Ljuva Loppan blir ett halvår

Publicerad 2019-09-13 22:52:34 i Lo 4-6 månader,

Det är kyligt ute, det känns som att taket blivit fyra meter högre, luften går så lätt att andas och imorse hade vi säsogens första frost. Mina tankar har varit på annat håll i veckan, några av mina vänner har en svår tid och det är svårt att dela med sig av lantliv, renovering och ytliga ting när livet är så. Men så blev Loppan ett halvår (i lördags) och jag känner att några rader kommer ur mig trots allt. Jag vet att vissa av er kräks på rosaskimrande iblägg om småbarnlivet. Det får ni leva med. För det är magiskt, att få uppleva livet tillsammans med lilla Lo.
Ibland sköljer en sådan otrolig stolthelt över mig. Tänk att jag bar henne i mig, födde henne och nu burit henne i ett halvår? Hon är så självklar i vårt liv så jag tänker knappt på det längre, att livet var så otroligt annorlunda bara för några månader sedan. Jag är helt uppslukad i henne, och tillåter mig att vara just det.
Att vara mamma är så mycket roligare än jag någonsin kunnat tro? Jag skrattar åt och med henne varenda dag. Jag vet, jag vet, att man som moder tycker att allt ens barn gör är såå fantastiskt. Men det är inga känslor jag vill gömma. Är så vansinnigt stolt över henne. Jag försökter skynda långsamt, jag vill att hon ska vara bebis länge. Får gärna sitta stilla i några månader till och inte få för sig att börja vandra alldeles för tidigt. Om jag får önska. Men det är svårt när man har en viljestark liten, som vill smaka mat, stå på alla fyra och med stöd av mamma och pappa prova småfötterna då och då. Hujedamig, om du bara kunde skulle du virvla runt här på gården i en ilande fart tror jag.
Det är häftigt att återupptäcka världen tillsammans med Lo. Hur gräset känns i småhänderna. Hur kallt och varmt känns mot bebislen hud. Hur människor kan vara skrämmande, och prick hur festliga som helst. Det är dagsformen som styr. Ibland vill man vara nära mamma och snutta sig igenom nätterna. Ibland vill man sjusova och prova på äventyr i vänner och familjemedlemmars famnar. VI låter dig upptäcka i din egen takt. Lukt och smak och känselsinnerna går varma. Allt, precis allt ska undersökas.
Det känns genomfint att få ge henne en uppväxt bland djur. När jag själv haft sådan lycka av de fyrbenta genom åren. Alla djur är superroliga. Men bäst är Knut, och hönsen. Fast Knut är nog strået vassare ändå. Ibland kommer han fram självmant, och är nära på att förlora både morrhår och svans. Som sagt. Allt ska undersökas in i minsta detalj. Jag har en liten förhoppning att det ska bli en hästtjej av lilla Lo en vacker dag. Blir det inte så kan jag leva med den vetskapen också. Men jag kan bara ana hur mycket kul vi skulle kunna ha, i stallet du och jag.
Sex månader (och drygt en vecka). Full av liv och energi. Frisk och kry. Nyfiken och pigg. Alldeles perfekt. Jag stryker ditt hår när du ammar och sörjer redan att allt det här tar slut en dag. Föräldralediga, långsamma dagar tillsammans. Nära nära. Hur ska man kunna leva vidare utan att ständigt lukta henne i nacken och stryka över det fjuniga håret? Det var så många som sa åt mig att "nu blir det jobbigt", "nu är det ljuva livet slut". Men det har bara börjat. Den ljuva livet, visserligen kantat av kaskader av kräk, av fulla blöjor, av faser och så. Men fasen, hur klyschigt det än må vara, livet har hittat till helt nya dimensioner sedan sex månader (och drygt en vecka) tillbaka.

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela