Sex marsmånader
Idag är de första marsdagen hörrni! Detta är den sjunde marsmånaden vi upplever här på backen. Så himla roligt att jag bloggat under i princip hela tiden. Så idag tar vi en titt på de sex senaste marsmånaderna här på backen.
 
...
 
2012
Jag var nyss fyllda tjugo år. Jobbade i måleriet på ett specialsnickeri som gjorde dörrar och fönster.
En solig dag tog vi Fredriks dåvarande skoter till Kyrkbäcken. Det var första gången jag var där. Jag minns det som en väldigt lycklig stund. Jag fick upptäcka vår by med omgivningar tillsammans med min sambo. Så stort för en tjugoårings hjärta.
Min Trollfrej hade fått flytta med mig till Skråmträsk. Jag hade hobom i svärfars ladugård. Aj vad ont det gör att se gamla bilder. Jag saknar honom så mycket. Varje dag.
 
...
 
2013
 
2013 var året jag älskade kläder och smink. Upptäckte läggglansens ljuva värld och klädde mig helst i trendiga Odd Molly-kläder. Jobbade ännu på snickeriet.
Hemma hos oss skulle allt helst vara vitt, vitt, viit. Här bjöd jag F på pannkaksdejt.
Vi hade (har inte än idag) ingen fungerande TV-antenn så vi lyssnade mest på LP-skivor. Älskar Lana Del Ray än idag.
Fredrik var långhårig och hur söt som helst <3. Vi hade ett riktigt loppis-hem med gamla lampor, kistor ännu inte tapetserat om någon stans. Ännu hyrde vi bara lilltorpet.
Hängde massor i svärfars ladugård med kalvarna. Tyckte det var så mysigt att mata dem och klia dem bakom öronen. Trollfrej var också vädligt förtjust i sina små vänner.
En pigg och glad 21 åring. Jag spenderade maaaaassor med tid i stallet. När jag inte red så sprang jag själv gärna ett varv runt sjön.
2014
I början av detta året var jag fortfarande helt inne i läppglansvärlden. Allt som kretsade runt i min hjärna var allt jag skulle shoppa på vår USA-resa som stundade i april. Jag hade tränat flitigt för att vara snygg i min nya bikini. Jag hade ingen aning då om att den resan verkligen skulle ge mig en ögonöppnare som skulle förändra mitt liv.
Det var många mysiga hemma-kvällar inför resan. Lite mer än tre veckor var vi borta. Kryssning i karibien, sol och bad i Miami, äventyrsparker i Orlando och storstadspuls i New York.
Knut hade kommit in i våra liv. Här var han knappt ett år <3
Jag älskade att piffa här hemma. Handlade gärna inredning och drömde ofta om renovering och husbyggen.
Fredrik var fortsatt så himla liten och söt.
Tjugotvå år var jag här. Kvällarna i lilltorpet var då (precis som nu) så himla kalla. Hade alltid denna teddy-jacka. Minns också hur märkligt mitt hår blev av slipdammet på jobbet. Liksom fett och torrt samtidigt. Så märkligt. I mars gick jag med darriga knän in till chefen på mitt jobb och ansökte om tjänstledighet för att studera Miljö i Umeå.
 
...
 
2015
2015 och det känns på något vis som att livet precis hade börjat på riktigt här. Hela processen med att köpa gården var igång. Jag studerade och trivdes otroligt bra med det. Var så genuint glad i själen. Att ha hittat hem.
Fredrik var precis lika glad som jag.
Knut hade blivit en storkille. Med en päls jag aldrig tidigare skådat på en katt.
Jag gick numera helst runt i gummistövlarna. Påväg till stallet vi numera hade gården eller till svärfars ladugård.
Varje tillfälle att få vara med djur togs tillvara på. Här hos svärfar igen. Kliandes på en stutkalv.
Jag hade inte ens haft Årvar i ett år. Men var så himla, himla kär i honom. Vi lärde ännu känns varandra. En promenad på tu man hand är perfekt för det. Den här killen har gjort mig så lycklig.
Jag hade två kallblodskärlekar på denna tiden. Trollfrej var tjugotre och var i fin form. Årvar var elva och hade varit inriden i ett halvår ungefär. Eftersom gården inte var våran ännu så var ladugården ännu omålad och såg lite ledsen ut.
 
...
 
2016
Vi ägde numera gården och inspirationen till allt som hade med den att göra hade satt fart. Renoveringen av Drömmen hade börjat och även i Lilltorpet blåste förändringens vindar. Vi målade, tapetserade och gjorde tjusigt lite här och var. Intresset för inredning och hus tog fart.
Vår fina kille var numera tre år.
Fortfarande var höjdpunkten all tid som fick spenderas med djuren. Här med svärfars dåvarande stutar.
Mycket klivänliga.
Mina kallblodskillar hade vårkänslor. Busade med varandra varenda dag. Sedan kliades de. Och busade lite till.
Jag visste inte att Trollfrej bara skulle leva i fyra månader till. Här var han ännu frisk och kry. Vårt band var så starkt. Jag lär honom gå lös en stund varje morgon jag inte åkte med tidiga bussen till universitetet i Umeå. Jag är glad att jag kunde ge honom det. Jag vet att han uppskattade det.
Drömmen vintervilade och jag längtade så efter att sätta igång och göra huset vitt. Mitt intresse för fotografering eskalerade dessutom. Vet inte hur många kvällar jag spenderat ute med norrskenet och kameran.
Jag hade hittat mig själv och landat i vilket liv jag vill leva. I princip hela livet kretsar numera kring vår gård, och jag trivs så bra med det. Spenderade massor av tid med hästarna i en loppad sticketröja. Behöver inte så mycket mer än så.
 
...

2017
I takt med att vi blev hemmarnsägare så växer nya intressen fram. Drömmen om en trädgård i framtiden kommer allt närmre. Försöker mig på att odla på det ena och det andra.
Ljuvliga primörer kikade fram. Och jag blev nog rätt såld. På smutsen under naglarna, få se ett liv växa fram och liksom investerat i den där lilla plantan. Fint.
Fredrik skulle fylla tjugofem. Och Knuten han skulle snart bli fyra. Och tillsammans har de gaddat ihop sig och blivit världens team. Helt oskiljaktiga.
Vi kunde inte låta Drömmen vänta denna vinter så vi jobbade på. I alla rum. Med rivning av tapater/tretex och lyfta golv/skotta spån.
Ute var det vackert typ jämt. Och vårt Dröm, ja den hade blivit vit.
All min sorg hade jag investerat i den här killen. Och plötsligt hade jag en till hjärtevän som behövde få gå lös och ta sin egen tid. I sin egna takt. Och plötsligt var vi allra bästa vänner.
Och i stallet bodde numera också denna dam. En rödhårig liten bestämd pensionär på 104 centimetrar.
Jag hade fått en till systerdotter. En så älskad - från första stund. Allie <3
Jag trivdes så med tillvaron. Avslutade mina studier med tio veckors praktik på min drömpraktik. Och tänka sig, att där är jag kvar än idag <3 Något jag bara kunde drömma om för ett år sedan.
Och mellan varven på kontoret, med exjobbet, ute med hästarna. Så hann jag skrota runt i skotarkläder och skotta spån. Baka och njuta av solen på farstukvisten. Jag är så glad över min plats på jorden.
 
...
 
Sex marsmånader på backen alltså. Svårt att förstå hur mycket som hunnit hända i livet på sex år. Undrar hur livet ser ut om sex år till. Jisses! Men nu har jag längt efter en värmande sol, takdropp, den där njutiga koppen på farstukvisten. Timmar i Drömmen. Timmar på hästryggen. I år tror jag faktisk att jag är redo för mars.
Hönsrapport & presentation av Ernst
(null)
Här, mina vänner, hamnade Hönshilton! På sidan om stora hövagnen där jag har allt torrhö vi hässjar på sommaren. Och bredvid den står alla balar med sågspån som jag bäddar med hos hästarna. Och så Hönshilton. I vår/sommar ska vi lyckas ta ut det på baksidan där öppningen är större, sedan ska det brädslås, målas, få takstolar, tak och blomlådor. Kanske en voljär. Vi får se.

Hönsen verkar trivas hur bra som helst. De lämnar 1-2 presenter varenda dag. Gyllenbruna ägg med solig gula. Goda att steka, koka och stoppa i diverse maträtter.

Hönsen får värpfoder jag handlar på foderaffären här i byn. Gillar att handla lokalt. Sedan får de matrester. Nästan allt utom kycklig och avokado. När jag handlar hem burkmajs är det fest i Hilton. Då äter de gärna direkt från handen.

Tycker om dem så mycket, allihopa. Man ska inte ha favoriter men det har jag ändå. Henne ska jag visa någon dag.
(null)
Här har vi Ernst. Barfota sprättar han omkring här på backen. Ja ni förstår nog vem han är döpt efter. Grannflickorna, tillika de föredetta ägarna, berättade att de brukade kalla honom Bamse. Så nu är det nog en Bamse-Ernst. Vacker är han. Och inte särskilt tuff. Springer gärna längst bort, högst upp på någon pinne när det städas ellet fixas på annat sätt som inte hör till de dagliga sysslorna. Är generös med maten, bjudet gärna sina damer på en smakbit innan han själv hugger in. Vill absolut inte kela eller äta från handen. Har stenkoll på vad som händer i Hilton och har olika läten för allt. Galer vackert och idylliskt. Är ståtlig och alldelens underbar. Ja det är min Bamse-Ernst det.
Vad händer i Drömmen?
(null)
Vi hängde ju i Drömmen i lördags! I alla minusgraderna så försökte vi hålla värmen genom att sätta pärlspont i sovrummstaket uppe (blir två sovrum uppe och ett nere) samt att svärfar kom och hjälpte till att böra ut en otroligt tung vedspis och mura ner den murade delen av spisen.

Fredrik har blivit så himla duktig på att bygga. Är så stolt. Han sätter innertak som ingen annan just nu, jag tycker själv jag har fullt sjå med att liksom bära runt pärlsponten utan att skada kanterna på den.  Det blir pärlspontstak i sovrummen, köket, "kontoret/biblioteket" och hallen uppe. Det blir så jäkla fint!
(null)
Här är fina spisen vi bar till boa. Fredrk och svärfar tog den ner för trappan, den var så himla tung! Fin är den också. Jag tror det är den finaste av de tre vi har. Tyvärr är rökgången på spisens ovansida och murstocken i köket är gjord för en vedspis med rökgång på baksidan.

Vi har valt att helt plocka bort denna eldstad från huset. Vi kommer ha en vedspis och två kakelugnar. Det räcker tycker vi. Om det dessutom någon gång blir tillönkning i form av en liten minimänniska på backen så känns inte en glödhet vedspis så aktuell i ett barnrum heller. Så den sparar vi till annat projekt. Kanske inglasad altan eller min stora dröm -växthuset.
(null)
Har fått en del reaktioner på att vi ska byta ut våra vackra ytterdörrar med. Men de ska inte slängas. Inte eldas upp. Inte försvinna. De ska förstås användas i något annat projekt. Växthus eller sovrumsdörrar eller något annat vi inte kommit på ännu. Vi vill ha dörrar anpassade till nutiden. Med ett lämpligt u-värde och så. Det är möjligt att ha två ytterdörrar, vi vet. Men det är liksom inte av intresse för oss. För vissa låter det knäppt. Men en dörr med inspiration från dessa gamla godingar. Kanske i annan färg, eller i samma gamla. Vi får se. Hur som helst blir beslutet vårat och så länge det är så, så kommer vi på backen vara nöjda och glada, vilket ju är huvudsaken. Svårt att göra alla nöjda ute i vida världen. Hur som helst, så är de ju helt magiska, dörrarna alltså.
(null)
Och här står panoramafönstret och väntar på bättre dagar. Fyra stora rutor blir det. Med utsikt mot ängarna och skogarna. Kommer bli så fint. Räknar med att ha det inne någon gång i vår, först måste vi lyfta in plankgolv genom öppningen. Och innan det dra el i golvet. Så det hänger liksom ihop, kan inte göra det ena utan det andra.

Så, det var en liten titt på vad som händer i Drömmen. Nästa steg börjar närma sig. Eldragning. Känns overkligt!