Färg i farstun och gnagande känsla

Drar på mig Fredriks grå hoodie och träskorna. Ut i första augustikvällen. Det är varken mörkt eller ljust ute. Slutet av sommaren och början av hösten. Mitt i bästa tiden. Ännu en dag att minnas från livet. Då vi vaknade redan vid sex. Fick mer hjälp med huset av mina föräldrar. Dagen jag lämnade Lo ensam hemma med pappa en längre stund. Knäppt vad man växer ihop, på bara knappt fem månader. Känns som att en del av kroppen saknas.

Det är augusti och min favorittid på året börjar nu och sträcker sig till mitten av oktober. Men ändå gnager något i mig. Min Årvar har fått en rejäl galla på framknäet och har ont av något. Vet inte vad. Stackars stackarn fina killen. Knappt aldrig haft ett sår, och nu är det något som verkligen inte stämmer. Vi får se vad det blir utav det.

Vad desto gladare idag när jag äntligen fick måla färdigt farstuns insida. Tycker färgen är så fin. Lo är alltid med på ett hörn, det var spännande att kika på penseln som gick fram och tillbaka genom rummet. Råkade doppa hennes små sockar i färgen också när hon satt i bärselen.

Imorgon ska vi inte jobba något alls i huset, det vankas stanbesök och bestyr inför lördagens bröllop. Gillar livets kontraster. Ena dagen måla barfota med tovigt hår och bebis på höft, andra dagen måla naglar och dra på klänning och gå på galej. Fint så.
(null)

(null)

(null)

(null)

0 kommentarer