Odlings- och trädgårdsdrömmar

Jag drivs av drömmar. Det kan vara klara målbilder eller mer rena fantasier, de är kortsiktiga och långsiktiga men jag har oftast inga klara planer på exakt hur jag ska ta mig dit. Jag låter drömmarna vägleda mig, det brukar bli bra.
 
I januari drömmer jag om en trädgård. Det gör jag visserligen i prunkande juli med, kanske just för att vi inte har någon trädgård alls. Jag är uppvuxen med en pysslig mamma som höll ordning och reda i rabatterna, anla kryddkullar och planerade äppeträd. På senare år har jag förknippat ett hem med en trädgård så mycket. Liksom en del av huset fast utomhus. Att vi grävt upp mer eller mindre hela gården och så hjälper ju till förstås, hela tiden finns drömmen om en grön trädgård med i tankarna. Då blir det drägligare att hålla på att gräva och gegga runt i några år.
 
Jag drömmer mycket om att odla. Växthus drömmer F om. Kruxet är att jag har i princip noll erfarenhet. Någon pallkrage med morötter har jag gett mig på. Potatislandet gör vi varje år. Kryddor, sallad och sådant har vi på altanen hela sommaren. 2017 hade jag tomater, gurka och chili i hela köket. Lyckan när fröet äntligen går att skörda. Men nu vill jag lära mig mer. Såhär tänker jag;
I år vill jag att Fredrik plöjer upp ett till land bredvid potatislandet (som ska utökas, vår potatis räckte bara till förra veckan!!). Där kan jag botanisera. Vill odla allt som känns rejält och rustikt. Rödbetor, grönkål och morötter. 
Så småningom vill jag ha en trädgård full med "små rum". Att gå runt i den ska vara som att vara på ständig upptäcksfärd. En sittbänk bakom ladugården. Äppelträd mot sjön (Backens egna äppelmust år 2025!?), bärbuskar som bebisen kan länsa. Svarvinbär, rödvinbär, krusbär, mmmm... 
Nå sikt vill jag fixa upp vår jordkällare med hyllor och nya, isolerade dörrar. Där kan man förvara de robustare betorna.. och all saft, sylt, must och marmelad vi vill kunna göra själva. Så fint det skulle kunna bli.
Mest drömmer jag om en köksträdgård. Med pallkragar och grusgångar mellan odlingarna. Det blir absolut inte i år. Mitt lilla "frilands-land" får bli 2019 års utmaning. Men där i drömmen så ser jag allt så klart. Järnvitrolade pallkragar. Grusgångarna, omgivna av större stockar. En fin entre där det växer klätterväxter... Jag sluter ögonen och allt är så klart. Träskorna mot grusgången. Dofterna, färgerna.
Jag vill anlägga en kompost! Med ett litet staket av sly, precis som mamma hade gjort när jag var liten. Där vi kan tippa hönsskit och gräsklipp och någon matrest. Där kan vi gräva daggmask när vi ska ut och fiska hela familjen med. Hönsen kommer att tycka att det är en hit med kompost!
Jag har en bok sedan förr, den ska jag läsa. Sedan ska jag fråga ut min jobb-Astrid som kan odla prick allt. Sedan ska jag samla era bästa tips jag bett om på instagram. Och sedan ge mig ut i mitt "frilands-land" med bebisen i släptåg och börja planera. Ni får såklart följa med på resan. Från dröm till verklighet, räkna med att det tar några år bara.
Runt gården ska vi ta ner alla invasiva contortatallar. Plantera en syrenhäck istället. Detta är ingenting vi kommer att hinna med i år, men ändock. En dröm vi delar. 
Men i ärlighetens namn vill jag mest njuta. Av allt det vackra. Av hur bra man mår med skitiga händer. Förstärka känslan "från jord till bord". Ta ansvar över vad vi stoppar i oss och vad vi köper.
1 kommentar
Linda Jansson

Härliga bilder. Riktiga vårkänslor🙌 DETBEHÖVS NU KAN JAG LOVA😉

Svar: Ja oja nu längtar vi till våren :)
Isabell Lundberg