Ett år som hönsmamma

Publicerad 2019-01-24 18:52:25 i Hönsen på backen,

24 januari. Det innebär att det är ett helt år sedan jag blev med höns idag! En riktig hönsmamma! Och vilken lycka de skänkt mig, min flock med Hedemorahöns (+ en orpingtondam). Det var i mellandagarna 2017 som jag och pappa började att bygga Hönshilton, hönsens hem. 24 januari 2018 stod det klart. Sedan var tanken att vi skulle flytta hönshuset, slå på vit panel och sätta svart plegel, som en miniversion av Drömmen. Men en graviditet kom "i vägen" så att säga. Angenäma bekymmer! Så det har vi kvar, jag gissar att det kommer att bli mitt och pappas vårprojekt mellan diverse bebispauser. Det får bli målet, ett klart Hönshilton 2019.
Vad har hunnit hända under detta år med höns då? Vi tar en titt!
  • Jag fick min hönsflock från mina grannar E & M. Så himla snälla. De skulle göra sig av med allihopen och jag tänkte att man lever banne mig bara en gång. Hur svårt kan det vara att bygga hönshus liksom? Jag hade NOLL erfarenhet av höns tidigare. Tyckte till och med att de var lite läskiga. Man lär sig, och fort går det.
  • Vi byggde HönsHilton i moduler. Vi dividerade ifall att det skulle gå fort och vara effektivt (pappa) eller om det skulle njuuutas och insupas lugnet mellan reglar och isoleringshärva (jag). Tillslut tycker jag det gick superfort för pappa tjuv-åkte hit och byggde på det medan jag jobbade. Hahah, sån är han, min far <3

  • När jag gick runt på Granngården och plockade i värmelampa, fodertråg och vattenbinge i kungvagnen så var jag så genuint lycklig. Äntligen. Jag träffade en avdelningskollega som sa att hon nog aldrig sett mig så lycklig, och då är jag nog ändå en riktigt glad person i vanliga fall. Det var så stort och mysigt att få plocka på sig att jag bara läääst om tidigare.

  • Pappa och jag hämtade hem hönsflocken den 24 januari 2018. De hade sådan vild panik när vi stoppade ner dem i lådan. Tänkte att vad fasen har jag gett mig in på. Vilda höns. Hur ska det gå liksom? Men det gick inte många veckor innan de började vara tama. Älskar att spendera tid i hönshuset.

  • Första ägget kom efter 1,5 vecka. Det var så magiskt ögonblick att hitta det där i pärlsponts-redet.

  • Jag döpte första gänget efter mitt tjejgäng. Malin, Lovisa, Julia och Chatrin. Barbro fick heta precis så för att min favorit "farmormormor" heter precis så. Tuppen fick heta Ernst efter allas vår favoritErnst K.

  • Min favorithöna blev fort Julia. Hon satt i mitt knä och filosoferade allt som oftast.

  • Om sommaren gick gänget lösa på gården. Gården har aldrig känts så hemtrevlig som då.

  • När sommaren var som vackrast så dog min fina Julia. Samma dag dog tuppen Ernst dramatiskt i mina armar. Usch och fy. Det var så fruktansvärt att se honom plågas.

  • Jag fick låna en äggkläckningsmaskin av min fina vän Jennifer och jag skyndade mig att lägga in de sista befuktade äggen. Ett ägg från Julia.

  • Tre veckor senare föddes de små liven medan jag var på utbildning med jobbet. Fredrik förlöste dem. Fyra stycken varav en dog första natten. Tre krya, söta dunbollar blev det. Det visade sig bli tre tuppar. En, den svarta, Julias son.


  • Livet med kycklingar var kul. Tillslut bestämde jag mig för att ge bort de två tupparna som jag inte "kunde" avla vidare på (då deras mammor bor kvar i hönshuset) och valde Julias son som tronföljare efter Ernst. Fredrik döpte honom som Ceasar. Som Julius Ceasar, eller "ceasarsallad om han inte sköter sig" som han sa på skoj en dag. Haha.

  • Under hösten blev hönan Barbro dålig och jag och mamma teamade ihop oss vid huggkubben. Tårarna sprutade, men det var det enda rätta. Närmare tio år blev hon.

  • Min kompis Jennifer hade fått en hackhöna och jag valde på vinst eller förlust att ta hem henne för att se vad min flock säger om en Orpingtontjej. Det gick så bra redan första dagen. Gottfrida fick hon heta, efter namnsdagsbarnet för dagen (Gottfrid). En jättefin, lugn dam som fortfarande är lite blyg, ett steg i taget.

  • Tillslut fick de två tupparna superfina hem via en Instagramföljare och en Facebookannons. Är så nöjd med de nya hemmen. Så lycklig att de fick leva vidare. Kalle fick ena heta och han flyttade till fem stycken maran-tjejer i grannbyn. Den andra tuppen skulle få ett eget gäng med Hedemoratjejer att hålla ordning på. Kvar blev vår Ceasar som axlar rollen som tupp bättre och bättre för varje dag. Men mest funderar han ännu på mat.

  • Ett år av ljuva hemägg, städning av hönshus, mys med myshönor, mys med kycklingar och sätta sig i hönsskit ute på gården. Jag är så glad att jag tog tag i saken och skaffade min flock. SÅ MYCKET GLÄDJE som de skänkt mig. Till våren skaffar jag fler höns, det är utan tvekan.
...
 
HÄR kan du läsa min hönsguide!!

Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Malin Rosö

Publicerad 2019-01-24 19:41:39

Nämen så mysigt! Jag är också en hönsmamma sen i våras, vi har en flock på 4 st Brahma höns här hemma! Så mysigt med de på gården! :)

Svar: Åh, visst är det fantastiskt <3
Isabell Lundberg

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela