Ännu en vecka med dig

 
 
En vecka till i min mage och vi börjar bli ett riktigt team. Du, din pappa och jag. Jag som ska bli din mamma. Jag som är din mamma redan nu. Du känns nästan hela dagarna, allt frn fladdriga rörelser till hårda sparkar. Först nere till vänster, nu uppe till höger. Får ont i hjärtat när jag tänker på dina små fötter och tår som trampar runt där inne. Och sedan ska de komma ut.
 
Små fötter och tår att klä i sockor. En varm bebis som låter och lever.
 
Vi försöker göra lilltorpet redo för din ankomst. Jag har lovat att ta tag i alla skrubbar och skrymslen. En svägerska/svåger-ärvd byrå ska flytta in på övervåningen. Och vi har handlat två nya, stora element. Vi ska aldrig mer sitta och huttra här inne en hel vinter. När du kommer ska här vara varmt och gott. Jag lovar.
 
Jag tappar hårtussar från huvudet. Det gör mig inte så mycket, tänker att det inte går göra något åt. Kanske saknas en vitamin eller så. Känner mig så olik mig. Ser mig i spegeln och ser någon som ser så trött och vinternarig ut. Torr och blek och trött. Ser bilder från i somras och det känns som att det är en annan person jag ser på bilderna. Livet, allt, så annorlunda nu.
 
Din pappa och jag pratar mycket om hur livet kanske blir framöver. Vi längtar så. Jag hoppas att du ska gilla att vara ute i friska luften. Att du tidigt kan hänga med ut i stallet och ta en tupplur medan jag städar i hönshuset. Behöver djuren för att må bra. De är viktiga för mig nu. Även om jag inte rider längre, och inte är ute riktigt lika mycket och länge längre, så ger de mig så mycket energi just nu. När jag känner mig torr, blek och trött. Så är en stund i hönshuset räddningen. En minut med näsan i ponnypäls. Hoppas du känner endorfinerna hela vägen in till dig.
 
Vi har bestämt vad du ska heta nu. Klurar vidare på mellannamn. Funderar fortfarande på värsliga saker som om du kommer få din pappas bruna ögon eller mina gröna. Eller kanske farmors blå. Funderar på hur mycket hår du kommer ha. Om du ens någonsin kommer att kunna ha våra minsta bebiskläder vi köpt till dig.
 
Veckorna går så fasansfullt fort nu. Känns samtidigt som att ingenting händer. Jag mår för bra helt enkelt, är absolut inte less på att vara gravid och ha en kula på magen. Älskar hur mycket mysigare november har varit med en hand på magen medan du sparkar. Och längtar tills nästa november. När jag vet om du har bruna. gröna eller blå ögon. Om du gillar att hänga med ut i stallet och så.
 
Så veckorna går. Jag mår oförskämt bra men känner mig ovanligt torr, blek och trött. Och jäkelens lycklig alltså. På alla plan liksom.
#1 - - Snickis-Sara:

Å, vilken mysig tid att få gå omkring och drömma och längta så där efter sin ofödda unge. Och sen till slut få ha barnet hos sig. Att bli förälder är verkligen det bästa som finns. Allt gott till er.

Svar: Tusen tack för dina ord <3 Vi längtar så mycket, vilken fantastisk tid vi har framför oss!
Isabell Lundberg

#2 - - Julia / Västbyn & vi:

Oj vad jag känner igen mig och oj vad fint du skriver Isabell.!

#3 - - Julia / Västbyn & vi:

Oj vad jag känner igen mig och oj vad fint du skriver Isabell.!

Svar: Ja vi går samma väg i livet just nu <3 Kram
Isabell Lundberg