Att snart få komma hem.
Vi spenderar dagen på Arlanda. Fem timmar mellan flygen. Vi äter lunchmat på SkyCity, är sömndruckna och stundtals känner jag fortfarande svajningarna från flygplanet. Ett flyg kvar, en timmes resande, och sedan, hemma i Västerbotten igen. Jag känner mig som en utomjording på platser som Arlanda. Det är så mycket folk, nästan alla jäktar, pratar högt i telefonen, drar stressigt och ryckigt i sin kabinväska.
 
Jag längtar hem. Har inte gjort det på hela resan, men nu när det är så nära, så längtar jag hem. Jag har inte ätit en hemlagat måltid på elva dagar. Frityroljan och de vita bröden står mig upp i halsen. Jag känner mig så trött och svag efter elva dagar av resande. Inget fysiskt arbete alls, bara bearbetning med hjärnan. Trött blir man, av tankarna, intrycken och mötena. Det är fantastiskt att ha tid och råd att få resa och uppleva. Främst för att hemmet blir så extra hemtrevligt efter dagar iväg.
 
Jag hör sorlet från folket runt mig, ytliga, stressade andetag, röster i högtalare, pip och ljud från säkerhetkontrollen och sällan har jag längtat så efter min egna säng, att få borsta tänderna, duscha varmt och bara få vara hemma. Det är så nära nu.
Jag längtar efter att se hur det har tinat hemma. Är det kvar någon snö? Har alla tre stängseltrådar tinat fram i hästarnas hage? Har leran och vattenpölarna på gårdsplanen börjat torka upp? Hur ser gården ut efter höstens grävning av avlopp och jordvärme.
Jag längtar efter djuren. Hästarna såklart. Mularna som är så mjuka, pälsarna som kommer att behöva borstas. Kanske har de tappat en hel del massa vinterpäls på dessa dagar. Knut kommer att möta oss ute på gården och sova med oss inatt. Folk säger att djur inte har något tidsbegrepp, och de kanske de inte har. Men han visar så ömt varenda gång man varit borta, att man saknats på backen. Den där lilla, gråa saken gör mig så glad.
Jag längtar efter att släppa ut damerna efter dagar inne i hösnhuset. Mata dem med burkmajs. Städa och göra fint i hönshuset. Krama om Julia. Jag visste inte att jag skulle sakna dem så mycket, men det gör jag.
Jag längtar efter hemmahelgen som väntar. Två dagar med jobb - det kommer att vara massor att göra på jobbet. Och sedan hemmahelg, med solsken, grillad mat, kaffe utomhus och inte lämna gården om det inte är tvunget. 
 Längtar efter skrotandet, de skitiga kläderna, fysiska arbetet med att ha en gård. Att göra vårfint ute, jobba framåt i Drömmen. Lera ner stövlarna, gå i skogen med Fapriola och laga punkteringen på min rockard och köra Årvar i skogen. Jag älskar att få resa, uppleva och se. Möta folk, lära mig nya saker och åka utanför komfortzonen. Speciellt när jag fått vara på min drömresa till Island. Men jädrar, vad jag älskar mitt hemma.
Mona

Hemma är alltid bäst! Men Island alltså, det har varit ett drömresemål länge och blev inte mindre så efter dina fina bilder. Ser magiskt vackert ut! <3

Svar: Om du får chansen så åk dit, det går inte att beskriva i ord eller bild, det måste upplevas <3 kram!
Isabell Lundberg

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress