Att leva med årstiderna

Halva januari har passerat och det känns så märkligt. Jag som brukar spendera kvällarna utomhus, försöker hålla mig inne nu. Frisk luft varje dag, javisst. Men jag tvingar mig att ta det lugnt. Igår halkade jag omkull illa och gjorde illa ryggen. Fick sådana sammandragningar efteråt, tänkte att nä nu får jag tänka om. Mer tid inne, vila mer. Det måste bli så.
 
Tycker att januari är en ganska härlig och vilsam månad. Om man tillåter den. När julen är utstädad och vardagsrutinerna börja rulla igång, så infinner sig ett lugn i mig. En nystart, precis som att mitt inre luktar nytvättat och såpa. När jag kör mina mil till jobbet så hinner jag reflektera mycket, häromdagen så svävade tankara iväg till våra förföder. Hur de följde årstiderna, på vintern var det visserligen inte alltid en barnlek att leva. Men det var tid för vila och återhämtning. Sedan var krafterna samlade till våren när kroppen skulle användas igen. Kanske något vi alla borde anamma? Tänker generellt att jag skulle vilja leva mer som de gjorde förr. Med årstiderna.
 
Jag längtar tills huset är färdigrenoverat. När vi kan planera gårdsprojekt om vintrarna, och utföra dem om vårarna. Evighetslånga somrar med sol, bad och hemester i närområdet. Ta tåget till vänner söderut. Hela vår lilla familj. Hösten vill jag ägna åt att skörda, plocka bär, svamp och äpplen. Sedan safta och sylta så det står härliga till. Avsätta tid, prioritera det. Göra det till en familjegrej. Vår egen äppelmust som Fredrik drömmer om. Stapla burkar med marmelad och sylt på varandra i jordkällaren. Och sedan - vinter och vila.
 
Jag fyllde ju år i fredags och blev uppvaktad med så fina presenter. Tänkte visa tre av dem alla som kommer att hjälpa mig att varva ner lite i vinter och göra just det - vila. I både sinnet och kroppen. Jag är så imponerad att jag har så träffsäkra nära som ger mig på pricken det jag behöver i stunden. 
Av mina föräldrar fick jag en prenumeration på tidningen Lantliv. Tror det är tredje- eller fjärde året jag får det och jag blir så himla glad varje gång. En present som kommer varje månad tills det blir sommar. Just tidningen Lantliv inspirerar mig massor. Både "hemma hos"-reportagen och kläderna som visas upp. Ofta är plaggen snordyra, men inspiration är gratis och jag har ofta kombinationer från tidningen i bakhuvet när jag ska gå på loppis eller besöka Tradera. Så mycket fint. I numret jag fick hade de så otroligt mycket spännande recept också - som kan lagas över öppen eld. Bloggar i all ära men det är något speciellt med att bläddra i magasin.
Av svärföräldrarna fick jag dessa fina sockor i 100 % ull. Jag letade ett par strumpor att ha till kalaskjolen jag hade på mig, men mina älskade mormorsstickade strumpor är utslitna och de enda jag har kvar är neongröna och neongula - hur otacksamt det än låter. Så gör de sig inte helt hundra till kalasklädsel och kalla golv. Så tacksamt att få fina - och varma - strumpor. De är dessutom inköpta här i byn på vår skoaffär.
Av svärföräldrarna fick jag också en tvålkopp och en tovad tvål inhandlade på vår skoaffär. Tvålen är tillverkad i Ratan, ligger bara några mil härifrån. Provduschade och skrubbade igår och herre min så skönt det var. Jag tror bums jag hittat mitt nya favorit märke på skönhetsvård. En sådan liten sak, som att skrubba sig med en bit tovad tvål, kan kännas som världens lyxigaste grej. Om man bara tillåter det att vara just det.
 
Så resten av vintern anammar jag mina förfäder och lever med årstiden. Vilar mer, spenderar lite mer tid inne (i alla fall under den halkigast tiden) och njuter av lantlivsinspiration, varma sockar och tovad tvål. Så det så.

En trött blivande mamma

Hej lilla hjärtat. Nu är det två veckor sedan jag skrev om dig och graviditeten i stort här, så det börjar vara hög tid.
 
Jag har ätit järn i två veckor nu och märker verkligen skillnad. Den där bottenlösa tröttheten har bytts ut till att jag ibland, då och då, blir trött och behöver vila. Du är alltid vaken när jag lägger mig ner. Sparkarna är intensiva och du rörs så hela magen rubbas. Det är skönt att du är akiv, så jag slipper fundera på hur du har det. Tänker att du roar dig med ditt och datt. När F ligger och pratar med dig och stryker på magen så sparkar du alltid tillbaka, det är så stort.
 
Jag har länge känt mig så fin och smidig och glad. Men nu är jag trött. Jag vill mest vara själv och hemma, även om jag försöker komma ut, träffa så många som möjligt. Men helst vill jag vara i trygga hemmet. Med sköna leggins och stora tröjor. Fortfarande förvånad över hur många som vill prata om magen, tycker det är kul när folk tar sig tiden att fråga hur jag mår. Känner mig grå och svullen och stor och otymplig. Så värdsliga saker, men så långt ifrån hur mitt vanliga jag känns. Drömmer mig bort i tankarna ibland. Till att just känna mig stark och ståtlig.
 
Det är fortfarande ganska länge innan du kommer till oss. Men jag börjar känna mig redo. Min förlossningsrädsla jag hade innan jag blev gravid är som bortblåst. Jag är supertaggad på vad som komma skall. Förmodligen kommer jag bli överrumplad över smärtan. Men ut ska du. Vi ska klara det tillsammans, F och jag. Vi pratade om förlossningen när vi var ute och gick under helgen. Jag sa att vi måste teama ihop oss. Han sa att han tyckte vi hade gjort det rätt bra under våra tio år ihop. Han har så rätt, vi är ett superteam, och vi klarar allt tillsammans. Finns så mycket annat som gör ondare i livet, som cancerbesked, död och elände. Detta är en baggis. Vårt superteam kommer klara det galant.
 
Vi har handlat pryttlar som behövs. Små ytte-pytteblöjor som gör att det nästan tåras i ögonen. Alla bebisgrejer är tvättade, uppackade och installerade i lilla furubyrån. Spjälsängen står bredvid våran. Vi är ute i god tid, men jag är så rädd att min ork eller kropp ska säga tvärstopp. Så vi pysslar på, när andan faller sig på.
 
Det går fortsatt bra att sköta om djuren. Min kropp är det inget fel på alls förutom att jag fortsatt kan bli yr ibland. Det går bättre om jag kan svalka ner mig, ta av ett klädesplagg eller lägga mig ner en stund. Jag tror att du trycker på någon ven, som barnmorskan pratade om. Snurrigt blir det, och kroppen känns som den går på högvarv då.
 
Jag känner mig skör. Tandköttet går sönder, det kommer blåser i munnen och jag har näsblod varje dag. Känns som att jag kommer att gå sönder snart. Har också märkt hur jag känner mig "dålig" och "odriftig" när orken inte räcker till, jag är helt klart inte van att ha en lägre energinivå och att ta ett steg tillbaka på alla plan.
 
Men jag är en genomgående positiv människa. Jag älskar varje dag jag får vara gravid. Jag försöker att fräscha upp mig och klä mig i fina kläder för att lura tankarna lite. Jag är lycklig, lycklig, lycklig och så T A C K S A M över hela denna resa. Men det är upp och ned att vara gravid, många, många hormoner och tankar som snurrar. Så jag delar med mig, även om det som skaver lite. Det är jobbigt att förändras på in- och utsidan och ibland känns det så hopplöst att jag ska låta dig komma till världen vi lever i. I magen är du så trygg, och jag vill alltid, alltid kunna skydda dig mot allt ont. Kärleken är redan nu enorm.
 
Tycker jag får sån fantastisk fin hjälp nu med. Fredrik hjälper till inne. Mina kära som peppar mig att ta det lugnt, varva ner och slappna av. Ingen som kräver något av mig, jag får vara trött och slut. Det behövs nu, och en bra tid framöver.

Kalas på backen + massor med kalasrecept

Att ha kalas är så mysigt tycker jag! Det är alltid saker att ordna och pyssla med innan gästerna kommer, man vill hinna duscha och stöka bort i hemmet, duka fram porslin och tända lite ljus och göra mysigt. I fredags fyllde jag tjugosju och idag bjöd jag hem hela extrafamiljen på fika. Så glad att alla kunde komma.
 
Fredrik och jag stökade och städade lilltorpets nedervåning under förmiddagen, det blev riktig kalasstämning med långbord, uddaporslin och blomster i massor. Det är så härligt i tiden kring min födelsedag, när julen stökas bort och hemmet fylls med tulpaner istället, en fräsch start på året. Liljonerna fick jag av F i fredags, så fina.
 
Är hutlöst trött stundvis nu så jag har passat på att göra fikat lite pö om pö när orken funnits. Jag tänker att jag bjuder på recepten på fikat jag bjöd på, marängtårtan kanske gör sig bäst utomhus på sommaren. Men ääsch, januari fungerar fint det med.
DRÖMMAR
Ingredienser
  • 100 g smör
  • 2 dl socker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 1 dl olja (brukar ta det jag har hemma, rapsolja eller olivolja)
  • 1 tsk hjorthornssalt
  • 4 dl vetemjöl
Instruktioner
Vispa ihop rumsvarmt smör med socker och vaniljsocker med en elvisp, det ska bli rejält klumpigt. Tillsätt oljan och hjorthornssaltet, vispa igen. Tillsätt mjölet och vispa igen. Smeten kommer att sätta sig på visparna och bli klumpig. Tryck ihop degen med händerna. Nyp sedan loss små bitar som du rullar till små bollar och lägger med lämpligt avstånd på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i ca 15 min i 150 grader.
KLADDKAKA
Ingredienser
  • 3 ägg
  • 4,5 dl socker
  • 1,5 tsk vaniljsocker
  • 1 dl kakao
  • 1 krm salt
  • 2,25 dl mjöl
  • 150 g smält smör
Instruktioner
Smält smöret. Vispa ihop socker och ägg i en bunke. Tillsätt alla torra ingredienser och tillsätt smöret. Rör ihop det till en seg smet. Smöra och ströa en form med löstagbar kant (stöa gärna med kokos eller kakao!) Häll ner den sega smeten i formen och swisha in den i ugnen i 12-15 minuter på 225 grader. Den får gärna vara lite lös i mitten innan den svalnat. Pudra med florsocker om servera med en klick lösvispad grädde.
MARÄNGTÅRTA
Ingredienser
  • 6 äggvitor (går att göra mindre marängbotten på t.ex. 2-3 äggvitor, denna räckte till 10 pers)
  • 6 dl socker
  • Nutella
  • Grädde
  • Garnering - t.ex. bär
Instruktioner
Häll äggvitorna i en bunke. Medan du vispar med elvisp så tillsätter du sockret, lite i taget. Vispa tills skålen går att vända upp och ned utana att marängsmeten rubbas. Häll smeten i önskad form på plåt med bakplåtspapper. Sätt in i ugnen i 1h på 100 grader. Låt den sedan stå kvar i ungnen lika länge till. När marängen svalnat - bre på nutella. Vispa grädde och spritsa/smeta ut. Garnera med bär, det blir så gott till den söta tårta.
CHOKLADBOLLAR
Ingredienser
150 g smör
1,5 dl socker
1 msk vaniljsocker
3 msk kakao
2 msk kallt kaffe
5 dl havregryn
Pärlsocker
 
Instruktioner
Kör alla ingredienser i matberedare eller baka ihop det med händerna. Rulla till små bollar och rulla dem sedan i pärlsocker, kokos eller strössel.

En lördag på backen

Det är lördagsmorgon och jag har sovit så gott. Vaknade med senadrag i vaden mitt i natten och tänkte att jag skulle öva på att andas mig genom smärtan. Hann nog ta tre andetag innan jag sov igen. Ingenting kan rubba min sömn just nu, inte ens ett ont senadrag.
 
Fredrik sover längre än mig. Jag stökar in i diskmaskinen, igår hade vi födelesedagskalas på backen då jag fyllde tjugosju. Koppar, assietter och ungsformar i en enda röra. Hjärtat varmt sedan kalaset. Jag stökar runt och nästan drar F ur sängen tillslut. Jag vill så gärna ha frukostsällskap och jag känner mig helt skakig på benen när det äntligen blir dags. En macka, en banan och ett glas jos. Vardagligt och okonstlat. Sedan går jag ut.
Jag lät hästarna sova ute under natten. Jag ville unna mig själv en lugn kväll med familjen istället för att springa ut och mocka och fylla vatten och ta in hästarna. Hur mysigt det än är. De har det gott ute. Fri tillgång på grovfoder. Uppvärmd vattenbalja. Varandra. Fint så. Pussade lite på mularna. Hälsade att medryttarna kommer och tar ut dem på åkrarna senare under dagen. Tacksam att ha hästarna så nära, trots att de mest står i hagen nu. Promenader ibland, det får duga för nu.
Sedan ställde jag upp dörren till hönshuset och vädrade ut lite. Känns som att de uppskattar att få komma ut någon minut under helgen. Även om de helst håller sig på spånet inne i hönshuset.
Matar dem med rester från kalaset igår. Foccacia, lite sallad och så. Nu bor bara Caesar kvar av tupparna, måste berätta mer om det sedan. Men är väldigt nöjd med tuppen som blev kvar. Så lik sin far. Så oerhört vackra färger. De där nackfjädrarna glittrar. Så är han rätt go med. Sitter med honom i knäet och gosar en stund. Pratar med hönorna, trivs i mitt lilla hönshus.
De har inte lagt ägg på en månad. Men äsch. Det kommer när det kommer. Planerar att skaffa fler damer till våren. Men just nu är jag väldigt glad i de fyra hönsen som bor här. Glad att Gottfrida trivs så bra, glad att ha en tupp igen. Ska bara vila i det ett tag, att allt är lugnt.
Sedan påtar jag på. Fyller på hönsens fodertunna med havre. Ekologisk havre som Fredrik sått och skördat. Vi lär oss lite för varje år, det här med att driva ett yttepyttelitet jordbruk. Med stora drömmar om äppelträd, odlingar, köksträdgård, ägg i överflöd och så. Men var sak har sin tid. Just nu är det hus och bebis som tar precis all tankeverksamhet. Behöver njuta av allt som händer nu också. Fyller på fågelbordet, de får också havre. Försöker vända ansiktet mot solen och tänka att varje stråle är en liten energiinjektion, än ligger det bästa framför oss.
Sedan fortsätter dagen med; våra föräldrar som hjälper till i huset. Jag som målar karm. De som isolerar, städar och drevar och allt vad de gör ute i Drömmen. Vi äter souvas. Jag tvättar allra sista bebiskläderna och tar en kort tupplur i sängen med Knut. Stökar på. Stånkar och klappar på magen. Bakar kakor till morgondagens kalas. Micrar middagen i micron, dricker bubbelvatten ur vinglas. Känns som jag inte gör något och är ganska "värdelös" när det kommer till husbygget nu. Men jag får mycket gjort ändå. Sträcker lite på mig. Det finns mer än husrenoveringen, försöker jag tänka. Strax ska vi ut och gå och natta djur.
 
Fnular på hur jag vill fortsätta blogga/instagramma i år.. OM jag vill fortsätta. Ska reda ut tankarna ordentligt, det blir bra.
 
 

När jag blev överraskad med babyshower !

Åh vad dagarna gått fort. Har tagit en liten instagram/blogg-paus och varit i det klyshiga nuet en stund. Fint det. Men också fint att titta in här. I lördags var det fortfarande långledigt och jullovskänsla. Vi skulle åka till mina föräldrar i hembyn för att hälsa på min faster och farbror och äta lunch tillsammans...trodde jag...
... När jag kom innanför dörren så stod alla mina vänner - från söder till norr - uppradade framför mig. Från Varberg, från Skåne, från Stockholm, från Umeå, från Skellefteå, från hembyn, mina systrar, svägerskor, svärmor och föräldrar. Alla guldkorn, samlade under samma sak. Det var dags för babyshower, å vilken mysig sådan det blev. Och jo, ja, tårarna sprutade när jag såg alla mina hjärtevänner. Att de samlats, för att fira mig och livet i min mage. Så fantastiskt. Vilken present. Så otroligt bortskämd jag är.
Jag håller hårt i mina gudkorn. Vi ses inte jämt, och jag har dem inte nästgårds. Men åh vad jag älskar dem, och uppskattar dem. Vissa av dem, som min Julia E har jag känt sedan dagistiden. Kajsa och Ingela hakade på under mellanstadiet och fotbollstiden. Bästa Matilda som jag hängde armkrok med hela gymnasiet, och min bästis Julia L som jag lärde känna under studentveckorna. Jag hade vägrat prata med henne under tre år och blev blixtförälskad när vi väl började prata i slutet av trean. Svägerskorna och svärmor som jag fick på köpet med Fredrik (bästa "på köpet" någonsin!). Min fyrkläver ´MHS Finest´ som förgyllde mina universitetsår, Julia G, Lovisa, Chatrine och Malin. Å underbara Jennifer som jag lärt känna genom häst- och hönsintresset vi delar. Så mina fantastiska systrar och min fantastiska mamma. Vänner från olika delar av livet. Som inte känner varandra, men alla känner mig. Älskade allihopa. Så tacksam för dem.
Å de hade fixat så fint. Det var min favorit - brunch - Deluxe. Plättar, cupcakes, tårta, frukt, cakepops, popcorn, laxpaj, räkröra, hembakt bröd, ja det fanns verkligen allt och lite till.
Matildan hade gjort en så fin tårta. Med centerfyllning. Alltså. Så vansinnigt god.
En mom-osa bar såklart. Med bubbel och så <3
Alltsammans - så fint.
Dukat på tallrikar i trä. Pyntat med blått och rosa. Vackert granris. Som alla kämpat på och fixat och ordnat för att göra dagen speciell för mig. Kan inte förstå att jag kan ha sådan tur. Fikade tills bebisen protesterade. "Inte en tugga till" ropade hen högljutt.
Jag badade fullkomligt i presenter. Så mycket fint och välbehövligt till mig och den lille.
På att inte tala om ... hur fin blöjtårta? Kommer aaaldrig vilja använda ur den. Så fin.
Och detta då? Bebisens första gosedjur. Hästen, som ser på pricken ut som min första hästkärlek Trollfrej. Och alpacan Al Pachino.
Det lektes lekar i plural. Som denna när jag skulle gissa vem av mina vänner som fanns på bilderna.
Och denna.. när vi skulle gissa innehållet i blöjorna. Haha, vilka påhitt.
Å provsmak av barnmat. Å alltihopa - tillsammans.
Dagen förgylldes av småskruttarna som tillhör två av mina Julior. Fantastiskt att få pussa dem i nacken och spendera tid ihop. Älskar dessa små skruttar.
 
Tillslut droppade gästerna av. Å jag åkte hem. Jättevarm i hjärtat. Så tacksam. Så lycklig. Så fylld av kärlek till mina tjejer, så glad att de kommer att finnas i den lilles liv. Jag är så bortskämd. Å ja, jag kan inte sluta upprepa det. Så lyckligt lottad.
 
Tusen tack till Julia G som tagit alla fina bilder <3
 

Att ta en titt på gipsandet

Fredrik är ihärdig ute i huset. Mina timmar där ute är numera få, försöker få annat gjort som behöver göras. Men jag planerar en dag att röja snart, det blir fort stökigt och rörigt i bygget. Det han pysslar med just nu är att sätta gips på väggarna. Det är inga konstigheter, på vissa väggar har vi inte bestämt helt hundra vart elen ska dras och därför står de väggarna öppna ännu. Men i övrigt, så rullar det på.
I köket sitter det gips på en av tre väggar som ska kläs. Den fjärde blir som bekant en timmarvägg. Vi har ritat upp drömköket med, och går allt som vi vill blir det precis det vi sätter in om några månader. Några dagar till, sedan vet vi mer om den saken. Vedspisen ska putsas (nedre delen) och lagas (övre delen). Såklart svärtas. Sedan kommer köksinredningen att löpa över dessa två väggar som syns här.
Näst på tur att kläs är denna vägg. Diskhon blir centrerad under fönstret. Det bestämde vi tidigt, tidigt. Målbild, helt klart. I höret till höger blir det kyl och frys.
Kikar vi åt andra hållet så ser man dörren man går in i köket (till vänster) och skafferiet (till höger). Ääälskar den där timmerväggen alltså. Känns redan nu så varm och hemtam.
Vi har tagit upp dörröppningen lite. Det är trevligt med ljuset från hallen och farstun. Undrar hur sjutton vi ska kunna hitta ett golv vi gillar. Så svårt. Och visst ser man här, hur vacker vedspisen är?
Mellan köket och sovrummet/matsalen så har vi först hallen (där trappstegen står) och sedan rummet vi kallar för kontoret. Med den finaste kakelugnen. Väggen man ser rakt fram är kökets skafferi, det blev klätt med gips i tisdags.
Mitt emot kakelugnen är ingång till toaletten. Här står också våra nya innerdörrar. Massiva furudörrar i gammal stil. Tycker de är fantastiskt fina. 2,10 höga och ändå är taket en bra bit upp, älskar all luft som ryms i Drömmen. På övervåningen återanvänder vi istället gamla dörrar.
På samma sida som toaletten är också tvättstugan. Sida vid sida. Den blir ganska liten då vi ska rymma både luftvärmepump, torkskåp och allt som hör ett tvättrum till. Tvättstugan kommer att bli första rummet som hantverkarna hugger in i och klinkrar. Grått blir golvet. Jag tänker vit pärlspont till. Blir tjusigt.
I sista rummet på nedervåningen kommer vi till att börja med ha sovrum. Vi kommer att flytta in på nedervåningen och göra klart övervåningen medan vi bor här. Därför kommer vi därefter förmodligen att ha matrum här senare. Det får tiden utvisa, just nu har vi förberett för båda. Här har vi inte bestämt om vi ska ha dörrar eller bara en öppning. Den får vi klura vidare på.
Och sista blicken in i sovrummet. Väggen längst till höger kommer att innehålla all el till köket och kommer därför att stå öppen ett bra tag till. Men i övrigt, så tar det sig, och fort går det.

Så nära men så långt bort ...

Dagarna masar sig fram på ledigheten, de är långa som sirap och jag älskar det. Det finns tid för pyssel och checka av saker från långa "att göra"-listan inför bebisens ankomst, men det finns också tid för här och nu. Tupplurar och mys i soffan. Ett sällan skådat lugn över backen. Å vad oövervinnerligt trött jag varit i en vecka eller två. Så tufft det varit att stiga upp, har inte kunnat sova tillräckligt hur mycket jag än sovit. Fick ta blodprov på mvc som förklarade allt, jag måste börja äta järn! Hade ett hb-värde på 103, inte katastrofdåligt alls men nog ska de små kapslarna vara till stor hjälp att få upp energinnivån ett snäpp eller två. Tacksam att tiden finns till att vila. Fem dagar kvar av långledigheten.
 
Allt var bra med bebisen. Vi swishade genom kontrollen med goda betyg båda två. Bebisens hjärtljud låg på 132 och sf-kurvan är numera 30 cm. Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så bra att vara gravid. Tacksam, tacksam, tacksam över det hela. Och - jag älskar det.
 
Senaste veckan har jag i kombination med tröttheten varit yr i omgångar och blött ofantligt mycket näsblod. "Helt normalt" sa min gull-morska och förklarade att bebisen börjar trycka mot venerna nu och slemhinnorna är sköra. När jag låg på britsen och skulle lyssna på hjärtljud så började hela rummet snurra. Så jag är förvisad till att ligga på vänster sida och ta igen mig lite mer. Äta ordentligare skulle jag också göra. Ofta hinner det gå rätt länge mellan måltiderna. Men annars mår vi himmelen, bebisen och jag. Vi teamar ihop oss. Vi vägde in oss idag på tio kilo plus, å jag undrar vart alla kilon sitter, för det känns nästan som vanligt i kroppen min. Fint att få bära runt på min mage, kan ligga och klappa på den hur länge som helst och lääängta...
 
Vi har tvättat klart alla ytte-pyttekläder. Vikt in dem i lilla byrån. Gjort skötställen (järnspisen i sovrummet och på tvättmaskinen) och ställt in spjälsängen i sovrummet. Knut sov där första natten. Ska handla lite smågrejer till skötborden och ett mysigt set att kunna gå runt i här hemma. Sedan är vi nog klara. Tacksamt att få låna från nära och kära. För var dag som går, blir vi mer och mer redo. Både praktiskt men framför allt mentalt.
 
Och för var dag som går blir det en dag närmare bebisgos och livet kommer aldrig mer bli sig likt igen. Stryker magen och försöker förstå. Älskade unge, du är så nära men så långt bort.

Ett stillsamt nyår.

Åh, årets första dag, ett helt nytt kapitel i livet ska skrivas. 2019 får det heta. Men igår var det fortfarande 2018. Vi ställde ingen väckarklocka, och vaknade av att hela rummet skimrade i rosa. Utanför sovrumsfönstret uppdagades en helt fantastisk morgonhimmel. Jag spenderade en långsam morgon ute hos djuren. Mockade hos hästarna, gav dem morötter och passade på att samla några sista pluspoäng för året genom att klia Fapri länge, länge på bogen i mammupälsen. Hönsen fick matrester och havre, alla djuren nöjda.
 
Vi packade badväskona med handduk, schampo och kammen. Åkte in till staden och fick springa in på Vintergatan och tvär-handla en bikini, ingenting passar gravidkroppen längre. Sedan spenderade vi förmiddagen på relaxavdelningen på stora badhuset. Bastu, varmt bad och mer bastu. Tinade upp kropp och själ, så vansinnigt skönt, att bara få vara. Han och jag och ingenting mer än så. Alldeles pumsiga åkte vi till ICA och handlade ungefär allt som är gott. Kalix löjrom, äppelmust, godis och parmesanchips.
 
Vi tupplurade och lagade toast med löjrom, precis som i midsomras. När vi precis gjort test som visat att jooo, det är nog en bebis i magen ändå. Och vi var så försiktigt, försiktigt nyfikna på vad framtiden skulle utvisa. Så det blev repris på den lugna, stillsamma, vilsamma midsommaraftonen. Ett nyår med precis samma lunk. Varmrätt åt vi med finduken på bordet och tända ljus. Entrecote från grannens gård, potatis från egna landet, svampsås med svamp från fjällstugan. Fantastiskt. Sedan grillade vi s'mores i kakelugnen. Vi tänkte ta skotern till grillplatsen på andra sidan sjön, men andan inföll sig inte riktigt. Så vi kröp ihop i soffan med Knut liggande som en boll på mattan nedanför.
 
Skålade i äppelmust i finglasen på tolvslaget. Sprang sedan ut till stallet när det började smälla från raketer. Vågade inte lämna hästarna själva i år. De var stressade just under smällarna, men strax därpå infall sig lugnet och hästarna återgick till hängläpp och sovposition. Ingen skada skedd, ännu ett tolvslag överlevt och matte kunde pusta ut. Det gick bra. Skönt att vara på hemmaplan dock, ifall att.
 
Så vaknar vi upp till ett nytt år och det mest spännande året hittills för oss. Jag reflekterar mycket över livet och så, denna ledihget har verkligen gett mig utrymme i hjärnan. Så skönt.
 
Nu fortsätter årets första dag. Med pyssel i lilltorpet (detta boande är så mysigt!), jobb i Drömmen och ikväll går vi på bio. Hoppas ni har en fantastisk dag allihopa - kram!
Visa fler inlägg