Veckan på backen #1

"Veckan på backen är en återkommande summering om vad som hänt på gården under veckan."
 
 
Det närmar sig midsommar och det känns som att allt ska hinnas med just nu. Fredrik har varit bortrest, i Kanada närmaste bestämt, så jag har varit ensam hemma på backen. Det har varit väldigt bra på ett märkligt sätt. Jag har haft tid för saker jag vanligtvis inte har tid för. Prioriterat helt annorlunda mot för i vanliga fall. Har vilat, sovit och varit med djuren så himla mycket. Men oj vad jag längtat efter min fästman! Något jag uppskattat väldigt mycket är att jag hunnit med två lugna middagar med fina vänner, samt en med nästan hela familjen med. Mer sådant, tack!
Jag har spenderat massor med tid hos hönsen. Egentligen inte gjort så mycket alls. Mest suttit och klappat och pratat med dem. Det är så hemtrevligt att ha dem nära. En kväll hade Julia stopp i krävan. Hjärtontet på det alltså. Såg ut som ett ägg som fastnat i bröstet på henne. Försökte få henne att kräkas, men det var förgäves. Tillslut gav det med sig av sig självt. Men otäckt var det. Förstår ju att allt kan hända med djuren, men det är så vansinnigt sorgligt när man ser att de har ont eller inte mår helt hundra. Nu mår hon bra igen, tack och lov för det. Förmodligen blev det stopp av all gräsfrö hon ätit från vår blivande gräsmatta, så senaste dagarna har de varit instängda i hörummet.
Hästarna har fått börja beta kvällstid nu. Det är ljuvliga tider framför oss nu. Det är så mysigt att gå ner och hämta dem på kvällen. De kommer svassande genom gräset och följer gärna med upp igen. Jag måste inhandla ett el-aggregat som går att koppla till bilbatteri och tråd till trimmern så jag kan göra iordning hagen för hela-dagenbetande. Efter midsommar är det nog dags, nästan så jag längtar för hästarnas skull, jag vet hur härligt de kommer att ha det nere på betet.
 
Hästarna har förstås prioriterats högt under denna vecka. Har kör och ridit och nästan fällt en tår av lycka när Årvr lockrent tog högergaloppen på volten uppe vid skogsbilvägen. Sedan är han så svag på höger sida så galoppen är kantig. stötig och ser nog inte mycket ut för världen. Men ändock. Höger galopp liksom, som vi kämpat på med den. Fapri har fått vara ute och jogga med sin speedcart. Hon är så positiv till prick allt just nu.
I fredags efter jobbet hann jag bara lämna hästarna på betet så mullrade åskan 7-8 kilometer bort. Fick gå ner och hämta dem och bara på någon ynka minut hällde regnet och haglet ner över oss. Direkt vi kom in i stallet gick strömmen i hela grannskapet. Lite otäckt är det allt, med naturens krafter. 
Helgen fick sig ett märkligt slut när jag ringde svärfar och han stressad berättade att det brann i rågången mellan våra skogsskiften. Jag kastade mig i bilen och åkte iväg till Svarmora där brandkåren från Burträsk redan var på plats. Mamma och pappa kastade sig i sin bil och höll ställningarna på backen då jag eldade i bagarstugan undet tiden, de är bara bäst, ställer alltid upp, utan att fundera<3 Brandkåren fick bukt på branden men när svärfar sedan åkte hem för att äta pyrde det upp igen och nya lågor slog upp. Området blev ungefär tre gånger så stort och brandkåren fick göra en ny utryckning. Upp och ner för branta, jobbiga backen med vattenkannor blev det. Skavsår som gör det omöjligt att ha i princip allt utom Fredriks foppatofflor storlek 43. Var så jäkla trött när det hela var över. Och drömde mardrömmar om att allt brann, hästarna, husen. Efter andra utryckningen satt jag brandvakt med en magisk utsikt. La mig ner i riset och gjorde absolut ingenting. Hann fundera rätt länge och kom fram till att just det där ska jag ta mig tid till lite oftare - ingenting. 
Sprang förbi vår plantering påväg upp mot branden. På vägen ner hann jag inspektera lite, de flesta av de 3000 plantorna verkar leva ännu! Det ska bli riktigt roligt att följa skogens tillväxt här. Söndagsutflykterna är givna framöver.
Slutligen så har bagarstugan efter en hel del dramatik med sex kajor som damp ner genom skortstenen (det är en väääldigt lång historia, som jag kanske filmade en del av-men vet ärligt inte om jag vågar visa det för er, haha!). Tillslut så blev bagarstugan uppfräschad, men bakningen fick jag skjuta upp. Kastade in hälften av degen jag satt i ugnen och gjorde en superstor limpa. Resten hamnade i soptunnan. Så längtan efter en lugn, ledig dag i bagarstugan återstår.
 
Så snart är veckan utan Fredri över. Det har varit djur, vila och dramatik på slutet. Inget bygge alls, bara lantliv. Nu är jag minsann redo för sommarens marationbyggande (och någon ledig dag i bagarstugan däremellan).