långsiktiga men jag har oftast inga klara planer på exakt hur jag ska ta mig dit. Jag låter drömmarna vägleda mig, det brukar bli bra.
 
I januari drömmer jag om en trädgård. Det gör jag visserligen i prunkande juli med, kanske just för att vi inte har någon trädgård alls. Jag är uppvuxen med en pysslig mamma som höll ordning och reda i rabatterna, anla kryddkullar och planerade äppeträd. På senare år har jag förknippat ett hem med en trädgård så mycket. Liksom en del av huset fast utomhus. Att vi grävt upp mer eller mindre hela gården och så hjälper ju till förstås, hela tiden finns drömmen om en grön trädgård med i tankarna. Då blir det drägligare att hålla på att gräva och gegga runt i några år.
 
Jag drömmer mycket om att odla. Växthus drömmer F om. Kruxet är att jag har i princip noll erfarenhet. Någon pallkrage med morötter har jag gett mig på. Potatislandet gör vi varje år. Kryddor, sallad och sådant har vi på altanen hela sommaren. 2017 hade jag tomater, gurka och chili i hela köket. Lyckan när fröet äntligen går att skörda. Men nu vill jag lära mig mer. Såhär tänker jag;
I år vill jag att Fredrik plöjer upp ett till land bredvid potatislandet (som ska utökas, vår potatis räckte bara till förra veckan!!). Där kan jag botanisera. Vill odla allt som känns rejält och rustikt. Rödbetor, grönkål och morötter. 
Så småningom vill jag ha en trädgård full med "små rum". Att gå runt i den ska vara som att vara på ständig upptäcksfärd. En sittbänk bakom ladugården. Äppelträd mot sjön (Backens egna äppelmust år 2025!?), bärbuskar som bebisen kan länsa. Svarvinbär, rödvinbär, krusbär, mmmm... 
Nå sikt vill jag fixa upp vår jordkällare med hyllor och nya, isolerade dörrar. Där kan man förvara de robustare betorna.. och all saft, sylt, must och marmelad vi vill kunna göra själva. Så fint det skulle kunna bli.
Mest drömmer jag om en köksträdgård. Med pallkragar och grusgångar mellan odlingarna. Det blir absolut inte i år. Mitt lilla "frilands-land" får bli 2019 års utmaning. Men där i drömmen så ser jag allt så klart. Järnvitrolade pallkragar. Grusgångarna, omgivna av större stockar. En fin entre där det växer klätterväxter... Jag sluter ögonen och allt är så klart. Träskorna mot grusgången. Dofterna, färgerna.
Jag vill anlägga en kompost! Med ett litet staket av sly, precis som mamma hade gjort när jag var liten. Där vi kan tippa hönsskit och gräsklipp och någon matrest. Där kan vi gräva daggmask när vi ska ut och fiska hela familjen med. Hönsen kommer att tycka att det är en hit med kompost!
Jag har en bok sedan förr, den ska jag läsa. Sedan ska jag fråga ut min jobb-Astrid som kan odla prick allt. Sedan ska jag samla era bästa tips jag bett om på instagram. Och sedan ge mig ut i mitt "frilands-land" med bebisen i släptåg och börja planera. Ni får såklart följa med på resan. Från dröm till verklighet, räkna med att det tar några år bara.
Runt gården ska vi ta ner alla invasiva contortatallar. Plantera en syrenhäck istället. Detta är ingenting vi kommer att hinna med i år, men ändock. En dröm vi delar. 
Men i ärlighetens namn vill jag mest njuta. Av allt det vackra. Av hur bra man mår med skitiga händer. Förstärka känslan "från jord till bord". Ta ansvar över vad vi stoppar i oss och vad vi köper.

Att leva med årstiderna

Halva januari har passerat och det känns så märkligt. Jag som brukar spendera kvällarna utomhus, försöker hålla mig inne nu. Frisk luft varje dag, javisst. Men jag tvingar mig att ta det lugnt. Igår halkade jag omkull illa och gjorde illa ryggen. Fick sådana sammandragningar efteråt, tänkte att nä nu får jag tänka om. Mer tid inne, vila mer. Det måste bli så.
 
Tycker att januari är en ganska härlig och vilsam månad. Om man tillåter den. När julen är utstädad och vardagsrutinerna börja rulla igång, så infinner sig ett lugn i mig. En nystart, precis som att mitt inre luktar nytvättat och såpa. När jag kör mina mil till jobbet så hinner jag reflektera mycket, häromdagen så svävade tankara iväg till våra förföder. Hur de följde årstiderna, på vintern var det visserligen inte alltid en barnlek att leva. Men det var tid för vila och återhämtning. Sedan var krafterna samlade till våren när kroppen skulle användas igen. Kanske något vi alla borde anamma? Tänker generellt att jag skulle vilja leva mer som de gjorde förr. Med årstiderna.
 
Jag längtar tills huset är färdigrenoverat. När vi kan planera gårdsprojekt om vintrarna, och utföra dem om vårarna. Evighetslånga somrar med sol, bad och hemester i närområdet. Ta tåget till vänner söderut. Hela vår lilla familj. Hösten vill jag ägna åt att skörda, plocka bär, svamp och äpplen. Sedan safta och sylta så det står härliga till. Avsätta tid, prioritera det. Göra det till en familjegrej. Vår egen äppelmust som Fredrik drömmer om. Stapla burkar med marmelad och sylt på varandra i jordkällaren. Och sedan - vinter och vila.
 
Jag fyllde ju år i fredags och blev uppvaktad med så fina presenter. Tänkte visa tre av dem alla som kommer att hjälpa mig att varva ner lite i vinter och göra just det - vila. I både sinnet och kroppen. Jag är så imponerad att jag har så träffsäkra nära som ger mig på pricken det jag behöver i stunden. 
Av mina föräldrar fick jag en prenumeration på tidningen Lantliv. Tror det är tredje- eller fjärde året jag får det och jag blir så himla glad varje gång. En present som kommer varje månad tills det blir sommar. Just tidningen Lantliv inspirerar mig massor. Både "hemma hos"-reportagen och kläderna som visas upp. Ofta är plaggen snordyra, men inspiration är gratis och jag har ofta kombinationer från tidningen i bakhuvet när jag ska gå på loppis eller besöka Tradera. Så mycket fint. I numret jag fick hade de så otroligt mycket spännande recept också - som kan lagas över öppen eld. Bloggar i all ära men det är något speciellt med att bläddra i magasin.
Av svärföräldrarna fick jag dessa fina sockor i 100 % ull. Jag letade ett par strumpor att ha till kalaskjolen jag hade på mig, men mina älskade mormorsstickade strumpor är utslitna och de enda jag har kvar är neongröna och neongula - hur otacksamt det än låter. Så gör de sig inte helt hundra till kalasklädsel och kalla golv. Så tacksamt att få fina - och varma - strumpor. De är dessutom inköpta här i byn på vår skoaffär.
Av svärföräldrarna fick jag också en tvålkopp och en tovad tvål inhandlade på vår skoaffär. Tvålen är tillverkad i Ratan, ligger bara några mil härifrån. Provduschade och skrubbade igår och herre min så skönt det var. Jag tror bums jag hittat mitt nya favorit märke på skönhetsvård. En sådan liten sak, som att skrubba sig med en bit tovad tvål, kan kännas som världens lyxigaste grej. Om man bara tillåter det att vara just det.
 
Så resten av vintern anammar jag mina förfäder och lever med årstiden. Vilar mer, spenderar lite mer tid inne (i alla fall under den halkigast tiden) och njuter av lantlivsinspiration, varma sockar och tovad tvål. Så det så.

Black Friday

En av årets vidrigaste dagar är här. Black Friday. Som bara bidrar till konsumtionshets. Jag mår illa över alla datorskärmar, tv-apparater, kläder och skor som köpts idag. I alla fall över de datorskärmarna, tv-apparaterna, kläderna och skorna som är helt och håller impulsköp, som inte är genomtänkta och medvetna. Jag har berättat förr om hur jag konsumerade förr. Hur jag längtade tills lönen skulle trilla in på kontot och sedan skulle jag gå på stan och handla. Några linnen, någon tröja och bäst var ju såklart alla REA-ställ och röda prislappar. Oj vad jag fyndande. I en period ville jag bara ha märkeskläder från Odd Molly, Hunkydory och Marc Jacobs.

Men så köpte vi gården. Började studera och var fast besluten om att klara av att betala mina två hästar helt själv. Då fanns inte ekonmiskt utrymme för kläder och absolut inte märkeskläder. Någn gång ibland, förstås. Eftersom jag pluggade miljö så blev jag alltid påmind om vad mina val gjorde för avtryck. Att tröjan jag shoppar är gjord av människor, jag har ingen aning vad de har för arbetsförhållanden och vad de utsätts för på arbetet. Vi rekommenderas att tvätta ett plagg när vi handlat det, för att skölja bort evenetuella kemikalier. Bara en sån sak får mig att rysa. Kläderna kan vara gjorda av plaster och material som är dåliga för människor och miljö.

Vi behöver inte allt skit vi köper. Jag får sällan ångest, men när jag är här hemma och tänker på alla hundratals och åter hundratals grejer vi har överallt så kan det skölja över mig som en våg. I varenda skrymsle,skåp och låda så har vi grejer, grejer, grejer och grejer. Som används ibland, eller aldrig. Jag blir vansinnig när mitt psyke är minimalistiskt och gillar tanken av att äga få saker, medan mitt hem är fyllt av saker.

Black Friday kan vara en strålande dag. Att röja bort julklappar, handla ett verktyg som verkligen behövs eller för familjer som inte har det så gott ställt. Men jag tror faktiskt inte att Black Friday utnyttjas mest av folk som måste skrapa ihop pengar för att kunna leva, utan tyvärr är det personer som redan har ett överflöd som skaffar sig mer onödiga prylar.
 
Jag är absolut inte perfekt själv. Jag har till och med handlat idag. Ett redigt vintertäcke till Årvak. Ett jag suktat efter länge som var nersatt flera hundralappar. Jag sålde alla hans täcken som satt halvtaskigt i somras och har nu "endast" ett, som dessutom gått sönder. Så det var ett planerat, genomtänkt och bra köp. Men annars, har jag mest suckat högt över mailen som plingat hela dagen. Oändlingt med erbjudanden och säljknep. Men ja, perfekt, det blir jag inte.
 
Ibland kommer den där köp-djävulen till mig. Den som vill byta ut hela garderoben. Den som vill ha mer, mer, mer. Den som säger åt mig att "du har ingenting att ha på dig" eller "alla dina kläder är sunkiga" eller "gud vad omoderna kläder jag har" eller "oj, jag behöver nog EN TILL regnjacka utöver den jag har, UTIFALL ATT...". Men den djävulen hinner jag skaka av mig innan jag lyckats ta mig till stan eller koppla upp mig mot internet. Den djävulen har aldrig vunnit över mig, vilket är riktigt skönt.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag också gillar att "unna" mig fina saker. Jag köper hellre böcker än att låna dem på bibliotek, när jag handlar så jag handlar fortfarande kläder på ohållbara kedjor, väljer inte alltid de bästa materialen på kläderna och påverkar också miljön med mina inköp och avtryck. MEN det lever en medvetenhet inom mig. Som får mig att må illa över dagar som Black Friday och inom mig bor en längtan till det där minimalistiska sättet att äga saker. Att ha en genomtänkt garderob och strategisk inredning. Inte äga mer än vad som behövs. Att var sak ska få ha sin plats. Ja längtan efter att rensa och röja blir större och större.

Jag tror att det ska få bli kommande års utmaning till mig själv. Inte sluta konsumera, men konsumera smartare, helt enkelt. Lära mig använda det jag har, slita det med hälsan, och hitta nya användningområden till kläder och prylar. Det blir en riktigt bra utmaning.
 
...
 
Har ni några bra tips på hållbara klädmärken, tips på bloggare med fokus på minimalism eller hållbarhet? Kom gärna med tips så sammanställer jag lite information vi kan gotta ner oss i!

Städpaket som heter duga

Jag har tidigare, pö om pö, rensat ut plastsaker från huset. Jag försöker tänka steget längre i min konsumtion. Även om det är jättesvårt. Häromveckan beställde jag hem ett mycket efterlängtat paket från favoritshoppen - Västerbottenssåpa. Hem fick jag ett paket inslaget med brunt papper. Ur det plockade jag fram enträdoftande såpa, disktrasa gjord av bomunn och lin, diskeborste i trä och en exofiberduk som ska ersätta de klassiska gul/gröna kökssvamparna. Genast kan jag rensa bort lite plastartiklar och köra några kemikalier på återvinningen. Jag städar i princip bara med såpa nu för tiden. Och det känns så bra! Jag har studerat miljö i tre år på universitetet och tanken är att börja leva mer som jag lär. Lite i taget försöker jag byta ut saker hemma och göra aktiva, förbättrade, val för miljöns skull.
 
Produkterna är inte bara bättre för människa och miljö, de är så rackarns fina också! Gör köket i lilltorpet riktigt hemtrevligt.
 
Kanske skulle ni vilja se fler bilder på hur vi ha det här i huset som vi faktiskt bor i ?

En morgon med lokal frukost

 
Det är tisdagmorgon och klockan ringer ett slag innan sex. Jag älskar att stiga upp tidigt och ha en lång morgon framför mig innan dagens bestyr väntar. Imorse var jag på väldigt bra humör och möttes av Årvaks morgongnägg ute i stallet. Han hälsar mig alltid välkommen, varje morgon. Sedan står jag utanför boxen och kramar om hans stura huvud en sväng och pussar mulen. Jag är lite pjåskig och tar på båda hästarna täcke, det snöar lite halvblöt snå som lätt blir till istappar i pälsen, går ut med Årvak först och låter sedan Fapriola springa lös till hagen, oftast är det full fart till höbalen som gäller. När hästarna tuggar hösilage så knäpper jag igång radion i stallet och mockar. Det om något är terapi, så många gåtor och mysterier jag löst under åren, sopar bort kissfläckarna och drar skottkärran genom nysnön, det går lite tungt men det är härligt att väcka kroppen till liv. Sedan går jag in, kokar te och ska micra hembakta grötbullar när strömmen går. På med kläder och ut i snöyran igen, byter propp och går in igen, ordningen återställt - kokar mitt te, brer mina mackor.
 
Känner mig rik när jag duker upp frukosten. Hårdbrödet från Kåge, grötbullarna hembakta, mejeriprodukterna från Norrmejerier och skedspetsen med honung kommer från Krångfors, inte alls många mil bort. Jag vill verkligen slå ett slag för att handla lokalt. Kossorna som producerar mjölk till våra mejeriprodukter håller landskapen öppna och bidrar till biologisk mångfald, bina som bor i Krångfors gör ett livsviktigt polleneringsarbete och handlar jag från Kåge tunnbröd ser jag till att bageriet han fortsätta att ligga lokalt och ge fler jobbtillfällen till min bygd.
 
Visste ni förresten att globalt sett är en tredjedel av maten vi äter beroende av pollinering? Vintern 2009-2010 dog en fjärdedel av Sveriges bisamhällen! Förmodligen en av världens viktigaste ekosystemtjänst, värt att stödja. Jag tänker att om jag köper honung lokalt så bidrar jag till att verksamheten kan hållas här i mina trakter och mina vila blåbär, hallon och liknande kan fortsätta växa som de alltid har gjort.
Visa fler inlägg