Första dagen på resten av mitt liv

Publicerad 2019-02-09 19:17:28 i Hönsen på backen, Lantliv,

Åh vad jag är lycklig in i hjärtroten idag. Igår jobbade jag min sista dag, jag ska inte ljuga för er. Det kändes verkligen så kluvet. Krama kollegorna, packa ihop mina leppsyl, anteckningsblock och datorn. Ett helt år ifrån. Någon kollega sa att känslan att styra bilen hemåt skulle vara obetalbar, men det kändes inget särskilt. Jag kände bara att det var lite läskigt, min trygghet, allt jag vet, ska pausas för något så ovisst och oklart som att få barn. Vad innebär det ens? Jag vet ju inte. 
 
Men vi firade, firade att vårt drömkök snart går i hamn. Firade att mammaledigheten är här. Att vår bebis snart är här. Ryggbiff från granngråden, hemgjord potatisgratäng och förrätt och efterrätt och skåla i bubbel. Så kändes allt fint och ljust igen. Ingen läskig ovisshet, utan en enorm längtan sköljde över mig istället. Jag gick och la mig 21.30 igår, så trött av allt.
 
Så imorse vaknade jag efter tio timmars sömn. Och kände hur det spratt i kroppen på mig. Så drog den igång, första dagen på resten av mitt liv.
Jag skyndade mig att äta frukost. Klädde mig så gott det gick (magen är svårklädd nu må jag säga). Möttes av detta utanför dörren. Jag gick runt och djupandades. Kändes som att jag kunde se klart för första gången på flera, flera veckor. Det är som att kroppen varit supersnäll och kämpat på för att orka jobba och natta djur på senaste. Och nu kunde den andas ut. Jag kände en sådan enorm tacksamhet där jag stod och fick några solstrålar på näsan.
Jag släppte ut hästarna. Öppnade dörren och boxdörrarna så fick de gå raka vägen ut. Mumsa hösilage och vara hästar. Den okränte spåndrottningen tog sitt smeknamn på största allvar, verkade ha gjort ett djupdyk i boxen.
Tackade dem båda för att de står ut. Med livet som förändradras. Motionen som blev väldigt begränsad, tiden tillsammans med matte som blev kortare och mindre intensiv. Mer vila, mer hage, mer "bara vara häst". En "paus" som för mig har varit så himla viktig. Känner noll behov av att vara "duktig" hästägare. Jag ser det ju själv, de har det prick hur underbart som helst. När de får "bara vara häst" då och då. De har varandra, mat och vatten. Kärlek i massor, och i sinom tid kommer mer motion med. Men jisses vad jag fått tänka om gällande hästarna senaste veckorna. Så även här, en paus och tacksamhet. Tack, tack, tack för vad ni gör med mig. Noll krav, bara kärlek.
Det var humana grader ute. Minus tio bara. Så jag vädrade ur hönshuset lite. Bar fram ny hink med havre att dryga ut värpfodret med. Ceasar är så grann och vacker, han har börjat gala med. Men han håller på att fösöka ta över kommandot i Hönshilton och är långt ifrån snäll med damerna. Biter Lovisa i halsen, drar Malin i stjärtfjädrarna. Det är hårt när naturen har sin gång ibland. Hoppas att det blir en genteman av honom tillslut.
Lycka att få plocka in ett dagsfärskt ägg med. Två av damerna är igång och värper. Ljuset är tillbaka och hönorna skvallrar om vår i form av ägg. Nya orpintonhönan Gottfrida lägger ägg på golvet, har gjort en mysig hörna åt henne så hon slipper in i värprederna och stöka. Kul att du trivs, Gottfrida! Säger jag!
Sedan har dagen fortlöpt. Tvättat flera maskiner tvätt. Stökat undan stöket. Vikt bebisbäddset. Läst ut en bok. Mockat och sopat i stallet. Matat småfåglarna vid fågelbordet. Tinat vatten och hejat på F när han fått rulla skottkärra och bära hink på hink med vatten åt hästarna. F har jobbat med tvättstugan i Drömmen, jag har fixat god middag och vikt undan tvätt. Börjat på nästa bok och stökat lite till. Mitt i allt viskade ryggen att den ville vila lite. Jag lyssnar, jag tror det är så jag fått må prick hur bra som helst under graviditeten. Jag lyssnar lyhört på kroppen.
 
Jag ska smita ut till stallet och borsta de där spånmonstren och natta samtliga djur medan F tar en tupplur.
Första dagen på resten av mitt liv, och den gick ju hur galant som helst.

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela