Trettionio mil västerut

Publicerad 2019-08-26 22:00:54 i Resor - Fjällen,

Hej från fjällen! Vi bestämde för några veckor sedan att vi skulle ta några dagars ledighet under Fredriks sista ledighetsvecka. Som vanligt velar vi fram och tillbaka om vi verkligen ska åka, om vi har tid, om vi kan pausa bygget, om vi ska lämna gården. Tillslut fick vi säga till oss själva att sluta vela och tjollra. Klart vi ska ta semester. Vi skäms nästan när vi nämner att det är ett och ett halft år sedan vi besökte världens näst bästa plats. Svärföräldrarnas fjällstuga.

Men mycket jobbjobb, mycket gårdsjobb, graviditet och bebistid gjorde att vi hela tiden skjutit det framför oss. Och HARREMIN, ett strulande åbäk till bil också. Tillslut bytlånade vi bil med svärföräldrarna för att ta oss iväg.

Så på söndagsaftonen packade vi in vagnen, regnkläderna, bebispryttlar, vandringskängor, godis, kameran och stickade myströjorna, och drog iväg. Trettionio mil, med en sovande liten Loppa, vaknade yr i mössan ungefär halvvägs och ville äta. Sedan sov hon, medan vi lyssnade på P3 dokumentär och P3 historia, och obligatoriska Bruce Springsteen. Finns ingen artist som påminner mig så mycket om fjällen som han gör. När Fredrik och jag somnade hand i hand i svärföräldrarnas blå Volvo och vaknade i Malå för att äta skrovmål och se på skoterkläder, sisådär nio-tio år sedan. Nåväl. Tillslut kom vi till fjällstugan och fjälluften.

Det gjordes brasa i kaminen, bäddades i sängen och vreds upp element i sena timmen.

Sedan vaknade vi alla upp till regnsmattret och röda näsor, färgade av kylig natt. Vi blandade äppelsaft, kokade havregrynsgröt och kokade kaffe. Sedan åkte vi iväg, på semesterns första fjälläventyr.
(null)
Först åkte vi och handlade. Rödvin och tunga kassar med allt som är gott. Frukost och fika och middagar. Finns inget som andas semester så mycket för mig som rackarns god mat. Men sen så löste vi biljetter i lilla stugan.
(null)
Och klev ombord!
(null)
Upp och iväg i Hemavans gondol (gondoler?). Det jag trodde skulle vara en "vanlig" liftupplevelse blev ett riktigt äventyr. Höjdrädd som jag är kände jag hur pulsen gick upp. Men vyn lugnade mig. Västerbotten i sitt esse kan jag tycka. Det är något med Hemavan som gör mig så trygg, så hemma.
(null)
Utanför smattrade regnet. Vi hade tänkt vandra med gondolen som start och stopp. Men förnuftet sa att det skulle vara en trevligare upplevelse för Loppan att vandra utan de envisa regnmolnen. Så vi njöt av gondolturen. Som ju var över all förväntan.
(null)
Så hoppade vi av och njöt av alltsammans. Loppan spanade över fjällvidder och moln. Älskar här och nu men längtar tills jag kan peka och upptäcka saker med henne. "Gondol", "sittlift", "moln", "grus", "ajaj nej, inte stoppa munnen". Nåväl, njuter här och nu och fem och en halv månadstiden med.
(null)
Vi tog sikte mot fina restaurangen där vi firade vår förlovning. Gick lätta gångslingan men också den kändes i rumpa och lår vill jag berätta.
(null)
Så kom vi fram. Längtade efter våfflor och soppa. Såg hur vi skulle mysa vid stora fönstren. Kanske en kopp varm choklad. Gissa vår besvikelse när det var stängt ?! Stod trumpna och ryckte i dörren. På Google stod det "öppet". Så trist, för jag minns stället som så himla bra.

Jag som packat ur kaffet och punchrullarna till förmån för kameran. Magen knorrade. Äääääsch, sa vi, vad gör man? Njuter lite utsikt och vandrar uppåt igen.
(null)
Bar en påpälsad liten Lo. Polarn och pyretoverallen vi använder jämt och ständigt i augustikylan. Vi avvek från grusade gångslingan för att titta på svamp när jag plötsligt föll handlöst med Lo i bärselen. Trodde hjärtat mitt skulle stanna för en sekund eller två. Men det gick väl för oss båda.
(null)
Fredrik har vandrat mycket. Jag inte mycket alls. Men de få turer jag gått har jag älskat. Tänker att vi ska göra större utrymme för sådant i livet framöver. Vandra alltså. Tillsammans. 
(null)
Så hoppade vi på gondolen igen, åkte nerför med Lo som somnat så gott i bärselen. Trött av fjälluft och fjällvyer. Tänk att få visa henne detta ändå.


Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela