Om lilla Lo

Publicerad 2019-08-02 19:33:50 i Lo 4-6 månader,

(null)
Till veckan blir hon fem månader, våra hjärtans lilla Lo. Hon som kom och gjorde mig till mamma. Som vände upp och ned på allt och ingenting blev sig någonsin likt igen. Fem månader, Hujedamig mig. Och samtidigt. Känns det som hon alltid funnits här på backen.

Lilla tjejen som underhåller oss med leenden och gulliga små skratt. Samma lilla Lo kan också bli ledsen och missnöjd. Söka tröst och trygghet. Leka med kartonger och tyckta att storkusinerna är superfräsiga. Vara liten och nära och snutta på mamma när världen blir för stor. Jag tycker det är häftigt att se henne upptäcka världen. Gräset killar, sjövattnet svalkar och hundar och höns är prick hur roliga som helst.
(null)
Jag bestämde mig tidigt för att Lo absolut ska få synas på mina sociala medier. Men jag kommer aldrig att skriva ut vad hon väger, vad hon lär sig. Om hon kan krypa, flytta leksaker från hand till hand eller så. Inga listor med punkter av färdigheter. Vill inte stressa någon, och vill aldrig någonsin låta någon klämma åt min Lo via internet.

Jag blir gråhårig och irriterad när jag får kommentarer "i all välmening" om att hennes tungband nog är kort. Om att jag borde ha det och det tillbehöret till barnvagnen. Om vad som kan hända om jag gör si eller så. Tio djupa andetag. Förstår inte vart välmeningen ligger. Alla dessa "välmenande" mammor har ju också någon gång varit nybliven mamma och vet att prick allt är nytt och upp och ned men också så rätt. Jag måste få återupptäcka livet,  tillsammans med Lo. 

Jag vet inte vart behovet att trycka till andra kommer ifrån. Precis som att det pågår en jakt för att kunna dra ner någon annans byxor.
(null)
Så med det sagt; att jag inte vill ha tips i "all välmening" på internet. Utan bara få vara nybliven mamma. Och nyupptäcka världen tillsammans med Lo.

Så säger jag såhär;
Vad kul det är. Att ha en bebis. Jo det är jobbigt ibland (som livet överlag kan vara). Men alltså. De där små vecken i låren, groparna i rumpan och lilla smilegropen hon har i sin vänstra kind?! Varför berättar ingen om hur mysigt det är att vakna bredvid en nyvaken bebis? Jag tror folk behöver höra det. Att det är kul och mysigt. Att livet fortsätter. Det tog inte slut när man fick småbarn. Det blev annorlunda, på ett fint sätt.

Att sätta någon annan främst. Säga nej, för någon annans skull än sin egen. Att säga ja, för någon annans skull än sin egen. Att ens livsmål går från "Bli klar med huset" till "Bli klar med huset så Lo får växa upp där".
(null)
Jag upptäcker sidor hos mig själv jag inte visste fanns. Uppskattar kylklampar, pyjamasar med dragkedja, alkoholfritt bubbel och funktionskläder på ett mycket uppfriskande vis. Jag tycker saker är värdsliga och uppskattar kramar från nära och kära mer än någonsin. Tycker solnedgångarna känns mer än någonsin. Livet blev så skört och viktigt.

Lika mycket som Lo upptäcker världen så återupptäcker jag den. Det tackar jag för.

Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Emelie

Publicerad 2019-08-03 13:56:05

Men hur söt är inte hon? :O

Postat av: Ida

Publicerad 2019-08-04 10:44:12

Vad tråkigt att folk alltid måste ge såna ”tips” inget vad en nybliven mamma behöver direkt.

Gillar verkligen din blogg ♥️




Postat av: Petra B

Publicerad 2019-08-04 20:40:05

Jag blir så glad av din inställning till livet och hur du skriver här på din blogg ❤

Tack för att du låter oss få följa er på ett hörn genom livet ❤

Postat av: Emmeli

Publicerad 2019-08-04 23:20:29

Fina, Fina Mamman. Vilken lycka att Lo fick just dig till Mor! KRAM

Postat av: Elin

Publicerad 2019-08-05 23:17:07

Så fint skrivet inlägg. Blir hjärtevarm av läsningen.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela