Slitsamt och de första sparkarna

Ännu en vecka som gravid har swishat förbi. Nu går det skrämmande fort. Kroppen ändras så fort nu. Varje dag syns det på magen att den blir större, naveln mindre och jag känner mig fortsatt otymplig. Veckan har inte känts som någon rosendans. Har varit glad och på bra humör, men det har liksom känts som att tiden inte räcker till. Har inte hunnit reflektera över barnvagn, skötbord och sådana grejer som jag så gärna vill börja kika på. Känns som energin bara räcker till jobbet. Så jag har slitigt. För sista veckan, nu ska jag vara snällare med mig själv igen. Lugna veckor framöver, inget resande, och bara heltidsjobb, inget mer än så om jag får bestämma.
 
Jag vill vara ärlig med er genom denna resa. I överlag har jag äntligen fått börja känna mig "som mig själv" igen, och energin har kommit tillbaka, så jag har gasat på. Den förlamande tröttheten har släppt. Dock känner jag mig sliten. Gör jag för mycket och för fort och för länge så får jag ont i ryggen och jag känner mig gammal och hopplöst begränsad. Det känns lite tufft när jag brukar vara så aktiv. Det är svårt att börja lyssna på kroppen istället för hjärnan. En god övning dock.
 
Buffarna och fladdret i magen har blivit riktiga sparkar. Det är så overkligt. Sparkar som jag började känna borta på tjänsteresan i Dalarna, som sedan upprepat sig varje dag. I söndags kunde Fredrik också känna sparkarna på usidan. Så magiskt. Ett fint kvitto på att något lever där inne. Skönt att känna. Sedan har den lille väckt mig på nätterna med sina kullerbyttor, men än så länge - är det bara ljuvt.
 
Tack och lov har min förvirring släppt. Kanske var det ett resultat av för mycket jobb och för lite vila. Eller något med graviditeten. Glad att den susat förbi, den där dimman av förvirring.
 
Traderafynden har börjat dyka upp i postlådan. Men jag längtar så mycket efter att beställa hem vagnen. Att boa iordning här hemma. Sortera ut överflödigt skrufs och göra iordning ett eget skymsle för bebiskläder och små, små leksaker. Jag längtar efter att bocka av den där listan med grejer vi ska handla.
 
Så ännu en vecka som gravid. Som blev lite slitig, men med höjdpunkten att vi båda två fick känna de första sparkarna. Magi rakt igenom.