Skyltsöndagen

Det är söndag när jag vaknar hemma i storsängen. Men inte vilken söndag som helst, nämligen skyltsöndag och första advent, en av årets absout mysigaste dagar! På förmiddagen var Fredrik iväg på egna äventyr i arbetsbrallan, medan jag och Loppan försökte julpynta så gott det gick mellan "ajabajja, inte dra ner ljusstakarna" och en utryckning till hästhagen då tråden mellan hästhagarna gått sönder. Tack och lov att Loppan sov förmiddag precis just då. Mormor och morfar kom på besök med Los första julkalender, och precis allt är sådär pirrigt och julemysigt just nu.
 
Men mot eftermiddagen så var hela lilla familjen samlad och vi tog nya bilen mot byns centrum där skyltsöndagen äger rum varje år. Våra vänner Nicky och Johan bor precis i byns centrum, så de tog rygg på oss till caféet.
De är underbara. Så glada och roliga. Från Tyskland och Skövde, och tillsist har de landat här, i vår lilla by.
Lo har använt sin julestass sedan i oktober. Men idag var den äntligen befogad! Man blir ju så nyfiken på sådana här tillställningar!
Jag hann inte fota fikat innan jag högg in. Så god saffransbulle och så gott kaffe. Caféet levererar alltid.
Sedan trillade det in älskade från höger och vänster. Ena svägerskan C med Los kusiner, Ebbe & Signe. Svärmor och svärfar var också fikasugna och anslöt till vårt lilla långbord.
Vi fick lyssna på polsk julmusik. Lo tittade storögt på gitarren.
Sedan var det dags för två bröder från byn att sprida julkänsla. De är så rackarns duktiga. Ebbe mös hos sin mor, lycklig över att ha shoppat leksaksbilar på loppisen och ha mormor och morfar på samma ställe som Lo. Goa killen.
Jag är aldrig sen att hylla min by. Eller byn som blivit min kanske det heter. Jag är ju ingen Skråmträskare i grunden, men älskar denna bygd så mycket. Är så imponerad av folket som bor och verkar här och i byarna här omkring. Vi köpte bacon från Järvtjärns utegrisar, som vi åt till vår carbonara. Ett skohorn i trä, som ska få en egen krok i hallen förstås. Och boken om Ella, den tredje i serien, som Fapris medryttares mamma skrivit. Så imponerad av E som hinner med och så bra hon gör det, vet att dessa böcker om älg- rip- och bäverjakt är så uppskattade!
Till sist köpte vi en nyckelring till husets nyckel med. Fin i sin enkelhet.
När vi tillslut landade hemma efter en fullspäckad dag så var jag så himla tillfreds. Fick bara lov att ta en bild i stunden. Så som livet är liksom. Loppan i rudolf-dressen med leksaker i munnen. Sån kärlek, glad att hon får växa upp i vår fina by.
 
0 kommentarer