Så nära men så långt bort ...

Publicerad 2019-01-02 19:54:23 i Att bära på en bebis,

Dagarna masar sig fram på ledigheten, de är långa som sirap och jag älskar det. Det finns tid för pyssel och checka av saker från långa "att göra"-listan inför bebisens ankomst, men det finns också tid för här och nu. Tupplurar och mys i soffan. Ett sällan skådat lugn över backen. Å vad oövervinnerligt trött jag varit i en vecka eller två. Så tufft det varit att stiga upp, har inte kunnat sova tillräckligt hur mycket jag än sovit. Fick ta blodprov på mvc som förklarade allt, jag måste börja äta järn! Hade ett hb-värde på 103, inte katastrofdåligt alls men nog ska de små kapslarna vara till stor hjälp att få upp energinnivån ett snäpp eller två. Tacksam att tiden finns till att vila. Fem dagar kvar av långledigheten.
 
Allt var bra med bebisen. Vi swishade genom kontrollen med goda betyg båda två. Bebisens hjärtljud låg på 132 och sf-kurvan är numera 30 cm. Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så bra att vara gravid. Tacksam, tacksam, tacksam över det hela. Och - jag älskar det.
 
Senaste veckan har jag i kombination med tröttheten varit yr i omgångar och blött ofantligt mycket näsblod. "Helt normalt" sa min gull-morska och förklarade att bebisen börjar trycka mot venerna nu och slemhinnorna är sköra. När jag låg på britsen och skulle lyssna på hjärtljud så började hela rummet snurra. Så jag är förvisad till att ligga på vänster sida och ta igen mig lite mer. Äta ordentligare skulle jag också göra. Ofta hinner det gå rätt länge mellan måltiderna. Men annars mår vi himmelen, bebisen och jag. Vi teamar ihop oss. Vi vägde in oss idag på tio kilo plus, å jag undrar vart alla kilon sitter, för det känns nästan som vanligt i kroppen min. Fint att få bära runt på min mage, kan ligga och klappa på den hur länge som helst och lääängta...
 
Vi har tvättat klart alla ytte-pyttekläder. Vikt in dem i lilla byrån. Gjort skötställen (järnspisen i sovrummet och på tvättmaskinen) och ställt in spjälsängen i sovrummet. Knut sov där första natten. Ska handla lite smågrejer till skötborden och ett mysigt set att kunna gå runt i här hemma. Sedan är vi nog klara. Tacksamt att få låna från nära och kära. För var dag som går, blir vi mer och mer redo. Både praktiskt men framför allt mentalt.
 
Och för var dag som går blir det en dag närmare bebisgos och livet kommer aldrig mer bli sig likt igen. Stryker magen och försöker förstå. Älskade unge, du är så nära men så långt bort.

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela