Vad maj bjuder oss på
Nu är det fredag igen. En vecka av en ljuvlig tjänsteresa till Dalarna. Fina dagar på kontoret. Fina kvällar hemma. Och fylla livet med saker som inte bara är guld och gröna skogar. Lite sjukhusbesök och elände. Så som livet kan vara. Men nu är det fredag. det är förändringens vindar som susar i träden här. Ett steg i rätt riktning. Jag är så luddig, men det är skillnad på att vara personlig och privat här i dagboken. 
 
Tänker att vi tar ett varv runt gården, kikar på hur en varm torsdagskväll i maj kan se ut;
Vår gård ser märklig ut på många ställen. I höstas hade vi en stor grävmaskin här som grävde ny trekammarbrunn, fiberbredband och jordvärme åt oss. Det hade jag nästan glömt bort fram tills snön tinade bort och all jord kom fram. Det är absolut inte synd om oss, vi lever och mår även utan gräsmatta.
Drömmen vilar nu. Vi har så mycket annat i livet som händer. Som skogsplantering och vårbruk. Det är skrot, sten och trädgårdsavfall i en salig röra här. 
Fredrik har varit sjuk i veckan. Börjar bli piggare och bästa medicinen mot prick allt är frisk luft och mjuka djur.
Jag älskar allt som har med hönsen att göra. Inte minst att plocka gyllene ägg från redena. 
Grannarna och arrende-bonden har redan sått in åkrarna runt oss. Vi har vårbruket kvar. Det är mycket nu, men än finns det tid. Tycker det blir så himla fint att våra marker tas omhand. Här är hästarnas utsikt.
Nyskodda Årvar hoppade ur en framsko just innan min tjänsteresa. Förstås. Hovslagaren har också haft mer än fullt upp, så hästarna har fått vara just hästar och spenderat mesta tiden i hagen. Det gör dem inte ont. Snart ska jag stängsla sommarbete åt dem. Så mycket ljuvligt vi har framför oss.
Och här har ni mig. Som känt mig aningens kantstött på senaste, det har varit ett projekt för mycket helt enkelt. Så glad och tacksam över allt fint jag har här i livet. Drömjobbet, snälla djur, en otrolig familj, den där fästmannen och backen. Min plats på jorden. När taxibilen rullade genom vår byaväg i Skråmträsk från flygplatsen så sa chauffören "Jag blir lycklig i lillhjärtat av att se hur glad du blir över att komma hem". Och precis så känns det. Så glad över min plats på denna jord.
 
Så nu tar vi helg. Lägger veckan bakom oss. Gör en sak i taget och njuter av allt det härliga maj bjuder oss på. Kram på er.
När livet kommer ikapp, skogsprojektet och så.
I veckan kom livet ikapp mig. Jag levet livets liv här på backen. Jag är så lycklig över min lott i livet och hur tillvaron är. Får spendera tid och utvecklas på drömjobb, mina djur är friska, harmoniska och alldelens ljuvliga. Jag har en högt älskad familj som jag får ovärdelig hjälp av.  En extrafamilj lika så. Vänner med stora hjärtan. En fästman utan dess like. Ingenting att vara olycklig över mao. Men förra veckan sa det bara stopp. Det var för mycket, på prick alla fronter. Det blev en del krokodiltårar, sömnlösa nätter och massor av kramar och hjälp från nära och kära. Den där väggen - något jag vill hålla mig långt långt bort ifrån. Och nu känns allt så himla mycket bättre, ibland behöver man bara få en påminnelse om vad som är viktigt här i livet, så hamnar man på rätt väg igen.  Ogillar att bli för privat här på min dagbok, men vill att ni ska veta, att jag också bara är människa. Livet är högt, lågt och allt där emellan.
 
Med lite distans till det hela och sömn i kroppen. Så känns det så mycket bättre. Har lite utmaningar att ta tag i framöver, kunna känna lugnet och vila utimellan. Något både jag och den där fästmannen inte är bra på alls.
 
 
 
(null)
Här har jag spenderat en del tid. Vad hästmular gör för en ledsen människa. Den där Årvar, som han bär mig, både på ryggen och själsligt. 
 
 
 
(null)
Sedan blev det helg. Jag kände hur pulsen gick ner, jag unnade mig att flexa ut redan 14.30 på fredagen. Fredrik körde mig till rastplatsen Gröna Lund och lagade mat på muurikkan åt mig, höll om mig, pussade mig i pannan gång på gång och så gjorde vi inget mer den kvällen. Inte ens något litet måste.
 
Både lördagen och söndagen snörade vi på oss kängor och lånade svärfars fyrhjuling och åkte till skogs... Där solen sken, fåglarna kvittrade och jag lappades sakta ihop till mig själv igen.
 
(null)
Jistanes så jobbigt det varit stundtals. Svettigt, tungt och jättehärligt att låta kroppen arbeta ordentligt. Vårt skifte gick inte att markbereda så Fredrik har fått hacka hål i backen, jag har kånkat på en korg med plantor och ett planteringsrör. Tusen plantor fick vi i jorden. Två tusen kvar.
 
(null)
En vecka kvar av skogsplantering, vårbruk, jobbresande. Och sedan; fokus på husbygge.
 
...
Hoppas ni alla tar hand om er, lyssnar inåt. Säger nej ibland. Våga be om hjälp. Stor kram till er allihopa.
Här och nu.
Det är måndag och jobbet har sträckt sig många timmar över hemgång. I ICA-affären i det lilla samhället där jag jobbar är det lång kö. Min hjärna är så trött efter allt "tänk så det knakar" och marathonmöten efter långhelg. Plockar ner parisare och vattenmelon i korgen och betalar. Förstår inte kombinationen av de två, men det var allt jag kunde komma mig för att vara sugen på i tjugoåtta plusgrader. Jag kör hem med flakbilen, folk är ute med sina barn, sina hundar och tillsammans. I shorts och klänning. På backen brukar lugnet infinna sig. Men det är mycket att göra hemmavid med. Fylla tvättmaskin, städning av bil, tvättning av bil, hänga tvätt, förbereda matlåda, och niohundraåttio till måsten. Så känns det när jag river runt i lilltorpet och på gården. Tänker att det måste bli en låååång "att göra"-lista i telefonen att checka av. Ohållbart att springa mellan alla projekt som jag gör nu.
 
Men sen.
 
Mamma och pappa kommer förbi. Ensamveckan då F jobbar eftermiddag/natt blir inte längre på ensam och enslig. Tankarna får landa någon annanstans. Hönsen kommer ut från HönsHilton och säger hej på kvällskvisten. De är så tama nu, går runt fötterna på en och verkar ha det ungefär hur fint som helst. Knut behöver strykas över pälsen hävar han bestämt. I ena redet ligger tre gyllene ägg. Tänker att för ett år sedan var detta bara en dröm, en dröm som kändes oändligt långt bort. Och nu är den i allra högsta grad sann. Jag får spendera sista timmarna innan kvällen blir natt i stallet. Fyller vattenbaljor, höpåsar och sprayar på myggmedel. Och rider barbacka. Han är så fin kväll. Mindfulness i allra högsta grad. Bara här och nu. Årvar och jag. Sedan pussas mular och kattnosar godnatt.
 
Det är måndag, alldelens för mycket att göra i alla projekt på jobb och hemma. Men ändå kommer de; timmarna av lantliv, total känsla av här och nu. Tiden med djuren. Undrar försiktigt vart jag skulle vara om jag inte hade vår backe att luta mig tillbaka mot. Tacksamhet över det jag har idag och med ny energi att ta mig dit jag vill imorgon.
 
Hoppas ni alla har det bra. Njuter av sommarvärmen. Tar er tid till att vara här och nu. Kram.