Sex marsmånader

Idag är de första marsdagen hörrni! Detta är den sjunde marsmånaden vi upplever här på backen. Så himla roligt att jag bloggat under i princip hela tiden. Så idag tar vi en titt på de sex senaste marsmånaderna här på backen.
 
...
 
2012
Jag var nyss fyllda tjugo år. Jobbade i måleriet på ett specialsnickeri som gjorde dörrar och fönster.
En solig dag tog vi Fredriks dåvarande skoter till Kyrkbäcken. Det var första gången jag var där. Jag minns det som en väldigt lycklig stund. Jag fick upptäcka vår by med omgivningar tillsammans med min sambo. Så stort för en tjugoårings hjärta.
Min Trollfrej hade fått flytta med mig till Skråmträsk. Jag hade hobom i svärfars ladugård. Aj vad ont det gör att se gamla bilder. Jag saknar honom så mycket. Varje dag.
 
...
 
2013
 
2013 var året jag älskade kläder och smink. Upptäckte läggglansens ljuva värld och klädde mig helst i trendiga Odd Molly-kläder. Jobbade ännu på snickeriet.
Hemma hos oss skulle allt helst vara vitt, vitt, viit. Här bjöd jag F på pannkaksdejt.
Vi hade (har inte än idag) ingen fungerande TV-antenn så vi lyssnade mest på LP-skivor. Älskar Lana Del Ray än idag.
Fredrik var långhårig och hur söt som helst <3. Vi hade ett riktigt loppis-hem med gamla lampor, kistor ännu inte tapetserat om någon stans. Ännu hyrde vi bara lilltorpet.
Hängde massor i svärfars ladugård med kalvarna. Tyckte det var så mysigt att mata dem och klia dem bakom öronen. Trollfrej var också vädligt förtjust i sina små vänner.
En pigg och glad 21 åring. Jag spenderade maaaaassor med tid i stallet. När jag inte red så sprang jag själv gärna ett varv runt sjön.
2014
I början av detta året var jag fortfarande helt inne i läppglansvärlden. Allt som kretsade runt i min hjärna var allt jag skulle shoppa på vår USA-resa som stundade i april. Jag hade tränat flitigt för att vara snygg i min nya bikini. Jag hade ingen aning då om att den resan verkligen skulle ge mig en ögonöppnare som skulle förändra mitt liv.
Det var många mysiga hemma-kvällar inför resan. Lite mer än tre veckor var vi borta. Kryssning i karibien, sol och bad i Miami, äventyrsparker i Orlando och storstadspuls i New York.
Knut hade kommit in i våra liv. Här var han knappt ett år <3
Jag älskade att piffa här hemma. Handlade gärna inredning och drömde ofta om renovering och husbyggen.
Fredrik var fortsatt så himla liten och söt.
Tjugotvå år var jag här. Kvällarna i lilltorpet var då (precis som nu) så himla kalla. Hade alltid denna teddy-jacka. Minns också hur märkligt mitt hår blev av slipdammet på jobbet. Liksom fett och torrt samtidigt. Så märkligt. I mars gick jag med darriga knän in till chefen på mitt jobb och ansökte om tjänstledighet för att studera Miljö i Umeå.
 
...
 
2015
2015 och det känns på något vis som att livet precis hade börjat på riktigt här. Hela processen med att köpa gården var igång. Jag studerade och trivdes otroligt bra med det. Var så genuint glad i själen. Att ha hittat hem.
Fredrik var precis lika glad som jag.
Knut hade blivit en storkille. Med en päls jag aldrig tidigare skådat på en katt.
Jag gick numera helst runt i gummistövlarna. Påväg till stallet vi numera hade gården eller till svärfars ladugård.
Varje tillfälle att få vara med djur togs tillvara på. Här hos svärfar igen. Kliandes på en stutkalv.
Jag hade inte ens haft Årvar i ett år. Men var så himla, himla kär i honom. Vi lärde ännu känns varandra. En promenad på tu man hand är perfekt för det. Den här killen har gjort mig så lycklig.
Jag hade två kallblodskärlekar på denna tiden. Trollfrej var tjugotre och var i fin form. Årvar var elva och hade varit inriden i ett halvår ungefär. Eftersom gården inte var våran ännu så var ladugården ännu omålad och såg lite ledsen ut.
 
...
 
2016
Vi ägde numera gården och inspirationen till allt som hade med den att göra hade satt fart. Renoveringen av Drömmen hade börjat och även i Lilltorpet blåste förändringens vindar. Vi målade, tapetserade och gjorde tjusigt lite här och var. Intresset för inredning och hus tog fart.
Vår fina kille var numera tre år.
Fortfarande var höjdpunkten all tid som fick spenderas med djuren. Här med svärfars dåvarande stutar.
Mycket klivänliga.
Mina kallblodskillar hade vårkänslor. Busade med varandra varenda dag. Sedan kliades de. Och busade lite till.
Jag visste inte att Trollfrej bara skulle leva i fyra månader till. Här var han ännu frisk och kry. Vårt band var så starkt. Jag lär honom gå lös en stund varje morgon jag inte åkte med tidiga bussen till universitetet i Umeå. Jag är glad att jag kunde ge honom det. Jag vet att han uppskattade det.
Drömmen vintervilade och jag längtade så efter att sätta igång och göra huset vitt. Mitt intresse för fotografering eskalerade dessutom. Vet inte hur många kvällar jag spenderat ute med norrskenet och kameran.
Jag hade hittat mig själv och landat i vilket liv jag vill leva. I princip hela livet kretsar numera kring vår gård, och jag trivs så bra med det. Spenderade massor av tid med hästarna i en loppad sticketröja. Behöver inte så mycket mer än så.
 
...

2017
I takt med att vi blev hemmarnsägare så växer nya intressen fram. Drömmen om en trädgård i framtiden kommer allt närmre. Försöker mig på att odla på det ena och det andra.
Ljuvliga primörer kikade fram. Och jag blev nog rätt såld. På smutsen under naglarna, få se ett liv växa fram och liksom investerat i den där lilla plantan. Fint.
Fredrik skulle fylla tjugofem. Och Knuten han skulle snart bli fyra. Och tillsammans har de gaddat ihop sig och blivit världens team. Helt oskiljaktiga.
Vi kunde inte låta Drömmen vänta denna vinter så vi jobbade på. I alla rum. Med rivning av tapater/tretex och lyfta golv/skotta spån.
Ute var det vackert typ jämt. Och vårt Dröm, ja den hade blivit vit.
All min sorg hade jag investerat i den här killen. Och plötsligt hade jag en till hjärtevän som behövde få gå lös och ta sin egen tid. I sin egna takt. Och plötsligt var vi allra bästa vänner.
Och i stallet bodde numera också denna dam. En rödhårig liten bestämd pensionär på 104 centimetrar.
Jag hade fått en till systerdotter. En så älskad - från första stund. Allie <3
Jag trivdes så med tillvaron. Avslutade mina studier med tio veckors praktik på min drömpraktik. Och tänka sig, att där är jag kvar än idag <3 Något jag bara kunde drömma om för ett år sedan.
Och mellan varven på kontoret, med exjobbet, ute med hästarna. Så hann jag skrota runt i skotarkläder och skotta spån. Baka och njuta av solen på farstukvisten. Jag är så glad över min plats på jorden.
 
...
 
Sex marsmånader på backen alltså. Svårt att förstå hur mycket som hunnit hända i livet på sex år. Undrar hur livet ser ut om sex år till. Jisses! Men nu har jag längt efter en värmande sol, takdropp, den där njutiga koppen på farstukvisten. Timmar i Drömmen. Timmar på hästryggen. I år tror jag faktisk att jag är redo för mars.

Hönsrapport & presentation av Ernst

(null)
Här, mina vänner, hamnade Hönshilton! På sidan om stora hövagnen där jag har allt torrhö vi hässjar på sommaren. Och bredvid den står alla balar med sågspån som jag bäddar med hos hästarna. Och så Hönshilton. I vår/sommar ska vi lyckas ta ut det på baksidan där öppningen är större, sedan ska det brädslås, målas, få takstolar, tak och blomlådor. Kanske en voljär. Vi får se.

Hönsen verkar trivas hur bra som helst. De lämnar 1-2 presenter varenda dag. Gyllenbruna ägg med solig gula. Goda att steka, koka och stoppa i diverse maträtter.

Hönsen får värpfoder jag handlar på foderaffären här i byn. Gillar att handla lokalt. Sedan får de matrester. Nästan allt utom kycklig och avokado. När jag handlar hem burkmajs är det fest i Hilton. Då äter de gärna direkt från handen.

Tycker om dem så mycket, allihopa. Man ska inte ha favoriter men det har jag ändå. Henne ska jag visa någon dag.
(null)
Här har vi Ernst. Barfota sprättar han omkring här på backen. Ja ni förstår nog vem han är döpt efter. Grannflickorna, tillika de föredetta ägarna, berättade att de brukade kalla honom Bamse. Så nu är det nog en Bamse-Ernst. Vacker är han. Och inte särskilt tuff. Springer gärna längst bort, högst upp på någon pinne när det städas ellet fixas på annat sätt som inte hör till de dagliga sysslorna. Är generös med maten, bjudet gärna sina damer på en smakbit innan han själv hugger in. Vill absolut inte kela eller äta från handen. Har stenkoll på vad som händer i Hilton och har olika läten för allt. Galer vackert och idylliskt. Är ståtlig och alldelens underbar. Ja det är min Bamse-Ernst det.

Vad händer i Drömmen?

(null)
Vi hängde ju i Drömmen i lördags! I alla minusgraderna så försökte vi hålla värmen genom att sätta pärlspont i sovrummstaket uppe (blir två sovrum uppe och ett nere) samt att svärfar kom och hjälpte till att böra ut en otroligt tung vedspis och mura ner den murade delen av spisen.

Fredrik har blivit så himla duktig på att bygga. Är så stolt. Han sätter innertak som ingen annan just nu, jag tycker själv jag har fullt sjå med att liksom bära runt pärlsponten utan att skada kanterna på den.  Det blir pärlspontstak i sovrummen, köket, "kontoret/biblioteket" och hallen uppe. Det blir så jäkla fint!
(null)
Här är fina spisen vi bar till boa. Fredrk och svärfar tog den ner för trappan, den var så himla tung! Fin är den också. Jag tror det är den finaste av de tre vi har. Tyvärr är rökgången på spisens ovansida och murstocken i köket är gjord för en vedspis med rökgång på baksidan.

Vi har valt att helt plocka bort denna eldstad från huset. Vi kommer ha en vedspis och två kakelugnar. Det räcker tycker vi. Om det dessutom någon gång blir tillönkning i form av en liten minimänniska på backen så känns inte en glödhet vedspis så aktuell i ett barnrum heller. Så den sparar vi till annat projekt. Kanske inglasad altan eller min stora dröm -växthuset.
(null)
Har fått en del reaktioner på att vi ska byta ut våra vackra ytterdörrar med. Men de ska inte slängas. Inte eldas upp. Inte försvinna. De ska förstås användas i något annat projekt. Växthus eller sovrumsdörrar eller något annat vi inte kommit på ännu. Vi vill ha dörrar anpassade till nutiden. Med ett lämpligt u-värde och så. Det är möjligt att ha två ytterdörrar, vi vet. Men det är liksom inte av intresse för oss. För vissa låter det knäppt. Men en dörr med inspiration från dessa gamla godingar. Kanske i annan färg, eller i samma gamla. Vi får se. Hur som helst blir beslutet vårat och så länge det är så, så kommer vi på backen vara nöjda och glada, vilket ju är huvudsaken. Svårt att göra alla nöjda ute i vida världen. Hur som helst, så är de ju helt magiska, dörrarna alltså.
(null)
Och här står panoramafönstret och väntar på bättre dagar. Fyra stora rutor blir det. Med utsikt mot ängarna och skogarna. Kommer bli så fint. Räknar med att ha det inne någon gång i vår, först måste vi lyfta in plankgolv genom öppningen. Och innan det dra el i golvet. Så det hänger liksom ihop, kan inte göra det ena utan det andra.

Så, det var en liten titt på vad som händer i Drömmen. Nästa steg börjar närma sig. Eldragning. Känns overkligt!

Kalasfin och så


(null)

Söndag och även idag strålade solen från en iskall, klarblå himmel. Vi drog oss i sängen en stund, med Knut kurrandes bredvid. Sedan skulle hästar täckas och släppas ut, hönsen skulle ha vatten och pellets. De hade redan lämnat en liten morgonpresent i form av ett gyllenbrunt ägg i ena redet.

Sedan fortsatte dagen med långpromenad tillsammans, i solen som faktiskt värmde i kylan. Lånehunden, F och jag. I dunjackor, skoterskor och mössorna nerdragna. F fixade med bilar och bygge, jag lagade veckans matlådor och satte veckans laddning bröd på jäsning. Älskar detta liv, få pyssla runt i vårt gamla kök, med solen som blottar varenda dammråtta och liten fläck på köksinredningen. Men det är värdsligt, finns roligare saker än att städa prick jämt. 

Och sedan slogs det in paket och klädde oss kalasfina. Ettårskalas för min yngsta systerdotter Allie som börjat gå, gärna klappar händerna och är så söt att man bara storknar. Och mitt fadderbarn på det. Älskad liten skrutt.
(null)
Fastnar sällan på bild jag. Dokumenterar gärna andra, men här är jag. Med kalasblus, hårband och yllehalsduken runt halsen. Tycker jag ser så märklig ut på bild, men det är väl en vanesak!

Nu lägger vi fina helgen bakom oss. Med massor av familjemys och djurmys och en del bygge och annat med, avslutade det hela med att raka en förbannad ponny som mest stod på bakbenen... Glad i sinnet och redo för en riktig husbyggarvecka som kommer avslutas i fjällen, aah.

Äntligen friska & en lantlivsdag

Idag vaknade vi upp till trettio minus och en alldelens strålande fin februaridag. Lite väl många kallgrader, men vi var så less på insluensan som hållit oss inne så det blev en riktig utedag.
Började förstås med att släppa ut hästarna, mata hönsen och gjorde ett stopp vid frukostbordet och åt Fredriks bananpannkakor. En annan avnjöt frukosten ute med frost i luggen. Aldrig varit med om en kallblodskung som sätter så lite päls som min Årvar, därför får han ha tjocktäcke på sådana här dagar.
Sedan tog jag sparken och helgens lånehund. Det bet ordentligt i kinderna, men Zniper var precis hur lycklig som helst ändå.
Zniper är en jämthund. Vi får låna honom då och då, som nu när hans husse och matte är i fjällen. Bra med lånehund när man inte vill skaffa en egen än på många år.
Sedan satte arbetet igång på gården. Men det ska jag minsann visa senare, för nu tar vi lördag och åker till mamma och pappa på middag och massor med bus med mina systerdöttrar. Familjen alltså <3
 
God lördag till er alla i kylan!

Lite ditt och datt från livet på backen

Fem dagar med feber har passerat och nu känner jag äntligen hur energin kommer krypande tillbaka. Det hinner hända saker på backen trots att jag inte hunnit rapportera om dem här på bloggen, såklart! Så idag kör vi en uppdatering av livet på backen helt enkelt:
 
- Vi har fått fiberbredband! När vi anlitade för grävning av nytt avlopp/jordvärme så grävde vi också för fiberbredband. Det var absolut inte gratis, men med tanke på hur dyra mobilabonnemang (vi har endast haft mobilernas surfmängd) vi faktiskt haft så kommer vi på sikt att spara ihop hela summan. Dessutom har det ju gått så mycket bättre att ligga stilla och försöka bli frisk när man haft Netflix, ja jistanses vilken lyx. Det känns också kul att kunna bjuda på mer videos och lite "tyngre" material utan att surfpotten blir lidande, hurra!
 
- Bland det första vi köpte till huset var ett par fina, vita dubbeldörrar. Vi tyckte de låg rimligt till i pris och var fina. Men när tiden gått så har jag ångrat mig och vill ha dörrar som liknar de som sitter på huset så mycket som möjligt. De som sitter på huset är ju helt fantastiska, så jag vet inte varför vi skulle byta ut dem till några mindre fantastiska, kolla bara på bilden här ovan. Så jag gjorde en annons på Blocket och nu är de sålda. Det känns så himla bra.
 
- Medan jag har legat sjuk så har Fredrik och svärfar börjat med innertaket på övervåningen. Jag känner mig så otroligt ohjälpsam från mitt hörn i soffan. Det blir samma fina, vita pärlspont i sovrummen på övervåningen. De stötte på lite merarbete (såklart, gamla hus, ni vet!) och vi måste förstärka taket med en limträbalk till. Sen så. Ska det nog vara färdigförstärkt och färdigbalkat på ett tag i alla fall.
 
- Min trogna springare Årvar har varit förkyld ungefär lika länge som jag legat i influensan nu. Han är snorig och ser ut att vila lite mer än vanligt. Han har aldrig varit särskilt skadebenägen eller sjuk så det känns ju såklart vedervärdigt, hoppas det blir bättre fort, fort!
 
- Medan jag legat hemma har jag sett huset ordentligt i dagsljus och herre gudanens så dammigt och smutsigt det är här hos oss. Det blir prio nummer ett när orden är tillbaka, mota bort dammråttorna! Jag är tack och lov superpeppad på att göra vårfint, göra iordning i sadelkammaren, sätta första förerna i jord och fortsätta att rensa ut här hemma. Vi har så mycket vi inte använder! Bara några dagar kvar av februari sedan kör vi mars med näsan mot solen och takdropp va!

Ingefära- och citronshot i snörveltider

Ja jises så sjuk jag blev efter resan till Oslo. Hann bara landa hemma och jobba två ynka dagar så pang-bom blev jag kanonsjuk. Längesedan sist, trot minsann det är över ett år sedan jag blev liggande på detta vis. Igår var jag snäppet piggare än idag, och det får man såklart sota för. Hann i alla fall koka en liten mirakeldryck som jag huttar i mig några gånger om dagen med. Älskar du, precis som jag, ingefära så kommer du älska denna lilla vitaminboost;
Ingredienser:
200 g färsk ingefära
1 liter vatten
2 msk honung
2 ekologiska citroner
 
Instruktioner:
- Skölj ingefäran och riv den grovt på ett rivjärn. Skalet kan sitta kvar.
- Lägg ner den rivna ingefäran i en kastrull med vatten. Låt det värmas upp till fyrtio grader innan du tar av kastrullen.
- Sila ner vätskan i en tillbringare/skål/kastrull
- Rör i honungen, rör tills allt lösta upp
- Pressa citronsaft och häll i ingefära-honungsblandningen, kan vara bra att sila av lite fruktkött som följer med citronen
- Häll upp i en tjusig glasflaska och förvara i kylskåpet
- Skaka flaskan innan du tar en shot. Drycken är ganska stark, det bränner härligt i halsen!
 
Utöver ingefärashotsen så har jag denna goding til bukett att lägga ögonen på, som min F kom hem med igår. Vi skulle ju inte fira igår (vi skjuter upp hjärtedagen lite) pga födelsedagar och sjuka och så. Han är fin han, min F <3

En långhelg i Oslo

För en vecka sedan tog jag lilla resväskan med kläder, kameran och handväskan med bok och choklad (är inte godis obligatoriskt när man reser?) och åkte till flygplatsen. En timmes flygtur till Stockholm, byte till nästa flyg och 45 minuter till Gardermoen i Oslo. Mötte upp en saknad, Älskad vän och så var den igång, långhelgen i grannlandet.
Vi bodde i Grünerløkka. I ett rum för fem, där vi skjutsade ihop alla fem sängar till en enda stor säng, hängde ut vindunken genom fönstret i snören (i brist på kylskåp liksom) och låg i högar och pratade strunt.
Sent på torsdagskvällen anlände resten av de saknade, älskade. Vi gick direkt till sushistället vi kollat ut, där maträtterna kom åkande på ett band. Och jag förstår att folk blir less oss fem, kacklande som en hönsflock ungefär (och just precis därför jag döpt mina vindbeklädda damer till Julia, Chatrine, Lovisa och Malin). Avslutade kvällen på ett bryggeri med tegelväggar, pratade på in och utandlingen. Äntligen tillsammans.
Det blev fredag och vi besökte operahuset i Oslo.
Klättrade upp och ner för halkiga tak 
Var så glad av att vara i deras närhet. Vi har så roligt ihop. Den ena knäpparna än den andra. Och ändå så vettiga och kloka. Vi pluggade tillsammans i Umeå. Och nu är vi konsulter, inspektörer och ingenjörer hela hopen.
En sväng förvi Karl Johan. Massor av folk och butiker är inget som lockar oss. Vilket är skönt. Vi tog sikte mot slottet istället.
Och när dagen börjar gå till eftermiddag letade vi upp ett mysigt café från vårt google docs.
Bredde ut oss med jackor, halsdukar, mössar och börsar. Beställde mackor, jos och kaffe/latte i mängder. Tror vi pratade om livet i stort där vi satt. Att en numera är gift av oss, ännu en förlovad. Vi andra lyckliga som det är. Hur olika vi är. Jag på min landsbygd med mitt gamla renoveringsobjekt, C nere i skåne med sitt nybyggda stenhus, resten i Umeå i lägenheter och vissa med längt efter hus och lugn. Vi börjar bli vuxna nu, så läskigt och kul
Sedan blev det kväll, vi sminkade oss, piffade oss och delade på burritos. Åkte buss med en PET-flska fylld av vår egenkomponerade drink. Som förr i världen. Dansade oss svettiga till KYGO. Ville aldrig att det skulle ta slut. Kramades och åkte vidare till Oslos skummaste nattklubb/pub. Men bara vi har varandra så är jag nöjd, då spelar det ingen roll vart vi befinner oss.
Sedan blev det en lördag med tröttmössan på. Strosade lite på stan. Lika fort började vi leta ett café att hänga på hela dagen. Våra sönderdansade fötter ville ha vilodag.
Så slog vi oss ner på Café Sør. Här satt vi länge. Bara myste.
Slutligen gick vi vidare till Torggata Botaniska. Drack drinkar. Gick hem, piffade oss, åt pizza med vindruvor och hittade aldrig en klubb som passade vår smak. Märkligt uteliv i Oslo alltså. Men som sagt, bara jag får vara med dessa stjärnor så löser dig det mesta.
 
Så blev det söndag och vi spriddes återigen över landet. Skåne, Umeå/Örnsköldsvik och Skråmträsk. Kramades hårt och hördes på messenger fem minuter efter att vi släppt varandra. Saknar dem redan, behöver dem för att må bra.
 
Och så mycket spännande vi har framför oss. Det är nu vi växer upp, så mycket som kommer hända. Och jag är så glad att jag får dela allt med dessa. Aldrig trodde jag att jag skulle hitta storfavoriter på universitetet. Vi planerar redan nästa resa, hörde viskningar om Spanien eller Polen. Ja, vi får helt enkelt se.
 
Puss och Kram på er. Älskar er !

Ljuva hem & Innertaket i Drömmen

Hem ljuva hem heter det va..
.. Det var något om Backens första ägg och lite sådant och sedan blev det tyst. Hann inte säga hejdå för det var lite mycket på stora kontoret, på djurfronten och alla andra fronter och sedan snabbpackade jag en väska och åkte till Oslo. En hel, lång weekend med mina fyra finaste tjejkompisar. Som jag skrattat. Och laddat upp med tid tillsammans innan det nu blir månader ifrån. Ni ska få de en liten, liten glimt sedan, av långhelgen i Oslo. Men nu är jag hemma. Åh, så skönt att komma hem.
Det fullkomligt vräker ner snö. Vi har tillräckligt men jag kan inte låta bli att älska det ändå. Igår galopperade jag fram på snötäckta byavägen. Idag står Årvar med en redig förkyldning. Förstår ingenting vart det kommer ifrån. Hur som helst. Hemma. Sällan har jag varit så glad över att komma hem till lilltorpet som efter denna resa. Inne är allt lugnt och som vanligt, som det oftast är hemma. Men ute i Drömmen, där händer det minsann grejer;
Innertaket i köket och sovrummet är numera klart. Så himla duktig han varit. Min karl. Han bara jobbar på, trots att jag är iväg och roar mig. Det blir så himla bra.
Här är kökstaket. I gluggen/öppningen blir det ett litet walk-in skafferi. Vedspisen blir förstås kvar. Bakom den kommer väggen till sovrummet att gå. Timmerväggen blir synlig till vänster om vedspisen. Köksinredningen kommer gå från vedspisen och sedan gå i vinkel, förbi fönstret som vetter mot ängarna, skogen och himlen. Ah.
 Här, i blivande badrummet har stolparna till en vägg rivits ner, istället har en balk åkt upp som förstärkning. Vi kommer att sänka taket en smula i toa/tvättstuga så balken blir osynlig. Toaletten kommer förmodligen att bli supermodern i stilen jämfört med allt annat i huset. Det blir bra, hoppas på lyxig spa-känsla där inne.
 ... Och ute vräker det ner. En förkyld Årvar kastar långa blickar efter mig. Så skönt det är, att vara hemma på backen. Är så redo att leva lantliv, hugga tag i renoveringen och ställa upp för Fredrik precis som han gjort för mig på senaste. Så redo för livet på backen.

Backens första skatt och sånt

Tidag idag.
Trettio minusgrader hade vi på måndagsmorgonen. Bilen fullkomligt suckade när den skulle igång. Efter lite övertid kom jag hem från jobbet, hem till lugnet, till backen och till lantlivet. Så fick jag bara ett infall. Jag måste kolla hönshuset, nu! Vi har inte så många regler här på gården, men en av dem är att aldrig ha "vanliga" kläder i stall/ladugård/hönshus, men just idag så kände jag bara på mig att något låg och väntade på mig. Och mycket riktigt, i det av gamla kökstaket, hemmasnickrade värpredet låg det ljuvligaste av skatter man kan tänka sig;
Backens första ägg! Som jag längtat och drömt om denna stund. Så vackert på toppen av höbädden. Ett brunt, alldelens ljuvligt ägg.
Jag har inte förmått mig att äta upp det ännu, får liksom inte nog av att kolla på det. Så himla vackert. Och tänk till våren, när hela tråget kryllar av skatter. Blir så glad av tanken.
 
Att skaffa höns var mitt bästa beslut på länge alltså. Har varit så himla glad. Behöver liksom bara skänka dem en snabb tanke vart än jag håller hus så blir jag så glad. Igår kväll fick de nystädat i Hilton med. Ut med plasten över bajsbrädan, ut med gammalt spån och in med nytt, fräscht. Mer hö i pärlspontsredena och ny mat och vatten. Kompletterades förstås med gårdagens skörd av matrester tillsammans med burkmajs med. Fint ska de vara.
... Och den här grabben, lite purken över att han inte fått inspektera i Hilton ännu. Han undrar vad det är som låter så roligt och luktar så gott.. Och lite halvförbannad blir man ju när matte gladeligen bär ut matrester till fä och morötter till häst och ponny. Själv får man tigga hela veckan lång innan någon mjukmat blir serverad. Jaa du Knut, en kille med många känslor, och inte rädd för att ge en onda ögat om brist på uppmärksamhet börjar göra sig påmind. Dessa djur alltså. Berikar livet.
Visa fler inlägg