Ett levande liv

Vi pratar mycket om hur livet kommer att bli med en till familjemedlem. På något vis så får vi sätta ett mantra och hålla oss till det nu när ett nytt liv stundar. Otroligt svårt att veta exakt hur det livet ska se ut. Men också viktigt att tänka igenom hur vi vill att det ska se ut.
 
Får jag drömma så vill jag fortsätta att leva ett enkelt liv.
 
Det är inte grejer och prylar som ger mig kickar, det bästa jag vet är att få leva livsstilen vi valt fullt ut. Jag förstår att det känns övermäktigt för många med två (en och en halv åtmindstonde) hästar, ett hönshus och all renovering som i princip aldrig kommer att ta slut för oss på gården. Skog och mark som ska tas omhand. Men för mig känns det bara som möjligheter. Min mardröm är att byta hästtimmarna och gårdstimmarna mot tv-timmar. Då kommer jag att bli en olycklig människa.
 
Jag behöver frisk luft, djupt ner i lugnorna, varje dag. Jag behöver röra på mig för att inte krackelera helt. har en känslig rygg som inte klarar av ett stillasittande liv. Ett psyke som blir ledset utan ridning och hästmys. Känner stor skillnad under dessa sju veckor jag inte ridigt, vilken enorm saknad.
 
Om jag får drömma fritt så skulle jag önska att renoveringstimmarna blev något färre och fler timmar kunde läggas på att åka iväg och äta lunch utomhus vid någon av bryns grillplatser. Skogsäventyr varje söndag. Före det en söndagsbrunch, hela familjen. Gästspel av nära och kära ibland.
 
Jag skulle ägna fler stunder till att springa, efter landsvägen och i skogen. Jag älskar att springa. Skulle gärna ha en bastu hemma där man samlades allihopa efter arbetsdagar och utedagar och bara var en stund. Skulle minska min skärmtid med massor. Vill aldrig någonsin vara så upptagen att jag inte har tid att ligga i soffan och stryka Knut på lurviga magen.
 
Skulle vilja odla i vår trädgård. Massor av rotsaker, bär och blommor. Ha barnet/barnen som små hjälpredor när man sår och skördar. Ägna höstarna åt att safta, sylta och plocka svamp i mängder. Ha ett växthus där man kan äta vårmiddag. Och lukta på solmogna tomater.
 
Åka på semester ibland. Till svärfars fjällstuga. Kanske en dag ha en egen sådan. Tåga genom Sverige, flyga mindre men ibland he sig iväg till Disneyland eller som vi gjorde 2014, lyxig kryssning. Bestiga Kebnekaise. Men mest vara hemma. Ta semesterdagar till att höstfixa på gården hela familjen, avsluta hela kalaset med att grilla marsmallows.
 
Läsa godnattsagor. Låta systerdöttrarna och F's systersöner sover över när helst de vill. Alltid en dörr öppen för en extra. Baka bullar ihop. Bjuda hem familj och vänner på middagar som sträcker sig in på småtimmarna. Dricka rövin framöför kakelugnen. Läsa en bok.
 
Inte äga saker vi inte använder. Handla hållbart. Både kläder och mat. Ha en garderob där allt går ihop och matchar och är skönt. Jag gillar att känna mig fin och fräsch. Lära mig åka längdskidor ordentligt, sådär så man swishar fram. Men ta lika många turer med turskidorna, hela familjen, med minstingen i pulka bakom pappa.
 
Ha tid att reflektera, vara tacksam och vänlig. Vänlig mot andra och mot min familj. Säga förlåt om jag gjort något dumt. Krama alla jag tycker om. Plocka in hemägg hos hönsen. Låta det ta dubbelt så lång tid som vanligt då barnhänder också vill hjälpa till med allt hönspyssel. Hitta en vardag där djur, natur och barn går hand i hand och känns naturligt.
 
På ett sätt så likt livet vi lever nu. På ett sätt så olikt. Jag tänker mig att livet i Drömmen kommer att bjuda på så mycket mer. När timmarna inte ska läggas på renovering varenda dag. Utan mycket mer liv. Tänk så mycket fint vi har framför oss.
 
Jag förstår att det låter helt galet när småbarn ska blandas in i allt det här lugna och harmoniska. Men jag tänker liksom att genom allt detta ska små knubbiga händer få hjälpa till. Saker kommer att få ta trippelt så lång tid. Ibland kommer det att vara hejigt. Men det är okej, det med.

Att ha spenderat en morgon i bagarstugan

Vi kommer hem sent från grannarna, har spelat spel och ätit godsaker in på småtimmarna. Vaknar klockan sex och är för ivrig för att ligga kvar och sova sista timmen innan väckaren ringer. Klär mig varmt. Gör eld i bakungnen. Medan bagarstugan sakta värms upp äter jag frukost, släpper ut och matar djuren och kånkar ut grejer i bagarsugan.
Mjöl, mjölk, kokat vatten, smör, hemägg, sirap, jäst, hjorthornsalt och en skvätt socker. Allt sammans i stora degbunken. Satte igång att göra degen, rörde så det skvimpade över och flög på golvet. Men deg blev det.
Redo för jäsning. Det var ryskligt kallt ute i bagarstugan, fick ställa degen nära, nära värmen.
Täckte över godheten med gårdagens second-hand fynd! Rejäla bakhanddukar kan man inte ha för många!
Hade helt missat att den var märkt med "Krigsmakten". Nåväl.
Medan degen jäste och bagarstugan blev varm skrubbade jag bakbordet rent med bästa såpan från Västerbottenssåpa. Min flaska håller dock på att ta slut! Det doftade ljuuuuvligt inne i lilla bagarstugan.
Så kom någor met morgontrötta F ut. Tid för mys.
Jag delade degen i tjugo delar. Som sedan fick ligga till sig och jäsa gott en stund till.
Sedan satte vi igång med illa bröd-verkstaden. Kavla, nagga, flytta till fjölet och skjuts in i ugnen. Grädda, elda, raka askan och hejbara så bra det gick.
Fick ovärdelig hjälv av fästmannen min. Han har bakat så många gånger med sin farmor Greta och sin mamma Gunilla så det sitter i ryggmärgen, duktig är han.
Så sprang han in och ordnade smör, ost, skinka och svartvinbärsaft vi handlade igår på byns skördemarknad. En ljuvlig belöning.
Det är svårt att beskriva exakt hur gott det nygräddade brödet är. Med saften. Det smälta smöret. Mhmh.
Utimellan stannar man upp och beundrar utsikten. Älskar läget på vår bagarstuga, längst ner på gården, mot sjön till.
När vi fyllt på kolhydratsförrådet så satte vi igång och gräddade klart resten av ämnena. Vilken speed vi fick till. "Vi borde starta bageri" hejade vi på varandra mellan varven.
Ut kom kaka efter kaka med godoftande, mjukkaka. Ah, så lyxigt.
En stund senare var vi klara. Ett stort leende på läpparna. Städningen av det hela kvar. Men frysen fylld med bästa sortens frukostmacka.
Så tacksam över denna lilla söta bagarstuga som är Fredriks och min. Så lyxigt att ha den. Och nu för tiden klara av den. Att sköta spjäll, elda, raka, sätta deg, rulla ämnen, grädda, borsta, kavla, nagga. Utan problem. Kul är det  med. Tacksam är min svärmor lärt mig hur allt fungerar, precis som hennes svärmor lärt henne. Vi båda längtar redan efter nästa omgång inne i såpa-luktande bagarstugan.

Ett sommarminne ...

Typ imorgon kommer det att låta krasch bom bang och denna blogg kommer att överösas med juliga inlägg. Är så orimligt sugen på julpynt, julbak och Skråmträsks egna skyltsöndag. Men först drömmer jag mig tillbaka till ett sommarminne jag inte visat er. Från när vi hässjade hö.
 
Det finns en magisk dag på året, när vi hässjar eget hö, på gammaldags vis, att ha till hästarna under perioden när det är för varmt för att ha en hösilagebal öppen. Första året var det bara svärfar och jag som hässjade, sedan anslöt sig mina föräldrar och Fredrik till ladningen. Vi allihopa tyckte det var en så rolig dag, ryktet har spridit sig och i år var vi som mest tio vuxna och två bebisar på plats vid hässjan. En sån magisk dag. Älskar att arbeta på det här viset - med riktigt kropparbete och sedan fika massor med fika. Det är ljuvliga dagar. Ingen annan än jag är intresserad av hästar så, men alla hjälps åt ändå. Vi frågar dem inte, de liksom bara dyker upp med en räfsa eller en grep, eller tar tag i det som ligger närmast och hjälper till. Detta var en solig, ljummen dag, aaaah, drömmer mig tillbaka;
...
 
Och så kom dagen då vi ladade höet också. Fredrik och jag. Tillsammans. Han och jag. Fy vad jag gillar att arbeta tillsammans med honom.
 

Önskeinlägg: Om framtiden

Det låter underbart att du vill släppa på rädslan! Släpp in oss i livet på gården. Vore så mysigt om du ville dela med dig lite av era framtidsdrömmar. Ofta skriver du att du och F sitter och pratar och planerar framtiden. Vad ser ni i den? Ser ni barn i en nära framtid? Var vill ni jobba? Vad vill ni odla? Vilka djur vill ni ha? Älskar den här bloggen och tycker du är som en Elsa Billgren fast på landet. Fortsätt! <3

 
Jag fick denna kommentar för ett tag sedan (jag är verkligen Sveriges segaste människa på att svara på kommentarer, både här och på Instagram, men jag läser ALLT och blir SÅ glad!), tänkte i alla fall att det är hög tid att beta av lite önskeinlägg. 

Först och främst, tack snälla du, för dina fina ord. Blir glad enda ut i örsnibbarna över dina ord. Tack! Framtiden, ett mycket spännande ord tycker jag. Det bär på så mycket, förväntan, drömmar, planer och fantasier. Vissa saker kommer att förverkligas, andra kommer att fortsätta att vara drömmar ett tag till. Vi pratar mycket om framtiden, ja. Jag tror att det är mest för att det har blivit vårt sätt att ta oss framåt i husbygget. "Tänk när vi har en tvättstuga!" säger jag medan jag trycker in kläder i tvättmaskinen i vår trånga toalett på nedervåningen och hänger upp alla kläderna i gästrummet på övervåningen. Är inte missnöjd alls över hur (spartanskt) vi har det, men längtan efter vad som komma skall är en stor drivkraft inom både Fredrik och mig.

Vi renoverar absolut inte huset för att det ska bli något facy show-off hus. Det kommer att bli ett fantastiskt drömhus, att LEVA i. Jag drömmer om en ordentlig tvättstuga, ett stort kök och golvvärme, just för att kunna leva ett enkelt liv sedan. Vi bor i ett kallt hus, det är dragit och värms upp av direkt-el. Inte alls hållbart ur ett miljömässigt eller ekonomiskt perpektiv. Vi drömmer om ett hus som är gediget, rejält och hållbart på många olika vis.



Framtiden vi drömmer om är ett liv där projekten aldrig tar slut. Vi är inte sådana som sitter stilla hela dagarna, vi gillar att vara aktiva och ha projekt. Dagen huset är klart kommer det att finnas massor att göra; garage, trädgård, odlingstäppa, bastu, hönshus. Planerna tar aldrig slut. Och så vill vi ha det också. Ett livsprojekt - helt enkelt. Ingen brådska. Dock längtar vi tills projekten blir mer koncentrerade till barmarkssäsongen, så hösten och vintern går åt till annat. Vi drömmer om att ha en aktiv fritid. Söndagar ute i skogen framför en eld, fiska, jaga och uppleva utomhus. På hösten ska alla bär i skogen förstås plockas, och svampen och sedan ska det saftas och syltas så det står härliga till! Ha mycket tid för våra djur och framför allt för varandra.

En dag vill vi bli föräldrar, ja. Men det är en fråga jag fullständigt avskyr att få. Jag tycker att det är ett beslut som helt och hållet ska tas mellan blivande föräldern/föräldrarna och inget som någon annan har med att göra. Att kunna få barn är ingenting jag tar för givet alls. Som det är idag hade jag inte velat utsätta ett litet barn för vårt liv. Fredrik jobbar skift och varannan vecka ses vi inte alls under veckodagarna. Jag lägger ner min själ i mina hästar. Huset vi bor i är inte anpassat för en liten person heller. Missförstå mig rätt. Jag älskar barnen jag har kring mig. Mina systerdöttrar, Fredriks systersöner, mina vänners barn. Det är bland det mysigaste jag vet, att ha ett par knubbiga armar runt min hals och få busa med en skrattande liten person. 

Det är lättare att prata om djur än om barn! Absolut drömmer vi om fler djur! Jag kommer alltid att ha hästar. Två stycken så de har sällskap av varandra men ändå är nog få att kunna hinna träna och pussa på regelbundet. Kanske under en period av livet endast en? och hyra ut den andra stallplatsen. Den dealen skulle jag kunna gå med på. Ett tag i alla fall. Skulle gärna ta mig an en unghäst nästa gång jag ska köpa en häst. Ett eget föl allra helst, men då går det fort att hästantalet blir fler än man tänkt.



Hönsdrömmen är ju ständig, det borde ni ha koll på vid det här laget. Jag vill ha en hel flock som går runt och pickar och sprätter och lägger ägg med saffransgul gula. Hedemorahöns, helst. Tanken har slagit mig att ha sommarhöns, men jag är liksom lite tveksam till "tillfälliga" lösningar. Jag vill ha allt eller inget på något vis. Så tills jag har ett ordentligt hönshus med en stor rastgård låter jag mig hållas. Och hönshuset är inget vi kommer att prioritera att bygga på just nu. Så hönsdrömmen lever vidare, aboslut!

Mer djur vi skulle kunna tänka oss att ha är stutar och får, jag är lite intresserad av grisar medan Fredrik varken är ett fan av själva djurslaget eller köttet från dem. Om vi skulle skaffa får eller stutar så skulle det vara småskaligt, för att hålla markerna betade och hålla oss med närproducerat kött. Jag älskar tanken av att ha två sällskapsgetter också, som bara går runt och är trevligt sällskap, de verkar vara så häftiga djur! Fredrik har pratat om bikupor också, det vore kul! Tidigare har vi också drömt om en hund som ska bo med oss i drömmen. Men så länge vi har Knut så är det inte aktuellt. 



Annars är vi inte så sugna på att ha mycket djur till mängden. Vi vill hellre ha få djur man verkligen har tid att ta hand om. Två hästar och en katt är alldelens tillräckligt nu. Även om det skulle flytta hit höns, får, getter, stutar, bin och grisar så skulle vi aldrig ha fler än vad vi klarar av att ta hand om ordentligt. Det känns viktigast. Det ska vara roligt och ingenting annat att ha djur!

Jag jobbar med mitt drömjobb just nu. Har ett års vikariat. Så min stora önskan är att få fast jobb och få fortsätta ha det så bra om dagarna som jag har nu. Jag har alltid slitits åt två olika håll. Halva mig har velat skriva och fota och vara kreativ. Författare har jag velat bli så länge jag kan minnas. Sitta med en rykande kaffekopp i pyamasbyxor och skriva sida efter sida av en bok. Få ge ut en bok, två böcker och tre böcker. Medan andra halvan velat ha ett kontorsjobb med fasta arbetstider, kollegor man trivs med, har kul med. Ett jobb som känns utmanande och utvecklande. Det har jag nu. Och så länge jag tycker det är lika kul som nu kommer jag förstås vilja vara kvar. Fredrik är i och för sig ägare till halva backen, men han är en egen person och inte den personen som driver denna blogg. Så vad han gör om dagarna lämnar jag osagt.



Så drömmer vi om odlingar. Jag vill ha ett stort växthus i trä. Ett sånt man kan gå in i och sitta och äta i medan en djungel av tomater, squash och andra slingriga växter omringar en. Jag vill ha en stor köksträdgård med pallkragar och gångar mellan odlingarna. Med kryddor, ätbara blommor och sallader. Ett land som rymmer både potatis, rödbetor, grönkål och rotselleri. Rabatterna i övrigt ska vara lättskötta och gärna lite vildvuxna. Bärbuskar och fruktträd.

Men mest av allt drömmer vi om tid. Att ha tid att ta hand om djur, odla mat och umgås med varandra. Om det är möjligt och känns bra i framtiden, kanske förlänga helgen någon dag och "jobba" hemma på gården med odlingar och djur, spara pengar på matkostnader genom att lägga tid på sina egna projekt här hemma. Men än så länge, är jag strålande nöjd men hur det är jobbmässigt och vill inte ändra något på det. Vi älskar att resa, båda två. Utomlands och inom Sverige. Hälsa på vänner eller turista själva. Jag hoppas att framtiden kommer att bjuda på lite mer fjällvandringar, solsemestrar och besök i andra kulturer (har faktiskt tre planerade utlandssemestrar nästa år!!). Men det är inte så mycket mer komplicerat än så. Vill baka mitt bröd, hänga i vår bagarstuga, bo i ett varmt, tryggt hus där ögonen kan vila. Ha filmkvällar med vänner och lagomt mycket projekt att pyssla på med. Ett lugnt liv på landet.

Det är lite läskigt att prata om framtiden. Det är lätt för människor generellt att sluta fokusera på här och nu för att nå drömmar och mål. Jag tänkte bara förtydliga, att detta är just drömmar och planer. Lika fort kan de ändras och bli annorlunda. Ingenting är bestämt eller så, det finns bara där, som en dröm om en framtid, som hur som helst ska levas här på backen.

Nu tar vi och hoppar av karusellen

Tiden rusar iväg. Som jag skrivit så många gånger förut.
Jag får ofta höra orden "hur hinner du?" och "Det verkar som att ditt dygn har 48 h" men sanningen är ju förstås annorlunda. Har sovit för lite och stressat för mycket för länge nu. Skjutit upp min vila till "nästa vecka" så länge jag kan minnas nu. "Bara jag skickar in exjobbet får jag vila", "bara jag redovisat exjobbet och firat festival så får jag vila", "bara jag får detta gjort, och detta.... och detta... så får jag vila". Kvällarna är så fullbokade med telefonsamtal som ska ringas, djur som ska tas omhand, renoveringar och allt vad det innebär, personer som ska träffas och saker som ska ordnas. Och mailas. Och besökas. Och hämtas. Och lämnas. Och ja bevare mig väl vad det varit mycket på sistone. Så nu måste jag rensa. Prioritera. Andas. Och inte glömma bort mig själv i virrvarret.
 
Det är nu jag bygger rutiner för resten av mitt liv. Jag mår inte bra av att ha kalendern full med (visserligen roliga) saker. Dags att äntligen få fokusera på backen. Jag har riktigt begär efter ensamtid i bagarstugan, få göra egen saft, bunkra upp frysen med bakverk. Läsa ut boken till bokklubben (helst i hängmattan ... jag inte hunnit hänga upp ännu) och ta en morgonpromenad innan grannens tupp ens vaknat. Så det får jag sträva efter nu.
 
Det är märkligt hur det kan bli på detta vis. Att tiden springer iväg och nätterna blir korta, att jag tar på mig för mycket och glömmer bort personen som ska bolla med alla bollar. För i själva verket är inte mycket av det jag pysslar med saker som jag brinner för. Det är en fot här och var, och jag tänker gång på gång "Denna sista sak, sedan är det klart och då kan jag fokusera på huset och gården". Men när det väl kommer till kritan så, är det just dessa små saker som tar upp all min tid. Detta känns extra viktigt då jag valt att jobba hela sommaren på drömjobbet. Jag vill ta chansen, att lära mig precis allt om allt.
 
Ikväll efter ridturen sprang jag upp och ner för beteshagen med stängseltråd jag rusade genom Granngården för att hinna köpa mellan jobb och middag (som visst fick värmas på 3 gånger i micron pga alla telefonsamtal jag satt i). När jag stängslat klart och var påväg upp mot huset för att ladda upp bilder på hästföreningens Facebooksida så såg jag snabbt en fyrklöver susa förbi på min näthinna. Jag tvärstannade, plockade upp den, tog det djupaste andetaget på flera veckor och tänkte att, såhär kan det inte vara mer. Hur kul det än är med alla saker som händer och sker och jag får äran att vara involverad i. Det går inte att göra allt.
 
Så från och med NU går jag in i en ny period i mitt liv. En hälsosammare livsstil med mer tid just precis här. På backen med Fredrik, djuren och naturen. Med kvällar som fylls av ridturer och renovering istället för små skitsaker som tar upp all min tid. Från och med nu och förevigt framåt. Hejdå stresslivet, hej härliga lantliv.

10 strålande grejer med att bo på landet;

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Glimtar från augusti 2016.
 
1. Kliva av bussen, höra hur den brummar iväg bakanför en och bom, mörker, tystnad och stjärnhimmel. Stjärnhimlen syns aldrig så bra som på vår backe. Minimalt med ljusföroreningar och en hög punkt. Folk säger ofta att det är som att vara i ett annat universum att hänga här hos oss.
 
2. Djuren. Att ha en katt som får springa ut och in som han vill, jaga möss och ligga och spinna i höet. Knut har inte behövt ha kattlåda och har aldrig någonsin haft halsband på sig. (Såklart ska man ta sitt ansvar som djurägare och kastrera sin katt trots att man bor i glesbebygda områden)
 
3. Närheten till allt livsviktigt. Naturen, den friska luften och alla fantastiska ljud som kroppen mår bra av (susande björklöv, storspoven på våren, isen som sväller på vintern). Det är nödvändigt. Affärer och caféer kan jag gärna åka till, detta vill jag ha utanför dörren.
 
4. Att ha en egen gård innebär; "långkalsong-med-skoterskors-outfit", även "lämna-soporna-i-trosor-och-filt-över-axlarna". Detta är en viktig punkt. Snacka om härligt att ingen kommer att kolla vad man springer runt i för kläder.
 
5. Att ha ett långsiktigt projektOfta (inte alltid) när man bor på landet så innebär gården en del jobb, det kan vara renoveringar, odlingar som ska skötas om eller uthus som måste målas. Dessa projekt är som mindfulness. Så älskar jag tanken av att laga det som är trasigt och muntra upp trötta, ledsna gårdshus till exempel.
 
6. Plocka fredagsbuketten på åkern/ängen bredvid huset.
 
7. Årstidernas växlingar. De är  mycket tydligare ute på landsbygden. När man får följa naturen från varenda fönster dag för dag. Hur morgonvyn i sovrumsfönstret går från att vara en dimmig septembermorgon till en frostig oktobermorgon på bara några dagar.
 
8. Känslan av att vara rik. Detta behöver inte vara rik som i att ha mycket pengar (kanske snarare tvärt om om det är mycket projekt och djur på gårde, haha). Men känslan av att man äger mark att odla på, skog att jaga och plocka bär på och äran att få låna en bit mark på denna jord att kalla sin egen. Vi skulle klara oss väldigt länge på vad våra marker har att ge oss.
 
9. Självständigheten man lär sig tackla och tacka. När jag flyttade hit som nittonåring hade jag ingen aning om vad man gör när en säkring går, hur man får igång vattenledningar som frusit eller frångar in en flock med stutar som rymt. Ännu har jag mycket om livet på landet att lära. Men för varje dag som går lär jag mig ytteligare lite till.
 
10. Lycka är inte lika med materiella ting. Är jag inne i stan så vill jag ha väldigt mycket. Det är kläder, fin inredning och slingor i håret. Så kommer jag hem och skrattar nästan åt mina egna tankar. Här finns allt som betyder något. Jag mår bra av att ha få materialla saker runt mig och älskar känslan när alla sinnen får vila från uttryck. Här är mina relationer till mina nära och mig själv viktigast. Här är jag hemma.

Reportage och skogslunk.

Igår var det onsdag. Jag sov närmare nio timmar under natten och på förmiddagen hade jag energi till att städa klart huset och baka äppelkaka. Sedan kokades det kaffe i vårt lilla torp och så småningom rullade en vit bil upp fö backen. Jag fick nämligen besök av Emma och Jonas, en jounalist och en fotograf som skulle föreviga en glimt från mitt liv på landet. Det var mycket trevligt men o t r o l i g t ovant att ha en fotograf som förevigar en. De hade mycket genustänk vilket var väldigt kul och nytänkande tycker jag! Hur som helst så kommer tidningen ut i december och då får vi se vad det blivit!
 
Sedan var hjärnan trött och kroppen skrek efter skogsluft. Så jag tog på mig stallmössan, halsduken och gummistövarna, vandrade de femhundra metrarna till svärmor och svärfar och tog med mig deras hund Jaffa på promenaden.
 
Först mötte vi en kelig liten kisse. Kan inte låta bli att klappa katter alltså.
Sedan vandrade vi vidare och alla höstens lukter explodernade innuti mig. Blöta löv, svamp, lera, barr.
Det tog så lång tid till mitt svampställe för jag fick stanna och dra in oktober hela tiden.
och med mig var Jaffa hela tiden. Så klok, så fin. Längtar tills den dagen vi kan ha en egen hund, Fredrik och jag. Men just nu med det liv vi lever så är det inte möjligt. Tur att Jaffa finns nästgårds.
 
Så äntligen kom jag fram; tystnaden, den fuktiga mossan. Njöt när jag ivrigt rafsade ner svamp efter svamp i korgen.
Mina fingrar var stela av kylan innan jag var klar, näsippen röd. Men de glömmer man liksom bort så länge man hittar dessa små guldkorn.
Sen fick jag vända hemåt. Fylld av skogsluft i varenda liten blodkropp, fylld av hundmys och med iskall nästipp. Exakt så här vill jag spenderna mina oktoberdagar. Lugna stunder i vardagen.
 
 

Lära mig att prioritera min backe


Augusti rinner mig ur fingrarna. På sommarjobbet drömmer jag mig bort till svampplockning i fuktig skog, att bona hemma, ha filmkväll med vänner och bli klar med bygget förstås. Men tiden spenderas mest mellan att springa mellan jobbet, hemmet, hästarnas hage och diverse aktiviteter som möten, träffar och andra "måsten".

Ibland blir jag stressad av att jag sällan hinner med att ta det lugnt även om min ambition är att "leva det levande livet", det vill säga att jag ska stessa mindre, göra mer av det jag blir glad av och rensa bort saker jag tycker tar energi. Men det är svårt och krävande när jag är van vid full rulle och full kalender hela tiden. Många järn i elden och vilja ha en fot lite här och var.

Så höstens uppgift ska få bli att rensa i högen av saker som ligger och gnager mig i bakhuvudet. Ska vila mina ögon mot luftiga sidor i kalendern och fokusera massor på det jag har här uppe på vår backe i höst. Ibland har jag en tendens att prioritera andras intressen framför mina egna och det gnager mig i bakhuvudet att jag inte gett hästarna den tid de förtjänar senaste veckan. Hur svårt ska det vara att lära sig prioritera liksom, det gäller ju bara att börja öva!
Visa fler inlägg