Kalasfin och så


(null)

Söndag och även idag strålade solen från en iskall, klarblå himmel. Vi drog oss i sängen en stund, med Knut kurrandes bredvid. Sedan skulle hästar täckas och släppas ut, hönsen skulle ha vatten och pellets. De hade redan lämnat en liten morgonpresent i form av ett gyllenbrunt ägg i ena redet.

Sedan fortsatte dagen med långpromenad tillsammans, i solen som faktiskt värmde i kylan. Lånehunden, F och jag. I dunjackor, skoterskor och mössorna nerdragna. F fixade med bilar och bygge, jag lagade veckans matlådor och satte veckans laddning bröd på jäsning. Älskar detta liv, få pyssla runt i vårt gamla kök, med solen som blottar varenda dammråtta och liten fläck på köksinredningen. Men det är värdsligt, finns roligare saker än att städa prick jämt. 

Och sedan slogs det in paket och klädde oss kalasfina. Ettårskalas för min yngsta systerdotter Allie som börjat gå, gärna klappar händerna och är så söt att man bara storknar. Och mitt fadderbarn på det. Älskad liten skrutt.
(null)
Fastnar sällan på bild jag. Dokumenterar gärna andra, men här är jag. Med kalasblus, hårband och yllehalsduken runt halsen. Tycker jag ser så märklig ut på bild, men det är väl en vanesak!

Nu lägger vi fina helgen bakom oss. Med massor av familjemys och djurmys och en del bygge och annat med, avslutade det hela med att raka en förbannad ponny som mest stod på bakbenen... Glad i sinnet och redo för en riktig husbyggarvecka som kommer avslutas i fjällen, aah.
#1 - - Elin:

Du ser inte alls konstig ut på bild. Allt klär en skönhet. Även varseljackan! ^^

Svar: Jag gissar att det bara är ovant att faktiskt se sig själv ;) Hahaha ja min älskade varseljacka <3
Isabell Lundberg