En tjuvtitt på något ...

Jag måste berätta och tipsa vidare till er.
 
Om ett smultronställe, i Skellefteå.
 
Det hände sig så, att jag blev inbjuden till ett evenemang på Facebook. Det var Linda som bjudit ihop ett helt gäng med kreativa kvinnor som hon ville lära känna bättre. Tillsammans fick vi gå på en tjuvkik på Isboden, Skellefteås nya sommarrestaurang. Åh så jag tyckte om det. Stället, personerna och stämningen.
När vi kom fram till Isboden hade Linda bundit buketter till oss allihop. Los första bloggevent, inte illa! Jag måste erkänna att det var tämligen svettigt då och då, med en liten Loppa som närmar sig sexkilossträcket med stormsteg på armen. Ville så gärna fota och hinna prata med allihopa. Bjuder på några få bilder, knäppta i förbifarten så ni också får en liten tjuvkik på stället.
Lindas och min väg korsades när vi jobbade åt samma arbetsgivare ett tag. Jag på miljöavdelningen och Linda med med admin-gänget. Någongång möttes vi spontant i postrummet och började samtala, kom vi fram till att vi båda instagrammar och började följa varandra. Blev så glad över Lindas initiativ med eventet. 
På eventet kom ett helt gäng med kreativa kvinnor. Linda som inreder, Ethel som syr, Magda som målar och driver butik, andra Linda som också inreder samt Thea som bloggar och jobbar med kommunikation. Dessutom hade vi Malin som målar fantastiska tavlor på plats också, utanför bild.
 
Vi gick bordet runt och presenterade oss. Vi pratade både om sådant som är lätt att prata om. Vart man bor, hur många barn man har, vart man bott, vad man jobbat med. Men också sådant som kan göra ont, utbrändhet, när någon nära går bort i cancer, att vara ensam i Skellefteå, att längta bort. Men mest sådant som gjorde mig så glad och inspirerad. Om att skita i vad andra tycker och säger, att allt man tänker inte är sant (så vikigt!!), att lyfta varandra, om att starta eget. Fick så mycket kärlek när jag presenterat mig att jag blev alldeles paff och rörd. Behövde höra de orden så himla mycket just nu.
Och allt detta fina hände alltså på Isboden intill Stiftsgården i Skellefteå. En sommarrestaurang som öppnar om inte mindre än två dagar. Åh, hit ska jag tillbaka i sommar. Då ska jag ha båda armarna fira och fota mera. Och framför allt; äta mera.
Vi fick en fantastisk räkmacka till förrätt, chark med ost från Kalvträsk som snacks. Ceasarsallad till varmrätt och en gudomligt god glass, gjord på plats. Det genomsyrade hela stället, det lokala, det hållbara. Samtliga möbler var byggda av spillvirke från området, eller loppade eller på annat vis återbrukade. Hållbarhet gick som en röd tråd genom hela stället; möblemang och many. Så mycket lokalproducerat. Så mycket spännande att hinna äta sig igenom i sommar. Jag vet att jag låter köpt ut i fingerspetsarna, men jag vill bara verkligen rekommendera detta ställe, är så imponerade av konceptet.
Fick lämna kaffekoppen efter två klunkar och stoppa ner glassen i handväskan (Fredrik fick smaka sista skvätten och spillde ner finskjortan). Vi skulle nämligen på dop mitt i allt. Så jag hastade iväg med snart-sexkilos-bebisen, skötväska, handväska, bärsele och kamera, tämligen svettig småbarnsmamma som helt höll på att glömma bort tiden. Hade så fantastiskt trevligt, och då blir det ju fort precis så. Hoppas kunna lära känna dessa kvinnor mer framöver.
0 kommentarer