En trött blivande mamma

Hej lilla hjärtat. Nu är det två veckor sedan jag skrev om dig och graviditeten i stort här, så det börjar vara hög tid.
 
Jag har ätit järn i två veckor nu och märker verkligen skillnad. Den där bottenlösa tröttheten har bytts ut till att jag ibland, då och då, blir trött och behöver vila. Du är alltid vaken när jag lägger mig ner. Sparkarna är intensiva och du rörs så hela magen rubbas. Det är skönt att du är akiv, så jag slipper fundera på hur du har det. Tänker att du roar dig med ditt och datt. När F ligger och pratar med dig och stryker på magen så sparkar du alltid tillbaka, det är så stort.
 
Jag har länge känt mig så fin och smidig och glad. Men nu är jag trött. Jag vill mest vara själv och hemma, även om jag försöker komma ut, träffa så många som möjligt. Men helst vill jag vara i trygga hemmet. Med sköna leggins och stora tröjor. Fortfarande förvånad över hur många som vill prata om magen, tycker det är kul när folk tar sig tiden att fråga hur jag mår. Känner mig grå och svullen och stor och otymplig. Så värdsliga saker, men så långt ifrån hur mitt vanliga jag känns. Drömmer mig bort i tankarna ibland. Till att just känna mig stark och ståtlig.
 
Det är fortfarande ganska länge innan du kommer till oss. Men jag börjar känna mig redo. Min förlossningsrädsla jag hade innan jag blev gravid är som bortblåst. Jag är supertaggad på vad som komma skall. Förmodligen kommer jag bli överrumplad över smärtan. Men ut ska du. Vi ska klara det tillsammans, F och jag. Vi pratade om förlossningen när vi var ute och gick under helgen. Jag sa att vi måste teama ihop oss. Han sa att han tyckte vi hade gjort det rätt bra under våra tio år ihop. Han har så rätt, vi är ett superteam, och vi klarar allt tillsammans. Finns så mycket annat som gör ondare i livet, som cancerbesked, död och elände. Detta är en baggis. Vårt superteam kommer klara det galant.
 
Vi har handlat pryttlar som behövs. Små ytte-pytteblöjor som gör att det nästan tåras i ögonen. Alla bebisgrejer är tvättade, uppackade och installerade i lilla furubyrån. Spjälsängen står bredvid våran. Vi är ute i god tid, men jag är så rädd att min ork eller kropp ska säga tvärstopp. Så vi pysslar på, när andan faller sig på.
 
Det går fortsatt bra att sköta om djuren. Min kropp är det inget fel på alls förutom att jag fortsatt kan bli yr ibland. Det går bättre om jag kan svalka ner mig, ta av ett klädesplagg eller lägga mig ner en stund. Jag tror att du trycker på någon ven, som barnmorskan pratade om. Snurrigt blir det, och kroppen känns som den går på högvarv då.
 
Jag känner mig skör. Tandköttet går sönder, det kommer blåser i munnen och jag har näsblod varje dag. Känns som att jag kommer att gå sönder snart. Har också märkt hur jag känner mig "dålig" och "odriftig" när orken inte räcker till, jag är helt klart inte van att ha en lägre energinivå och att ta ett steg tillbaka på alla plan.
 
Men jag är en genomgående positiv människa. Jag älskar varje dag jag får vara gravid. Jag försöker att fräscha upp mig och klä mig i fina kläder för att lura tankarna lite. Jag är lycklig, lycklig, lycklig och så T A C K S A M över hela denna resa. Men det är upp och ned att vara gravid, många, många hormoner och tankar som snurrar. Så jag delar med mig, även om det som skaver lite. Det är jobbigt att förändras på in- och utsidan och ibland känns det så hopplöst att jag ska låta dig komma till världen vi lever i. I magen är du så trygg, och jag vill alltid, alltid kunna skydda dig mot allt ont. Kärleken är redan nu enorm.
 
Tycker jag får sån fantastisk fin hjälp nu med. Fredrik hjälper till inne. Mina kära som peppar mig att ta det lugnt, varva ner och slappna av. Ingen som kräver något av mig, jag får vara trött och slut. Det behövs nu, och en bra tid framöver.
2 kommentarer
bexollila

Men åh så mysigt och vilken fin mage!

Li

Men gud vad kul för dig! Längtar så enormt till jag får gå igenom samma som du! Kram //Li