Längtar till det nya livet

Ännu en vecka avcheckad. Bär på en riktig kalaskula nu! Det gååår bara inte missa att jag är höggravid. Nog känns det också, att jag lånat ut kroppen till en liten en.
 
Jag får må så bra och är fortsatt så glad och tacksam för det. Jag jobbar ännu och på jobbet verkar det finnas två läger, de som tycker jag borde ha gått hem senast igår för att hinna vila ordentligt, och de som tycker jag ska stanna in i kaklet. Skjuts till bb i min kontorsstol, det vore något va? Blir så glad för alla peppande kollegor som hejar på mig. Guld värda hela högen.
 
Magen kliar rätt mycket nu. Det är det enda jag kan gnälla över. Någon liten bristning har jag fått, jag ser det ju inte själv förstås, jag ser inte så mycket mer än toppen på kulan. Har intalat mig själv från tidigt, tidigt att bristningar är det absolut sista jag ska ägna en tanke på. De verkar ju styras av våra hormoner ändå. Det är i alla fall otroligt skönt att smörja in magen i olja om kvällarna, det hjälper lite mot kliandet.
Senaste kontrollen på MVC gick fint. Allt i sin ordning. Goda betyg på oss båda, vi är friska och glada och det är full aktivitet i magen. Vi planerade förlossningen tillsammans med barnmorskan, skrev ner tankar om det hela, smärtlindring och eftervård. Känns som vi får ta det som det kommer, svårt att planera för tycker jag.
 
Här hemma är allt mer eller mindre ordnat. Barnvagnen står i köket, den är så fin. Babyskyddet ihopmonterat. Små skötstationer förberedda, i vårt sovrum och på vår lilla toalett. Med små pryttlar och pinaler. Spjälsängen ännu obäddad men står på plats, likaså vaggan. Knut har förstås försökt ta anspråk på allt. Tittar man bort en sekund så ligger han och kurrar högt i babynestet eller på skötbädden. Så lycklig över alla små sovplatser vi ordnat "åt honom". Sötnosen. BB-väskan är så gott som packad med. Mer godis behöver vi, det blir nog en väska bara det. Så otroooligt ständigt sötsugen nu, men försöker hålla mig till vanlig kost så gott det går.
Kan inte nog beskriva hur mycket vi längtar nu. Fredrik ligger och pratar med magen om kvällarna och får sparkar och buffar tillbaka. Jag älskar bebisen så mycket redan, undrar så mycket vem den kommer att vara lik. Hur livet kommer bli. Hur allt kommer vara. Det är ingenting jag har någon aning om, men jag drömmer mig gärna bort och jag har redan så mycket jag vill uppleva under mammaledigheten. Det är små stunder och frekvenser som fungerar som målbilder nu; Vårsolen. Amma i sängen bland täcken och kuddar. Skogspromenad med vagen tidig sommar. Sovande bebis i skuggan medan jag rensar ogräs tillsammans med hönsen. Utflykt till nybygget i Rismyrliden. Snögrop hemma på gården i vårvinter med varm choklad. Små, små frekvenser av drömliv.
 
Sedan bara introducera bebisen för gårdslivet. Börja leva vårt nya liv. Står just nu bara och trampar och väntar. Vem ääär du?
#1 - - Lina :

Så roligt att höra att din katt beter sig precis som mina, supernöjda över alla nya mysiga sovplatser vi fixat åt dom!
Nåja, de får väl hållas några veckor till tills bebis kommer och återtar vagga och spjälsäng.. Har gett upp kampen med att hålla dem borta så har numera filtar på allt som hör bebis till för att försöka skydda det mot katthår!

Svar: Haha så roligt att det inte bara är Knut som är redo för storebrorslivet ;)
Isabell Lundberg

#2 - - johanna:

men så fint skrivet, och helt magiska bilder :)