Livet på backen - som en sommarsaga
Det är juli 2018 och livet händer hela tiden. Vi är hemma i sommar, åker på utflykter ibland, oplanerade, halvspontana avstickare. Konserter inne i stan, middagar på restaurang och ute i naturen. Det är varmt, torrt och strängt eldningsförbud råder. Jag är svettig när jag lägger mig för natten och snäppet svettigare när jag vaknar på morgonen. 
 
Livet händer. Här och nu, det är mäktigt.
 
Det blir strökigt fort när vi "bara är hemma". DIskmaskinen blir full, tvättmaskinen går någon gång om dagen. Golven blir fort täckta av grus, barr och mat som tappas hit och dit. Jag förvånas över hur fort det går, att kuddnarna i soffan är ett virrvarr, att diskbänken blir full, att gården blir stökig.
 
Jag kanske borde lägga i en växel till, stöka bort och göra fint. Men jag har fullkoligt hamnat i semesterlunket och tänker att det ändå är vädligt få personer som kommer hit och för se stöket. Och vi störs inte av det, för det visar på liv och rörelse. Vår gård lever.
 
Jag önskar mig regn och svalare väder. Känner mig som en bortskämd snorunge, när man längtat efter en pangsommar i flera år. Men nu ska jag aldrig mer sucka över moln, regn och låga temperaturer. Ska hylla balansen, och vara tacksam varje dag vädret är lagomt.
 
Det känns som  att ingenting betas av från projektlistan. Fredrik är otrolig, bygger och bygger och blir aldrig less och trött. Jag känner mig något otillräcklig, men är snäll med mig själv och vet, att om graderna sjunker något, och regnet kommer på besök, så kommer min kropp att vakna likt betena, skogen och åkrarna. Jag minns inte hur sommarregn låter eller känns längre.
 
Jag njuter av att nätterna är långa. Trots värmen så sover vi bra och många timmar efter varandra. Vi äter frukost och försöker få något gjort innan värmen är olidlig och badstranden är det enda alternativet. Är snäll med hästarna och låter dem stå i skuggan med rejälva bingar vatten, och beta någon timme här och var när vädret tillåter. Tränar gör vi sent om kvällarna. Kanske väcker vi hela byn med hovklappret. Men snäll är jag, med mina två bästisar. Fapriola har fått ha sommarvila. Det har gjort henne gott och så glad som hon är nu har jag nog aldrig sett henne. Motivationen har varit så hög att jag äntligen fått hit min dressyrtränare Johanna som lär mig allt om övergångar, volter och galoppfattningar. Tacksam över att ha henne på ett hörn i livet.
 
Det är ingen ordning på hönsen. De förstår inte om det är dag eller natt, sover helst ute, högt upp på hövagnen eller så. Springer runt på gården och äter gräs, frön och matrester. Kommer springande i full fart när de ser en. Blir glad av dem prick varje dag. Vilken lycka att få ha dem på gården. Hinner inte jag till hönsen på morgonen så har Fredrik redan släppt ut dem och sängt ut en skopa värpfoder. Han som inte skulle ha höns, är rätt så frälst.
 
Vi äter gott, onyttigt och nyttigt i en salig röra. Sallad och ostkrokar, läsk och vatten, glass och frukt. Aptiten är liten i värmen, men alltid går något ner.
 
Vi lever och frodas. Är kära och glada, väldigt smutsiga och svettiga. Älskar den här sommaren. Den är helt perfekt, sånär som på det där regnet då. Men imorgon, imorgon skvallrar SMHI om ljuvliga droppar. Undrar hur de kommer att kännas mot solvarm hud?
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress