En lägesrapport - bebisliv och ingen harmoni

Publicerad 2019-03-31 12:16:57 i Hönsen på backen, Lo 0-3 månader,

Det är söndag och vi vaknar upp till ljuva sommartider. Plusgraderna har hittat till Västerbotten (i varje fall under dagtid) och nu, ja nu bli kvällarna långa och ljuva. Allt ligger framför oss, och händer här och nu.
 
Jag har haft bloggproblem förstår ni. Men nu är allt ordnat och här kommer inlägg att börja dyka upp igen. Med renovering, bebisliv, hästar, höns och lantliv. Jag känner mig inspirerad och kreativ men orden har jag tappat lite. Så jag tänker att vi tar det pö om pö. Mest snusar vi ännu på vår Lo, precis som det ska vara. Ingen stress om orden, de kommer tillbaka.
Varje dag går jag en vagnpromenad. Under veckan som var fick jag sällskap av vänner under två turer. Så himla skönt att prata av sig om livet, känna solen mot vinterbleka kinder och svetten som lackar på ryggen. Igår gick jag utan täckbyxor, i bara jeansen och njöt.
Jag måste berätta för er om hur rörigt det varit i hönshuset på senaste. Min orpingtonhöna Gottfrida blev bliten av en hund för några veckor sedan. Vi var lite för snabba på att släppa tillbaka henne till övriga gruppen och helt plötsligt gick min gulletupp Ceasar gått från att vara en harmlös liten tonåring till att vara ett hormonellt monster! Han har varit så elak med samtliga höns men hur han betett sig mot Gottfrida hade liksom ingen hejd. Hackat henne blodig i huvudet, jagat henne, slitiit fjädrar från henne. Det har gjort så ont i mig att se. Var lite lur på att hönorna hakade på kalaset och hackade på Gottfrida med. Så nu har jag placerat Gottfrida i en egen bur i hönshuset. Det märkliga är att Ceasar då blev kärvänlig och god med övriga damer. Han hittade tid att leta mat åt dem, dansa tjusigt för dem, han känns helt plötsligt snäll.
 
En höna verkar ha fått löss och måste behandlas med lite extra spabehandling. En annan har haft geggiga ögon från och till i vinter. Så det har varit långt ifrån harmoni i Hönshilton kan jag lova. Vi tar en dag i taget. Hoppas så innerligt att allt bara ska lösa sig, men kanske måste tuppen bort. Eller Gottfrida. Ja ni hör ju, inga roliga beslut på gång. Tills vidare får Gottfrida läka ihop i egen bur så ser vi, hur allt artar sig.
I övrigt så njuter jag. F har jobbat i veckan och jag har fått spendera massor med tid med min favorittjej. Det börjar sakta sjunka in, att vi är en familj nu. Så mycket kärlek. Varje dag tar jag med Lo ut till djuren i sjalen. Hon sover allid genom kalaset men det är så vansinnigt mysigt. Har varit så genuint lycklig när jag fått spendera mer tid med hästarna och andas friska luften. Drar den långt, långt ner i lungorna och bara njuter av alltihopa och vårvintern.

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela