Om att blogga & instagramma

 
 
Hej på er och välkomna hit, till min alldelens egna domän, Livetpabacken.com!
 
Precis nu när jag skriver detta (söndag), medan jag sörplar kokkaffe och äter hemgjord sockerkaka (mammas ljuvliga recept!) så fick jag 4000 följare på instagram. Det är så himla mycket folk! 
 
Jag är ganska social av mig, har inga problem alls att prata med folk, men gillar att vara själv. Det låter lite knäppt men älskar mitt egna sällskap, är ganska introvert och samlar energi genom att vara själv. Ofta känner jag mig som en utomjordning i sociala sammanhang, jag tror många av er känner igen sig. Mina djur är mina små bästisar, ja det hör ju jag med, det låter helknasigt. Men så är det. En halvtimme ute i hönshuset och min dag är gjord.
 
Så varför väljer då jag att dela med mig av mitt liv och mycket av det som händer här på backen genom sociala medier? När jag ändå törs påstå att jag inte är en sådan som gillar allmän uppmärksamhet så särskilt.
 
Jag tänker att i alla år har staden fått ta störst plats. I tv, radio och tidningar, i politiken, i samhället i stort. Jag tänker också att karlar har alltid fått ta störst plats. I tv, radio och tidningar, i politiken, i samhället i stort. OM jag då som ung kvinna kan inspirera EN enda person till att våga ta steget och flytta ut på landet, och bidra till att vår landsbygd får fortsätta att vara levande så är det så himla värt det.
 
Jag ser bara fördelar med bloggen och instagrammen. Jag får uplopp för min kreativitet, jag fotar och skriver i princip varje dag. Jag dokumenterar vår renoveringsresa (så guld värt att spara!) och jag sparar små glimtar från livet, som en liten fika på en söndag, som annars kanske skulle falla till glömska. Det ÄR ljuvligt att blogga och instagramma. Jag är i princip helt förskonad från elaka kommentarer och dryga nättroll. Jag får bara en massa pepp, kärlek och energi från er alla. Jag har lärt känna några underbara kvinnor runt om i landet som precis som jag, älskar djur och natur. De renoverar, har djur och lever lantliv hela högen. Och vi hejar på varandra. Peppar, stöttar och tipsar.
 
Så jag tänker att jag ska vara landsbygdens röst. Visa att vi finns här på landsbygden med. Och fortsätta att visa glimtar från livet på landet, trots att scenskräcken blir påtaglig ibland. Jag gillar er, ni är ett helt underbart gäng, tack för att ni följer, gillar, kommenterar och gör detta med blogg och instagram så himla roligt!
 
 
#1 - - Thea:

Alltså. Kunde inte sagt det bättre själv. Precis så vill jag att mitt konto också ska kännas, precis det vill jag stå för och precis så känner jag (förutom det där med djuren, än har jag ju inga </3). Du är så viktig, bra och inspirerande Isabell, ser upp till dig så mycket. Och det är fint att se att så många uppskattar det du gör. Att det är sån fin ton, stöttning, glädje i dina flöden. Heja dig, heja oss, som fattat det här med att norra Sverige, glesbygd och lantliv är precis lika bra som allt det där andra som alltid fått synas. Det är vår tur nu! <3

#2 - - Villervallan:

Din blogg är så bra och inspirerande! 🙏