När livet kommer ikapp, skogsprojektet och så.
I veckan kom livet ikapp mig. Jag levet livets liv här på backen. Jag är så lycklig över min lott i livet och hur tillvaron är. Får spendera tid och utvecklas på drömjobb, mina djur är friska, harmoniska och alldelens ljuvliga. Jag har en högt älskad familj som jag får ovärdelig hjälp av.  En extrafamilj lika så. Vänner med stora hjärtan. En fästman utan dess like. Ingenting att vara olycklig över mao. Men förra veckan sa det bara stopp. Det var för mycket, på prick alla fronter. Det blev en del krokodiltårar, sömnlösa nätter och massor av kramar och hjälp från nära och kära. Den där väggen - något jag vill hålla mig långt långt bort ifrån. Och nu känns allt så himla mycket bättre, ibland behöver man bara få en påminnelse om vad som är viktigt här i livet, så hamnar man på rätt väg igen.  Ogillar att bli för privat här på min dagbok, men vill att ni ska veta, att jag också bara är människa. Livet är högt, lågt och allt där emellan.
 
Med lite distans till det hela och sömn i kroppen. Så känns det så mycket bättre. Har lite utmaningar att ta tag i framöver, kunna känna lugnet och vila utimellan. Något både jag och den där fästmannen inte är bra på alls.
 
 
 
(null)
Här har jag spenderat en del tid. Vad hästmular gör för en ledsen människa. Den där Årvar, som han bär mig, både på ryggen och själsligt. 
 
 
 
(null)
Sedan blev det helg. Jag kände hur pulsen gick ner, jag unnade mig att flexa ut redan 14.30 på fredagen. Fredrik körde mig till rastplatsen Gröna Lund och lagade mat på muurikkan åt mig, höll om mig, pussade mig i pannan gång på gång och så gjorde vi inget mer den kvällen. Inte ens något litet måste.
 
Både lördagen och söndagen snörade vi på oss kängor och lånade svärfars fyrhjuling och åkte till skogs... Där solen sken, fåglarna kvittrade och jag lappades sakta ihop till mig själv igen.
 
(null)
Jistanes så jobbigt det varit stundtals. Svettigt, tungt och jättehärligt att låta kroppen arbeta ordentligt. Vårt skifte gick inte att markbereda så Fredrik har fått hacka hål i backen, jag har kånkat på en korg med plantor och ett planteringsrör. Tusen plantor fick vi i jorden. Två tusen kvar.
 
(null)
En vecka kvar av skogsplantering, vårbruk, jobbresande. Och sedan; fokus på husbygge.
 
...
Hoppas ni alla tar hand om er, lyssnar inåt. Säger nej ibland. Våga be om hjälp. Stor kram till er allihopa.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress