Så tacksam över vår backe

Just ikväll. När regnet dragit förbi, solens strålar omfamnar backen. Så tacksam. Hur kunde jag ha så tur, att jag hamnade precis här, på min plats på jorden.
Vidderna och luften. Att jag får dra den långt ner i mina lungor vareviga dag
Våra vackra bygnader. Vår timmerboa och vår bagarstuga. Fredriks. och min. Skrev på en instagrambild för några år sedan "lycka är att ha en egen timmerboa". och jo. Så är det.
Storspoven som spelar nere på åkern. Ett stenkast bort.
Som vi sliter och kämpar för att göra det till vårt drömställe. Förra våren blev det bland annat en stenmur. Något jag vilar ögonen på denna vår och ler.
Tacksamheten över dessa två. Som hamnat här av rena rama slumpar.
Vad kan jag ha gjort för att få förtjäna dessa snälla ögon? Denna mjuka mule?
Få en bit av varje årstidstårtbit.
Gå kvällsrundan. Laga stängseltråd som fallit ur isolatorerna. Hämta hem plogpinnarna vi haft uplacerade under vintern. Klappa hästar. Mocka. Andas frisk luft. Susande bebis i bärselen. Hamnar längst ner på gården och njuter av det hela. Hur i friden hamnade jag här? Mitt i mitt egna lilla paradis.
1 kommentar
Malin

Så fint <3 men hur hamnade du där? Har du skrivit om det någon gång? ^_^