Vår stora lilla tjej och sommarlovsfeelingen

Publicerad 2019-08-18 23:13:25 i Lo 4-6 månader,

Helt plötsligt sitter hon i mitt knä när vi ammar. Jag frågar Fredrik när det hände? När blev hon så stor att jag inte behöver hålla upp hela hennes kroppsvikt i min famn? Vi har ingen aning, och plötsligt blir det så påtagligt att tiden, den går. När folk frågar hur gammal hon är säger jag "fem månader, oj vad fort det går", per automatik. Både för att det faktiskt går fort, men också för att det väl är så man säger? Att det går fort och hujedamig, nu går livet i en rasande fart. Men samtidigt känns det som att hela livet hänt på fem månader. Hon är ju så självklar.
 
Det som skrämmer mig mest just nu är att jag en dag ska börja om att jobba, att efter att ha suttit ihop dygnet runt ska man helt plötsligt missa stora milstolpar. Eller bara vardagen. All tid med Lo känns så rackarns värdefull. Men än är det många månder av bebismys kvar. Jag älskar det här hemmalivet.
 
Dagarna går fort men ändå långsamt. Det är svårt att beskriva. Vi hinner med både hus, hästar, bebisgos och vänner fast i någon sorts sakta mak. Dagarna fylls till bredden, det är ingen tid som gås till spillo.
Det är så kul att låta Lo växa upp på landet. Hittills verkar hon älska djur. Håller på att studsa upp och ner i barnstolen när hon ser Knut. Skrattar när hon hör hundar som skäller. Vevar med sina små valkiga armar och ben när hon ser hästarna. Jag har henne i bärselen när jag tar hästarna till betet. Hon verkar så nöjd och glad bara hon får haka på. Tittar nyfiket över kanten på bärselen och vrider huvudet från hästen till ponnyn och från ponnyn till hästen.
 
Jag försöker precis varje dag att vara här och nu. Inte tänka på vad som händer efter jul eller om tre år. Men någonstans djupt inom mig så undrar jag hur allt kommer att bli? Kommer hon, precis som jag, att bli en hästtjej? Spendera tonåren i stallet med hö i håret? Kommer hon att någon dag tjata om att få en egen kanin? Eller kanske en hund? Kommer hon att uppskatta närheten till träsket, skogen och ängarna, eller kommer hon, som så många andra, att ta det för givet? Bestämmer mig för att var här och nu och glädjas över de där små vevande armarna och benen, den nyfikna blicken och de små skratten hon kläcker ur sig när hon ser hönsen. Resten kan jag nog inte påverka tror jag, det blir som det blir.
Vi har börjat sätta på lilla toppeluvan när vi går ut om dagarna och tjocksockarna träs på när vi ska ut i skogen på promenad. I vagnen ligger en stor filt att vira runt en liten kropp. Höstluften är god att andas och hon ser ut att sova så gott när vi vandrar våra korta promender. Än njuter vi av tillsammanstid och "sommarlov" tillsammans, men jag kan inte låta bli att längra lite, bara lite, efter vardag, rutiner och mina och Los dagliga långa promenader. Precis som i våras, innan den evighetslånga sommaren tog vid.
 
Jag tror vi bestämmer att, det blir någon dag till av sommarlovsbloggning och sommarlovsfeeling här hemma. Sedan vill vi bestämt ha höst och allt vad det innebär, både här på bloggen, och i vår ledighetsbubbla.

Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Linnéa

Publicerad 2019-08-19 14:48:02

Vilket fint inlägg, både skrivet och bilderna! Fantastisk vilken härlig dotter ni har :)

Svar: Åh ja jag är så kär i henne!
Isabell Lundberg

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela