Livets upp och ner och tvättstuga!

Livet. Upp och ner. Igår - ner som en pannkaka. I söndags var vi så otroligt nöjda och glada, hela stora familjeföretaget fixade att få iordning i tvättstugan inför hantverkarna och kinkergolvet. Det dammsögs, klipptes plåt i strumplästen och las slang. Vi pustade ut, skålade i svartvinbärsaft och var så glada att allt var ordnat. Så blev det måndagsmorgon och när jag kom ner så möttes jag av en tämligen blek F. "Äckelsjuka" som en god vän till mig kallar det. Det kändes inte på riktigt. Absolut noll läge för basilusker. Kände mig så uppgiven. SÅ uppgiven. Kan inte betona det nog, SÅ UPPGIVEN.
 
Jag fick checka in på föräldrahotellet för att ta det säkra före det osäkra. Slumrade i soffan i hembyn mest hela dagen. Blev serverad mat och lång dusch. F började kvickna till hemma.
 
Så idag vaknade jag till tisdag, sol, fågelkvitter, varmgrader och jag kunde flytta hem. Satt och fikade med pappa på farstun någon minut. Det tvättas, städas och fräschas till i lilltorpet efter bacillernas påhälsning och hela kylskåpet är i princip tömt på allt "som-skulle-kunna-vara-boven". Det känns bra.
 
...
 
Idag var hantverkaren här och kikade på tvättstugan och toaletten. Det känns som det snällaste vi kunde göra mot oss själva, att leja bort detta. Vi vet ingenting om flytspackel, fogmassa och diffussionsspärr. Så det lämnar vi till de som kan. Det känns så himla bra.
Med ryggen har jag farstukvisten, kikar in mot det som förr var salen, det som blir toalett och tvättstuga på rad. Utrymmet utanför kallar vi "kontoret" eller "biblioteket". Med tjusig kakelugn och så. Städat och undanstökat av mamma och svärmor. 
Blivande tvättstugan. Här ska vi rymma mycket. Jordvärmepumpen, torkskåp, tvätt- och torktumlare, liten diskho. Golvet blir enkelt, klassiskt grått. På väggarna ska vi slå vit pärlspont. Känns som ett riktigt lyxrum när vi haft tvättmaskinen intryckt på vår lilltoa. Hängt tvätten lite här och var i lilltorpet.
På torsdag börjar vår tvättstuga bli verklighet. Sedan toaletten. Kan hända att den här hormonstinna bloggerskan kommer gråta en skvätt när det är klart. Jo, så kommer det nog bli.
Detta var vårt läge för ett år sedan (3 mars 2018). Öppet ner till jordstampad backe. Som vi längtat efter denna dag.
 
...
 
Annars då? Varmgraderna har hittat till oss, ute råder ishalka. Hästarna står och solar nere i hagens hörn hela dagarna. Jag strappade ut och gav dem morötter på morgonkvisten. Hönan Gottfrida återhämtar sig efter hundbesöket och hönshuset kan stå öppet några timmar om dagen. Det är, trots äckelsjuka och ryggont fina tider ute. Jag känner mig tankad på energi efter ett dygn i hembyn. Glad att vara igång med hantverkeriet i huset och njuter varje gång solen rör mina februaribleka kinder.
0 kommentarer