Att fylla 26

Idag är det min dag. Jag föddes på en lördag. Varje år sedan dess har det känts som att jag fyllt år på en tisdag fast jag vet själv att det låter orimligt. Det är liksom alltid full rulle igen efter julledigheter. Alltid iskallt, alltid en lite inklämd dag mellan jul och det riktiga vardagslivet, alltid tidigt fir innan solen ens hunnit fundera på att gå upp. Och inga härliga jordgubbstårtor och kalas ute på gräsmattan inte. Men ändå, min alldelens egna dag.
 
Imorse väcktes jag av skönsång och frukost på sängen, precis som jag är van vid - i det bäcksvartaste januarimörker man kan tänka sig. Skagenröra på mackor, chokladsåsfyllda chokladmuffins, frukt, jos och tända ljus. Sedan lämnade jag den där skäggstubbige, sömndrucka killen i varma sängen och åkte iväg till jobbet i tjugofem minusgrader. När jag var klar med dagens jobbande åkte jag hem. Hem till ett nystädat, nyskurat hus. Alltså min F. Han är bäst. Precis vad jag behövde komma hem till. Sedan dröjde det inte länge innan delar av familjen dundrade in med hämtpizza, chokladbollspizza med nutella (jag är en chokladälskade av rang) och en hel hop med presenter. Kärlek och skratt. Aldrig har man tråkigt med familjen. Sedan har jag haft ungefär världens lugnaste kväll, med brasan i kakelugnen, med täcket på (det är isande kallt i lilltorpet vårat), mera choklad och en katt som kurat ihop sig vid fötterna.
 
Imorgon är jag 26 år och en dag. Jag undrar nyfiket vad året har tänkt bjuda på. Det händer så mycket spännande i livet nu. När jag var 19 tog jag studenten, jobbade inom äldreomsorgen i en sommar, plockade sedan ihop min enda möbel, några sopsäckar med kläder, min LP-spelare, min dåvarande häst Trollfrej och flyttade till Skråmträsk, landsbygden och min kärlek F. När vi var 20 så jobbade vi båda heltid på snickeri. Vid 21 skaffade vi vår älskade lilla katt Knut, jag reste runt i Thailand med min bästis över nyår. Vid 22 reste vi runt en sväng i USA och var på kryssning i Karibien, sedan började jag att studera på universitetet i Umeå och skaffade min andra häst, min älskade Årvar. Vid 23 köpte vi vårt hemmarn och började renovera, reste till Thailand över jul och nyår med delar av min familj. Vid 24 kretsade hela livet kring vår backe och renoveringen, jag reste till Tjeckien och Tyskland för två weekends, fick låta min trotjänare Trollfrej somna in och lilla Fapriola flyttade till backen. Vid 25 tog jag min efterlängtade examen och började jobba på företaget jag drömt om att få jobba på. Och nu blir jag 26. Jag kan inte säga att jag är så lastgammal alls, men det är härligt att titta tillbaka på åren och se hur de fyllt med liv.
 
Jag undrar hur jag nästa år kommer att sammanfatta året. Jag har inte mindre än tre utlandsresor att se fem emot i år. Vi renoverar i en rasande fart, snart flyttar mina hönsdamer hit till oss och i höst har F varit min alldelens egna kille i tio år. Jag törs nästan säga att detta år kommer att bli en storfavorit. Och jag gillar det där, med att bli äldre. Jag har varit ganska dålig på de där ungdomsåren. Jag tänker att det bästa inte hunnit hända än, att allt ligger framför mina fötter. Jag har hunnit med mycket, men har liksom aldrig bråttom. Allt har sin tid.
 
Sen vill jag passa på att tacka er alla också. Kända som okända. Att ni grattishälsar, uppmuntrar, stöttar och finns med i detta märkliga liv på backen. Jag tycker om er alla så, trots att ni på något vis är så långt bort. Mitt ödmjukaste tack och en stor kram till er alla. Nu är jag 26, en siffra jag tror kommer att klä mig bra.
#1 - - Ulrika:

önskar dig ett strålande år och ser fram emot att följa dig och det där livet du lever ett år till!

Svar: Tack snälla Ulrika, så fina ord. Blir så himla glad!
Isabell Lundberg