Torkan och hur den påverkat oss
 
Sommaren 2018 och vi upplever den värsta torkan jag någonsin varit med om. Ändå har vi klarat oss gott jämfört med många i södra delarna av landet. Sverige brinner. Det är redan foderbrist och slaktköerna är långa. Jag är hälften ledsen över situatuionen och hälften uppgiven, är det sådant här extremväder vi ska förvänta oss, hur kommer då framtiden att bli?...
 
Fodermässigt kan vi pusta ut. T a c k  o c h  l o v har det löst sig för oss. Med hjälp av bybor och grannar har jag lyckats skrapa ihop tillräckligt med hö och hösilage till hästarna.
 
2016 fick vi in 24 stora hösilagebalar på vår ena, fina vall. 2017 fick vi om 10 på samma vall. En iskall vår, där ingenting grönskade i tid och växte som det skulle ställde till det. Fick köpta de sista 5 balarna jag behövde från svärfar. Tack gode gud.
 
Vi brukar kombinera hösilaget som ges under vintermånaderna med torrhö som vi själva hässjar.  På traditionellt, gammaldags vis. Med hässjevirke av trä, en gammal traktor och våra två familjer. I år hade vi bestämt oss för att vi inte har tid och plats med hässjningen på våra egna marker. Tänkte att ett år kanske jag kan köpa ihop och skramla ihop nog med torrhö i alla fall. Med andan i halsen - det gick! Trots torkan.
 
Det är oturats lite för oss. Vi fick in kvickrot på vallen, inget hästarna vill äta och den är svår att kväva från markerna. Så vi har fått plöja upp vår bästa vall och så in den på nytt. Den växer så förbannat dåligt i torkan. Ett visst orosmoln i magen över hur betet och fodret blir nästa år om den inte växer ordentligt i år. Högt upp på önskelistan står några fler haktar mark att hushålla med, det skulle inte göra ont.
 
Skogen vi planterade i maj har upplevt 2-3 regnskurar. Vi fasar över att åka dit och mötas av döda plantor. Vi få helt enkelt se, hur det går med det.
 
Så påverkade bli vi av torkan - absolut. Tusenlappar på grösfrön som inte gror. Tusenlappar på skogsplantor som torkar ihjäl. Tusenlappar på torrhö som vi annars hässjar in på vår egna mark. 
 
I Västerbotten har vi ändå klarat oss riktigt bra. I Skråmträsk tror jag att de flesta har kunnat kompletterada en dålig skörd med att köpa eller byta mellan varandra. I södra Sverige får man skicka sina djur på slakt. Det är fruktansvärt.
 
Jag vill inte ha medlidande i detta. Vi har foder åt hästarna och hönsen ett år framåt. Det är allt som betyder något. Vi har klarat oss så himla bra, jämfört med hur många andra har det. Så idag är jag tacksam. För snälla grannar som skrapar ihop hö på sina marker åt oss. Som gör det möjligt att fortsätta ha hästarna ett år till utan att behöva tänka på om fodret kommer att räcka eller inte. Torkan påverkar oss alla. Bönder som månskensbönder, "vanligt" folk som vilken konsument som helst.
 
Så dansar vi regndansen tillsammans, det behövs.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress