En stund att stoppa i hjärtat

Det var onsdag, våren började återvända till Skråmträsk. Längst ner på backen, ner mot sjön, ligger vår bagarstuga. Svärmor hade fått låna den av oss och bakade mjukkaka hela dagen lång. Det var lite bestyr innan den var i bakdugligt skick, återigen hade kajorna byggt bo i skorstenen som, men tillslut så, vankades det bakning. När kvällen kom och Fredrik återvände från skogsplaneteringen så ...
... åkte vi till lanthandeln och handlade goda grejer. Ananas, krossade tomater och riven ost. Stoppade ner allt i finkorgen och svassade ner till bagarstugan.
På bakbordet väntade två degar som svärmor snällt lämnat. Vi kavlade ut och toppade.
Så vansinnigt gott. Med iskall zingo till. Verkligen vardagslyx.
Utanför spatserade hönsgänget. Kluckade tacksamt när en pizzakant kom flygande genom dörren. 
Sist jag var här och bakade så var Loppan i magen. 23 september, en frostig morgon. Nu får hon upptäcka världen tillsammans med oss. Satt framför varma brasan och myste.
Jag är så glad att jag får ge henne detta. Pizza i bagarstuga en vanlig onsdag. Med hönsen sprättandes precis utanför. Även om hon inte förstår ännu, så ger jag henne denna barndom, och det känns fantasiskt.
0 kommentarer