När vi firade en trettioåring
Den nittionde juli fyllde min storasyster trettio år! Min storasyster som har ett så stort, varmt hjärta, alltid en kram över, är rättvis och alltid min största hejarklack. En av mina absolut bästa bästisar och en fantastisk mamma till sin Allie.
Vi hade samlats hela oslagbara gänget i min barndomsby, mitt hemställe, i sommaridyllen Åbyn <3. Mina två fantastiska systrar, min svåger, mina två systerdöttrar, mamma och pappa, så Fredrik förstås. Hela gänget! Är så glad att vi har en fin relation med varandra, pratar och diskuterar och skrattar tillsammans. Hjärtat alltid varmt efteråt.
Och i Åbyn bor Knuts småsyskon. Denna lilla ljuvliga sak ska få bo kvar hos mamma och pappa. Aj så söt.
Knuts mamma, Sussi, passade som vanligt på att ansluta till matbordet direkt en plats blev över. Precis som Knuten gör.
Vi hade badat och badat och badat i lilla, lilla sjön jag badat i så många gånger när jag var barn. Hur vi sprang på grusvägen barfota fort, fort och gjorde kanonkulan rakt ut, det är så tvärdjupt att det inte är klokt i den lilla tjärnen. Nu är det mest min systerdotter Aisha som badar och badar, tar sina första simtag och samlar grodor på stranden. Skruttungen <3.
.. och Allie förstås som övar på att hoppa från bryggan till mormors farm, får provåka lite luft-flamingo och så. Nästa skruttunge <3.
Efter vi badat och badat och ätit och ätit (min mamma är makalös på att laga mat), så lekte vi förstås. Hoppade på studsmattan, körde leksakstraktor, myste med kattungarna.
Sex veckors sötnos.
 
Någon sprang runt med badpuffar och filtväska i högsta hugg, alltid redo liksom.
Och var bara prick hur söt som helst. På sin mammas trettioårskalas.
 
Så åkte vi hem, mätta, varma, nybadade och fulla med kärlek från hela stora lilla familjen. Tänk att få ha dem ändå.
Livet här och nu
 
Sommaren är lång när man får vara på hemmaplan. Dagarna flyter ihop. Det är onsdag idag, blev jag varse för en stund sedan. Värmen är tillbaka efter nå molniga dagar, regn fick vi med. Tack gode. Jag klär mig i samma kläder om och om igen, håret är ständigt stylat av träskets sjövatten och ljust av solens kyssar.
 
Senaste dagarna har varit fina. Det är så himla fint att leva just nu. Fredrik är så ihärdig och duktig med bygget, beundrar honom så mycket. Jag har målarfärg på armarna, magen och i ansiktet efter att ha dragit igång sommarens målarprojekt med min mamma. Långa längder av panel som ska målas vit och sedan sättas upp på farstukvisten. Det är jobbigt ibland, jag skulle vilja gnälla lite, men det är så självvalt och roligt mitt i det jobbiga så jag låter bli. Tänker på våra föräldrar som offrar semesterdag efter semesterdag för att tillbringa hos oss i skickarbyxor. 
 
Vi fikar i syrénens skugga och idag fläktade det. Vi har åkt och köpt sten till farstukvistens stenfot och kört hem den från Umeå i sextio knyck. I varsin bil. Tänkte att det är sådant vi kommer att komma ihåg när vi är gamla. När vi packade in oss i två bilar, kånkade hem sjuhundra kilo sten och pausade på McDonalds för det finns inte i vår stad. Drack minst en liter läsk den dagen. Ringde Fredrik fem gånger när vi körde hem, i varsin bil, i sextio knyck. Elva långa mil.
 
Årvar har gjort sig illa. Han halkade när han skulle gå in för natten i regnet. Stod och höll upp benet och grinade illa först. Sedan blev han den coola killen han alltid är. Lät mig tvätta, pyssla om och drog en bus-repa i hagen dagen efter. Hjärtat gör ont varje gång det händer något. Det är så onödigt. Jag har tänkt så många gånger att det är jäkelens halkigt på rampen när det regnat. Så mina föräldrar funderade (som vanligt) ut en superlösning med trasmattor och kottar. Nu kan de stappla upp och ned för rampen bäst de vill utan att halka. Vansinnigt skönt. 
 
Idag tupplurade vi länge efter att vi jobbat i värmen. Sedan flyttades hästar, vatten fylldes i beteshagen och efter det åkte vi och badade. Det gick vågor på träsket för första gången. Vi höll varandras hand när vi hoppade i. Satt på stranden med varsin handduk och pratade. Åt fish and chips till middag. Öste citronsaft över min fisk. Snart börjar det vara okey att vistas ute igen utan att oja sig över värmen. Så jag ska packa mig ut, bära in målade panellängder, hämta hem hästarna, stöka bort skrufs som alltid har en tendens att komma fram. Kvällsrundan är bäst, alltid.
Alhems trädgård & dejtkvällen
Vår sommar som spenderas på hemmaplan är ljuvlig. Skellefteå är en jättefin sommarstad när man vill hoppa i klänning och dejta lite utöver gårdsjobbet. I fredags hade vi precis en sådan, dejtdag. Det har varit så ljuvligt med dessa hemmadagar. Lite ensamt ibland då inga kompisar haft planer på att hälsa på oss i sommar, inga middagar på altanen med musik i bakgrunden, inga grillkvällar och spelkvällar och fikor under syrénen. Saknar min bästis som bor i Varberg prick varje dag, åh, vad jag hade behövt ha henne här den här sommaren. Nåväl, fint har vi det. Tillsammans och med våra familjer, långtråkigt hinner vi ha i lagom dos också, magisk känsla. Men nu tar vi en titt på fredag och dejtafton;
Vi började här, på Alhems trädgård. Beställde in gelatoglass, Fredrik tog melon och bubbelgum, jag slog till med passionsfrukt och choklad. Så, så, så gott.
Glad och tömsig, hade precis vaknat upp från en powernap i bilen.
Hade lätt kunnat somna i gungan med, så slumrig. Trivs för övrigt väldigt bra med min ladugårdsfyndade, fina väska. Klänningen är en favorit också, och celluliterna får räknas som accessoar tillsamans med tennarmbandet de med.
Vi satt ett bra tag inne i växthuset. Varmt var det, givetvis. Men så ljuvligt att sitta och dingla med benen och vakna till. Väl värt ett besök här på Alhems trädgård.
Dejtkillen var något piggare än sin fästmö. Världens finaste, såklart.
 
Sedan åkte vi upp till Vitberget och spelade äventyrsminigolf (otippat kul!!). Jag slog ut min rosa boll i skogen och F fick förstås hole-in-one. Ssedan åt långsam middag på O´learys takterass. En perfekt, lite slumrig, dejtkväll med F!