Att visa ett stort ögonblick

Igår var det en vecka sedan livet vändes upp och ner. Dagarna går. Vi lever i någon sorts "tar dagen som den kommer"-anda. Så skönt. Folk säger åt oss att njuta, det gör vi. Prick hela tiden, jag lovar.
 
I tisdags gjorde vi något otroligt pirrigt. Packade in lillan i nalleoverallen och ullfiltarna. Klädde oss varmt och skönt (känslan att dra på saknade, varma vinterjackan efter en smärre evighet med gravidjackan - obetalbar!) och så ...
.. rullade vi ner för backen. Vårvintern var på besök, fåglarna kvittrade. Jag rös av välbehag, målbild så det sjunger om det. Han och jag och en nöjd bebis i vagnen. Har drömt om dessa vagnpromenader så mycket, ingenting jag tagit för givet att det ska funka. Kanske blir det protester senare, men hittills, har vi alla tre älskat våra vagnpromenader.
Lilla björnen sov precis hur gott som helst där. Klunkat mjölk och bytt blöja, då mår man.
Fick lov att föreviga alltihopa. Osäker på hur mycket bebisliv jag vill dela med dig av på bloggen, jag får hitta en fin balans som med allt annat. Men detta minne måste jag spara här. Första vagnpromenaden. Första av många, många, hoppas jag. Som jag längtat.
Medan björnungen sov vidare tog vi en fika på bron. Vände ansiktet mot solen, åt punchrulle och njöt av alltihop. Och ni som frågat om vagnen - här har ni den. Vi valde en Emmaljunga med stora hjul, F valde färg och den är så tjusig tycker jag. 
Annars så?.. Njuter vi mest av tillsammanstid. Så kär i vår lilla tjej.
... dagarna går och vi bara njuuter. Av vagnpremiär, tillsammanstid och små svängar ut till djuren då och då. Ah, livet.
1 kommentar
Celina

Herreje vilken lycka att få uppleva en målbild 😍
Kan riktigt känna pirret av att det går i uppfyllelse.
Grattis!