Välkommen hösten och allt i mitt huvud just nu

De säger att det är höst nu, och jag hakar bara på. Min bästa tid på året börjar nu, och slutar inte förrän november tar vid. Men när jag plockar fram pannlampan redan sjunde augusti, och virar Fredriks stora vinterjobbjacka runt mig, så tänker jag "Nä, inte redan va?".
 
Det är mycket som snurrar i huvudet nu. Mest handlar allt om huset. Lister och fönsterbänkslister och i alla fall sex dörrar som ska målas. Jag har ingenting emot arbetet vi håller på med just nu. Spackla en dutt, slipa, måla och dona. Där känner jag mig säker och ganska duktig, då är det kul.
Idag klev vi över målsnöret på en så stor milstolpe. Elektrikern har gjort sin första dag. En elcentral är installerad. Några takuttag och så. Vår vackra Dröm, lyser snart i höstmörkret. För hur mycket än sommaren är ljuv och man aldrig riktigt vill att den ska ta slut, så har vi siktet inställt på att få flytta in i Drömmen. Och för att komma dit måste dagarna och därmed också årstiderna få gå.
 
Jag känner alltid att hösten är en nystart. Jag vill alltid klippa mig och handla en ny tröja eller så. Förnya och rensa. Fylla upp frys med bär och svamp. Skogen lockar. Jag älskar den svala, friska luften och lukten av blöta löv och barr. Får alltid pirr i magen av tanken på att baka i bagarstugan, plocka trattkantareller, rida på stubbåkrar och stalla in hästarna efter det evighetslånga, lata betet.
Utöver huset och hösten så är det också hästarna som tankeverksamheten kretsar runt. Idag hade vi besök av hovslagaren. Vi alla har en ganska rejäl bekymmerrynka över Årvars knä. En stor, stor galla har tagit plats på vänster fram och vägrar släppa taget. Jag tänkte att det i alla fall skulle bli bättre efter någon dag, men nu, efter en vecka går det inte åt rätt håll. Han är inte halt men det gör helt klart ont att lyfte benet högt, att liksom böja ihop benet. Så på fredag kommer veterinären. Och fast jag säger åt mig själv att inte spekulera. Inte ta ut något i förskott. Så kan jag inte låta bli att tänka på, vad händer om vi får värsta tänkbara besked?
 
Försöker trycka bort tankarna. Det är ju som att gå runt och oroa sig över brutna ben varendaste dag, för rent krasst kan ju allt hända, varendaste dag på året. Äsch, nu svamlar jag iväg. Jag tror att jag har ett behov att skriva just det att det är mycket jag går och tänker på nu. Är så otroligt glad över allt som händer i huset i en rasande fart. Vänners bröllop jag har äran att få gå på (två helger i rad!), kycklingar i kläckmaskinen, Los gulliga skratt. Men också. En häst som inte är helt hundra. Och det gör ju ont i mig förstås. Han kommer alltid att vara min lillprins.
Låt oss hoppas på goda besked på fredag. Och till syven och sist så känns det jätteskönt att ha den där veterinärtiden som en första åtgärd. Då vet vi kanske vilket håll det går åt därefter. Så säger vi, inga mer spekulationer förrän fredag. Pjuh och pust. Håll en tumme är ni snälla.
 
Livet på backen händer som vanligt här och nu. Allt och ingenting händer samtidigt. Fredrik har timrat en grillplats vi invigde sent om tisdagskvällen. Med Lo i fleeceoverallen. Hästarna har slut bete i nya, lilla beteshagen och demonstrerade högljutt genom att rymma. Gräset var grönare på andra sidan i detta fall. Hönsen har gjort någon klurig äggömma, från att ha fått 3-4 ägg om dagen får vi nu bara ett endaste. Måste ta rygg på någon av dem för att överlista dem tror jag.
 
Börjar känna lite "hjälp, jag ligger efter!" igen. Knuten har fått mask, bilen har punktering (på TREDJE däcket sedan i juni, är det ens möjligt??), andra bilen läcker olja, Årvars knä, Fapri behöver verkas, beteshage behöver byggas, hönshuset städas. Det är liksom lite för mycket renoveringstimmar och lite för lite tid till allt annat. Men vi kommer ikapp, tre djupa andetag och börja i någon sorts ände så går det som hejsan.
 
Augusti och höst och lite halvrörig vardag just nu. Tur vi har en härlig minisemester att se fram emot i helgen. Det blir precis vad vi behöver!
 
1 kommentar
Elisabet :)

Det verkar vara mycket just nu för er. Ofta ör det väl just när vi är oroliga för någon som det känns så. Kraften finns inte riktigt på samma sätt. Oro tröttar och har en tendens att "spilla över" på annat som händer. Önskar att ni får ett positivt besked från veterinären. Allt gott!

Svar: Ja precis så är det. När hjärnan är på annat håll så märks det i vardagen <3 Tack för omtanken, kram!
Isabell Lundberg