Nu börjar livet.

Sista dagen av maj. Som fick ett så vackert avslut. Min chef som räckte fram fina anställningspapperet. Signerat och klart, imorgon börjar jag min tillsvidaretjänst som utvecklingsingenjör. Senaste tiden har varit så mycket. Av allt. Och blandningen med känslan av att inte veta vad som händer efter vikariatet i augusti har varit som ett svart moln som ätit av mig från insidan. Jag har tvivlat på mig själv så mycket. Men nu. Djupa andetag. Lungorna fylls av syrén och solsken. Allt är så himla mycket bättre nu. Att nå de där målen. Obetalbart.
 
Så imorgon går jag på jobbet som tillsvidareanställd. Stort. För mig.
 
Och imorgon. Min F's födelsedag. Vi ska fira ordentligt. Familjer huller om buller. Mat och fika och tillsammanstid.
 
Jag hoppas att juni blir just så;
 
Tid på gården. Kunna flexa ut lite någon gång. Rida, rida, rida och gosa med hästarna. Bygga beteshagen nere vid grannarna. Sitta i solväggen hos hönsen med en kaffekopp. Laga god mat utomhus. Köpa blomster på växthusen i grannbyn. Känna lugnet mellan jobbet, husprojektet och allt annat. Sova hela nätter. Jag ser juni som starten på resten av mitt liv. Ljuvligt, kommer det att bli.
 
Så nu inväntar vi helg med familjehäng, tjejhelg i storstan och sedan en söndag hemma på backen. Fri från planer. Kryper ner i renbäddade sängen, med syrénbuketten på nattygsstolen. Tänker att nu, nu börjar livet på riktigt. Pjuh.

Vårbruket 2018 är igång!

3200 plantor. Fem blåsor i högerhanden. Svett, mygg och flera stora förbackningar med punchrullar. Vi gjorde det, skogsplanteringen är klar för i år. Vårt hygge gick inte att markbereda, Fredrik fick alltså hacka hål i marken där jag sedan planterade små minitallar med ett planteringsrör. Det var stundtals så hörligt att göra något fysiskt, då hjärnan fick vila och kroppen sakta arbeta sig trött. Stundtals kändes det bara stressigt, myggigt och väldigt otrevligt uppe på hygget. Men vi gjorde det. Timmarna är gjorda, plantorna i marken och nu ska hygget bli skog igen. Ett projekt avslutat och så  här års behöver vi inte fundera över vad nästa projekt blir...
 
... Så idag har F börjat med vårbruket. Våra åkermarker kring huset har fått in så mycket ogräs. Det blir inget bra foder till hästarna och ett dåligt bete för dem. Har beställt hem gräsfrö med en blandning av klöver, ängssvinel och timotej. Vi har fått låna redskap av svärfar och under veckan ska Fredrik göra klart. Det är bara 3 hektar så det är helt klart överkomligt.
 
Jag kommer att få fundera både en och två gånger innan jag löst grovfoder till hästarna i år. Men en sak är säkert, det löser sig alltid. Och nästa år kommer jag att ha en perfekt vall att göra foder av.
Så i veckan kör Fredrik vårbruk. Jag försöker varva massor med kontorsjobb med hemmatid. Förbereder för hästarnas beteshage. Ska klippa gräs, baka kakor till helgens kalas och få på Årvar den där skon han hoppade ur. Rodda hemmalivet helt enkelt. Kan inte tänka mig ett bättre avslut på maj än dagarna jag har framför mig nu. Få beta av saker från listan på saker att göra i lagom takt. Allt känns redan så annorlunda.
 
Hoppas ni har det superhärligt i sommarvärmen. 

Vad maj bjuder oss på

Nu är det fredag igen. En vecka av en ljuvlig tjänsteresa till Dalarna. Fina dagar på kontoret. Fina kvällar hemma. Och fylla livet med saker som inte bara är guld och gröna skogar. Lite sjukhusbesök och elände. Så som livet kan vara. Men nu är det fredag. det är förändringens vindar som susar i träden här. Ett steg i rätt riktning. Jag är så luddig, men det är skillnad på att vara personlig och privat här i dagboken. 
 
Tänker att vi tar ett varv runt gården, kikar på hur en varm torsdagskväll i maj kan se ut;
Vår gård ser märklig ut på många ställen. I höstas hade vi en stor grävmaskin här som grävde ny trekammarbrunn, fiberbredband och jordvärme åt oss. Det hade jag nästan glömt bort fram tills snön tinade bort och all jord kom fram. Det är absolut inte synd om oss, vi lever och mår även utan gräsmatta.
Drömmen vilar nu. Vi har så mycket annat i livet som händer. Som skogsplantering och vårbruk. Det är skrot, sten och trädgårdsavfall i en salig röra här. 
Fredrik har varit sjuk i veckan. Börjar bli piggare och bästa medicinen mot prick allt är frisk luft och mjuka djur.
Jag älskar allt som har med hönsen att göra. Inte minst att plocka gyllene ägg från redena. 
Grannarna och arrende-bonden har redan sått in åkrarna runt oss. Vi har vårbruket kvar. Det är mycket nu, men än finns det tid. Tycker det blir så himla fint att våra marker tas omhand. Här är hästarnas utsikt.
Nyskodda Årvar hoppade ur en framsko just innan min tjänsteresa. Förstås. Hovslagaren har också haft mer än fullt upp, så hästarna har fått vara just hästar och spenderat mesta tiden i hagen. Det gör dem inte ont. Snart ska jag stängsla sommarbete åt dem. Så mycket ljuvligt vi har framför oss.
Och här har ni mig. Som känt mig aningens kantstött på senaste, det har varit ett projekt för mycket helt enkelt. Så glad och tacksam över allt fint jag har här i livet. Drömjobbet, snälla djur, en otrolig familj, den där fästmannen och backen. Min plats på jorden. När taxibilen rullade genom vår byaväg i Skråmträsk från flygplatsen så sa chauffören "Jag blir lycklig i lillhjärtat av att se hur glad du blir över att komma hem". Och precis så känns det. Så glad över min plats på denna jord.
 
Så nu tar vi helg. Lägger veckan bakom oss. Gör en sak i taget och njuter av allt det härliga maj bjuder oss på. Kram på er.

När livet kommer ikapp, skogsprojektet och så.

I veckan kom livet ikapp mig. Jag levet livets liv här på backen. Jag är så lycklig över min lott i livet och hur tillvaron är. Får spendera tid och utvecklas på drömjobb, mina djur är friska, harmoniska och alldelens ljuvliga. Jag har en högt älskad familj som jag får ovärdelig hjälp av.  En extrafamilj lika så. Vänner med stora hjärtan. En fästman utan dess like. Ingenting att vara olycklig över mao. Men förra veckan sa det bara stopp. Det var för mycket, på prick alla fronter. Det blev en del krokodiltårar, sömnlösa nätter och massor av kramar och hjälp från nära och kära. Den där väggen - något jag vill hålla mig långt långt bort ifrån. Och nu känns allt så himla mycket bättre, ibland behöver man bara få en påminnelse om vad som är viktigt här i livet, så hamnar man på rätt väg igen.  Ogillar att bli för privat här på min dagbok, men vill att ni ska veta, att jag också bara är människa. Livet är högt, lågt och allt där emellan.
 
Med lite distans till det hela och sömn i kroppen. Så känns det så mycket bättre. Har lite utmaningar att ta tag i framöver, kunna känna lugnet och vila utimellan. Något både jag och den där fästmannen inte är bra på alls.
 
 
 
(null)
Här har jag spenderat en del tid. Vad hästmular gör för en ledsen människa. Den där Årvar, som han bär mig, både på ryggen och själsligt. 
 
 
 
(null)
Sedan blev det helg. Jag kände hur pulsen gick ner, jag unnade mig att flexa ut redan 14.30 på fredagen. Fredrik körde mig till rastplatsen Gröna Lund och lagade mat på muurikkan åt mig, höll om mig, pussade mig i pannan gång på gång och så gjorde vi inget mer den kvällen. Inte ens något litet måste.
 
Både lördagen och söndagen snörade vi på oss kängor och lånade svärfars fyrhjuling och åkte till skogs... Där solen sken, fåglarna kvittrade och jag lappades sakta ihop till mig själv igen.
 
(null)
Jistanes så jobbigt det varit stundtals. Svettigt, tungt och jättehärligt att låta kroppen arbeta ordentligt. Vårt skifte gick inte att markbereda så Fredrik har fått hacka hål i backen, jag har kånkat på en korg med plantor och ett planteringsrör. Tusen plantor fick vi i jorden. Två tusen kvar.
 
(null)
En vecka kvar av skogsplantering, vårbruk, jobbresande. Och sedan; fokus på husbygge.
 
...
Hoppas ni alla tar hand om er, lyssnar inåt. Säger nej ibland. Våga be om hjälp. Stor kram till er allihopa.

Här och nu.

Det är måndag och jobbet har sträckt sig många timmar över hemgång. I ICA-affären i det lilla samhället där jag jobbar är det lång kö. Min hjärna är så trött efter allt "tänk så det knakar" och marathonmöten efter långhelg. Plockar ner parisare och vattenmelon i korgen och betalar. Förstår inte kombinationen av de två, men det var allt jag kunde komma mig för att vara sugen på i tjugoåtta plusgrader. Jag kör hem med flakbilen, folk är ute med sina barn, sina hundar och tillsammans. I shorts och klänning. På backen brukar lugnet infinna sig. Men det är mycket att göra hemmavid med. Fylla tvättmaskin, städning av bil, tvättning av bil, hänga tvätt, förbereda matlåda, och niohundraåttio till måsten. Så känns det när jag river runt i lilltorpet och på gården. Tänker att det måste bli en låååång "att göra"-lista i telefonen att checka av. Ohållbart att springa mellan alla projekt som jag gör nu.
 
Men sen.
 
Mamma och pappa kommer förbi. Ensamveckan då F jobbar eftermiddag/natt blir inte längre på ensam och enslig. Tankarna får landa någon annanstans. Hönsen kommer ut från HönsHilton och säger hej på kvällskvisten. De är så tama nu, går runt fötterna på en och verkar ha det ungefär hur fint som helst. Knut behöver strykas över pälsen hävar han bestämt. I ena redet ligger tre gyllene ägg. Tänker att för ett år sedan var detta bara en dröm, en dröm som kändes oändligt långt bort. Och nu är den i allra högsta grad sann. Jag får spendera sista timmarna innan kvällen blir natt i stallet. Fyller vattenbaljor, höpåsar och sprayar på myggmedel. Och rider barbacka. Han är så fin kväll. Mindfulness i allra högsta grad. Bara här och nu. Årvar och jag. Sedan pussas mular och kattnosar godnatt.
 
Det är måndag, alldelens för mycket att göra i alla projekt på jobb och hemma. Men ändå kommer de; timmarna av lantliv, total känsla av här och nu. Tiden med djuren. Undrar försiktigt vart jag skulle vara om jag inte hade vår backe att luta mig tillbaka mot. Tacksamhet över det jag har idag och med ny energi att ta mig dit jag vill imorgon.
 
Hoppas ni alla har det bra. Njuter av sommarvärmen. Tar er tid till att vara här och nu. Kram.

Nya projekt väntar oss.

Något jag inte pratar så mycket om på mina sociala medier är vår skog. Vår gård är en jordbruksfastighet med skog och mark, det innebär bland annat att vi får göra avdrag på moms i vissa fall och såklart en hel del arbete med skötsel av våra marker. Vår skog var ganska eftersatt, vi hade inte mycket kunskap alls om skogsvård så vi såg till att få en Skogsbruksplan i samband med värdering och försäljning av huset.
 
En del av skogen vi ägde behövde gallras och avverkas. Ett skifte var avverkat ganska nyligen, bara fröträden stod kvar för att fröa av sig och se till att nya plantor kommer på plats naturligt. Fredrik och hans pappa var ute varje helg en hel höst och röjde och gallrade. Vi köpte in en ny röjsåg för det, oj vilken nytta vi haft av den sågen. Vintern 2016/2017 avverkade vi några hektar efter vad Skogsbruksplanen säger. Det har varit toppen då skogen blir omhändertagen och vi har fått in en fin slant att renovera för.
 
I vår ska vi plantera 3000 plantor med tall på ett skifte. Det är inga jättemängder så vi planerar att göra det ganska snart. I helgen åkte vi en sväng för att kika till markerna;
Vi lånade svärfars fyrhjuling. Är det något jag vill ha så är det en fyrhjuling, det är så orimligt roligt att köra och så enkelt att använda i skogen, vid hagbyggen och liknande.
Skogen på Svarmora är jättefin. Det hade tinat upp bra på skiftet vi ska plantera så vi kan köra igång i slutet av denna helg eller nästa. Det är något ajg aldrig gjort - plantera skog!
Till min stora lycka har maskinföraren lämnat kvar ganska mycket död ved. Jag är ingen skogsexpert men jobbar med miljö och därmed finns biologisk mångfald alltid i bakhuvet. Detta träd kommer att bli hem åt många insekter.
Så förutom gårdsprojektet är det skogsprojekt på gång. Det kommer att vara svettigt, jobbigt och alldeles underbart att plantera vår egen skog. Och tänka sig sedan, att den kommer att växa och bli ståtligare för varje år, för resten av våra liv. Jag tycker det är störtcoolt! Glad att dela det hela med den här fina mannen också.
 
Jag skulle så gärna vilja lära mig mer om både jordbruk och skogsbruk, men just nu får tiden och energin gå till att lära sig renovera hus. Inte så dumt det heller.

Om att ha handlat drömdörrar!

Igår - den ljuvligaste av sommardagar. Trots att snön fortfarande ligger kvar på sina ställen och det bara börjat grönska. Värmen tillhörde kategorin "sommarvärme", och vi njöt av det hela. På eftermiddagen packade vi in oss i pappas bil och körde 2-3 mil efter slingrig grusväg. Och kom fram till ett litet snickeri som doftade så gott av trä.
 
I snickeriet fick vi träffa självaste snickaren. Det visade sig att pappa och snickaren jobbat ihop under årens gång och hade mycket att prata om. Vi gick runt och kikade på makalösa dubbeldörrar, köksskåp och alla möjliga maskiner.
 
Sedan gick vi in, drack en kopp kaffe och nr vi kom ut därifrån hade vi beställt våra alldeles egna dubbeldörrar till Drömmen! Jag är så omåttligt peppad på att så sätta igång och bygga entrén till huset, och kronan på verket kommer att bli de fantastiska dörrarna.
 
Dörrarna vi beställt ser i grunden ut som oroginaldörrarna. Vi gjorde lite ändringar, nedersta spegeln kommer att bli lite annorlunda och listerna likaså, vi valde att köra på snickarens egna metoder. En riktig drömdörr till Drömmen helt enkelt.
 
Måste bara förtydliga även här att originaldörrarna ska vi spara förstås. Antingen blir de fantastiska att ha in till sovrummet, blivande växthuset eller til något annat, men vi kommer inte att bränna upp dem.
 
Mest troligt i slutet av september har vi våra drömdörrar på plats. Men först - en oändligt lång sommar med bygge av entré.

Vad som hänt på backen senaste tiden;

Hej på er mina vänner,
Vilken lång paus det blev. Men vi har haft så fullt upp, hade nääästan glömt bort bloggen i det hela. Jag tänker att vi tar en titt på vad som hänt sedan vi kom hem från Island.
När vi kom hem blev det en herrans massa mys med djuren. Jag har satt fart i sadelkammaren och målat den vit och fått hjälp av pappa att stätta upp hyllor jag handlat på Coop Bygg. Det ska jag visa när jag fått det klart förstås!
Det var två kalla dagar när vi kom hem, och sedan - ljumna kvällar och varma dagar. Snön är nästan borta nu. I några hörn har det börjat grönska.
En kväll tog vi tejprullar och tejpade upp hur vår varmlagade farstu ska se ut. Två garderober och sittbänkar med plats för skor under blir det. Samt fönster och jättefina dubbeldörrar.
Vi har mätt upp hela huset till rörmokarfirman vi ska köpa alla golvskivor till för golvvärmen. Det slår mig varje gång, jäkelen så stort det är! Nästan 200 kvm.
Jag har städat på gården, klafsat runt hos hästarna och mått som en prinsessa. Mina nya gummistövlar från Tretorn är på nästan hela tiden.
Jag kan sitta hur länge som helst ute hos hönsen och mata dem med matrester och kela med Julia. Det är viktigt att göra sådant som hjärtat mår bra av varje dag tycker jag. Mata höns är precis en sådan sak.
Årvar har fått svettas i majsolen. Här i longerlinan. Han har blivit så duktig på att lyssna, och kaggen den krymper i sakta mak. Imorgon ska jag rida länge i solen. Det längtar jag efter.
Knut har varit på äventyr. Både blivit fast i grannarnas tall... och hunnit vara på diverse besökares biltak och hovslagarens skåpbil... Han är söt nästan jämt! Vi hittade hans hemliga vintertoalett under trossbotten också, så nu är han strängt portad från Drömmen.
Ledigheten, värmen och tid med djuren, familjen och ute i naturen har gjort så gott för mig. Jag är så himla genuint glad. Energi finns det massor av såhär års. Vill bara göra allt.
Har premiärat med att hänga tvätten ute också. Imorgon måste jag köra ett städ- och tvättrejs. Och kratta gården-rejs. När våren kommer vill jag bara städa och ha fint prick överallt.
Bytt däck har jag också gjort. Vi tog varsin bil nu i vår, i höstas bytte jag på båda. Känner mig så driftig när jag drar åt bultar och rullar fram däcken från vinterförvaringen.
Har lite smått börjat på vårstädningen av gården. Rabatten är rensad, krattan har åkt fram på sina ställen och en gammal tunna har fått agera eldstad för granar, gräs och kottar.
Pappa har varit här och byggt en liten hönsgård. Jag måste visa er den med! Så bra det blev, kan åka på jobbet med gott samvete över att damerna ha det bra.
Fredrik och hans pappa har gjutigt runt alla eldstäder för att förstärka dem. 
Sena kvällar gör ingenting nu, de är ljumna och ljusa. Även här planerades det utbyggnad. Taket och fönstren måste beställas, annars är mycket av virket redan hemma. Kan inte förstå, att huset kommer att se klart ut (!!) efter denna sommar. 
Just nu, lite "hejbaberiba". Det är lera överallt sedan höstgrävningen av avlopp, jordvärme och fiberbredband. Röret som sticker ut leder bort avloppslukt och där vindduken är kommer utbyggnaden att vara. Det som blir vår entré. Efter i år kommer byggställningen att plcokas ner också.
Slutligen så har Fredrik kapat upp en björk som tyvärr fick sätta livet till för att vår markbädd till avloppet skulle anläggas där. Tråkigt då det var Fredriks favoritträd på gården. Nu får vi börja om från noll och göra oss vår egen trädgård så småningom.
 
Lite av det vi pysslat med senare dagarna. Och ännu är två heldagar av ledigheten kvar. Älskar långhelger!

Början på isoleringshärvan i Drömmen

Här kommer ett lass med Drömmen-bilder och ord om vad som händer och ska hända framöver. Helgen innan jag åkte till England och sedan Island var vi väldigt produktiva. Hade hjälp av Svärmor, Svärfar och Pappa. Guld värt!
På fredagen var Fredrik ledig. Han är det varannan fredag i och med hans skiftjobb. Han hade varit och handlat ett lass med isolering. På fredagskvällen gick det inte hålla sig länge, så vi sprättade några paket och satte igång. Vi gjorde klart sovrummet nere. I princip klart i alla fall, det saknas lite drevning längst ut på åsarna.
Vår plan har alltid varit att ha sovrum här nere, på "andra sidan" av köket. Kanske nyttjar vi det som matrum i några år först, för att få plats med långbord och större middagssällskap, och har sovrummet på övervåningen. Det blir nog bra, hur som helst.
I sovrummet nere har vi en rund kakelugn som är så fin, så fin. Här är innertaet klart också. Nästa steg blir att lägga i skivorna golvvärmen ska dras i, bestämma golv (jag röstar på furugolv, Fredrik vill ha ekgolv), regla upp väggar, dra golvvärme, el och sedan sätta OSB och gipsskivor. Sedan kan vi börja fundera på tapeter och lister och sådant skoj. Längtar. 
På lördagen blev det lite diverse-jobb. Vi undersökte skafferiet lite närmare och tyckte inte att virket var nog fäscht för att spara. Fredrik och hans pappa rev det hela. Förstås ska vi bygga upp det igen, har alltid drömt om ett gå-in skafferi.
Pappa och jag drog vattenslang. Är så glad att jag inte jobbar som 1. elektriker och 2. rörmokare efter att ha handskats lite med dessa ostyrsliga slangar, haha. När det var gjort och hjälpredorna åkt hem så fortsatte Fredrik och jag med isoleringen av köksgolvet. Det ska dras lite mer el i golvet så vissa delar fick vi lämna öppna.
Så här står vi nu, med ganska-så isolerat golv i två rum på nedervåningen. Kvar återstår inre hallen, kontoret, toaletten, tvättstugan samt förstås byggandet av yttre hallen. Vi har det vi gör i år med andra ord.
 
Men hur kul är det inte när golven börjar läggas igen? Det är inte bara stora hål, gapande jordmassor och skelettliknande golvåsar som möter en när man går in i huset. Vi glädjer oss åt alla små framsteg.

Att snart få komma hem.

Vi spenderar dagen på Arlanda. Fem timmar mellan flygen. Vi äter lunchmat på SkyCity, är sömndruckna och stundtals känner jag fortfarande svajningarna från flygplanet. Ett flyg kvar, en timmes resande, och sedan, hemma i Västerbotten igen. Jag känner mig som en utomjording på platser som Arlanda. Det är så mycket folk, nästan alla jäktar, pratar högt i telefonen, drar stressigt och ryckigt i sin kabinväska.
 
Jag längtar hem. Har inte gjort det på hela resan, men nu när det är så nära, så längtar jag hem. Jag har inte ätit en hemlagat måltid på elva dagar. Frityroljan och de vita bröden står mig upp i halsen. Jag känner mig så trött och svag efter elva dagar av resande. Inget fysiskt arbete alls, bara bearbetning med hjärnan. Trött blir man, av tankarna, intrycken och mötena. Det är fantastiskt att ha tid och råd att få resa och uppleva. Främst för att hemmet blir så extra hemtrevligt efter dagar iväg.
 
Jag hör sorlet från folket runt mig, ytliga, stressade andetag, röster i högtalare, pip och ljud från säkerhetkontrollen och sällan har jag längtat så efter min egna säng, att få borsta tänderna, duscha varmt och bara få vara hemma. Det är så nära nu.
Jag längtar efter att se hur det har tinat hemma. Är det kvar någon snö? Har alla tre stängseltrådar tinat fram i hästarnas hage? Har leran och vattenpölarna på gårdsplanen börjat torka upp? Hur ser gården ut efter höstens grävning av avlopp och jordvärme.
Jag längtar efter djuren. Hästarna såklart. Mularna som är så mjuka, pälsarna som kommer att behöva borstas. Kanske har de tappat en hel del massa vinterpäls på dessa dagar. Knut kommer att möta oss ute på gården och sova med oss inatt. Folk säger att djur inte har något tidsbegrepp, och de kanske de inte har. Men han visar så ömt varenda gång man varit borta, att man saknats på backen. Den där lilla, gråa saken gör mig så glad.
Jag längtar efter att släppa ut damerna efter dagar inne i hösnhuset. Mata dem med burkmajs. Städa och göra fint i hönshuset. Krama om Julia. Jag visste inte att jag skulle sakna dem så mycket, men det gör jag.
Jag längtar efter hemmahelgen som väntar. Två dagar med jobb - det kommer att vara massor att göra på jobbet. Och sedan hemmahelg, med solsken, grillad mat, kaffe utomhus och inte lämna gården om det inte är tvunget. 
 Längtar efter skrotandet, de skitiga kläderna, fysiska arbetet med att ha en gård. Att göra vårfint ute, jobba framåt i Drömmen. Lera ner stövlarna, gå i skogen med Fapriola och laga punkteringen på min rockard och köra Årvar i skogen. Jag älskar att få resa, uppleva och se. Möta folk, lära mig nya saker och åka utanför komfortzonen. Speciellt när jag fått vara på min drömresa till Island. Men jädrar, vad jag älskar mitt hemma.
Visa fler inlägg