Här har ni hönan Lovisa

Min hedemorahöna Lovisa 
Här presenterade jag ju Bamse-Ernst för er, och idag är det dags för hönan Lovisa att presenteras!
 
Lovisa är stor, grå och Ernsts sovkompis, de sitter tätt ihop på sovpinnen varje kväll. Lovisa är döpt efter en av mina bästa vänner, som både är lång, snygg och klok. Hon var och hälsade på i vinter och pekade på Lovisa och sa "Hon den där, hon ska döpas efter mig!" och sedan dess har hönan Lovisa haft sitt namn.
 
Lovisa kommer alltid när det vankas burkmajs och har lärt sig att händer är väldans festliga, hon äter gärna ur handen men vill absolut inte bli ihållen. Sånt trams lämnar hon till de andra hönorna. Hon är ståtlig, snygg och nyfiken. Dagen Höns-Hilton premiäröppnades för våren så var Lovisa näst först ut för att kolla läget och roade sig sedan länge med att hoppa in och ut genom dörren. Här har ni hönan Lovisa allihopa!
 
...
 
I afton åker vi till fjällen! I vanlig ordning har jag tidsinställt lite inlägg åt er!

Om att blogga & instagramma

 
 
Hej på er och välkomna hit, till min alldelens egna domän, Livetpabacken.com!
 
Precis nu när jag skriver detta (söndag), medan jag sörplar kokkaffe och äter hemgjord sockerkaka (mammas ljuvliga recept!) så fick jag 4000 följare på instagram. Det är så himla mycket folk! 
 
Jag är ganska social av mig, har inga problem alls att prata med folk, men gillar att vara själv. Det låter lite knäppt men älskar mitt egna sällskap, är ganska introvert och samlar energi genom att vara själv. Ofta känner jag mig som en utomjordning i sociala sammanhang, jag tror många av er känner igen sig. Mina djur är mina små bästisar, ja det hör ju jag med, det låter helknasigt. Men så är det. En halvtimme ute i hönshuset och min dag är gjord.
 
Så varför väljer då jag att dela med mig av mitt liv och mycket av det som händer här på backen genom sociala medier? När jag ändå törs påstå att jag inte är en sådan som gillar allmän uppmärksamhet så särskilt.
 
Jag tänker att i alla år har staden fått ta störst plats. I tv, radio och tidningar, i politiken, i samhället i stort. Jag tänker också att karlar har alltid fått ta störst plats. I tv, radio och tidningar, i politiken, i samhället i stort. OM jag då som ung kvinna kan inspirera EN enda person till att våga ta steget och flytta ut på landet, och bidra till att vår landsbygd får fortsätta att vara levande så är det så himla värt det.
 
Jag ser bara fördelar med bloggen och instagrammen. Jag får uplopp för min kreativitet, jag fotar och skriver i princip varje dag. Jag dokumenterar vår renoveringsresa (så guld värt att spara!) och jag sparar små glimtar från livet, som en liten fika på en söndag, som annars kanske skulle falla till glömska. Det ÄR ljuvligt att blogga och instagramma. Jag är i princip helt förskonad från elaka kommentarer och dryga nättroll. Jag får bara en massa pepp, kärlek och energi från er alla. Jag har lärt känna några underbara kvinnor runt om i landet som precis som jag, älskar djur och natur. De renoverar, har djur och lever lantliv hela högen. Och vi hejar på varandra. Peppar, stöttar och tipsar.
 
Så jag tänker att jag ska vara landsbygdens röst. Visa att vi finns här på landsbygden med. Och fortsätta att visa glimtar från livet på landet, trots att scenskräcken blir påtaglig ibland. Jag gillar er, ni är ett helt underbart gäng, tack för att ni följer, gillar, kommenterar och gör detta med blogg och instagram så himla roligt!
 
 

En söndag i Höns-Hilton !

Mycket snö fick vi inatt. Dörren leder in i stallet.
 
I söndags vaknade jag till 1. sommartid och 2. mer eller mindre snöstorm. Men precis som vanligt är vädret trixigt denna årstid och innan jag hunnit äta frukost och klätt på mig sken nästan solen igenom. Närmare två decimeter snö fick vi under natten. Aprilväder, heter det visst.
Dags för städning av Hilton!
 
Jag hade lite dåligt samvete efter mina maratontimmar med kontorsjobbet. Djuren har kommit lite i andra hand i veckan. Så jag startade med operation höstmys följt av operation städa Höns-Hilton. Skottade ut allt spån, bytte vatten, fyllde på med mat, städade bajsbrädan och lite sånt. Helga gänget var så nöjda med det nya spånet och sprättade runt för fullt.
Hela gänget är nöjda med städningen och nytt spån att sprätta runt i!
 
Här är en ganska bra bild över Hilton. Sex kvadrat är det på sex djur. Tre reden byggda av gamla kökstaket, en lokalproducerad "bajsbricka" och sittpinnar från vår egna skog. Hemmabygge alltihopa.
Ernst, min fina tupp!
 
Han är grann min tupp, Bamse-Ernst. Ordning och reda har han i hönshuset med. En kväll fick hönan Julia för sig att hoppa ner från sittpinnen för att komma och hälsa på mig och vilket liv det blev på Ernst. De är underbara, de små liven.
Skatter i ett av rederna
Underbara är också de små gyllene skatterna de lämnar efter sig i redet. De lägger nästan bara i redet längst in. Jag bunkrar inför påskhelgen i fjällvärlden.
Malin smaskar burkmajs från min hand.
 
De blev lite bortskämda med burkmajs också. De blir så himla lyckliga av det. Nu törs alla äta från handen också, även om vissa är lite mer skeptiska än andra. Jag livsnjuter för fullt där inne i Hilton.
Barbro och Lovisa tar en titt utanför Hilton medan Ernst håller ett vakande öga på dem.
 
..Och sedan premiärade vi. Solen sken, det var lä i hörummet och luften var ljum mot solväggen. Så jag chansade och öppnade upp Hilton. Vilken lycka för några av damerna, att få komma utanför hönshuset en stund. Längtar massor tills de kan sprätta runt i gödselstacken och leta mask utomhus. Men först ska vi ha en lång och härlig vår med färdigställande av Hiltons utsida. Så spännande det kommer att bli!
 
Så var det med den söndagen; med Hilton-städning, burkmajs och premiärande ute i solväggen för damerna. Så fint så! Nästa gång tar jag med en termos med kaffe och slår mig ner i solväggen, jag med!

Vedspiskärleken & Vad som händer i Drömmen

Vårt blivande kök. Med lilla gå-in skafferiet till vänster.
 
Det var lördag och jag steg upp tidigt för att helgstäda. Jag brukar städa på torsdagar, för att helgen ska kännas lite extra ljuvlig, men har liksom jobbat lite för många timmars övertid på kontoret i veckan så det hanns bara inte med. Men nu så, alla övertidstimmar är bortgjorda och helg blev det med bravur.
 
Så lördagsmorgon och en sväng runt gården med grusiga ögon, plocka ägg, pussa hästmular och sedan skura hemmet lite halvfärdigt. Planerar årets vårstädning med förtjusning, det är lite härligt varje år att ha det gjort. Sedan blev det tid för Drömmen.
 
Fredrik och svärfar Eskil kånkade fram de sista limträbalkarna som skulle sättas uppe på "tredje vinden", alltså den delen av övervåningen där vi inte ska ha full takhöjd. Med snömängden vi fått i vinter så märkte vi att belastningen på taket blev väldigt stor. Så nu när snön äntligen rasat ner var det läge att få upp balkar för säkerhets skull. De fick plumsa/gräva sig till den delen i ladugården där balkarna låg och väntade på användning, kånka dem upp på traktorns gafflar, höja lastaren vad som gick och kånka in balkarna genom ett föster på övervåningen, sedan kånka upp dem på "tredje vinden" och fästa dem. Ett himlarns massa kånkande och bärande. Hur mycket jag än vill bära så orkar jag inte sådana lass. Tur det finns annat att roa sig med!
Vedspisen i köket blev så fin med lite stökning och såpaskurning.
 
Vi håller på att städa ur alla rummet i Drömmen. Dammsuga trossbotten med grovdammsugare, bära bort spillvirke och städa bort överflödiga verktyg och annat skrufs. Så det pysslade jag på med. Städade vedspisen, dammsög gammal aska, skrubbade med lite såpa och fällde nästan en liten tår över hur fin den blev med en liten gnutta kärlek! På sidan om > vedspisen kommer köksinredningen att komma, ett riktigt gammaldags lantkök.
 
Det har hänt mer saker gällande Drömmen, bland annat;
 En mycket trevlig sotare har varit här och kikat på muren och kakelugnarna. Såg ok ut vid första anblick. Så nu ska vi inhandla stege, takstege och börja planera för skorstenens utseende (jag röstar på prick som den föregående! Den var så fin!). Så snart kan vi boka provtryckning, besiktning och sådant.
 Min morbror M tillika vår värdefulla "elkonsult" har hjälpt oss med elkartor. SÅ himla snällt och värdefullt. Han kommer med jättebra tips och synpunkter på hur vi tänkt placera uttag, hur många uttag man faktiskt behöver i ett sovrum och så vidare.
 Vi har kontakt med rörmokare och elektriker som kommer hit och tar en titt på huset snart.
 
Det är inte bara vi som ska jobba hårt framöver mao, det börjar vara lite andra personer som ska in i bygget. Vi älskar att göra allt själva men där vår kunskap tar slut (och regler säger annat) så anlitar vi förstås folk för det!
Det känns hur spännande som helst. Avlopp, vatten och elektricitet, sån lyx va!

Hur sköter man om höns?

Våra höns, jag gillar dem så himla mycket! Jag har nu haft dem i två månader och de är liksom helt inkluderade i vardagslunket nu. Innan jag skaffade dem så hade jag så mycket mycket funderingar. Hur mycket tid tar hönsen? Hur mycket kostar det att skaffa höns? Hur mycket mat ska hönsen ha? Vad får jag mata hönsen med och inte? Så idag tänkte jag redogöra lite om hur jag sköter om hönsen en vanlig vecka!
Min rutin börjar egentligen på kvällen. Hönsen hoppar upp och sätter sig på sina sittpinnar när det är läggdags, det är när solen börjar gå ner och det börjar vara mörkt ute. Jag har en lampa inne i Hönshilton som går på timer från 06-21 just nu. När de har gått och lagt sig så hämtar jag äggen (om jag inte redan gjort på tidigare på aftonen), fyller nytt vatten i automaten och fyller på fodertråget med en skopa hönspellets. Vattenautomaten har jag hängt i en kedja så att den inte ska gå att välta. Då är allt klart för en ny dag i Hilton.
På morgonen så brukar jag oftast bara kolla till hönsen och lämna lite matrester, grönsaker eller burkmajs. Jag går dit kring sex-halv sju på morgonen och då är hälften kvar på pinnarna och hälften har börjat hitta lite frukost att äta. Medan jag är där kommer resten nedflygande, en efter en, och tar tacksamt emot det jag har med som götta till dem. Tuppen galer och kacklar på ett speciellt sätt när han märker att maten är god. På morgonen vill jag att mina rutiner går fortare än på kvällen, så efter jag kollat temperaturen i hönshilton (om värmelampan ska vara på eller inte) och lämnat lite gott till dem så går jag in och gör mig klar.
Slutligen så städar jag en gång i veckan till varannan vecka. Jag river bort plasten på bajsbrädan och stoppar i sopsäck, på med ny plast och ströt ut Stalosan som hjälper till att hålla ohyra borta. Skoppat ut spånet om de behövs, annars tar jag den värsta skiten och lägger på nytt spån. Fyller upp hö i rederna och en liten hög strax under som de gillar att sprätta runt i. Det är mycket enkelt att hålla undan, det går fort och hönsen blir så tacksamma för lite nytt spån att sprätta runt i.
 
Jag har varit förvånad över hur billiga i drift de är. Såklart kan man säkert skämma bort dem hur mycket som helst. Men på två månader har samma mängd spån jag använder till hästarna på mindre än en vecka gått åt. Höet de har fått är ungefär en av Fapriolas tre portioner/dag, så jämfört med mina fyrbenta är det ingenting. Fodret kostar lite, men blandar man ut med matrester så blir det bara win-win!
 
Svårare än så är det inte! Såklart kommer det behövas en ordentlig vårstädning och en höststädning innan Hilton ska stängas för vintern. Men i övrigt, mycket lättsamma och lättskötta djur! Och såklart lägger jag mer tid på gos och häng inne i Hilton. Tycker de är helfestliga djur!
 
Om du funderar på att skaffa - fundera inte mer, bara gör det!

Hur går det med renoveringen, riktigt?

Det har nu gått 2,5 år sedan vi köpte vår backe.
 
Tiden går i sin egen takt, hela tiden framåt. Samtidigt känns det så självaklart, som att vi bott här för evigt. Det är härligt att ha hittat hem, och det är en fantastisk gård vi bor på. Men visst har det krävt sina prövningar och utmaningar. Vi funderade länge innan vi bestämde oss för att köra på med renoveringen, vi hade aldrig varit i närheten av att göra något liknande, hade ingen aning vart vi skulle börja eller hur planen framöver skulle se ut.
 
Så vi började med det, att planera. Vad är mest akut att åtgärda? Och sen då? Vi gjorde en tidsplan, inom sex år skulle vi vara klara för att flytta in. Vi båda är så glada att vi inte forcerat renoveringen, det har fått ta den tid det tar och besluten har fått växa fram. Hade vi renoverat som vi planerade från första början så hade vi bland annat rivit ut vedspisen i köket (fraktansvärd tanke idag), haft badrum längst in, längst bort i huset. Rumsfördelningen hade varit hur märklig som helst. Men mycket planeras precis likadant nu som då. Kalkväggen i vardagsrummet, stora skrivbordet med svarvade ben med utsikt mot baksidan av huset. Känslan i huset är precis densamma som vi ville få till då och vi vill få till nu. Men besluten om materialval, rumsfördelning och annat möblemang har fått växa fram.
 
Idag vet vi på ett ungefär hur precis allt ska se ut. Allt ifrån sovrum till toaletter till vart elen ska dras. Jag önskar att ni kunde virtuellt få gå runt i huset via mitt huvud, så ni får se hur fint det är.
 
Nästa steg i renoveringen är att dra el i hela huset. Det fanns någon enstaka utanpåliggande, tvinnad kabel förr, men nu blir det el i alla rum. Viss del av elen kommer vi att kunna styra med telefonen, bara en sån sak va. Parallellt kikar vi mer på våra eldstäder och härnest kommer provtryckning av kakelugnarna och vedspisen. Åh just det, rörmokaren börjar vara här för att dra klart vvs:en också. Mycket som händer nu.
 
Steget efter det blir att isolera golven och äntligen lägga igen dem med golvskivorna. Sedan blir det en sväng med golvvärmeslingor, väggskivor ska upp. Tak som ska restaureras eller spikas upp nya. En vägg ska bli till, en balk ska sättas upp på övervåningen. Glasverandan/entrén ska snickras ihop, med härliga fönster och förhoppningsvis en helt ljuvlig ytterdörr, inspirerad av den som sitter där nu. Panoramafönstret ska äntligen hamna där det hör hemma, men först måste vi såga upp en öppning och lyfta upp golvplanken vi ska ha i vardagsrummet.
 
 
Det är så mycket som hänger ihop med varandra, steg vi inte kan ta förrän steget innan är slutfört. Hantverkare som ska kopplas in i och med elektricitet, vatten/avlopp och skorstenar. Vi gör gärna saker själva men där lagen/magen/sunda förnuftet säger annat så betalar vi hellre en slant och får det ordentligt gjort.
 
Så det är mycket vi är glada över framöver. Så blir det vårbruk och skogsplantering på ägorna med. Jag är helt säker på att det kommer att bli ett helt ljuvligt år. På backen.
 
2,5 år in i renoveringen. Än så länge bråkar vi inte över den, vi lever mer i symbios med den. Vi älskar att pyssla på på gården. Jag sköter mycket runt om, speciellt vid tyngre arbeten i Drömmen, där jag helt inte orkar fysiskt. Det är precis som att vara projektledare med allt som ska samordnas och kollas upp. Och jag är så glad att få dela projektledarrollen med F. Vi är ett riktigt bra team och jag älskar varje minut vi får spendera tillsammans i Drömmen. För många är nog en sån här omfattande renovering ofta värsta tiden i ens liv. För oss är det hittills den absolut bästa. Vi bara njuter. Och passar på att vara sådär jobbigt kära mellan varven. Ja vi är nog inte riktigt kloka, men kul, det har vi i alla fall.
 
Några år har vi kvar, innan vi har satt sista spiken i huset. Och nästa steg är alltså elektricitet, vvs och sotare. Ett stort steg i rätt riktning. Ljuvligt.
 
...
 
Jag vet att jag är så dålig på att dela med mig och visa vad som händer i Drömmen. Återigen ska jag skärpa mig, jag lovar!!

Att få gosa med lammungar en helg

I fredags när F åkte till jobbet (han börjar bra mycket tidigare än mig) så släppte han av mig hos svärfar och svärmor. Vi hade fått äran att vara ladugårdsvakt och det tackar man ju absolut inte nej till. Det är alltid ljuvliga dagar i ladugården. De hade stutar förr, alltså kastrerade tjurar. De levde världens bästa liv i lösdiften och stannade på gården i två år innan de blev till helt fantastiskt kött. Det kanske låter rått och hårt, men för mig är det världens mest naturliga ting. Väljer man att äta kött ska man ta ansvar och välja bra kött, från djur som fått rätt foder, mycket utevistelse och fått leva ett rättvist liv. Men för ca 2 år sedan började de ställa om till får istället och har nu en hel drös med tackor och baggar av rasen Oxford down och Texel.
 
De vuxna fåren utan lamm går på lösdrift året runt. På sommaren går baggen Olle med alla tackorna. Nu på vintern är den varma ladugårdsdelen inredd till ett bb. Det kryllar av lamm och sprängfyllda preggo-tackor. Helt ljuvligt att spendera någon timme där inne.
I fredags när jag öppnade ladugårdsdörren så möttes jag av denna och hens syskon. Jag trodde jag skulle svimma av av söthet. De hade inte ens hunnit torka ännu. Två helt fantastiska, friska, små varelser.
Och som det lilla miraklet det är ställer de sig upp direkt och börjar dia. Svansen vispar förnöjsamt runt.
Så fortskred helgen med en massa kli på lamm samt bärande av vatten och silage. Man märker inte förrän efteråt hur jobbigt det är, hur trött kroppen blir. På ett helt ljuvligt vis.
Den här sötnosen är socialast av alla. Står på bakbenen och vill bara bli kliad under hakan prick hela tiden. Gärna slicka på händerna, tugga lite på något finger och så. Så vansinnigt söt.

En fredagsmorgon

I fredags steg jag upp extra, extra tidigt. Hittade två nyfödda lamm i ladugården hos svärfars (alltså! hjärtat smälte en bit), skottade silage, fyllde vattenkoppar och -hinkar. Kliade ett litet fåröra lite extra innan jag gick hem till min egna backe. Solen hade precis kommit över horisonten på Drömmens baksida. 
Fjäskade lite för damerna i Hönshilton. Upphackad vitkål fick de mumsa på.
De får en skopa pellets från foderbutiken i byn med. Barbro-hönan var väldans nöjd.
Lovisa-hönan drack lite vatten med. Kan sitta och titta på dem för evigt.
Men de fyrbenta ska ju ha sitt med, förstås. Någon som badat i spån, en annan som blivit prick hur go som helst. Är så väldigt förtjust å dem båda.
Konstaterade att det skulle bli en makalös dag. 
Årvar han tuggade silage så det stod honom ur öronen - typ. Ganska många kilon för mycket har vi att jobba bort nu.
Hästarnas hötuggande, solen som tittar fram och dränker hela byn i guld. Jag djupandas och njuter i en minut eller två innan det är dags att åka till kontoret. Så ljuvligt att få starta morgnarna så här.
 
...
 
Sedan blev det timmar med datorjobb och sedan hoppade jag på en buss till storstan. Sushi, vin och två av mina saknade tjejer. Sedan shoppingdag med storasyster. IKEA, Avion och centrum i Umeå, vi hann med allt. 13 000 steg hade vi sprungit på stan när vi var klara. Så förskräckligt härligt. Att något så tråkigt som att gå på stan kan vara så kul med rätt sällskap. Och fynd det hittade jag allt. Fick komma hem till krämig carbonara och rövin. Och en F att få somna tätt ihop med. Borta bra men absolut hemma bäst.

För vi har bokat en resa...

... Det har varit bestämt sedan länge, men nu är det bokat och klart. Datumen spikade, ledigheten från jobbet ordnad och första boenderna och hyrbilen är bokad. I slutet av april, närmare bestämt över valborgs åker vi till Island. Min drömresa som äntligen ska bli av. Med mig åker Fredrik och mina föräldrar. Jag tänker att vi ska se på vattenfall, gejsrar, rida på islandshästar (jag lärde mig fakiskt rida på islandshästar när jag var liten!), äta en hel massa mat och sippa på någon öl mellan vandringarna och äventyren. Så nu är jag rese-längt. Island alltså.
 
Har DU något unikt Islands-tips vi bara inte får missa?
Vi skippar gärna de turistigaste ställena och hittar guldkornen däremellan istället.

Vår(vinter)ens första dag!

I söndags var det vårens första dag. Eller åtminstonde vår femte årstids första dag, vårvintern. Takdropp, sol från klarblå himmel och en ljum luft.
Svärfar kom med trappern (skotern) och hjälpte Fredrik att sala ner snedtaket i hallen uppe för att vi ska få in isloering där. Måste visa bilder inifrån Drömmen snart, det går undan nu! Jag själv stökade till i stallet, körde bort dynga och skottade framför alla dörrar runt stallet. Städade i sopsorteringen och körde sopor till återvinningen utanför vår lanthandel. Ungefär fem kilometer har vi dit. En mil tur och retur för att få återvinna kartong, glas och plast. Sedan städade jag i garaget. Hittade ett par ljuvliga turskidor som jag ska använda så mycket det bara hinns med nu i vårvinter.
Är så himla kär i honom. Förstår inte i min värld hur det kan kännas så här efter snart tio år tillsammans. Är så glad över helgen vi fick tillsammans. Jag tycker att det blir jobbigare och jobbigare med skiftveckorna, saknar att ha honom runt mig prick jämt. Men vi överlever nog det med. Glad över dagveckan som råder just nu.
Knut han är alltid med på sitt vis. Denna dag var det skosnörerna som skulle busas med. Underbara kattskrälle <3
Och hästarna de premiärade utan täcken. I ljum luft, strålande sol och en snömängd som är helt galen. Man ser knappt inte stolparna och tråden bakom hästarna. Är glad att min kallblodskung inte insett att han faktiskt kan hoppa/kliva över stängslet ungefär hur lätt som helst. Blir så glad av våra djur. Och solen förstås, vårvinter, nu kör vi!
Visa fler inlägg