Livet på backen senaste tiden

Det känns som att det gått en månad sedan vi hördes sist. Så mycket som hänt. Massor med besök på backen, av nära och kära. Uppskattar det så, så, så mycket. Kvällar av barnvagnspromenader, varma apildagar ute i solen, besök på jobbets eventvecka och detta har vi hunnit med;
Stunder hos hönsen. Kan stå och titta på dem för evigt. Blondinerna är inne i gruppen nu och de känns så självklara. Knut, skuggan, han är näst intill alltid med.
Hästarna har haft lata dagar i hagen. Fapi kämpar på i sin mammutpäls.
Jag har kommit ut och ridit flera gånger, det har gjort underverk för mitt mig. Årvars mage har krympt och numera går sadelgjorden att få ihop utan större ansträngning. Skönt att det går åt rätt håll.
Åh tussilagon har hittat till Skråmträsk, vårtecken om något.
Varmgraderna har inte vetat någon hejd. Årvar tyckte det kändes jobbigt nog att hålla upp huvudet själv (?) i värmen. Gav matte ett gott skratt.
Varje gång Fredrik har Lo eller om hon sover i vagnen, så smyger sig en grå tuss fram och vill ha aaaaall uppmärksamhet han kan få.
Tuppen Ceasar har varit så fin och duktig med de nya damerna. Han har blivit så lugn och snäll. Hormonmonstret verkar ha flyttat ur honom. Han har valt ut en storfavorit bland blondinerna med, som han gärna uppvaktar.
Drog ut på påsken och bakade påskfin kaka med recept från kära Emmeli. Nu är frysen full, så vansinnigt gott.
Lilla Loppan växer och växer och det händer saker varje dag. Ler och jollrar och har utimellan en fis på tvären. Då får pappa låna ut sina goa underarmar så löser det sig. Har plockat bort yttepyttekläderna i storlek 50 och det känns så spännande, alltihop. Att hon liksom ska växa upp här hos oss. Fortfarande ofattbart.
Knut har börjat acceptera sin lilla nya familjemedlem mer och mer. Helst vill han följa med på banvagnspromenader och kanske allra helst åka i vagnen själv. Gulle.
Igår, söndag låg hästarna som fläsklägg i hagen och solade.
Fapri hade inte alls bråttom upp, ovetande om att medryttaren A var påväg till stallet för att ta ut henne på en vårig galopptur.
Årvar, min Årvar njuter av lerbad och torr hage.
Loppan och jag har greppat krattan och börjat göra vårfint på gården. I april! Har aldrig någonsin hänt under våra åtta vårar på backen.
Jag bara njuter. Jag vet att jag sagt det förr. Men det tål att upprepas. Tid tillsammans, påta på i lagom takt. Kring djur och natur, så vansinnigt njutbart.
Jag tror nästan det syns på mig. Vad jag tycker om denna tid i livet?!
Allt ligger framför oss och syrenen den kämpar på. Att några knoppar kan göra en så glad.
Så massor av djurmys, tillsammanstid, lata dagar och fartfyllda dagar. Livet på backen, det fortsätter precis så. Kram på er.
2 kommentarer