Stallcirkusen och nattsuddande

Min Fredrik jobbar skift och det innebär att han på tre veckor rullar på att jobba eftermiddag, dagvecka hela veckan och helgen lång samt avslutar med en ljuvlig ledigvecka. Den där ledigveckan gör så gott för oss, den kommer att vara guld värd när lilla Loppan blir stortjej och ska gå förskola och får hänga hemma med pappa var tredje vecka. Men då är då, och nu är nu, tack och lov. Hur som helst, när det inte är ledigvecka så blir det jag som roddar det mesta med morgnar och läggningar och så, och ute i stallet är det ju jag som härjar också. Ibland bara krockar allt.
 
Som tisigare i veckan. När klockan blev sen och bebin vaknade glatt varenda gång jag försökte smyga ur rummet, lägga ner henne, ställa mig upp ur sängen. Ja det var som på tecknad film. Tuur lilla Lo oftast är go och glad. Tillslut hade klockan tickat iväg och jag räknade ut att jag hade två riktigt hungriga fyrbenta bakom stallet med. Jag packade in lilla Lo i overallen, med tossorna, de små vantarna och mössan. Hon följer så gärna med, bara finner sig i vad som än ska hända på gården. Trots att klockan slagit över tio.
 
En enorm tacksamhet sköljer över mig. Tack Sverige att jag får vara ledig med mitt barn. Tack bebin för att du hakar på under armen och låter mig göra sena stallsysslor. Tack hästarna för att ni låter mig vara så mycket mer än bara en hästägare. Tack mig själv att jag valde att behålla hästarna trots en liten. Ingenting att ta för givet.
 
Min tröttmössa var stor denna kväll, men efter lite hästgos och kattgos så somnade Loppan och jag, i ett virrvarr av täcken och kuddar i storsängen. Det är skönt att veta, att det löser sig alltid, om än det blir stallcirkus innan lösningen är nådd. När jag la mig för kvällen så tänkte jag försiktigt, att på sikt, så ska vi göra iordning en fin lösdrift till de fyrbenta, men allt har sin tid. Och vi har ju ingen brådska någonstans.
0 kommentarer