Skördemåndag

Jag vaknade upp på måndagen som ett åskmoln, jag var trött, grå, glåmig, hade en svidande hals, lyckades få bebiskiss på tjocksockar, sockar och fötter och kände bara "hujedamig". Men så tänkte jag, att det ju faktiskt bara är jag som är ansvarig över mitt himla mående och ingen annan kommer ju ordna upp dagen åt mig. Så efter frukost packade jag ner Lo i vagnen och gick en redig höstpromenad. Den var inte lång, men naggande god. För jag kom hem med ett lugn och kände mig glad inombords. Tjoho!
Jag bestämde mig för att göra en sak i taget. Något jag ständigt måste påminna mig själv om. Jag har blivit glömsk och virrig på senare tid. Så jag började hos hästarna. Vi släpper ut varannan morgon, granntjejen och jag. Men varje morgon måste jag ändå gå ut och säga hej till mina hjärtan. Hej hej Årvar som tuggar på träden i ren frustration!
Han vill helst sitta i knäet.
Jag mockade och packade höpåsar i ett rasande tempo.
Och konstaterade tillsammans med Fapri att nu, nu är det höst.
Klurade i några sekunder vad som är mest akut på gården. Potatislandet. Såklart. Det ligger till höger om lon. Alldeles överväxt av ogräs.
Vi fyllde stora skottkärran. För F vaknade efter nattjobb och hjälpte till. Då gick alltsammans mycket snabbare. Oj vad kul vi hade, skrattade och grävde för glatta livet. Tacksamma att Lo slog till med en långsovning. Så vi hann ta allt med en gång, liksom. Vi pratade om hur livet ska bli framöver. När vi flyttar in i Drömmen och saktar ner reoveringstempot en tjugo snäpp. Vad vill vi då göra? Vi kom fram till att vi vill hänga mer i skogen. Träna. Rida. Och bara umgås i vårt hus; laga mat, spela spel och så. Bara vi får varva ner lite tillsammans, det behövs nu.
Så drog Fredrik iväg med skörden.
.. Till vår fullständigt eftersatta jordkällare. Ni förstååååår väl att man inte hinner allt med renoveringsobjekt, bebis, hästar, höns och relationer att hålla liv i, haha! Jordkällaren kommer typ lääängst ner på den där priolistan som finns i mitt huvud. Det var så vi blev fulla i skratt "Huuur kan det hinna växa så foooort?".
Men äsch. In kom potatisen. Och som vanligt hann vi sippra iväg i tankarna. "Här kan vi ha hyllor", "här kan vi göra dörrar", "här finns ju el, vi borde skaffa lyse". Ja ni förstår. Gården är vårt livsprojekt och drömma får man.
Och jag sa till Fredrik, att "varför vara överambitiös?". Potatis fick vi trots ogräs och in i jordkällaren kom det trots ogräs. Och kul hade vi på kuppen!
 
Därefter grundmålade jag taklister i en rasande fart medan Fredrik var med Lo. Vad han längtar efter henne nu, när han jobbar på sitt "riktiga jobb" och på huset. Tror det är det vi längtar efter allra mest i och med flytten; oplanerad tillsammanstid. Att spendera precis som den faller oss in. Vi är nära nu.
0 kommentarer