Torkan och hur den påverkat oss
 
Sommaren 2018 och vi upplever den värsta torkan jag någonsin varit med om. Ändå har vi klarat oss gott jämfört med många i södra delarna av landet. Sverige brinner. Det är redan foderbrist och slaktköerna är långa. Jag är hälften ledsen över situatuionen och hälften uppgiven, är det sådant här extremväder vi ska förvänta oss, hur kommer då framtiden att bli?...
 
Fodermässigt kan vi pusta ut. T a c k  o c h  l o v har det löst sig för oss. Med hjälp av bybor och grannar har jag lyckats skrapa ihop tillräckligt med hö och hösilage till hästarna.
 
2016 fick vi in 24 stora hösilagebalar på vår ena, fina vall. 2017 fick vi om 10 på samma vall. En iskall vår, där ingenting grönskade i tid och växte som det skulle ställde till det. Fick köpta de sista 5 balarna jag behövde från svärfar. Tack gode gud.
 
Vi brukar kombinera hösilaget som ges under vintermånaderna med torrhö som vi själva hässjar.  På traditionellt, gammaldags vis. Med hässjevirke av trä, en gammal traktor och våra två familjer. I år hade vi bestämt oss för att vi inte har tid och plats med hässjningen på våra egna marker. Tänkte att ett år kanske jag kan köpa ihop och skramla ihop nog med torrhö i alla fall. Med andan i halsen - det gick! Trots torkan.
 
Det är oturats lite för oss. Vi fick in kvickrot på vallen, inget hästarna vill äta och den är svår att kväva från markerna. Så vi har fått plöja upp vår bästa vall och så in den på nytt. Den växer så förbannat dåligt i torkan. Ett visst orosmoln i magen över hur betet och fodret blir nästa år om den inte växer ordentligt i år. Högt upp på önskelistan står några fler haktar mark att hushålla med, det skulle inte göra ont.
 
Skogen vi planterade i maj har upplevt 2-3 regnskurar. Vi fasar över att åka dit och mötas av döda plantor. Vi få helt enkelt se, hur det går med det.
 
Så påverkade bli vi av torkan - absolut. Tusenlappar på grösfrön som inte gror. Tusenlappar på skogsplantor som torkar ihjäl. Tusenlappar på torrhö som vi annars hässjar in på vår egna mark. 
 
I Västerbotten har vi ändå klarat oss riktigt bra. I Skråmträsk tror jag att de flesta har kunnat kompletterada en dålig skörd med att köpa eller byta mellan varandra. I södra Sverige får man skicka sina djur på slakt. Det är fruktansvärt.
 
Jag vill inte ha medlidande i detta. Vi har foder åt hästarna och hönsen ett år framåt. Det är allt som betyder något. Vi har klarat oss så himla bra, jämfört med hur många andra har det. Så idag är jag tacksam. För snälla grannar som skrapar ihop hö på sina marker åt oss. Som gör det möjligt att fortsätta ha hästarna ett år till utan att behöva tänka på om fodret kommer att räcka eller inte. Torkan påverkar oss alla. Bönder som månskensbönder, "vanligt" folk som vilken konsument som helst.
 
Så dansar vi regndansen tillsammans, det behövs.
Hur ser det ut på gården?
Det har gått någon vecka sedan vi (mest F och svärfar, men också pappsen och jag) gjorde iordning gården lite. Pappa tog några svängar till återvinningen (eller bränngropen som vi slänger oss med här i inlandet). Svärfar körde en hel drös med stenar som kommit upp i diverse projekt, grävning av jordvärme och så. Fredrik körde ut en hög med matjord och hästskit vi sparat. Sådde in hela alltet med traktor och bultade. Jag krattade lite och gick med handsåare där det inte gick att komma åt med traktorn.
... och titta! Här börjar det komma ut, små, små grässtrån. Här valde vi att göra om befintlig gräsmatta då det stack upp så mycket sten. Blev vansinnigt fint. I samma veva fick hästarnas gamla lill-hage ryckas upp och bli vall.
Här har ni vår nya stenmur! De stora stenarna skottade grävargubbarna dit under avloppsgrävningen. Sedan kompletterade F och jag med lagomt stora stenar (fick ändå köra dem med traktorn!) och nu känner vi oss klara. Tycker det blev så fin inramning. Hästarnas hage, stenmuren och sedan jordkällaren. Den här utsikten ser man när man kommer upp på backen från byavägen.
Från gården har man denna vy. Ännu en bit ny, utfylld och insådd gräsmatta. Stenmur. Och magiska vidder. En skymt av våra fingrannar. Längst där borta, skogen där jag gärna rider och kör.
 
Det är fortfarande massor med jord och lera överallt. Inga grusplaner, stengångar eller rabatter någonstans. Men lite i taget, så kommer vi ju faktiskt framåt med hela alltet. Fredrik säger att han ska spela fotboll på den här gräsplätten i framtiden. Klippa den med hans drömgräsklippare (ja, alla drömmer vi om olika saker här i världen). Målbilder, det är bra det!
Nya projekt väntar oss.
Något jag inte pratar så mycket om på mina sociala medier är vår skog. Vår gård är en jordbruksfastighet med skog och mark, det innebär bland annat att vi får göra avdrag på moms i vissa fall och såklart en hel del arbete med skötsel av våra marker. Vår skog var ganska eftersatt, vi hade inte mycket kunskap alls om skogsvård så vi såg till att få en Skogsbruksplan i samband med värdering och försäljning av huset.
 
En del av skogen vi ägde behövde gallras och avverkas. Ett skifte var avverkat ganska nyligen, bara fröträden stod kvar för att fröa av sig och se till att nya plantor kommer på plats naturligt. Fredrik och hans pappa var ute varje helg en hel höst och röjde och gallrade. Vi köpte in en ny röjsåg för det, oj vilken nytta vi haft av den sågen. Vintern 2016/2017 avverkade vi några hektar efter vad Skogsbruksplanen säger. Det har varit toppen då skogen blir omhändertagen och vi har fått in en fin slant att renovera för.
 
I vår ska vi plantera 3000 plantor med tall på ett skifte. Det är inga jättemängder så vi planerar att göra det ganska snart. I helgen åkte vi en sväng för att kika till markerna;
Vi lånade svärfars fyrhjuling. Är det något jag vill ha så är det en fyrhjuling, det är så orimligt roligt att köra och så enkelt att använda i skogen, vid hagbyggen och liknande.
Skogen på Svarmora är jättefin. Det hade tinat upp bra på skiftet vi ska plantera så vi kan köra igång i slutet av denna helg eller nästa. Det är något ajg aldrig gjort - plantera skog!
Till min stora lycka har maskinföraren lämnat kvar ganska mycket död ved. Jag är ingen skogsexpert men jobbar med miljö och därmed finns biologisk mångfald alltid i bakhuvet. Detta träd kommer att bli hem åt många insekter.
Så förutom gårdsprojektet är det skogsprojekt på gång. Det kommer att vara svettigt, jobbigt och alldeles underbart att plantera vår egen skog. Och tänka sig sedan, att den kommer att växa och bli ståtligare för varje år, för resten av våra liv. Jag tycker det är störtcoolt! Glad att dela det hela med den här fina mannen också.
 
Jag skulle så gärna vilja lära mig mer om både jordbruk och skogsbruk, men just nu får tiden och energin gå till att lära sig renovera hus. Inte så dumt det heller.