Nu räknar vi dagarna.

Publicerad 2019-01-22 22:47:14 i Att bära på en bebis,

Åh vad dagarna går. Snart är du ute bland oss och det börjar bli dags att packa bb-väska, skriva förlossningsbrev och hitta det där inre lugnet. Senaste veckan har det inte riktigt hunnits med något lugn. Skråmträsk har tillfälligt bytt namn till Nordpolen. Jag halkade omkull om måndagsmorgonen och hade sådana ordentliga sammandragningar efteråt. Så då bestämde vi (mest Fredrik) att nu ska jag ta det prick hur lugnt som helst. Han får kånka vattenhinkar, skottkärror och spånbalar. Jag får vanka efter som en pingvin och vänligt peka... hit brukar jag fylla vatten, nu brukar jag lånka skottkärra... och så vidare. Så skönt för kroppen. Hjärnan vill gärna säga att jag inte duger till. Kan inte ens sköta djuren och gården. Muttrar över det. Men mest är jag snäll med mig själv. Jag bär ju på dig, vår värdefullaste skatt. Några veckor till. Sedan ska jag kånka spånbalar och skottkärror så det står härliga till. Och putta barnvagn framför mig i snömådden. Åh.
Jag är pigg och rask och mår bra i kroppen. Sammandragningarna kommer och går. Försöker vila bort dem. Har hunnit vara på MVC och swishat genom kontrollerna. Blodtryck, blodvärde, hjärtljud, sf-mått (32 cm). Allt ser bra ut. Du sparkar alltid och lever rövare när hjärtljudsmaskinen ska fram. Sedan får jag höra, små bitar av galopperande ponny. Ditt hjärta. Lika stort och osannolikt varje gång. Men sedan har det varit nodpole-väder här. Har varit stationerad i soffan framför kakelugnen. Övriga huset håller 14-15 grader. Sover med värmefilten. Går runt i tofflor och poncho. Rullar ut mattor. En råtta har hunnit bosätta sig inne hos oss med. Knut var inte till någon vidare hjälp så tillslut fick jag med hjälp av alla dessa märkliga hormoner för mig att ha ihjäl den med skurkäppen. Den synen. Nog är jag allt som oftast snäll. Men då, ja då brast det. Den skulle bara ut ur huset. Hoppas vi slipper fler.
Nu har vi checkat av julen, födesedagen, borta-helgen (måste berätta mer om den!). Framför oss är några käras födelsedagar. Men mest bara, väntan. Ska varva ner mer. Läsa klart boken om förlossning. Packa klart bb-väskan. Skriva det där förlossningsbrevet. Gå på några till MVC-kontroller. Skratta, leva och njuta. Räkna ner. Längta. Klappa mage. Sköta om dig där inne. Genom att sköta om mig själv här ute. Att få bära på dig, det är verkligen ett hedersuppdrag. Lyckans ostar är vi, som som snart har dig här.

Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Jessica

Publicerad 2019-01-23 09:55:37

så fint skrivet, du verkar lugn och lycklig. det låter som en härlig väntan... Kram!

Svar: Så känns det, lugn och lycklig <3 Bästa kombon!
Isabell Lundberg

Postat av: Bexollila

Publicerad 2019-01-23 11:30:24

Åh va roligt och mysigt! Heja dej och massor med kramar.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela