På sistone

Hej på er. Det har hunnit bli mitten av november och dagarna har gått sedan jag sist tittade in till er. Fredrik föreslog en mobilfri dag för tre veckor sedan, som sedan blev en ganska så mobilfri vecka. Då min skärmtid minskade så jag nästan blev mallig i slutet av veckan. Då fanns inte tid för slöscroll och så. Det var härligt, dit vill jag komma lite oftare framöver. Men, nu är det dags att damma av bloggen och skriva några rader om vad som hänt på backen på sistone. (Tack till er gullisar som hört av er för att se så allt är ok här med oss - vi mår bara prima tack!)
November och gråa kulisser har livet bjudit på.
Utsikten från sovrummet vårat. Första snön för säsongen och det gjorde mig himla glad, så ljust och fint. Tar hellre minusgrader och detta vackra puder framför plusgrader, regn och geggamoja i hästhagen.
Loppan har blivit åtta månader! Swish sa det bara!
Jag njuter varje morgon av en lång frukost. Löser korsord medan Lo röjer runt i korgen med leksaker och bankar klossar i golvet. Tänker att det är lika bra att njuta av isbitar i josglaset innan verkligheten kommer ikapp mig med kontorsjobb och "upp i ottan"-jobbartider. Trycker framtiden långt bort i hjärnan och njuter av här och nu istället. Hembakt bröd och isbitar och varm choklad. Kan inte livet alltid vara så?..
Vi känner oss alla som hemma i Drömmen nu. Så många som kommit hit som påpekat att kissen äter ur de fina Mon amie-skålarna. Men vad sjutton, ska skålarna stå framme hela tiden kan man ju lika gärna ha tjusiga skålar tycker jag. Knut kurrar instämmande.
Jag njuter av lediga dagar med Loppan. Försöker vara ute så mycket det bara går. Mår så bra av frisk luft och att röra på mig. Älskar att återupptäcka livet tillsammans med Lo.
Inne har det inte hänt så mycket alls. Innerdörren hit, till sovrimmet, som jag tjatat om en månad är fortfarande omålad. Men nu börjar det klia i oss, Fredrik vill börja på övervåningen och vi har tänkt att allt på nedervåningen ska vara klart innan dess. Täckskivorna till garderroen sitter där de ska i alla fall, härliga, små framsteg.
Knut ligger mest i sängen eller i nischen och sover. En mästare på november mao.
När solen tittar fram blir vi saliga. Dukar fram kåsor och skålar i fanta mitt i veckan. Grillar burgare på muurikkan och vänder näsan mot solen och njuter.
Två röda näsor i kylan. Lyckliga över tillvaron.
Jag lurar mig själv ibland och tror att jag behöver mer än vad jag gör. Här är jag som nöjdast, utanför husknuten med några vedträn och burgare på värmning. Detta matar själen.
På kvällarna har vi ugglat vid köksbordet eller sett film i sängen med datorn. Vi har ju varken soffa eller TV. Älskar att sitta här och prata om livet. Vårt stora "dilemma" just nu är vad sjutton vi ska ha för köksbord och stolar? Hur svårt kan det vara ?!
Hönsen mår fint. Småtupparna lever på nåder nu. Det gals och de är i luven på varandra hela tiden. Man skrattar sig blå åt dem, de är så lustiga och söta. Men det är ohållbart med så många tuppar. Till veckan så måste vi göra en insats med tuppslakt. Man måste faktiskt ta sitt ansvar som djurägare tycker jag.
Denna gosegumma har njutit av minusgrader under mammutpälsen. Jag har haft dåligt med hästflow och vattnet har frusit till stallet. Årvar har inte alls känts lika go och glad och härlig att bege sig ut på. Jag har fått sitta på helspänn verkligen. Men det har också hunnit vända och sista ridturen fick vi till en superkänsla. Kul att få börja trava igång honom också, jag tror han mår gott av att bli av med lite energi.
Vi har med andra ord bara haft vanlig härlig vardag. Jag gillar vardag. Det innebär att alla är friska, vi mår bra, vi kan leva och må utan större bekymmer. Oj vad vardagen ofta tas för givet.
Så har världen visat sig från sin vackraste sida även i november. Högt och lågt. Innemys och utemys, vi har verkligen myst in årets mörkaste och "tråkigaste" månad. Nu ser jag fram emot att skriva här lite oftare igen. Hoppas ni mår bra allihopa, ta hand om er !
0 kommentarer