Här har ni hönan Lovisa
Min hedemorahöna Lovisa 
Här presenterade jag ju Bamse-Ernst för er, och idag är det dags för hönan Lovisa att presenteras!
 
Lovisa är stor, grå och Ernsts sovkompis, de sitter tätt ihop på sovpinnen varje kväll. Lovisa är döpt efter en av mina bästa vänner, som både är lång, snygg och klok. Hon var och hälsade på i vinter och pekade på Lovisa och sa "Hon den där, hon ska döpas efter mig!" och sedan dess har hönan Lovisa haft sitt namn.
 
Lovisa kommer alltid när det vankas burkmajs och har lärt sig att händer är väldans festliga, hon äter gärna ur handen men vill absolut inte bli ihållen. Sånt trams lämnar hon till de andra hönorna. Hon är ståtlig, snygg och nyfiken. Dagen Höns-Hilton premiäröppnades för våren så var Lovisa näst först ut för att kolla läget och roade sig sedan länge med att hoppa in och ut genom dörren. Här har ni hönan Lovisa allihopa!
 
...
 
I afton åker vi till fjällen! I vanlig ordning har jag tidsinställt lite inlägg åt er!
Om att blogga & instagramma
 
 
Hej på er och välkomna hit, till min alldelens egna domän, Livetpabacken.com!
 
Precis nu när jag skriver detta (söndag), medan jag sörplar kokkaffe och äter hemgjord sockerkaka (mammas ljuvliga recept!) så fick jag 4000 följare på instagram. Det är så himla mycket folk! 
 
Jag är ganska social av mig, har inga problem alls att prata med folk, men gillar att vara själv. Det låter lite knäppt men älskar mitt egna sällskap, är ganska introvert och samlar energi genom att vara själv. Ofta känner jag mig som en utomjordning i sociala sammanhang, jag tror många av er känner igen sig. Mina djur är mina små bästisar, ja det hör ju jag med, det låter helknasigt. Men så är det. En halvtimme ute i hönshuset och min dag är gjord.
 
Så varför väljer då jag att dela med mig av mitt liv och mycket av det som händer här på backen genom sociala medier? När jag ändå törs påstå att jag inte är en sådan som gillar allmän uppmärksamhet så särskilt.
 
Jag tänker att i alla år har staden fått ta störst plats. I tv, radio och tidningar, i politiken, i samhället i stort. Jag tänker också att karlar har alltid fått ta störst plats. I tv, radio och tidningar, i politiken, i samhället i stort. OM jag då som ung kvinna kan inspirera EN enda person till att våga ta steget och flytta ut på landet, och bidra till att vår landsbygd får fortsätta att vara levande så är det så himla värt det.
 
Jag ser bara fördelar med bloggen och instagrammen. Jag får uplopp för min kreativitet, jag fotar och skriver i princip varje dag. Jag dokumenterar vår renoveringsresa (så guld värt att spara!) och jag sparar små glimtar från livet, som en liten fika på en söndag, som annars kanske skulle falla till glömska. Det ÄR ljuvligt att blogga och instagramma. Jag är i princip helt förskonad från elaka kommentarer och dryga nättroll. Jag får bara en massa pepp, kärlek och energi från er alla. Jag har lärt känna några underbara kvinnor runt om i landet som precis som jag, älskar djur och natur. De renoverar, har djur och lever lantliv hela högen. Och vi hejar på varandra. Peppar, stöttar och tipsar.
 
Så jag tänker att jag ska vara landsbygdens röst. Visa att vi finns här på landsbygden med. Och fortsätta att visa glimtar från livet på landet, trots att scenskräcken blir påtaglig ibland. Jag gillar er, ni är ett helt underbart gäng, tack för att ni följer, gillar, kommenterar och gör detta med blogg och instagram så himla roligt!
 
 
En söndag i Höns-Hilton !
Mycket snö fick vi inatt. Dörren leder in i stallet.
 
I söndags vaknade jag till 1. sommartid och 2. mer eller mindre snöstorm. Men precis som vanligt är vädret trixigt denna årstid och innan jag hunnit äta frukost och klätt på mig sken nästan solen igenom. Närmare två decimeter snö fick vi under natten. Aprilväder, heter det visst.
Dags för städning av Hilton!
 
Jag hade lite dåligt samvete efter mina maratontimmar med kontorsjobbet. Djuren har kommit lite i andra hand i veckan. Så jag startade med operation höstmys följt av operation städa Höns-Hilton. Skottade ut allt spån, bytte vatten, fyllde på med mat, städade bajsbrädan och lite sånt. Helga gänget var så nöjda med det nya spånet och sprättade runt för fullt.
Hela gänget är nöjda med städningen och nytt spån att sprätta runt i!
 
Här är en ganska bra bild över Hilton. Sex kvadrat är det på sex djur. Tre reden byggda av gamla kökstaket, en lokalproducerad "bajsbricka" och sittpinnar från vår egna skog. Hemmabygge alltihopa.
Ernst, min fina tupp!
 
Han är grann min tupp, Bamse-Ernst. Ordning och reda har han i hönshuset med. En kväll fick hönan Julia för sig att hoppa ner från sittpinnen för att komma och hälsa på mig och vilket liv det blev på Ernst. De är underbara, de små liven.
Skatter i ett av rederna
Underbara är också de små gyllene skatterna de lämnar efter sig i redet. De lägger nästan bara i redet längst in. Jag bunkrar inför påskhelgen i fjällvärlden.
Malin smaskar burkmajs från min hand.
 
De blev lite bortskämda med burkmajs också. De blir så himla lyckliga av det. Nu törs alla äta från handen också, även om vissa är lite mer skeptiska än andra. Jag livsnjuter för fullt där inne i Hilton.
Barbro och Lovisa tar en titt utanför Hilton medan Ernst håller ett vakande öga på dem.
 
..Och sedan premiärade vi. Solen sken, det var lä i hörummet och luften var ljum mot solväggen. Så jag chansade och öppnade upp Hilton. Vilken lycka för några av damerna, att få komma utanför hönshuset en stund. Längtar massor tills de kan sprätta runt i gödselstacken och leta mask utomhus. Men först ska vi ha en lång och härlig vår med färdigställande av Hiltons utsida. Så spännande det kommer att bli!
 
Så var det med den söndagen; med Hilton-städning, burkmajs och premiärande ute i solväggen för damerna. Så fint så! Nästa gång tar jag med en termos med kaffe och slår mig ner i solväggen, jag med!